La sportiva legends only 2014

This weekend, for the second year, I was invited to take photos at the annual La Sportiva Legends only competition at Klättercentret here in Stockholm. It was great to see for myself that, just as people has been telling me, this is an event that gets better for each year, even though it's hard to anticipate.

This is a word that seems to have spread, as people were travelling from all over Europe, to catch this years competition live. Daniel Woods, Jimmy Webb, Alexander Megos, Jan Hojer, Adam Ondra and Jernej Kruder formed a line-up hard to beat and I guess no one had to feel worried or ashamed about not making the podium.

Theroutesetting-team led by Robert Rundin, Joakim Berglund and Stefan Eklund, withassistance from Sean McColl and Kilian Fischhuber, really did an amazing job setting the boulders. They managed to put up five awesome looking climbs in different styles and difficulty. Adam Ondra showed no mercy and pretty much walked up every boulder, which I can assure you were all incredibly, f***ing hard.

The only person rivalling Adam in terms of performance was David Höglund, a.k.a Daddy Legend, behind the DJ booth. He really brought the atmosphere to another level with his tunes. Those of you who were not there and did not catch the competition over the livestream, can still watch it here, or check out a shorter summary by Epic TV.

After the comp finished the competitiors, audience and everyone involved in the event, went across the street to Tell Us bar for the legendary afterparty. David brought his discs and kept spinning them until early next morning. Just as last year I ended up emptying my camera battery and filling up my memory card. People has been asking me if I got any good shots. My respons to them has been, that if not at least a couple of pictures turnes out decent, I will sell my camera. I'm still not sure, but for the moment I guess I can consider keeping it for at least another year, in case I would happen to be invited for a third try.

/DO

Legends black and white

/DO

Legends

These are some of many shots I took of the Legends only competition which was held at K2 during the last weekend of November. An extremely well executed event that attracted many spectators, who I can only assume got just as inspired as I did from watching the boys climb.

Sean McColl, Canada

The winner of the comp, James Webb becoming the only one to top out the second problem.

Said and Robban, the two speakers warming up the audience.

The German beast, Jan Hojer.

Nalle Hukkataival, Finland.

Dmitry Sharafutdinov, Russia.

/DO

Nordic bouldering championships - Womens final

/DO

Nordic bouldering championships - Mens final

Some shots from the men's final in the Nordic bouldering championships at K2 

(Klättercentret) in October. Stay tuned for pictures from the womens final tomorrow.

/DO

SM Bouldering 4-5 maj 2013

/DO

Boulder SM 2011

Hur jag ska börja berätta om helgens Svenska mästerskap i bouldering på Domen vet jag inte riktigt. Först och främst kanske det bör nämnas att det från arrangörerna, Kvibergs Klätterklubbs sida var en fantastiskt väl genomförd tävling. Tävlingsledningen med Clara i spetsen kan verkligen klappa sig själva på bröstet. Att det hela flöt på som det gjorde trots det ovanligt höga deltagarantalet är snudd på otroligt.

Detta var andra gången som jag var med och byggde problemen till en större tävling och liksom förra gången tyckte jag att det nog var minst lika roligt som att tävla. Man får fortfarande träffa allt folk men slipper sitta inspärrad i en isolering i flera timmar. Lika nervös är man dessutom, men inte över hur det kommer gå att klättra utan för om problemen man byggt kommer bli uppskattade och utslagsgivande. Att ha med Johan med all sin rutin av att bygga till tävling dämpade förvisso min oro något men det var inte utan att det var lite svårt att somna kvällen innan tävlingen.

55 deltagare var det som på lördagen dök upp på Kviberg för att göra upp om att bli Svensk Mästare i bouldering. Jag, Erik och Johan hade slitit hårt under torsdagen och fredagen med att konstruera 20 problem på Domens ny-utbyggda bouldervägg. Sex kvalproblem och fyra finalproblem till Dam- respektive Herrklassen.

