Thursday, July 31, 2008

Mr. Highstream visits Bohuslän

Magnus "Klimpen" Highstream har varit på en tvådagars visit i mina hemma trakter. Större delen av tiden spenderade vi några mil norrut kring Häller och Lyse. En aning ofokuserat beskriver vårat tillstånd under dagarna och det är kanske inte så konstigt att vi blev utan tick´s.

Han anlände på tisdagseftermiddagen med buss till Uddevalla där jag plockade upp honom och efter en kort touching base och middag som vi avnjöt med utsikt över åskmolnet nr.1 vilket dränkte allt i sin väg begav vi oss, något lamslagna ut mot dagens tänkta destination Häller. Stället Magnus längtat efter att få besöka hela våren vilket nu när jag väl släpat honom dit visade sig inte vara totalt oklätterbart pga regnet.

Vi gjorde istället ett försök med Ulorna och Bohusläns tydligaste linje, Kalle Boströms Mon Gout 7C. Regnet verkade inte ha dragit fram över den vackra stranden utan allt var torrt men lyckan till trots var sticket väl inte helt fantastikst bra utan snarare tvärtom. Framförallt inte på just Mon Gout som går på Sveriges nog mest soldränkta block.

Någon verkade ha lagt ner sina förhoppningar att klättra areten upp och istället börjat bygga sig förbi dom äckliga små sloperlisterna och upp mot slutjuggen. Dom hade kommit en bit på väg och nu kunde man utan problem om man ville skippa de två första rörelserna och med en annan sekvens kanske klura sig förbi den annars omöjliga fotlösningen Kalle använde när ha gjorde den. Hurvida man vill starta som innan eller sträcka sig en bit upp är väl upp till var och en.

Mon Gout 7C

För min del blev det fjärde och femte dagen på´t utan vila så jag var inte i slag. När vi gav upp Mon Gout och drog vidare till Lyse och Jorden runt i en kundvagn 7C blev det för min egen del...Magnus kämpade tappert och med en beta som inte likande något jag någonsin tidigare sett kom han nära att göra den men tyvärr intye tillräkligt nära. Jag är lite osäker på om man verkligen ska vika vänster längs rampen/railet som Magnus försökte eller bryta upp mot kanten när man tagit jammen - Någon kanske kan upplysa oss om vad som är rätt och fel.

Jorden runt i en kundvagn 7C

Dag två inledde vi med en kort session i Studseröd där Magnus gjorde processen kort med både Fishermans Freind och sin FA Seven Deadly Sins 7A. Den sistnämnda har jag känt lite på innan men aldrig orkat borsta rent den slopiga toppen vilket det idag blev läge att göra. Jag hittade två lister vilka banade väg för Magnus att göra den. På toppen var han lyrisk över hur coolt problemet var och nu återstår bara för mig att ta mig tid att klättra den - Jag är sprängsugen.

Seven deadly sins 7A FA


Fishermans Freind 7A


Väl på Häller var det Walker Kearneys fantastiskt coola Cuerpo De Hombre som lockade och vi hamnade mellan korridorstenarna en stund.

Magnus såg väldigt stabil ut på sitt flashförsöket och ju närmre toppen han kom desto säkrare blev jag att flashen skulle bli ett faktum. Döm då av min förvåning när han helt oannonserat hoppade av ett move från toppen. Undrande försökte jag ta reda på varför och fick då veta att han känts sig pressad ändå från start, något som inte framgick i hans klättring. Sista movet ska väl vara det hårrrdaste så det var kanske inte så konstigt, vad vet jag. Andra försöket var även det bra, troligtvis dagens bästa men hans fingrar ömmade och han valde att sluta försöka.

Vi knallade runt blocket till Även dalahästar har känslor 7B men en viss dalahäst ville inte låta oss försöka ostört så vi gjorde oss inte besväret. Jag fick göra allt för att få behålla min crashpad medans en vettskrämd Magnus gjorde sitt för att hålla sig på avstånd.


När Cuerpo de Hombre trilskade och hästen vägrade låta mig försöka på Även Dalahästar... kände vi att vårat sista alternativ var dynon Springgirl. Eftersom vi kvällen innan gett oss på Springboy (om än i bäckmörker så det kan knappt räknas) kände vi att det kunde vara kul att ta sig an lillasystern.


