Sunday, February 28, 2010

Blåst

Nu har jag legat i min säng sedan typ halv åtta igår kväll och jag planerar att inte gå ur den förrän imorgon. För första gången på riktigt länge har jag beslutat att ta en vilodag då jag inte gör något annat än just vilar. Emellanåt är det dock tämligen svårt att hålla sig i skinnet då allt är ovanligt torrt ute efter nattens och morgonens häftiga blåst och väderprognosen säger att det eventuellt kan komma att regna imorgon, förvisso en prognos som jag inte litar särskilt mycket på sett till antalet rätt den har haft hittills i vår. Men nog känns det ändå som att gå ut och försöka slita sig upp för något idag är lite som att skjuta sig själv i foten.

Vad har hänt det sista då, inga direkta major ascents i varje fall så därför inte så mycket att berätta. Jag går fortfarande och samlar mod nog för att våga åka tillbaka till Rocher Sablons och Rainbow Rocket.


På fredagen var jag i Rocher Fin med Neil Hart och Chris "The Orc" Searle. Fint område som lämpar sig oerhört bra för lite lugnare dagar - Många lite lättare problem, nästan alla med såpass bra landningar att det inte ens krävs crashpads i en öppen och vacker omgivning. De enda som kanske kan ses som en nackdel är den i jämförelse med många andra områden ganska långa anmarschen, som dock i sin tur leder till att området inte blir fullt lika crowded och därav enligt min mening gör det hela till något positivt.


Igår fick jag för första gången se Petit Bois och Rocher Greau och jag gjorde där ett par fantastiskt fina problem, l´Oeuf och Les Poids de Soupirs. Den förstnämnda är jag oerhört nöjd att jag gjorde då den allt annat än passar mig bra, kanske resans hittills mest minnesvärda send. Fantastiskt fint problem men som sagt verkligen inte min stil...

 




/DO

Saturday, February 27, 2010

Dagens Fontanbild

Sammy på El Poussif en blöt dag i Isatis.






/DO

Thursday, February 25, 2010

Dagens Fontanbild / Hale Bopp

Det sista har det blivit ganska mycket hoppande mellan stora grepp, kanske lite för mycket. Väder och vindar har gjort att den typen av klättring ganska mycket mera easy going än exempelvis slabbar och när man väl börjat är det ganska svårt att sluta. Framförallt här nere där i stort sett varje område hyser minst en fin dyno. Och nu har jag dragit på mig två projekt som jag oerhört gärna vill göra och som jag i båda fallen tror att jag är ganska nära på.  Rainbow vet ni vid det här laget mycket väl att jag slitit med och projekt nr.2 är Fred Nicoles ultraklassiker Hale-Bopp. Sammanlagt har jag gjort 20-25 försök på den vid två olika tillfällen och nu senast, igår, tyckte jag mig vara ganska nära. Tanken har varit att kanske lugna mig lite med dessa dajnos men när en ganska oannonserad regnskur drog in över Cuisiniere igår eftermiddag och blötte ner allt i sin väg var just Hale-Bopp ett ganska bra alternativ då startgreppen håller sig torra relativt länge och toppen är väldigt lätt att torka.

Så nära men ändå sååå långt bort...





/DO

Tuesday, February 23, 2010

Luc Percival

En eftermiddag i Bas Cuvier i början av förra veckan stötte jag på en mycket trevlig britt. Det var strax efter att jag gjort ett av resans hittills stoltaste sends, en 6C slabb, som denne man med kamera runt halsen kom fram och bad om att få min och Erik´s mail-adresser. Han hade fotat oss på slabben och ville dela med sig av resultatet. Tydligen försöker han att livnära sig som fotograf. För stunden håller han på med sin nya hemsida och tills den är klar kan man besöka och se hans bilder här!






/DO

Dagens Fontanbild

Eftermiddag i Franchard Isatis - Kangaroo City






/DO

Monday, February 22, 2010

Dagens Fontanbild

Sliten högerhand efter många floppar på kanten av Rainbow Rocket...






