Saturday, December 31, 2011

Bring on 2012

2011 lider mot sitt slut. Liksom tidigare år så har också detta flugit förbi i en rasande fart och jag hade hoppats att jag vid det här laget skulle ha hunnit med mer än jag gjort. Jag har förvisso gått framåt i min klättring, men inte så långt som jag tycker att jag borde. Kanske har det delvis att göra med att jag brottats med ömmande fingrar och att jag till följd av det höll upp från klättringen nästan hela sommaren. Eller så är det helt enkelt för att jag är talanglös. Oavsett vilket så är jag inte nöjd med året, något som i sin tur leder till att jag är taggad på att göra det bästa av 2012.

 
Envie d'Ailes i Éléphant, Fontainebleau. Foto: Emil Rylander.

Det hela började bra med en fantastisk tid med Emil i Fontainebleau. Det var lite på vinst och förlust som jag i mitten av januari gav mig iväg, efter en månads vila på grund av två överbelastade lillfingrar. Min Golf Memphis från 1988 tog oss 170 mil söderut, från ett Sverige i vinterskrud till ett vårligt Frankrike och väl på plats såg lyckan inga gränser. Motivationen och glädjen i klättringen sköt i höjden från första stund i och med de fantastiska förhållandena som bjöds, av vilka vi också kom att få njuta under i stort sett hela vår vistelse.


Emil utgjorde ett trevligt resesällskap och var lite av en motpol till mig då han tog dagarna som dom kom, oftast med en klackspark. Han njöt av billiga viner och illaluktande ostar samtidigt som han skakade på huvudet åt mig som for omkring som en tätting i skogen, försökte hålla det dagliga intaget av kalorier kring existensminimum och skydde vilodagarna som pesten (vilka tycktes vara de dagar då Emil mådde allra bäst). Allt i hopp om att jag när resan nått sitt slut skulle fått stryka det sista problemet från min ticklist. En papperslapp på vilken jag skrivit ner alla boulders jag ville göra och sedan häftat upp på en balk i giten. Förstås blev utgången inte riktigt den jag hoppats, när tre månader passerat var listan dubbelt så lång som när jag satte upp den. Det är något jag både skyller och tackar Neil för. Jag kom att spendera många av resans dagar med honom och det var till stor del därför som såväl nya som gamla problem på listan blev gjorda. Samtidigt var det också den största bidragande faktorn till att listan blev längre då han dagligen tog mig till fantastiska problem som jag tidigare aldrig stött på. Men oavsett detta så hade jag när resan väl såg sitt slut klättrat mängder av fantastiska problem. Både sådana som från början stått på listan, liksom de som kom till under resans gång eller aldrig ens hann skrivas dit.

Den nionde april lämnade vi Fontan efter tre fullkomligt lysande månader, min hittills kanske bästa resa. Väl hemma i Sverige hann jag med ett stopp i Kjugekull följt av en dryg månads klättring här i krokarna. Detta innan sommaren stod för dörren och det återigen var dags för en tid som kantades av mycket arbete och mindre klättring, eller rättare sagt ingen klättring alls. Fingrar och kropp ömmade och det kändes som att det kunde vara på sin plats med ett uppehåll efter den minst sagt intensiva våren. Från början var tanken att ta det lugnt till mitten av sommaren men när jag så sakta började dra i gång igen hade så väl juli som halva augusti hunnit passera.

När sommaren väl var förbi och det blev dags att komma igång med klättringen på riktigt var fingrarna fortfarande inte bra. Således kom jag den första tiden mest att gå omkring och oroa mig för vad jag skulle kunna göra av hösten. Planen som var att först försöka komma i form för att sedan ge mig iväg på nytt fick skrinläggas. Inte bara på grund utav fingrarna utan också då bilen jag planerat att köpa av min vän Fredrik för att ge mig av i, inte var färdig för att säljas.

