Tiden på Utsikten var ansträngande tid. Man slet sig upp kl.8 varje morgon, en halvtimma innan skolan drog igång, efter typ 6 timmars sömn. Slängde i sig ett par mackor, ett glas mjölk samt en banan samtidigt som man gjorde sitt bästa för att parera de trötta benen och ta sig hela den långa vägen till skolan. Efter morgonens återkommst från dödsriket så fick man göra sitt bästa för att genomleva dagen i skolan som typ bestod av 15% lektionstid och 85% göravadmanvilltid. Efter detta direkt ner till Willys för att inhandla den dagliga dosen köttfärs och en liter apelsinjuice. Sedan fick man springa hem till lägenheten under tiden som man klurade på hur man skulle tillreda skiten idag. Man får ha lite fantasi om man ska lyckas hålla köttfärs spännande varje dag under tre års tid - Jag har inte den fantasin. Sedan äta under tiden som man kollade in reprisen av gårdagsens Simpsons som man sett typ 73 gånger innan. Efter detta tillbaka till skolan och datasalen där man först och främst gjorde dagens sjunde koll på 8a.nu frö att se om nåt nytt hänt och sedan sköt man upp nått skolarbete för trettonde kvällen i rad - Äh, jag gör det imorgon istället. Såhär dags bör klockan hunnit bli typ 20.30 och det var dags att rusa ner till väggen, slita på sig klätterskorna och göra typ det här:
Filmningen är lite random får man väll kanske säga men ta det med Hult - Det var han som höll i kameran.
/DO
Thursday, December 27, 2007
Wednesday, December 12, 2007
Ömma fingrar
Har gått och haft ont i ett gäng fingrar nu i snart en månad. Det har dock inte gjort nått större har jag tyckt och jag har kört på, om men med lite smärta men vad gör det - det finns dom som har de värre. Ända tills nu har detta funkat bra. Märk väl - TILLS NU
Gjorde ett besök på Domen i söndags. Sugen som jag var så körde jag på och skrapade ihop 5,5 timmar påt - Med ömma fingrar inte bara hudmässigt utan även invändigt så var det inte mitt smartaste drag so far....
Vaknade på måndagmorgonen med ett ringfinger som gör typ 100 gånger ondare än tidigare. Ja ja, tänkte jag, får väll vila idag då och gå påt imorgon igen - på en dag lär det ju repa sig - NOT :( Allt eftersom dagen gick så svullnade fingern från att när jag vaknat varit i prinskorvsklassen till att på eftermiddagen blåst upp sig till typ frukostkorvklassen. FÖRBANNADE JÄVLA SKIT!!!
Nu lär jag inte direkt kunna göra mitt yttersta på några dar. Jag som äntlingen började komma in i de hela igen och så händer detta. De ända jag kan försöka trösta mig med är att vädret inte är det bästa och att dagarna som passerar inte är särsklit optimala för några utomhusaktiviteter. Det jag går miste om när jag nu väljer att vila mina stackars fingrar några dar är snarare ett gäng kalla timmar i "garaget" under min vägg.
Bilden nedan tycker jag är en bra illustration över hur det skulle kunna se ut när man så här års ger sig ut för att trotsa vädrets makter och för att halka omkring bland blocken. Inte bara nu utan även i maj förekommer dessa dagar vilket denna bild är ett levande bevis på då den togs den 18 samma månad.
Jag vet inte hur väl det framgår på bilden att de hällregnar och problemet (La Deluge, Hamburgö) som jag desperat försöker...ja, jag vet faktiskt inte vad det är jag försöker... ialla fall är det inte särskilt överhängande vilket inte direkt förbättrar situationen : )
Happ, va gör man då. Just nu känns det som det enda vettiga är attsokm sagt vila några dar och sen försöka träna på som vanligt igen, så vanligt det nu går, och försöka ignorera de onda. De har funkat tidigare så det gör det nog nu med, va vet jag.
/DO
Gjorde ett besök på Domen i söndags. Sugen som jag var så körde jag på och skrapade ihop 5,5 timmar påt - Med ömma fingrar inte bara hudmässigt utan även invändigt så var det inte mitt smartaste drag so far....
Vaknade på måndagmorgonen med ett ringfinger som gör typ 100 gånger ondare än tidigare. Ja ja, tänkte jag, får väll vila idag då och gå påt imorgon igen - på en dag lär det ju repa sig - NOT :( Allt eftersom dagen gick så svullnade fingern från att när jag vaknat varit i prinskorvsklassen till att på eftermiddagen blåst upp sig till typ frukostkorvklassen. FÖRBANNADE JÄVLA SKIT!!!