/DO

Saturday, February 20, 2010

Nära skjuter ingen hare

När jag i morse vaknade och tittade ut genom ytterdörren kunde jag aldrig föreställa mig vilken dag de här skulle komma att bli. Med bara typ 3 timmar ordentlig sömn i ryggen och ett ännu snöfall över Larchant kändes som att en vilodag inte var mycket att tveka på.

Jag tog efter frukost min kamera för att gå ut till L´Elephant för att fota gänget som tidgare knatat dit ut. På väg ut  blev jag omkörd av Martin, Fredrik och Thomas som jag häromdagen stått på i 95.2. Planerna ändrades snabbt och jag liftade med dom till Manoury. Fortfarande var jag helt inställd på att vila men när herrarna paddade upp Pigeon Vole kunde jag inte längre hålla mig utan lånade ett par skor och hoppade på sändartåget. En fin dyno med en mantling som i de blöta tillståndet vi idag fann den tvingar till desperata fötterna för huvudet manövrer för att de hela ska kunna gå vägen. När så alla sänt och vi insett att Manoury kanske inte hade så mycket mer att erbjuda en blöt dag som denna smiddes direkt nya planer på att bege sig till Le mur de son och bland andra Rainbow Rocket. På väg dit hade jag kunde jag inte ens drömma om hur de hela skulle arta sig. Som sagt lämnade den gångna natten mycket att önska och jag hade svårt att hålla mig vaken hela vägen till Isatis-parkeringen. Jag gjorde inte problemet (Rainbow Rocket), men jag kan med säkerhet säga att jag inte kunde varit mycket närmre. På mitt typ femte försök nådde jag över kanten till andra leden och i efterhand kan jag inte förstå varför jag inte hängde kvar. Under de få timmar som gott sedan de försöket har jag ältat hela grejen fram och tillbaka 2000 gånger. Jag hade ytterligare ett försök som inte var långt ifrån lika bra och ett gäng hopp med fingertopparna precis över kanten. De hade varit obeskrivligt kul att ha den gjord men på samma gång tror jag att jag med säkerhet kan säga att jag kommer få till den innan jag drar härifrån. Och blotta tanken på de glädjer mig oerhört, en dröm som kommer besannas, förr eller senare.



Fredrik hade även han lite känn på kanten och med tanke på att det var hans första session på problemet är det oerhört starkt. Han gjorde grannen Voltex snabbt och kvällen i 95.2 visade han sin fantastiska kapacitet genom att göra en blöt L´Ange Naif och flasha högervarianten av desamma. De andra två i "Gubbgänget" som de så ödmjukt refererar till sig själva som kom nära på Voltex. Martin gjorde Sylphide trots blöt kant och Tomas klättrade till kanten på Jokari Droite. Tyvärr försvinner gänget hem till Sverige imorgon förmiddag. Hade jättegärna klättrat mer med dom men de får bli en annan gång. Tack för 2 fantastiskt goa dagar!









/DO

Hell on earth

Så fick vi äntligen klättra över barmark, ingen snö, i hela två dagar. Och va händer sen. Man vaknar upp, inställd på att åka ut i ett på gränsen till vårigt Fontan och öppnar dörren för att se att de SNÖAR igen... Fan, fan, fan, fan, fan,  fan, fan, fan, fan, fan, fan, FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!






/DO

Friday, February 19, 2010

Dagens Fontanbild

Sammy på slabben Lucifer i Rocher aux Sabots. Ett problem som är bra mycket mer än vad det ser ut att vara...






/DO

Thursday, February 18, 2010

Dagens Fontanbild

Våren är här, eller i alla fall verkar Erik ha fått de för sig. Eller egentligen hoppas han kanske bara att grammen han blir lättare i och med att han losar brallorna ska räcka för att han ska nå toppen på Smash i Rocher aux Sabots...