Magnus gick att jämföra med en manodepressiv pundare då ena stunden allt var på topp för att minuten senare inte kunna vara värre. Under de possitva stunderna var han betamakaren Nr.1 och jag tror aldrig någon komma på så många olika sekvenser för att göra en rörelse. Tillslut började han helt ovetande om från början och var lyrisk över att han trodde sig ha funnit ännu en mölighet men i själva verket försökte göra som vi gjort typ 35 gånger tidigare.

-Jag har aldrig gjort så här många försök på något problem tidigare, hur jävla svårt kan det vara?! påpekade och undrade Magnus flera gånger både nedanför problemet och i bilen på väg hem. - Ja, hur svårt kan det vara...


Springgirl fick idag då tyvärr inte se sig besegrad trots att vi båda var långt över kanten säkert 15 gånger på man. Sista försöket jag gjorde var jag också bra över kanten och kände för första gången att jag skulle kunna hänga kvar. Kort därefter i samband med att jag skulle kolla in en linje jag vill borsta halkade jag till och drog benet i en vass sten varpå blodet forsade och foten svullnade vilket medförde att det inte blev några fler flygförsök för min del - Jag börjar tro mer och mer på det där med förbannelsen...


Kort därpå gav också en uppgiven Magnus upp och vi tuffade sakta men säkert hemmåt med förlusten i ryggen. Inte många ord sades i bilen. Båda satt nog och begrundade sina misslyckanden och funderade kring hurvida livet är värt att leva. Jag konstaterade att det är det och att det är dessa dagar som skapar kontraster och trots allt hade jag fruktanvärt roligt båda dagarna och jag hoppas också Magnus hade det och att han vill komma tillbaka så fort tillfälle ges.



/DO

Sunday, July 27, 2008

Två dar i rad...

Den gångna helgenhade jag session typ nr. 48 och 49 på The Real World och nu är det nära. Båda dagarna har jag haft ett press då åkt av på sista luriga movet och egentligen gjort cruxet.

Det känns dock väldigt skumt att kanske göra den nu - Jag har aldrig gått så bra på den och nu är ju inte direkt förhållandena optimala trots att jag kör på sena kvällarna. Så kanske är den inte så hård som jag hoppades. Vi får se. Jag vet dock säkert att det är väldigt hårt för mig att klättra den nu men jag vet också att jag gör det när som helst... så...To be continued...


Film kommer så fort Moviemaker vill publicera...


/DO

Friday, July 25, 2008

Finally

Äntligen har jag lyckats lura ut varför inte Blogger velat publicera filmen om mitt försök på Caddy ge mig en Järnåtta. Det var i själva verket inte bloggers fel utan Explorer som krabbade. Nu har jag Firefox istället och allt går utan problemas...Vid det här laget känns det liksom lite överspelat hela historien och för er som inte vet så gjorde jag några tries på den i samband med ett klätterjobb på Smögen för några veckor sedan...

video



/DO

Wednesday, July 23, 2008

Återblick på veckan som gick...

Så var det dags att försöka göra lite väsen av sig igen (inte på nått dåligt vis då...). Två dagar har jag ansvarat för butiken på jobbet och det känns som det har varit en smärre katastrof. Meningen är ju att man ska kunna hjälpa folk som går i köpetankar och det går väl bra när någon är ute efter ett rep eller en sele men när dom kommer in och vill köpa en kajak är ju jag själv helt såld - Det är väl ingen skillnad, flyter gör dom ju förhoppningsvis och det är väl huvudsaken, eller?! I alla fall så kommer ett litet sammmandrag från den gångna veckans äventyr utanför butiksbranschen.

Sedan i fredags kväll när jag kom hem från Västervik till och med i onsdags har jag haft Jimmy Karlsson och Sebastian Karlsson från Ljungby på besök. Jobb har tyvärr hindrat mig från att umgås med dem på heltid men en del har det blivit och vad vi gjorde går alltså att läsa om nedan.