Nu lär jag inte direkt kunna göra mitt yttersta på några dar. Jag som äntlingen började komma in i de hela igen och så händer detta. De ända jag kan försöka trösta mig med är att vädret inte är det bästa och att dagarna som passerar inte är särsklit optimala för några utomhusaktiviteter. Det jag går miste om när jag nu väljer att vila mina stackars fingrar några dar är snarare ett gäng kalla timmar i "garaget" under min vägg.
Bilden nedan tycker jag är en bra illustration över hur det skulle kunna se ut när man så här års ger sig ut för att trotsa vädrets makter och för att halka omkring bland blocken. Inte bara nu utan även i maj förekommer dessa dagar vilket denna bild är ett levande bevis på då den togs den 18 samma månad.
Jag vet inte hur väl det framgår på bilden att de hällregnar och problemet (La Deluge, Hamburgö) som jag desperat försöker...ja, jag vet faktiskt inte vad det är jag försöker... ialla fall är det inte särskilt överhängande vilket inte direkt förbättrar situationen : )
Happ, va gör man då. Just nu känns det som det enda vettiga är attsokm sagt vila några dar och sen försöka träna på som vanligt igen, så vanligt det nu går, och försöka ignorera de onda. De har funkat tidigare så det gör det nog nu med, va vet jag.
/DO
Thursday, November 15, 2007
"Min vägg för den som bryr sig"
De är efter en del tjat från Jimmy the man som jag här visar lite bilder tillsammans med en berättelse från hösten 2007 då "Kolsbydomen" kom till.
När jag i slutet av denna blöta sommaren bestämde mig för att följa Hults exempel och bygga mig en vägg att träna på för att slippa pendla till Götet var eviga dag så gjorde jag det med målsättningen att väggen skulle stå klar att klättra på en månad senare. Det gjorde den också - om man nöjer sig med att klänga omkring i ett flisigt regelvärk : ( "Rom byggdes inte på en dag" sägs de och man kan nog säga det samma om min vägg. Nä, de visade sig att jag var lite väl optimistiskt i mitt tidsplanerande. Det är alltså inte förrän nu, efter ytterligare två månader som väggen är klar...nästan. Frågan är om den någonsin kommer att bli klar.
Så här ser ialla fall bygget ut som väggen finns i. Så har ni vägarna förbi Uddevalla så försök leta reda på den - Lyckas ni får ni klättra så länge ni orkar : )
Tidigare höll min morfar till i haket. Han använde de som maskinhall men sen han dog 2001 så har det stått oanvänt - tills nu! De enda användnigsområde det har fyllt har vart till att dumpa saker som ingen vetat vart de ska göra av. Så det var en del städning.
Till slut efter att ha grävt upp golvet och fyllt med ett antal kärror grus (detta för att under vinterhalvåret slippa landa i ett lerbad) så blev det dags att sätta igång med snikeriet.
Som tur var fick jag god hjälp från olika håll annars vet jag inte om jag vågar fundera kring hur stället sett ut om jag behövt göra allt själv. Stort tack ska ni ha Lars-Erik, Farsan, Dennnis och Hult.
Halvvägs tänkte jag - NOT!!!
Efter det har Farsan varit till stor hjälp med skivning, bultning, mm. Hult var med och bultade skiver ett tag men efter en stund tröttnade vi båda och gick ut och klättrade istället.
Målningen av skiverna däremot fick jag sköta själv.
Mycket klurande blev det. Jag valde dock att överlåta detta till min far.
Efter ett antal arbetstimmar blev ialla fall till slut Kolsbydomen (uppkallad efter en lite mindre känd vägg nånstans i Göteborg) klar... nästan.
Nu återstår det bara för er som läser detta att leta er hit och göra mig sällskap - Välkommna!
/DO
När jag i slutet av denna blöta sommaren bestämde mig för att följa Hults exempel och bygga mig en vägg att träna på för att slippa pendla till Götet var eviga dag så gjorde jag det med målsättningen att väggen skulle stå klar att klättra på en månad senare. Det gjorde den också - om man nöjer sig med att klänga omkring i ett flisigt regelvärk : ( "Rom byggdes inte på en dag" sägs de och man kan nog säga det samma om min vägg. Nä, de visade sig att jag var lite väl optimistiskt i mitt tidsplanerande. Det är alltså inte förrän nu, efter ytterligare två månader som väggen är klar...nästan. Frågan är om den någonsin kommer att bli klar.