/DO

Monday, February 15, 2010

Efter snön

Trots snön som kom i början av förra veckan har jag på något vis lyckats få klättra mer det sista än jag gjort tidigare på hela resan. Jag har inte vilat på typ 10 dagar och det märks när jag ser ner på mina stackars fingertoppar. Så här lite hud som jag har kvar nu har jag inte haft sedan vi kom hit och de får väl ändå ses som någon form utav gott tecken. Jag har inte uträttat några direkta stordåd men har klättrat ganska många problem, slitit hårt och kommit nära på de senaste tillskottet på min ticklist, Rainbow Rocket, och framförallt haft kul. Jag har gjort två slabbar, båda ca 6C (L'Angle à Jean-Luc & La Forge),en flash och den andra på andra försöket och med de är jag obeskrivligt nöjd. Om man ser till mina slabbklättrings-skills går dessa två bestigningar att jämföra med överhängande 7C-tickar. Igår avslutade jag också dagen med att göra L´Hélicoptér i Bas Cuivier. Ganska spännande problem vilket krävde 5 tries. 2 innan jag ens vågade hoppa och 3 för att hänga kvar...




Rainbow...

Vidare har vi också fått besök, Erik och Robert från Norrköping. Kul när det kommer lite nytt folk med mycket motivation då det tenderar att smitta av sig på oss andra. Helt vilda är dom och ämnar köra även imorgon men jag tänker försöka tvinga mig själv till att ta två sammanhängande vilodagar för att sedan på torsdag återvända till Cuisiniere och Hale-Bopp.


Erik i Canche aux Merciers











/DO

Dagens Fontanbild

Sammy på Michel-Ange i Cuvier...








/DO

Friday, February 12, 2010

Dyno-dag

Än har jag inte samlat mod nog för att fly härifrån, men jag är i full färd med att undersöka alternativen. Albarracin lockar mest men frågan är om det rent logistiskt är genomförbart (Någon som vet något om bra och billiga boenden där). Allra troligast kommer det väl dock sluta med att man sitter kvar här och ugglar för att man är för feg och för lat för våga prova något annat...

Snön ligger kvar, det förstår ni säkert, och för att inte bli helt jästa har vi igår och idag, utrustade med handdukar och borstar av alla slag, gett oss ut i skogen för att gräva fram första bästa problem.

Idag gjorde jag en kort förmiddagstur med besökande Viktor från Värnamo till först Cuisiniere och sedan Isatis. För att inte behöva lägga ner för mycket utav den tid vi hade att disponera på att skotta snö fokuserade vi oss på dyno-problem. Hale-Bopp var först ut, ett problem som jag har velat prova egentligen ända sedan vi kom hit. Kanske inte världens bästa grej att värma upp på men det gick bra. Jag hann göra mellan 10 och 15 försök innan vi var tvungna att dra vidare och det hela kändes väldigt bra. Jag var upp vid kanten och vände ett flertal av försöken och jag tror att jag har det där lilla sista i mig som behövs för att nå hela vägen. Ska bli väldigt kul och intressant att ge den en till session.


Viktor på Mortel Transfert

Vidare till Isatis och där Le mur des Carriers, väggen som bland annat hyser den beryktade Rainbow Rocket. Jag gjorde processen kort med de tre problemen till vänster om RR - Sylphide (för övrigt världens lättaste 7A), Mortel Transfert och Voltex. Det var dock inte gratis, jag fick betala mycket hud för att hålla den sneda kanten tre gånger. Viktor stötte på sitt projekt M.T men fick tyvärr inte till den. Det såg dock bra ut och förhoppningsvis kommer de inte vara några problem nästa gång.


Det stora kvällsnöjet
- Risk





/DO

Thursday, February 11, 2010

Dagens Fontanbild

Sammy på den ökända "Dödsdynon" a.k.a. Gasthaus Unterslag. Ett mycket lockande problem med en ganska mycket mindre lockande landningsbana. Missar man att häva pendeln man får när man tar kanten bjuds man på en åktur man sent lär glömma...







/DO

Wednesday, February 10, 2010

Det finns fan ingen Gud

Vi börjar tappa modet. Vad vi utsätts för nu kan kort och lätt beskrivas som de ultimata skitvädret från helvetet. Efter en katstrofal förmiddag vid Rainbow Rocket i Isatis fick vi upp hoppet när vi överaskades med att få ett par torra timmar i l´Elépant. Ett l´Eléphant som senare kom att gå från fullt funktionellt för att klättra, på gränsen till njutbart, till ett fulländat snökaos på 20 korta minuter.