Helgen

Präglades av ostadigt väder men problemen på Kolsby fick ändå se ett flertal bestigningar. Flow och Ei Pahasti blev uppgraderade, 7A - 7A+ respektive 6C+ - 7A. Jimmy gjorde förstarepetitionerna av dessa utöver ett gäng andra ascent. Sebbe fick till Barrikadera mera 6B+ och senare och Aint Life Grand. Ny fotbeta hittades på The Real World så snart smäller det. På Söndagen flydde vi stan och regnet till Domen men allt sedan Västervik är jag inte taggad att träna annat än på Oasen och alltså gick det därefter - Det gick inte alls. Jag tror inte någon längtar lika mycket som jag tills utbygget blir klart...


DWS - Klättring på stupet över djupet


Regn, brännmaneter och roddträning satte prägeln på detta äventyr som i slutänden kändes som ett solomission med publik då jag var den enda som vågade sig på`t. Mina trabajadores började tveka i samband med att det gick upp för dem att vattnet kanske inte håller riktigt samma temp som på Mallorca varifrån inspirationen kan ha väckts. Mr. Sharma klättrar nog i lite annorlunda klimat på filmerna än vad som bjuds har på västkusten. Det hela slutade i alla fall med att dom stannade i båten och njöt av mina misslyckanden att slita mig uppåt och desperata flykter från meterlånga brännmater som inte ville något hellre än att bjuda mig på grillkalas.

Vårat kära landskaps djur (sälen) passade på att gästspela lite under eftermiddagen och smålläningarna var utom sig av beundran.

Dagen efter var träningsvärken ett faktum och inte var det dom tre pressen som jag hann med innan regnet dagen innan utan snarare allt slit med årorna.









Tisdag - Häller

På tisdagen bar det efter klätterjobb på Smögen snabbt hem för ett klientbyte och tillbaka norrut upp mot Häller. Tempen hade gått ner något och ju längre kvällen led mot sitt slut desto behagligare blev det att vistas i hagen bland block och snår. Vi klättrade mycket lätt till en början och jag passade på att göra lite problem jag inte tidigare gjort. Sebbe slet med Alf 6C och tillslut efter mycket betakonfrontationer släppte den upp honom.
Eftersom Jimmy var taggad att ta sig an Fredrik Jutfelts Springboy 7B/+ så var det dit det bar när inget annat lockade. Det blev även för egen del ett gäng flygförsök och i slutänden var det jag som var mest motiverad och trägen att hoppa vidare. Tyvärr så efter säkert en timmes oavbruten höjdhoppsträning var det bara att inse att det nog inte skulle gå ikväll som jag faktiskt ett tag trott. Tvek på att man kan komma så mycket närmre utan att göra den och med det var jag ändå väldigt nöjd. När jag tidigare provat har jag inte varit i närheten och denna gång så trodde jag som sagt att jag kanske skulle komma att göra den redan denna julikväll.

Vidare är det kul att alla för en gång skull gick därifrån utan skador eller andra men. Jag hävdar att det vilar en förbannelse över Häller och den drabbar alla som trotsar klippans vilja. Hittills (Tisdagen undantaget) har oftast jag eller någon annan alltid

För att nämna några; Jimmy skadade foten på den okända slabben, Hult föll från en arete och kilade fast höfterna mellan ett träd och blocket, Hult landade med arslet före på en vass stubbe snär han provade på Springboy (Man kan ju undra hur han bär sig åt som alltid landar på arslet), Jag rasade av toppen på Springboyblocket när jag borstat den och fick en gren i bröstet und so weiter...

Sandsjöbacka - Headache in many ways...

