Sunday, May 31, 2009

Es geht

Igår var det dags för en go gettogether i Häller med Team Climbingpics och Team Crimp. Lysande väder bjöds det, iallafall om det var sol och bad man tänkt bedriva helgen med, inte om man som vi ville klättra. Men jag ska inte klaga, det regnade inte och jag fick köra med gänget jag väldigt länge velat haka på. Många välbekanta miner var det och för den som någorlunda flitigt följer västkustens bloggar krävs det mycket för att inte känna igen större delen av skaran.


Efter en inledande battel på Walkers Cuerpo de Hombre där både Tomas och Peter var på håret att ticka med varsitt klapp på kanten delades den 8 man starka truppen upp i två där ena gänget stannade vid "Dalahästen..." medan den resterande skaran vandrade iväg ytterligare 35 meter till dynoväggen.

Tillsammans med Peter och Petter tog jag mig an den fjärde parten i dramat, Fredrik´s hittills orepeterade Springboy. Det blev ett gäng flygförsök vilka tog oss allt närmare en bestigning och om jag inte missbedömde situationen helt så dröjer det inte länge förrän vi har både en första, andra och kanske också tredje repetition av den superfina dynon. Om men kom den inte igår, trots att det som sagt var nära. Både jag och Peter som efter en del övervägande bestämt att försöka hoppa förbi den onda listen som Fredrik tog när han gjorde den och försöka nå det extra fem centimeterna som tar oss till juggkanten hade lite häng på den. För mig kommer det nog dock tyvärr krävas ett par centimeter till för att jag ska hänga kvar...

När vi insett att ytterligare försök bara var lönlösa drog vi paddorna 4 meter i sidled och Peter bytte plats med fotografen Fredrik som har FA´n på även detta kanonproblem. Springgirl var det som gällde och Fredrik försökte repetera medan jag tuktade efter tredjebestigningen. Var ungefär lika nära, eller lika långt bort, beroende på hur man ser det, som sist gång men det kan inte dröja en evighet innan jag gör den nu. Kan nog utan att tveka säga att det är den enskilda rörelsen jag har gjort flest försök för att få till någonsin och släpper den inte upp mig snart kommer jag troligtvis gå i kras totalt och tvingas till intensivvård på Hispan.

Ingen nådde toppen på det här problemet heller trots väldigt bra försök från förstabestigaren och vi bestämde oss för att sluta upp med resten av gänget.

Här var fighten med Johan Andersson dalahäst i fulgång och Tompa hade tagit steget in i desperationens fas 1 genom att börja jobba fram en alternativ beta vilken kommer kräva att man gör ett gäng 7C-move i rad på ett problem som har graden 7B. Då jag sedan länge både nått och paserat fasen han nu befann sig i fann jag det passande att sluta upp med honom och snart var vi båda övertygade om att vi funnit en genväg genom 7B-cruxet. Givetvis kom vi inte nära att senda, inte ens med powerspot som i själva verket liknade lyft med levande vikter mer än något annat och John som stått fast vid orginalsekvensen var i slutänden den som kom närmast ett send.





Allt eftersom mattades klätterintresset i sällskapet av och när Fredrik tillsammans med Peter senare under eftermiddagen fått undersöka hör högt på en slabb man vågar falla över två BD Mondo och en lika stor Organic Pad staplad ovan på varandra, en setup som får en Hästenssäng att likna ett gammalt liggunderlag från Ö&B, och vi andra fått träna våra slabbklätterskills på lite lägre höjd var det tyvärr dags för hälften av gänget att bege sig.

Vi som blev kvar gav Dogma några försök. Peter förnedrade oss andra (mest mig) med ett axeltryck som om man noga mätt nog kunnat bevisa breddade diederformationen med minst en dec. och nådde på andra försöket lekande lätt toppen medan Martin och jag blev kvar på marken.

För Fredrik och Peter blev det ytterligare lite skinbreaking på två för mig okända projekt innan det var dags för oss att avrunda dagen aswell och ta oss hemåt.




Tack så mkt för att jag fick hänga med er, hoppas ni kan tänka er att dra på mig någon mer gång...