Så här ser ialla fall bygget ut som väggen finns i. Så har ni vägarna förbi Uddevalla så försök leta reda på den - Lyckas ni får ni klättra så länge ni orkar : )
Tidigare höll min morfar till i haket. Han använde de som maskinhall men sen han dog 2001 så har det stått oanvänt - tills nu! De enda användnigsområde det har fyllt har vart till att dumpa saker som ingen vetat vart de ska göra av. Så det var en del städning.
Till slut efter att ha grävt upp golvet och fyllt med ett antal kärror grus (detta för att under vinterhalvåret slippa landa i ett lerbad) så blev det dags att sätta igång med snikeriet.
Som tur var fick jag god hjälp från olika håll annars vet jag inte om jag vågar fundera kring hur stället sett ut om jag behövt göra allt själv. Stort tack ska ni ha Lars-Erik, Farsan, Dennnis och Hult.
Halvvägs tänkte jag - NOT!!!
Efter det har Farsan varit till stor hjälp med skivning, bultning, mm. Hult var med och bultade skiver ett tag men efter en stund tröttnade vi båda och gick ut och klättrade istället.
Målningen av skiverna däremot fick jag sköta själv.
Mycket klurande blev det. Jag valde dock att överlåta detta till min far.
Efter ett antal arbetstimmar blev ialla fall till slut Kolsbydomen (uppkallad efter en lite mindre känd vägg nånstans i Göteborg) klar... nästan.
Nu återstår det bara för er som läser detta att leta er hit och göra mig sällskap - Välkommna!
/DO
Saturday, November 3, 2007
Sveriges bästa bouldergrotta
Idag var det dags för oss att besöka den beryktade bouldergrottan i Fjällbacka som enligt sägen skulle kunna vara en av de bästa Sverige har att erbjuda. Tyvärr tyckte jag att den inte riktigt levde upp till detta ryckte men det var ju grymt så...
08.15 startade vår dag med frukost och vi, jag och Hult, hade tidigare i veckan bestämt att vi skulle teama upp med Jimmy och hans crew (Sammy, Klas och Johan) på Statiolmacken i Hogstorp för att i samlad trupp ta oss till Fjällbacka och leta reda på stället.
Som vanligt blir ju inte saker och ting som man tänkt sig och när jag för första gången denna dag tog kontakt med Jimmy så visade de sig att de var en halvtimma sena (inte någon större överrasking förvisso) Vi bestämde i alla fall att jag och Hult skulle åka i förväg och påbörja sökandet...
Väl i fjällbacka gick det smärtfritt tills letandet till fots påbörjades. Efter att vi irrat runt på den minst sagt hala kullen i någon halvtimme så lyckades jag utav en ren slumpa välja en väg ner igenom en snårig skog och krockade då mer eller mindre med en stor överhängande vägg. Efter att jag lyckats förklara för Hult att jag inte drev med honom utan att jag verkligen sprungit på väggen, grottan kallade va man vill, så fick vi veta att "team småland" anlätt.
Vi mötte upp på parkeringen och knallde sen tillbaka till det som hade visat sig vara mera utav en stor brant vägg än en grotta. Iallafall, väl där tog det inte så lång tid innan vi började slita hud på den minst sagt vassa bohusgraniten.
Klättringen finns det inte så mycket att skriva om för min och Hults del. Vi for om kring på den branta väggen aningen fundersamma på vad som egentligen var vad. X antal försök att tyda topon gjordes innan det äntligen klarnade hur det låg till.
Ett gäng tickar blev det i alla fall till slut, tyvärr inte för min del som liksom annars misslyckades med allt jag försökte mig på och efter en stund hade jag och Hult tröttnat på Fjällbacka för den här gången och drog vidare till Hamburgön.
Väl där lyckades Hult göra Sveriges softaste 7A Up'n Go och jag lyckades riva av mitt livs mentala spöke Tiramisu som tyvärr inte har förgyllts med en högre grad en 6A men i mina ögon är minst 8B+ och efter att vi båda lyckats blöta ner varsin vänsterfot tröttnade vi även på detta crag och drog vidare till Häller.
På Häller hände inte så mycket. Vi mötte ett antal glada Göteborgare, gjorde några desperata flygförsök på Springboy och projektet till höger om den och avslutade i skymningsljuset med att slita oss upp för den fantastiskt fina Groovesprickan 6A+ och efter detta var vi såpas trötta och belåtna att åkte hem.