Som alltid var det inspirerande att se några av Sveriges absolut bästa klättrare stångas om mästartiteln. Extra roligt var det förstås att se dom klättra på ens egna problem. De båda kvalen flöt på bekymmersfritt, vilket som sagt förvånade i alla fall mig med tanke på mängden deltagare. Problemen vi byggt tycktes ligga lagom i nivå för att ge utslag i det stora startfältet samtidigt som de flesta verkade få klättra mycket. Kvalet var överstökat strax efter klockan två och vi fick gott om tid till att skruva upp problemen till finalen som började klockan 19.00.

Herrarnas finalproblem var hårda, i efterhand kunde vi konstatera att vi lagt ribban lite för högt. Det krävdes verkligen att de tävlande gav järnet för att ta sig till de poänggivande greppen, något som det inte rådde tvivel om att det sex finalisterna gjorde. Tyvärr toppades bara två utav de fyra problemen ur, även om det inte var långt borta att alla blivit gjorda. Geir och Robert Rundin hade häng i toppjuggen på problem nummer två och det tredje problemet gick nästan ner för Grandelius och Daniel Anderson som båda var uppe och slog på sista greppet.

När Daniel, som näst siste man, klev in för att ge sig i kast med finalens fjärde och sista problem, var också det fortfarande ogjort. Det var en hel del folk i publiken men jag förvånades ändå över hur högt jublet steg när han på sitt första försök klättrade förbi korsen som stoppat föregående finalister och gjorde sista movet till toppjuggen. Därmed stod det också klart att han vunnit då Magnus, som tog hem kvalet och därför gick ut sist i finalen, inte toppat det första problemet och därför inte utgjorde ett hot för Daniel med hans två toppar på två försök.

Damernas final var tajt och kom att avgöras på hur många försök de fyra bästa tagit på sig för att toppa ur tre problem. Daniela Ebler drog där det längsta strået framför Anna Gärdsmo och Katrin Amann.

 
Erik Grandelius på andra problemet i finalen. Foto: Fredrik Dahl.

Som sagt var det fantastiskt roligt att få bygga problemen till en tävling som denna. Jag hoppas att mitt arbete liksom Johans och Eriks var uppskattat och att man kan få chansen att bygga vid fler tillfällen. Men liksom det är roligt att skruva är det också slitigt och jag har behövt ett par dagar för att återhämta mig. Efter detta är tanken att köra igång med lite bättre upplagd träning för att på så vis försöka råda bot på min, efter sommarens uppehåll, usla form. Mitt framtida boende, ett mobilt sådant, beräknas kunna levereras inom några veckor och om fingrarna bara slutar krångla ska jag förhoppningsvis med hjälp utav det kunna ta mig ut på nya äventyr. Hur det hela går lär vi väl få se...


/DO

Missa inte - Boulder SM

/DO

Bumling open 2010

Förhållandena som igår bjöds var långt ifrån optimala om man tänkt sig att klättra ute, något som banade väg för en tur ner till klätterklubben i Halmstad och deras årliga deltävlingen i Svenska Bouldercupen, Bumling Open. Jag hade länge gått med funderingar på att åka ner då jag vet att man aldrig blir besviken när Halmstad KK arrangerar tävling men jag bestämde mig alltså inte förrän i sista stund...

Efter kvalet, vilket bjöd på mycket fina och varierade boulders, låg jag på delad fjärde plats utav 13 tillsammans med Adnan Dzogovic från Helsingborg och det singlades slant för att avgöra i vilken ordning vi skulle äntra finalen. Jag förlorade den och skulle alltså som femte sista man börja på de 6 finalproblemen. Men slantsinglingen skulle visa sig vara onödig då Adnan tillsammans med de två andra Helsingborgarna tyvärr blev tvungna att dra och således missade finalen.