Over and out
/DO

Friday, May 29, 2009

Treasurehunt

Blockjakt är alltid lika spännande och på något underligt sätt tillfredsställande men inte alltid fullt lika belönande. Grejen är att det finns saker här i krokarna som bara väntar på att upptäckas (tror jag), det gäller bara att hitta dom. Tog igår till min hjälp Bohusläns KK´s ordförande Rickard som redan på förhand hade lovat att visa ett par boulders på en ås i närheten av Bottna, för att försöka finna lite alternativ till Lyse, Fjällbacka, Häller och Ulorna.

Kollade först in blocken Rickard snackat om tidigare men kände mig ganska otaggad. Gjorde några försök på ett par problem jag vill göra och försökte också klura ut sekvenserna på själva anledningen till besöket - Ett tak i vilket det finns några grepp. Moven i själva taket är nog överkommliga men det är vad som kommer efter det som kommer att ställa till det. Är i stort sett en separat ståstart vilken också kommer att bita ifrån rejält med vilken man ska försöka avsluta om man mot allt förmodan fixar att göra taket och brytet runt läppen in i ståstarten...

Ganska snart gav vi upp själva klättrandet för kvällen och fortsatte vår quest. Vi knallade över till andra sidan åsen där Rickard ville minnas att det skulle ligga några block. Vi fann där ett antal större stenar, många tyvärr staplade på varandra men också några friliggande. Bra höjd och bra landningar på de flesta men såklart inga grepp. Sprang runt som en överladdad duracellkanin på metamfetamin i jakten på iaf. en linje som skulle kunna gå att göra och svor ve & förbannelse över stället när jag för tionde gången stod framför vad som kunde varit ett superproblem om det inte varit för avsaknaden av grepp. Så var fallet med 99% av blocken vi fann. Klockrena, överhängade linjer med så bra landningar som man kan begära men inga grepp...


Som väl var så fanns det ETT undantag. Stod 35 meter från den snyggaste väggen hittills, arg som ett bi och på väg att göra helt om och aldrig återvända när Rickard som vid de laget nått fram till väggen mumlade något om att det finns grepp varpå en annan i ett tempo världens terränglöparelit kunnat glömma att haka på dundrade över stock och sten för att nå fram till överhänget. I det 45-gradiga motlutet fanns precis tillräckligt med grepp för att man ska kunna göra iaf. en ståstart/definierad start och ev. också för att försöka från sittande - Superfett. Stenkvaliten på just de blocket var kanske inte helt lysande men förhoppninsvis kommer greppen sitta kvar.

Efter att ha skapat sig en någolunda översikt så kunde jag konstatera att det kommer att gå att göra några problem men långt ifrån som många som det kanske skulle gått om det hade varit lite mer grepprikt. Tyvärr är det nog inget, utom det ovan nämnda som kommer att vara värt någon större omväg...

Gjorde på hemvägen några avstickare för att scouta lite ställen där det skulle kunna finnas saker och här och var fann vi nått block, oftast modell mindre men fann på det stora hela inget i parritet med vad jag sökte...





/DO

Tuesday, May 26, 2009

The Outsider

I´m writing this post in english so that the person the text is all about can understand whats beeing said...

Whitout making any noise Marcus Eder from Austria has during a 5 months stay for studying, when not tearing down det woodenroom at Fabben, crushed many hard routes on the west coast and around Gothenburg.




I asked him about what routes he did while staying here and got told that he had climbed Some 8a´s and 8a+´s. Allthough I haven´t succeeded on any 8b. Here is a list of some of his sends. Only Sara in Tollsjö took him more than a one day effort:

I´m Pretty Much Fucking Far From Ok 8a+, Viks Kile

Musen 8a, Viks Kile
På Västfronten intet nytt 8a, Viks Kile
Törnrosa 8a, Hylteberget
Kejsarens nya kläder 8a, Korpaberget
Sara 8a, Tollsjö
Space Boy 8a, Seglora

Stora tygga vargen 7c+, Tjörnbroklippan
It aint over until the fat lady sings 7c+, Bräcke
30-åriga kriget 7c+, Viks Kile

Robot 7c FLASH, Korpaberget
Kometsvansen 7c, Korpaberget
Hey Baberibba 7c, Tjörnbroklippan
Hipp-Hopp 7c, Gubben i berget

He also manached to repeat Kalle Boströms Kayser Såsett 7C in Mellby after three days of work along with some other boulderascents...