Jag och Jimmy försökte igår ta till ett ännu icke spelat kort, klättergymmet i Arbonne. Och jag kan ju passa på att varna er som kan tänka er att någon regnig dag ära stället med ett besök med att säga att om ni inte är beredda punga upp 1500 spänn för att få klänga lite behöver ni inte göra er besväret. Dom släpper nämligen inte in icke medlemmar. Vad beträffar vädret var inte heller bleausarderna vi pratade med där helt nöjda. Tydligen har det inte varit så här kass på över 6 år.


Lugnet före stormen

20 minuter senare!

Det är inte omöjligt att detta är nådastöten för det här Fontanäventyret. Jag kan tro att det är många som skulle ge mycket för att få sitta i ett snöigt Fontan hellre än ett ändå snöigare Sverige och som tycker att en annan är en jävla gnällspik men efter 5 veckors vistelse under vilka man kanske har haft 4 riktigt bra klätterdagar är det svårt att hålla modet uppe. Vi avvaktar ett par dagar men om inte något drastiskt sker kommer jag antagligen snart kunna siktas i mina hemtrakter igen...


Vemod...





/DO

Dagens Fontanbild

Morgonens bestyr är skrämmande oskiljaktiga från dag till dag. Steka ägg, se på Scrubs, borsta tänderna och försöka klura ut vilket stackars område som har haft störst chans att stå emot nattens regnskurar...







/DO

Monday, February 8, 2010

Dagens Fontan-bild

Den här är jag faktiskt rätt nöjd med. Sammy på Bagheera...







/DO

Sunday, February 7, 2010

5 dagar senare

Idag har jag klättrat för första gången sedan jag sträckte senan i högerarmen. Andra comebacken från meningslösa avbrott under den här resan. Fingret kändes förvånansvärt bra, formen förvånansvärt dålig och huden var fruktansvärt jävla dålig.

Efter att ha provat diverse lättare problem och kommit underfund med att stora planet i J.A Martin, dagens destination, inte hade något att erbjuda som lockade mig just idag gick jag till Jimmy och Sammys projekt för dagen, Vandale. Båda hade sänt den och jag gav problemet en timme. Jag gjorde i stort sett alla moven utom första vilket jag inte riktigt vågade dedikera mig till på grund av fingret. Det vet jag dock att jag gör och jag tror nog att jag kan göra problemet. Tyvärr har jag lite svårt för toppen, ett skick i blindo mellan två slopers. Förhoppningsvis kommer det att kännas mycket bättre efter att ha klättrat några dagar och fått liv i kroppen igen...





Efter typ en timmes klättring hade jag lite oväntat slitit tillräckligt med hud för att det skulle börja blöda på två fingrar och jag var tvungen att call it a day. Nu är jag lite osäker på om det rent hud-mässigt kommer att gå och klättra imorgon.




Mr. Cyclopman

Jag är oerhört lättad att jag kunde klättra med fingret idag. Var brutalt orolig ett tag. Nu vill jag bara komma igång igen och få tillbaka motivationen och självförtroendet, sen smäller det. Har mycket som jag vill och tror att jag kan göra...





/DO

Friday, February 5, 2010

Bleau visual

Fortfarande ingen klättring för min del till följd av mitt ömma finger. Jag börjar få ganska svårt att hålla mig i skinnet men tydligen måste jag vila i alla fall två dagar till. Och det hela medför en viss ångest. Varje dag här nere är guld värd i mina ögon och det är inte direkt kul att sitta bredvid och se tiden rinna förbi. Men snart, då jävlar ska jag ta igen mina förlorade timmar och fort ska de gå för jag har som sagt ingen tid att förlora.

Igår fick vi bevittna när Mickey, en gammal vän till Jimmy och Sammy, gjorde Apparement 7C+ - 8A+ (Tydligen olika grad beroende på hur lång man är). Fantastiskt duktigt klättrare. Han gjorde utöver den också Sideways Daze 8B på 20 minuter och tidigare har han bland mycket annat hårt gjort The Dagger 8B+ i Cresciano och Kheops assis 8B+. Och de bästa av allt är att ingen vet vem han är...