Finalen inleddes med ett oroväckande enkelt problem och jag bävade för vad jag anade komma skulle. Andra problemet var heller inte det svårt men jag lyckades ändå ställa till det ett par gånger innan jag kunde ta mig till toppen. Det var först när man nådde tredje problemet som ledbyggarna hade släppt helvetet löst, i alla fall för mig då problemet som utöver att vara det klart hårdaste i finalen också passade mig som skit. Jag var helt blank och det gick inte alls, varken till topp eller zon. Fjärde problemet var också det hårt men jag frågar mig om jag inte kanske skulle kunnat gör det om de inte vore för min egen dumhet. Det tog mig nämligen ett gäng försök innan jag fattade att jag tog andra greppet på tok fel. Jag hade försökt hålla en kass pinch istället för jugg-crimpen fem centimeter bredvid. Vid det laget började tiden att bli knapp och krafterna att tryta men jag lyckades det till trots i alla få zonen. Det femte problemet passade mig bra och efter noggrann genomgång av det hela för att undvika fler idiotmissar, ni förstår att jag lär mig trots allt av mina misstag, gick det ner i första försöket och jag kunde njuta av en lite längre välbehövlig vila inför den sista utmaningen. När så signalen ljöd och det åter var min tur vände jag mig om för att upptäcka vad jag kanske minst skulle önskat i de läget, trött som jag var - Ett mantlingsproblem. Dom starka herrarna bekom det säkert inte men för en annan som inte är direkt känd för att vara mantlingskungen i stan var det ett mardrömsenario.

Att läsa problemet var ingen konst, i alla fall inte om man var pigg nog att kunna göra som ledbyggarna tänkt. Behöver jag säga att det var inte jag? Efter ett gäng fruktlösa försök och med en dryg minut återstående var jag tvungen att ge upp det hela med att klättra problemet som det var tänkt och snabbt komma på något nytt. Jag såg en annan lösning och valde att vänta ut signalen som meddelade att en minut återstod innan jag åter gick på. På väg upp till mantlingen via de lite lättare inledande moven var jag rätt övertygad om att det inte skulle gå men väl där kändes det hela bra och när jag började bryta insåg jag att det fan kunde gå vägen. Jag vågar inte påstå att det var någon direkt skolboksmantlingen men sett till hur trött jag var är det ett under att jag kom upp. Halvt upprullad på slabben visste jag att det var brådis om jag ville få toppen och jag lyckades i sista stund resa mig upp och toppa ut. Peter Hermansson som ansvarade för tiden mötte mig, åter på marken, med att hålla upp tiduret och konstaterandet att "det var fanimej på håret".

Henke toppar ur sista finalproblemet

Jag känner att det skulle vara kul och framförallt utvecklande att tävla mer och oftare för att få lite mera rutin på det hela och på så vis bli bättre på att inte göra massa enkla misstag såsom felläsningar. Inte för att det i en tävling som denna kanske skulle lett till en bättre placering men i alla fall för att kunna känna att man gör så gott man kan på de olika problemen. Hela grejen med att tävla kan ju vara rätt komplex och för min del handlar det väldigt mycket om att kunna kontrollera tankarna och framförallt nervositeten. Jag upplever att det är något som inte på långa vägar går att jämföra med att klättra utomhus eller heller inte att träna på inomhusväggar och det ända sättet att faktiskt träna för tävling är att tävla...

Avslutningsvis ska en stor eloge ges till ledbyggarna Johan Gross och Erik Lutkhe. Självklart ska också hela Halmstad klätterklubb ha en stor klapp på axeln för ytterligare en fantastiskt bra genomförd tävling. Jag hoppas verkligen inte att det låga deltagarantalet skrämmer er för att fortsätta utan att vi i framtiden kan se fram emot fler Bumling Open!



/DO

Boulder-SM Halmstad

Jag jobbar på att återhämta mig från min goa hangover efter helgens SM i Halmstad. Sent om sider bestämde jag mig efter att i stort sett betämt mig för att stå över för att ändå åka.
Jag tänker inte uttalla mig om hurvida jag ångrar att jag åkte eller inte men en sak är säker och det ar att jag inte pallar skriva om det. Iaf. inte om själva tävlandet för min egen del. För att kort sammanfatta det hela så gick det för jävligt och jag är sämst.

Som vanligt såg HKK till att det hela blev en mycket trevlig tillställning och lite extra schysst med middag på kvällen där Shawn Boye visade smakprov på sin kommande film The Sends.

Ett speciellt tack måste jag komma ihåg att rikta till Västerviks-crewet som såg till att jag fick tak över huvudet och slapp sova i någon containern natten till Söndag.

Inga bilder blev bra men lägger till trots upp några ändå...



















/DO