Onsdagen var det sjukt varmt hemma i Uddevalla så vi beslöt att ge Götet en chans. Valet föll på Sandsjöbacka och Lillesjö där ingen av oss tidigare varit. Första cruxet var att leta sig dit. Vi hade bestämt att prova Plan 6 då vi mistänkte att chansen för skugga och svlka var störst där. Den i guiden fetstilade stigen ner till planet var allt annat än fetstilad i verkligheten och det krävdes en liten fuling och mängder med fanstasi för att orinetera sig ner till blocken. Väl där fann vi iaf. flera fantastiska problem jag gärna vill göra. Vi gjorde det klassiska misstaget att fastna vid ett av dem - Henriks catch 7A gavs ett otaligt antal försök och tillslut så gav den med sig för både Jimmy och mig. Jag var över kanten bra säkert 15 gånger men något hindrade mig från att hänga kvar och efter en powerrest så flög även Slimmy upp dit och högg den på bara några tries. En annan kunde ju inte vara sämre utan fick bestämma mig och hålla kvar. När båda mantlat upp och det hela förevigats hade klockan hunnit bli mycket och vi hann inte med mycket mer än att säga adjö innan det var dags för Ljungbyborna att bege sig tillbaka till Småland. Tack för den här gången!



Flera bilder är på G och kommer så fort jag fått fatt i dem...


/DO

Monday, July 21, 2008

Long time project sent!

Mitt long time project att klättra Aint life grand i Vans åkte i veckan ner. Vans är en typ av klättesko som passar förbannat dåligt till fotlåset man gör när man dynar och det har blivit några försök för att få den att sitta fast - SCORE!


/DO

Thursday, July 17, 2008

Västervik -The place to be

Jag fortsätter att vara seg när det kommer till bloggandet och min affärsparnet Mr. Highstream verkar ha gått på långsmester så uppe i allt annat jobb tvingas jag också sköta blogfirman.
I alla fall - Onsdag t.o.m med fredag i förra veckan var jag på besök hos Stefan Rasmussen i Västervik och sammanfattningsvis så var det en väldigt trevlig visit. Två utav tre dagar spenderade vi vid det senaste tillskottet i Västervik i form av Fallataket - Sanslöst brant vägg och fantastiska linjer i massa olika grader.

Det man kan fråga sig är var alla så kallade klättare egentligen håller hus så här i semestertider som det väl ändå är. Västervik bjuder Sveriges (enligt mig, så ni får ta det som ni känner) i särklass bästa utomhusbouldring och inte en käft annat än dom lokala trollen Stefan, Freddan, Mynta, Sanna och Erik verkar befinna sig i skogarna. Att skylla på värmen kan man ju försöka. Förhållandena var väldigt bra för årstiden och oavsett så går det alltid att klättra på något av områdena. Stefan är i slag trots brutet finger och bränner av det ena projektet efter det andra. Jag fick bevittna två hårda förstabestigningar i form av Coronara 7C och Virus of life 7C+. En annan gjorde en Falla-FA aswell om men inte i riktigt samma kaliber - Virus 6B+. Annars kunde jag inte stoltsera med så många sends. I stort sett kan man säga att jag klättrade någon ny 7A+ i Falla men en väldigt blöt topp hindrade mig från ett helt send.

Virus of life 7C+

Jag har haft rejält huvudbry den senaste tiden angående min egen klättring och försökt rådfråga lite folk, dock utan framgång. Stefan behövde jag inte ens fråga - Han förklarade på ett väldigt bra sätt vad jag gör fel och även hur jag ska ändra det och ska man tro honom så kommer jag om jag ändrar på detta att innan året är slut ha klättat problem i grader som nu känns overkligt långt bort - Vi får se vad som händer...

Virus 6B+

På fredagen bar det av upp till Björnblocket för att jag skulle få se the major problem - Night Shift samt för att fota lite i förmiddagssolen men väl där var det Mynta som visade framfötterna när hon gjorde sin första bestigning av ett utomhusproblem - Det hela resulterade i Myntas slabb 3+, Flash FA. Stefan var nog, med all rätt, mäkta stolt över sin fyraåriga dotter som nästan utan att röra en min knallade upp för 3 meters-slabben. På toppen blev det segerrop och tummen upp från den glada tjejen.


Night Shift 8B

Myntas slabb



En av bilderna jag tog på Stefan har varit synlig på 8a.nu GLOBAL vilket för lilla mig känns lite som en ära. Vill ni se fler så hänvisar jag till VVIK bloggen - LÄNK

Regnet gjorde att de tänkta stoppet Fruberget uteblev och Oasen fick ersätta och jag tror det gav mig mycket mer. Oasen bjuder för övrigt förbannat bra träningsmöjligheter och när det kommer till problemen var jag lika taggad att göra Stefans skruvade probs som moder naturs ute på Fruberget.