Last summer he within one week climbed first his hardest boulder so far, 8B followed by a one day ascent of an unrepeated 8c+ route before rapping up one great week the next day by doing the FA of a 8c route.


When I first met Marcus in the begining of januari we decided that we would go climbing together so I could show him some climbs worth doing around the westcoast. We have every now and then bumped in to eachother but not been able to set a date for a day outdoors. Either I´ve been sick or he´s been sick or had an exam or I´ve had to work or... Yeah, you get the picture. And now unfortunetly Marcus, after had his last exam today, is now leaving for his homecountry...


Anyhow, it´s been a real plesure getting to know you at least a bit, altough I would loved to have spent some more time with you. But we´ll keep in touch and soon I´ll see you around Chironico, Magic or why not Utby!

(The pictures in this post has been borrowed from Marcus and his freinds blog - Motionontherocks. Check it out for more pictures, and for you that reads german, tellings about their adventures)





/DO

Monday, May 25, 2009

Nissedal - Mitt Waterloo

Som ensam bouldrare är det inte helt enkelt att överleva en femdagarstrip med 20 inskränkta traddare. Man blir föremål för en hel del hån och smutskastning och får agera någon typ av medlare mellan boulderingens och tradklättringens vilt skilda världar. Medlare är förresten inte rätt ord, slagpåse gör sig mycket bättre. Man får egentligen bara ta skiten utan att ha stöd nog att kunna kasta tillbaka.

Själva slakten ägde rum i helgen då jag som utomstående lyckades smuggla mig med på Bohusläns KK´s årliga klubbresa till långtursmeckat Nissedal i Norge. Givetvis inte för att ägna mig åt långturer utan för att utforska boulderingen vid Haegefjäll.

Tyvärr skulle det hela arta sig till att bli något helt annat än vad jag tänkt mig. Jag fick inte utforska stället så som jag kanske skulle önskat då största delen av tiden regnade bort och jag tillsammans med långtursrävarna satt inblåst i stugan på Nissedals Klatrecenter 3 utav 5 möjliga dagar...

Jag ingick i Team International vilket utöver jag själv bestod av Matheu från Frankrike och Wendelin från Tyskland. En annan levde kanske inte riktigt upp till teamnamnet men jag tror att placeringen beror på att i reseledaren Rickard Larssons ögon så är bouldrarna något från yttre rymden och oavsett nationalitet hör dom alltid hemma någon annanstans än där dom befinner sig.

Team International kom på onsdagseftermiddagen, efter tidig avfärd från Uddevalla samma morgon, upp till Nissedal med förhoppningen att kunna få till lite klättring senare på kvällen. Till vårat stora förtret möttes vi vid ankomsten av om möjligt ändå sämre väder en det som ditresan kantats av. Det var inte mycket att göra annat än vänta...

Torsdagen såg på morgonen mycket lovande ut men det var ganska blött efter regnet och mer skulle komma. Under dagen blev jag attackerad av två störtskurar utan att ha någonstans att fly. Jag kunde dock trösta mig med att de fanns dom som hade det värre då jag från mitt stormskydd kunde spana på ett replag vilka satt fast på samma hylla från lunch till det att jag åkte hem senare på kvällen. Det timmar det faktiskt höll upp gick inte saker och ting riktigt som jag ville. Jag var helt ur balans hela dagen och inte ens uppvärmningsproblemen släppte upp mig.

På fredagen var all klättringen helt utesluten och jag kunde inte låta bli att tro att syndafloden var kommen. Vi satt inregnade i stugan hela dagen och folk gjorde sitt bästa för att fördriva tiden. Vissa, bland andra min kära teamkamrat Matheu, försökta dränka sina sorger i spriten det fått med sig från färjan och det hela renderade i att dom, helt ovetande, roade oss andra på ett allt annat en censurerat vis.