Har i efterhand fått raporter om att Johan, Sammy och Jimmy lyckades slita sig upp för en 7B+ i Fjällbacka. Grattis!
/DO
08.15 startade vår dag med frukost och vi, jag och Hult, hade tidigare i veckan bestämt att vi skulle teama upp med Jimmy och hans crew (Sammy, Klas och Johan) på Statiolmacken i Hogstorp för att i samlad trupp ta oss till Fjällbacka och leta reda på stället.
Som vanligt blir ju inte saker och ting som man tänkt sig och när jag för första gången denna dag tog kontakt med Jimmy så visade de sig att de var en halvtimma sena (inte någon större överrasking förvisso) Vi bestämde i alla fall att jag och Hult skulle åka i förväg och påbörja sökandet...
Väl i fjällbacka gick det smärtfritt tills letandet till fots påbörjades. Efter att vi irrat runt på den minst sagt hala kullen i någon halvtimme så lyckades jag utav en ren slumpa välja en väg ner igenom en snårig skog och krockade då mer eller mindre med en stor överhängande vägg. Efter att jag lyckats förklara för Hult att jag inte drev med honom utan att jag verkligen sprungit på väggen, grottan kallade va man vill, så fick vi veta att "team småland" anlätt.
Vi mötte upp på parkeringen och knallde sen tillbaka till det som hade visat sig vara mera utav en stor brant vägg än en grotta. Iallafall, väl där tog det inte så lång tid innan vi började slita hud på den minst sagt vassa bohusgraniten.
Klättringen finns det inte så mycket att skriva om för min och Hults del. Vi for om kring på den branta väggen aningen fundersamma på vad som egentligen var vad. X antal försök att tyda topon gjordes innan det äntligen klarnade hur det låg till.
Ett gäng tickar blev det i alla fall till slut, tyvärr inte för min del som liksom annars misslyckades med allt jag försökte mig på och efter en stund hade jag och Hult tröttnat på Fjällbacka för den här gången och drog vidare till Hamburgön.
Väl där lyckades Hult göra Sveriges softaste 7A Up'n Go och jag lyckades riva av mitt livs mentala spöke Tiramisu som tyvärr inte har förgyllts med en högre grad en 6A men i mina ögon är minst 8B+ och efter att vi båda lyckats blöta ner varsin vänsterfot tröttnade vi även på detta crag och drog vidare till Häller.
På Häller hände inte så mycket. Vi mötte ett antal glada Göteborgare, gjorde några desperata flygförsök på Springboy och projektet till höger om den och avslutade i skymningsljuset med att slita oss upp för den fantastiskt fina Groovesprickan 6A+ och efter detta var vi såpas trötta och belåtna att åkte hem.
Har i efterhand fått raporter om att Johan, Sammy och Jimmy lyckades slita sig upp för en 7B+ i Fjällbacka. Grattis!
/DO
Wednesday, October 31, 2007
Catching up...
Såå...Då var de dags, efter att ha följt goda vänner på deras bloggar så kände jag att det kanske var dags även för mig att skaffa en så de som eventuellt e intresserade ska ha möjligheten att kunna skapa sig en viss uppfattnig om vad jag fördriver tiden med. Tyvärr, får jag väll säga, så infann sig denna känslan redan för över ett halvår sedan och jag skapade mig en blogg. Lat som jag är så är det inte förrän nu, denna regniga onsdagkväll den sista oktober 2007 som jag tar tag i de hela och skriver mitt allra första inlägg. Men vad ska jag då skriva...Idag har inte hänt nått speciellt intressant, jag har dragit i plastbitar som sitter fastskruvade i playwoodskiver liksom alla andra dagar, men...Jag skulle kunna göra en resume´ av vad som hänt sen jag tänkte börja blogga, fast de är jag ínte särsklit sugen på om jag ska vara ärlig eftersom jag själv inte har en aning. Tiden bara försvann. Jag skulle kunna berätta vad de är jag sysselsätter mig med och vad denna blogg, såkallad Boulders Gate ska gå ut på. Enkelt - Jag klättrar, klättrar och klättrar och därför känns det givet att de är de som jag kommer "blogga" om. Vad, när, hur, med vem, osv.
Copyright. Jimmy Karlsson
Men, men...nog för idag...nästa gång jag skriver här har jag förhoppningsvis något vettigt att berätta.
Peace out : )
Copyright. Jimmy Karlsson
Men, men...nog för idag...nästa gång jag skriver här har jag förhoppningsvis något vettigt att berätta.
Peace out : )
Subscribe to:
Posts (Atom)