När man klättrar med Peter, Fredrik, Tompa och Bummel gäller det att hålla hårt i sina Lapis-borstar.
För när dom inte är upptagna med att kasta glåpord eller dela ut fulbeta, så rotar dom runt i alla kritpåsar 
som inte är deras. Bilden är från en kvällsession i våras tillsammans med nämnda herrar 
och problemet är Fluffy i Sandsjö. Foto: Peter Erhard

Hösten kom istället att gå åt till att jobba extra på Fabben med att skruva boulders samt till att träna. Vädret var för det mesta ganska dåligt och därav kom mitt sug efter att klättra ute inte direkt att flöda över. Det var dock en period i slutet av oktober då solen sken och min motivationen steg. Tyvärr kom fler av dessa dagar än jag räknat med, att gå åt för att jag till slut skulle få klättra den för mig intressanta delen av Espens Hangel i Häller (numera känd som Søknadsfrist). Det hela jämnade dock senare ut sig i och med snabbare bestigningar av andra problem jag ville göra.

Ett av de problem som jag förvånade mig själv med att snabbt få gjort 
Sedan en dryg månad är jag fullt upptagen med Carlos träningsprogram vilket för mig innebär en ny typ av utmaning. Det går egentligen inte att jämföra med något jag tidigare gjort. Det är både fysiskt och mentalt påfrestande vilket i sin tur är motiverande då jag ser det som ett kvitto på att jag faktiskt tränar vilket i slutänden borde ge resultat. Jag är nu lite drygt halvvägs genom cykeln och känner dels att kroppen har börjat vänja sig vid träningen samt att jag börjar lära mig hur jag ska genomföra de olika momenten på ett bra sätt. Jag ser också fram emot slutet på det hela då jag ska få dra nyttja de styrkor träningen förhoppningsvis kommer att ha genererat.


Liksom året, lider också den här krönikan mot sitt slut. Jag hoppas att ni som stått ut med att läsa så här långt inte tycker att det varit fullkomligt ointressant. Säkert skulle jag kunna vara ändå mer långdragen och skriva mer om vad jag gjort eller inte gjort, men från och med nu skiter jag i året som gått och ser istället med spänning fram emot 2012. Enligt vissa är ju detta året då jorden ska gå under, något som jag har svårt att tro, men om så är fallet så har inte jag tid att sitta här. Om några dagar åker jag till Västervik för att spendera en månad med att klättra och träna ihop med Stefan. Jag ser förstås fram emot det liksom allt annat jag har planerat att hinna med i vår och under resten av det kommande året. Förhoppningsvis kommer jag nästa gång jag skriver en sån här sammanfattning att ha hunnit med i alla fall hälften av allt jag nu planerar...


Gott nytt år!
/DO

Wednesday, December 28, 2011

Arkivet: Byrjun 7A+, Fontainebleau

Neil på en minst sagt skum lowball, gömd i utkanten av Isatis.


/DO

Thursday, December 22, 2011

Arkivet: L'Angle à Jean-Luc


Henke ger sig i kast med att försöka repetera L'Angle à Jean-Luc
Rocher aux Sabots. Fontans kanske lurigaste 6C som inte skulle 
visa sig bli lättare när det började regna.


/DO

Wednesday, December 21, 2011

Tävla och vinn


Vinn en julklapp till någon du gillar/ogillar. Gissa problemet och kamma hem en fotmassage av 
mannen på bilden.


/DO

Tuesday, December 20, 2011

Monday, December 19, 2011

Arkivet

2011 lider mot sitt slut. För min del kommer de sista två veckorna fortsätta att präglas av träning, samt lite jobb i och med jul och nyår.

Under året som gått har jag samlat på mig en del bilder som av någon anledning aldrig kommit längre än att de blivit liggande på hårddisken till ingen nytta. Detta känns som slöseri och när jag nu spenderar i stort sett all min tid på Fabben, där inte många foton blir tagna, tänkte jag använda mig av dessa för att fylla ut tystnaden som annars riskerar att uppstå här i bloggen. Så vitt jag vet så har bilder inte något bäst före datum och således bör de väl kunna roa trots att dom inte är högaktuella.