Tyvärr så liksom alla andra trips så kom även denna till sitt slut och jag fick tuffa hemmåt på fredagseftermiddagen.

Stort tack SR, Sanna och Mynta för mat, husrum och mycket annat.



/DO

Monday, July 14, 2008

Gamla tävlingsbilder #2

Stefan Rasmussen på 6:e och sista finalproblemet, Bouldercupen Västervik 13 Januari 2007. Stefan flashade samtliga 6 problem och vann framför tvåan Peter Bosma och trean Kalle Boström.

Gamla tävlingsbiler #1


Sorry

Ledsen men blogger vägrar fortfarande filmen publicera filmen vilket suger men jag fortsätter prova...

På onsdag åker jag antagligen till Västervik och antagligen blir det ett solomission bortsett från Fredrik Dahl som lovat vara med efter jobbet. Stefan som planerat att besöka denna kustsida har pajat ett finger och blir borta från iaf. enfingershål en liten tid framöver. Jag har försökt gå igenom kontaktboken efter folk som möjligtvis kan göra mig sällskap men som det sett ut hittills är alla jag kontaktat ointresserade. Så om ni läser detta och är sugna hör av er för H-vete så jag slipper irra bort mig ensam på Fruberget onsdag till fredag.

Vidare inga större sensationer den sista tiden. Jag har varit ute och försökt få till en vänstervariant på Fishermans Freind. Alla moven gick hyfsat lätt men att länka var desto bitigare. Vi får se, kanske next time.


/DO

Sunday, July 13, 2008

Magnus 33 och Erik 57

Så lyder de svenska resultaten från helgens Världscuptävling i Lead in Chamonix. Magnus var ett grepp från att ha tagit sig vidare till semifinalen men fick dela 33;e platsen med 8 andra.

Erik slutade 57.


/DO

Friday, July 11, 2008

!

Nu håller vi alla tummarna för Magnus och Erik Carlsson som i helgen med start imorgon tävlar i Värlscupen i Lead i Chamonix. Lycka till!


/DO

Wednesday, July 9, 2008

Projekt???

Inte går det att publicera film idag heller så ni för trösta er med en bild på Magnus från ett desperat försök att dyna förbi cruxet på vad jag tror fortfarande är ett projekt nedanför Skivblocket i Utby.






/DO

Tuesday, July 8, 2008

Ingen järnåtta trots Caddy´n

Idag fick jag chansen att göra något jag velat länge i samband med ett klätterjobb på Smögen då jag efter att ha skickat iväg prova-på-gänget smet iväg för att kolla in led som sattes upp i mitten av nittiotalet av Henrik Bolander. Mitt i smeten på självaste smögenbryggan bland sjöbodar, leasingbåtar och täta storstadsbor på semester ligger den -"Caddy, ge mig en järnåtta 7b+"




Då det hela var lite sent påkommit var det lite bristfälligt på utrustningsidan så jag fick tillverka egna slingor av plattbandslingor, skruvkarbiner och karbiner som inte går att stänga.


Utöver detta så var nerfirningen från den tio meter höga leden bland de dummare saker jag gjort och om det är nått som ska nämnas som bristfälligt så måste det vara ankaret vilket jag efter nogranna övervägningar skippade och istället hängde repet runt stolpen på ett staket på toppen vilkets huvudsakliga funktion är att hålla folk bort från kanten men idag fick agera firningsankare.


Min kollega Jarno fick fungera som min caddy och gjorde det anmärkningsvärt bra. Åskådarna hopade sig allt eftersom , troligtvis för att kolla in hans säkringskunskaper. Dom få som ägnade mig en blick skakade ofta på huvudet, andra stod som frågetecken men vissa verkade faktiskt också intresserade. Någon åskådare ska tydligen ha kläckt ur sig att han tyckte repet var för mycket till min fördel och att jag borde skippa det. Innför det sista presset hade det samlats folk lite här och där och det hela var ganska kul. Vissa hade följt hela redpoint processen och andra hade kommit lagom i tid för sista försöket.