Lördagen likande på många sätt torsdagen. Vaknade upp till kanonväder och åkte tillbaka till Haegefjäll för att till mitt enorma förtret upptäcka att problemen inte skulle kännas ett dugg lättare en sist. Mellan störtskurarna fick jag försöka ta mig upp för det problem som såg ut ge mesta möjliga poäng mot minsta möjliga ansträngning. Kan inte påstå att jag hade någon större lycka. Det var först de sista timmarna på eftermiddagen när jag teamat ihop med två danskar vilka hade något av en lugnande effekt på mig som jag lyckades utnyttja möjligheten jag faktiskt hade och ta mig upp för något. Inga direkta stordåd men efter att ha bytt taktik från att jobba på problem till att bara försöka klättra allt i min väg oavsett grad så lyckades jag nå toppen på iaf. några block. Under det som skulle komma att bli mina sista två timmar i Nissedal för den här gången gjorde jag nog sju gånger så många problem som under den övriga tiden...

Kvällen avslutades med fotografering till en artikel, som jag för BohusKK, som tack för att jag fick följa med tvingas skriva till Bergsport om boulderingen man finner i Nissedal. Hur jag baserat på de erfarenheter jag under helgen skaffade mig ska få ihop en artikel som inte sågar stället totalt vet jag inte...

Igår, sista dagen och dags för hemresa skulle jag tillsammans med mitt team försöka leta reda på ett område som ligger på vägen från Nissedal vid namn Gautefall. Visste inget större om stället sedan innan annat än att det sett fantastiskt ut på bilderna. Men pga. av bristfällig väginfo var det hela tyvärr dömt att misslyckas och Team Internationell slutade Norgevisiten med en tretimmars väntan efter färjan i Sandefjord.

Med mig på resan hade jag min filmkamera och mitt nya stativ med vilka jag ska försöka matcha Manges filmmakarsatsning. Verket kommer att finnas för beskådningen här på bloggen inom en snar framtid och kommer bland annat att innehålla en redlöst full fransman iförd forspaddlingsskyddsutrustning på en slackline tillverkad av två 39 kronors spännband från biltema. Det och bilder kommer så snart som jag får min dator att ta formaten. Missa inte det!





/DO

Tuesday, May 19, 2009

Mr. Cubabee bilder

Här kommer några av bilderna som fotografen Fredrik Schenholm tog när jag i helgen gjorde Mr.Cubabee på Brudslöjanstenen i Dals-Ed. Tack för bilderna Fredrik... Enjoy!



Bjarne på Glimmerfall 7A





/DO

Saturday, May 16, 2009

Mr.Cubabee - Andra ronden

Åter till Ed för att klara upp lite unfinished buisness samt för att möta upp med Alvaro Susena och fotografen Fredrik Schenholm (Länk till hans website). Dels för att guida och dels för att dom ville passa på att få med sig lite klätterbilder från stället. Själva fotgraferingen kändes som en kul grej men den huvudsakliga anledningen till besöket var att jag ville försöka göra problemet jag vid ett kort besök i slutet av förra månaden lämnade oklättrat - Mr.Cubabee.



Kändes inte kanon när jag vaknade igår morse och jag var rädd att resan rent sendmässigt skulle komma att bli förgäves.

Tillsammans med min gode vän Bjarne begav jag mig senare på eftermiddagen i alla fall upp till den ovan nämnda hålan för att möta upp med Fredrik och Alvaro samt Frans Karlsson och Tomas Bovinder. Väl där gick lämmeltåget raka spåret vidare till den tänkta destinationen, Brudslöjanstenen.


Jag rensade upp Mr.Cubabee och värmde sedan upp på den samma och det kändes verkligen jättebra. Alla rörelserna gick fort att göra igen och det dröjde inte länge innan jag satte mig vid starten för att med något blandade känslor inför det hela göra ett försök. Satans nervös var jag för det första men också väldigt, väldigt taggad.

Första försöket gick kanon och jag klättrade hyfsat bekymmersfritt in i Glimmerfall (7A-problemet om Cubabee slutar med) men fick ett fotsläpp vilket jag nog kunnat häva men pga. av en liten dabb på en kotte valde jag att kliva av. Inget att fundera så mycket kring. Jag kunde känna mig nöjd med mitt dittills bästa försök på problemet samtidigt som jag dock var rädd att jag bränt mitt krut för dagen.


Det hela följdes av en lång vila och efter en dryg halvtimme klev jag på´t igen. Vid det laget hade nervositeten mattats av något, kanske tack vare att jag var glad över att ha haft iaf. ett bra försök på den.