Jag har försökt fota lite nu när jag inte kunnat klättra men vad beträffar resultatet är jag allt annat än nöjd.


Teamwork på Apparement


Sebbe värmer upp i Bas Cuvier


Sammy leker med "Hunden" i
Cul de Chien








/DO

Monday, February 1, 2010

Jämmer och elände

Efter två förhållandevis riktigt bra klätterdagar tog allt idag, tredje dagen på´t, en oanad och minst sagt oönskad vändning. Trots att snön yrde hoppade jag i morse i bilen och drog till Rocher aux Sabots. Väl där visade sig allt vara bra mycket blötare än jag någonsin kunnat ana. Jag kunde dock lätt torka upp toppen på den i övrigt snustorra Le Yeax, vilken jag provade förra besöket i blötan. Nu skulle de hela inte vara svårare än att jag efter den föregående mycket korta uppvärmning lätt skulle få den gjord, trodde jag. Jag kom nära men aldrig mer då jag bara fick två försök. Försök nummer ett var jag uppe över kanten bra men då de gjorde lite i ont handleden valde jag inte försöka hålla kvar. Väl på marken var jag övertygad om att det inte skulle bli någon stor sak att få den gjord i nästa försök. Jag kritade snabbt på och hoppade återigen upp till pocketen och i samma stund som jag nöp den sköts en stråle av smärta från pek- och ringfingret genom handen och handleden och vidare upp i armen. Först reflekterade jag inte över de utan provade att hoppa upp till greppet igen men kände då att det var något som inte stod rätt till. När det senare visade sig att jag inte ens skulle kunna dra i en jugg utan att känna smärta flydde jag med svansen mellan benen tillbaka till Giten. För stunden känns det inte direkt bra och om jag har riktig otur kanske det är det game over för min del för den här gången. Men förhoppningsvis har jag bara sträckt något lite och kan efter några dagars vila fortsätta som vanligt. Det är inte mycket att göra annat än vänta och se hur allt känns imorgon...


Smålänningar i Paris...


Sebbe på Duroxmanie

De övriga två klätterdagarna var då som ovan nämns helt ok. Just lördagen var jag glad att överhuvudtaget kunna klättra då Fontan under natten återingen utsatts för snöfall. Ändå gladare blev jag när jag fick göra Magic bus i Buthiers, vilket kom att bli dagens destination. I förbifarten kände jag lite på ett problem jag förra året gett några försök, Strappal, och hade det inte varit för den blöta toppen hade även den åkt ner. Jag gav även moven på Coccinelle några tries och det hela kändes bra. Trots att det var i slutet av dagen fick jag till alla flytt och visst handlar visserligen allt på den om att kunna hålla ihop det men jag tror ändå att jag kan göra den. Går allt som jag vill med fingrarna kommer jag ge den en dag till för att känna på sekvenserna. Känns de bra då kommer jag att go for it. Om inte är det inget jag direkt sörjer över då jag har typ 2378 andra projekt att ta mig an.




Sammy på Michel-Ange

Gårdagen spenderade jag med att lulla omkring med Sammy i Bas Cuvier. Jag hann med nöd och neppe få till Carnage innan 35 helt vilda helglediga fransoser kom störtandes. Skönt som fan då jag hatar att behöva köa till problemen och aldrig kunnat gå därifrån utan att ha den gjord. Vi flydde till Pif Paf, ett ganska okänt vilket är något som jag inte har jättesvårt att förstå. Båda gjorde processen kort med den och vi knatade glatt vidare mot vad som kom att bli dagens mest episka send, våra bestigningar av La JokerMarie rose-blocket. Det är en underlig känsla att komma fram till och börja prova ett problem som man aldrig tror att man ska kunna göra och 5 minuter senare stå på toppen av.

Nu blir det några dagars vila kantade av coldwater-treatment i förhoppningen om att läka fingrarna för att vara back on track i början av nästa vecka...

För övrigt ryktas det att Daniel Woods har repeterat Fred Nicoles ökända Terremer 8C i Hueco. Svårt att inte imponeras av de!






/DO