Två gånger åkte jag av från toppen och andra gången var jag ett move från att göra den och ska enligt guiden ha gjort cruxet så det kändes surt men jag ska defenitivt tillbaka till denna galet coola led.



Film kommer så fort jag kan publicera den....


/DO

ALLMÄN VARNING UTFÄRDAS

Magnus har lagt vantarna på en ny bräda och nya turbosnabba hjul och hädanefter uppmanar Bouldersgates säkerhetsavdelning alla boende i Gamlestaden, egentligen hela Göteorgsregionen, eller förresten alla i Västra Götalands län att hålla sig inne och ha dörrar och fönster stängda så han inte kommer inflygande.




För er som inte känner till honom är mannen är i 23 års åldern, 180 cm lång, har långt brunt hår (kan komma att förväxlas med det motsatta könet) och bör anses vara en fara för allmänheten.


DO

Saturday, July 5, 2008

Thursday, July 3, 2008

Hylte highlife

Tillsammans med en stor skara Kvibergclimbers och därbland en ny bekantskap i form av engelsmannen Philip bar det idag av till Hylteberget. Varmt sammanfattar dagen ganska bra. För varmt är inte helt fel att också nämna att det var. Ett klokt beslut av den större delen av skaran - Till en början alla utom Magnus och jag - var att fly till Plockepinnväggen där solens strålar hade svårare att nå fram jämtemot vid Abstrakt och Forex.

Flygturer börjar sakta men säkert formas till en tradition när Magnus och jag uppehåller oss kring samma bultlinje. Idag var det min tur att prova vingarna när jag skippade ett klipp på ett flashförsök på någon 7a vilket borde gått vägen om jag inte ställt mig fel och desperat hoppat efter slutjuggen istället för att lugnt rest mig till den. En halv sekund senare hängde jag i alla fall 7 meter längre ner och hade varit typ 5 centimeter från att krossa Magnus skalle mot väggen.

Gratulerar gör vi Ida som idag gjorde personbästa i och med hennes send av Monopol 6c efter att ha sälat sig upp på den minst sagt onödiga slutmantligen. Vi spekulerade i vad som egentligen är grejen med att flytta upp ankaret ovanför kanten på leden vilken är det naturligaste slutet på den, till en stenjävel en och en halv meter högre upp.

När man ändå är i farten och skickar gratulationer hit och dit får vi passa på att också gratulera Klara (Magnus flickvän) som om en kvart fyller år - Ha den äran!

Bilderna från dagen ligger för stunden i Mörkrummet och väntar på framkallning så det dröjer som vanligt lite innan dom kan komma att publiceras.


/DO

Wednesday, July 2, 2008

Viks Kile visual

Malin på Slaget vid Lützen

Kapten Gustavsson -Secong go

Snart bor denna värsting från norr
in GBG

Geir No-hands vilar på Kapten Gustavsson 8a

/DO

Tuesday, July 1, 2008

Jobb, jobb, jobb, klättring...

Mycket jobb har det blivit den senaste veckan och jag har knappt haft tid att gå in på internet. än mindre tid har jag haft till klättringn. Det hade blivit fjärde dagen i rad utan den om det inte varit för att jag åkte till Viks Kile med Magnus, Geir Söderin och Malin Holmberg.

Det var en händelserik dag. Jag gjorde Big Mac. Malin och Geir gjorde bra ifrån sig på Pretty much fucking far from ok. Magnus flashade den men det var repetition. Han var senare ca. två meter från att landa i dammen när han hoppade från toppen av Kapten Gustavsson vilken han gjorde Second go efter att ovetande åkt av en centimeter från superjuggen på kanten på sitt flashförsök. Samma led hängde senare Geir no-hands på upp och ner. Tidigare hade han onsightat Hockeyfrilla (Tror jag...). Malin repeterade den.


Trots allt var det ändå en oerhört oengagerad dag från min sida och jag flamsade mest istället för klättrade som jag borde gjort. Men efter tre dagar så kommer man lite ur den goa lunken och allt blir bara konstigt.



Fler bilder kommer... Hoppas jag....





/DO