Värmde lite genom att göra sekvenserna Fredrik ville fota och strax efter var det dags för ett nytt försök. Allt flöt på om möjligt ändå bättre än försöket innan och utan att hinna uppfatta så mycket var jag snart tillbaka i sekvensen jag åkt av i en stund tidigare. Jag hade trott, hoppats och sagt att om jag kom tillbaka dit och fick till nästa move skulle jag inte släppa och den här gången nöp jag satan. 15 sekunder senare satt jag på toppen av problemet jag inte trott jag skulle kunna göra, ändå mera känslospridd än innan försöket men samtidigt väldigt lättad över att det var över. Verkligen en dröm som gick i uppfyllelse...

Sista rörelsen där man
egentligen på riktigt riskerar
att åka av...

Har nog aldrig klättrat så fokuserat och effektivt. Minns inte mycket av försöket, bara en del från innan jag klev på...





Blev kvar över natten vilken spenderades i ett vindskydd tillsammans med Bjarne och Frans. Korvgrillning till sent in på natten och en god natts sömn vilket följdes av lite sporadisk klättring på dagen innan hemfärden...

Wakeup...



Nu rullar allt bara på. Hinner verkligen inte stanna upp och tänka till just nu. På onsdag åker jag äntligen till Norge och Nissedal. Har längtat som en 5-åring efter tomten. Ska bli så brutalt kul... Efter det är inget med säkerhet bestämt men jag har några saker jag vill ge mig på. Måste försöka suga ut det sista av ledigheten innan sommarens stundande slit...

Så avslutningsvis måste jag väl bara tacka er som var med igår och tills vidare säga väl mött!




(De flesta bilderna i inlägget är tagna av Bjarne Sahlen.
Fler bilder och ev. en film kommer...)





/DO

Thursday, May 14, 2009

Helt hysteriskt med Sennelöv på besök

Äntligen fick allas vår käre Henrik Sennelöv chansen att smita ur plastpalatset Fabben och ut i skogen. Det var igår kväll som han dök upp med en stark önskan om att få åka till Häller. Sagt och gjort...

Väl på plats dumpade vi vårat pick och pack vid det tänkta uppvärmningsproblemet och begav oss på en liten rekognosceringstour för att se vilket/vilka problem som kanske skulle vara mest värda att offra vår dyrbara tid på. Vi blev rejält shutdown när vi kom tillbaka till våra saker och fick se att hästen hade rotat sig ner i min väska och ätit upp alla mina Gifflar för att sedan spy ner alla våra saker med dom - Pads, skor, väskor, kläder - Allt. Utöver dessa bedrifter hade hamburgaren på fyra ben också krossat min kamera. Följden av det hela blev att vi, räddare än vi någonsin trott att en häst skulle kunna göra oss, tvingades anpassa vår klättring till dit hästen inte kunde ta sig.


Efter en uppvärmning där spottarens huvudsakliga uppgift var att hålla hästen ifrån att tugga i sig den andres kritpåse tog vi vårat pick och pack, gjorde några avledande manövrar och smög sedan iväg till Espens hangel. Henrik såg stabil ut på moven och vem vet, kanske hade det gått om det inte var för att hästen lyckades nosa upp oss och i galopp kom stormande efter att ha upptäckt vår position. Återigen fick vi lägga benen på ryggen och denna gång blev det till Springgirl vi flydde. Jag led verkligen med Henrik som åkt 15 mil för att jobba en-moves boulders. Positivt var dock att dit verkade det inte som vår fiende skulle kunna ta sig...


Till början tog vi oss an Springgirl och jag var sååååååååå nära att göra den. Har inte känts som att det gått särskilt mycket framåt på den sedan jag och Magnus körde på den i mitten av förra sommaren och efter förra gångens försök var jag nära att ge upp den totalt. Denna gång hade jag två riktigt, riktigt bra försök och om allt hade stämt borde nog något av dem resulterat i ett send. Första utav dom två var jag mer än tillräckligt långt över men högg på fel tick. Borde nog egentligen kunna hängt kvar i det greppet lika väl som det lite till höger men mitt i förvåningen över hur högt jag kom blev jag för passiv för att komma ihåg att nypa. Skönt att iaf. återfå lite hopp och jag säger som alltid - NEXT TIME!!!

Henrik var lika nära, om inte närmre på att göra storebrorsan till vänster, den orepeterade (?!) Springboy. Också han hade två riktigt bra försök där väl egentligen ett borde ha slutat med att han stått på toppen men vissa dagar vill sig saker och ting inte riktigt och så var det idag. Nästa gång är det garanti för hans del...


Vad gäller mina efforts på den var jag, som så många gånger tidigare, uppe precis i underkanten på greppet och nafsade. Skillnaden igår mot andra gånger var att jag kunde hänga i greppet med en hand och att det inte kändes som att jag skulle behöva offra fingarna för att sticka det.

Vårat sista ryck gjorde vi på Johan Anderssons Inte illa pinkat för en trähäst vilken H var retligt nära att flasha. Försöket slutade i att han drog i mattan efter att han kittlat sista crimpen på näsan. Mökret kom snabbt och som väl också Henkes send. Det enda som kanske hade något värde för hans del denna dag. Jag lider med dig vad beträffar flashen...

Något molokna släpade vi oss någon gång vid tio-snåret tillbaka till bilen för hemfärd. Och så här efter att ha sumerat upp kan man konstatera att resultatet av kvällen blev ännu en dags slit som i slutänden med all säkerhet kommer att rendera i en ny rövarhistoria för framtida bruk...

Nu får ni ursäkta mig, jag måste ut och ta fram högtryckstvätten för att försöka få rent mina prylar från hästspya...






/DO

Tuesday, May 12, 2009

Högström productions fortsätter att leverera

Magnus senaste skapellse som finns på internet att beskåda är en kort film från när han gjorde förstabestigningen av sittstarten till Snövit i Fjällbo... Enjoy!






/DO & MH

Friday, May 8, 2009

Friday night fistfight by MH

Magnus som numera är utrustad med både filmkamera och laptop förväntas framöver komma att leverera klätterfilmer i samma kaliber som de amerikanska hardcorerullarna al´a Josh Lowell och här får vi vårat första smakprov.

Detta är alltså från Magnus senaste send i sitt backyard-område, Gamlestaden av problemet som kom att bli hans FA och går under namnet Friday Night Fistfight...




/DO och MH

Thursday, May 7, 2009

Fjällbacka visual

Mera hard work i Fjällbacka... Denna gång - Räkan ss, vilken först gjordes av Magnus Höghström som i sin tur helt har förträngt att han har klättrat problemet och blånekar att det är hans FA...

Får se om jag med mycket jobb kan lyckas knyta ihop den här. Passar mig inte direkt som handen i handsken. 20 move är 18 för många...










/DO

Wednesday, May 6, 2009

Bouldra med Gunter

Det här är nått man bara inte får missa... Så stört bra...


Demo 1

Demo 2




/DO

Tuesday, May 5, 2009

Tänka efter...

Kopierat från climbingpics.blogspot.com (Hoppas ni inte misstycker):


VKTIGT: Accessproblem på Häller

Häller är en av de bästa klipporna vi har i Sverige, och har tidigare varit ett skolexempel på hur långt man kan komma med respekt, dialog och den gästfriaste av bönder man kan föreställa sig. Tyvärr har det på senare tid förekommit ett antal mycket grova övertramp: toalettpapper i hagen, skräp, sällsynt klantiga trädhuggningar, skrik invid husknuten, obetald parkeringsavgift, solning på bondens gräsmatta och liknande.



Detta är en vädjan till hela klättersverige (och, på förekommen anledning även klätternorge): visa största möjliga hänsyn vid klippan. Parkera bara om det finns gott om plats, betala den högst rimliga 20an, för inte väsen, städa efter dig och andra, lämna inte skit eller toapapper, hugg inte ner träd, borsta bort dina och andras tickmärken, var trevliga, håll er borta från bondens tomt och åk nån annanstans om det är mycket folk där redan.

Hjälp gärna till att sprida detta till andra. Skriv ett inlägg på ditt nätforum, sätt en notis i din tidning eller berätta om problemen för folk som brukar vara i Bohuslän. Detta är allvar!




/DO