En förmiddag i våras visade jag Martin till Fjällbacka-grottan. Han gick under ett par timmar loss på
den vassa graniten och rev ner det ena problemet efter det andra. Här är han i inledningen av 
sin slakt av klassikern Hummern. Samma dag klättrade jag Räkcoctail. Se filmen!


/DO

Friday, December 16, 2011

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn


En sista tur runt jorden i en kundvagn. Det blev sammanlagt sex vändor upp och ner för problemet 
för att Fredrik skulle få ta denna och ett gäng andra fina bilder på problemet. En kul avrundning
på en bra dag...


/DO

Monday, December 12, 2011

Petter på Søknadsfrist

 
Petter finner ut en för honom passande sekvens på Espens Hangel, numera känd som Søknadsfrist.
Detta efter att förstabestigaren Espen, såhär tre år efter sin bestigning, hittat in på GBO och 
upplyst oss som undrat vad problemet egentligen ska kallas.


/DO

Friday, December 9, 2011

Wednesday, December 7, 2011

Tuesday, December 6, 2011

Klätterträning

Det är inte bara samarbetet med The Gecko World som är nytt för mig, det sista har jag nämligen också ingått i en andra överenskommelse. Dock är denna av en lite annan karaktär. Framförallt då den enda parten i uppgörelsen som egentligen har något utav det hela är jag, och det tycks så här i början komma främst i form utav träningsvärk. Samtidigt är mina åtaganden ganska okomplicerade. Det enda jag behöver göra är att hålla mig till själva planen. Med det syftar jag på träningsprogrammet som Carlos Cabrera lagt upp till mig och som jag lovat följa till punkt och prickar under ett par månader framöver. Detta i förberedande syfte inför nästa äventyr.

När jag första gången träffade en klättrare som varit med och tävlat för landslaget var jag förstås utom mig av beundran och ställde frågan vad en annan behöver göra för att bli lika bra som han själv en gång varit. Svaret jag då fick var att jag nog kommer behöva plåga mig själv en del. Fine, tänkte jag. Hur tufft kan det vara? Sedan dess har jag ångat på i min egen takt. Klättrat inomhus och utomhus. Någon gång då och då har jag varit inknuten i ett rep, men för det mesta inte utan har istället skyddats av tjockmattor eller pads. Emellanåt har det hänt att jag blandat ut klättringen med ett och annat drag på campusbrädan, några sekunders dödshäng eller lite styrketräning. Aldrig har jag dock egentligen vetat vad jag hållit på med eller hur jag bör lägga upp det hela för att uppnå ett så bra resultat som möjligt. Detta har inte ändrat sig, jag kan fortfarande inte ett skvatt om träning. Skillnaden nu mot förut är att Carlos kommit till min undsättning och för första gången sedan jag började klättra har jag alltså en coach. Någon som kan hjälpa mig att komma fram till vad som är bäst för mig i varje situation och som jag kan be om råd när jag behöver dom.

Det hela känns förstås väldigt roligt och inspirerande. Jag har länge känt ett sug efter att få prova något nytt i min klättring och för första gången kan jag nu, utan att skämmas, säga att jag tränar klättring. Och det svider. Jag har nog egentligen aldrig förstått vad den före detta landslagsklättraren menade med att plåga sig själv före nu. Samtidigt är det väldigt roligt då jag föreställer mig att det kommer ge resultat.


Något jag lärt mig genom åren är att en förutsättning för att ett träningspass ska bli bra är att man i förväg bestämt vad man ska göra. Numera är det inte bara nästa pass som är planerat, utan för en längre tid än någonsin innan har jag koll på allt som ska göras. Vartenda move, varenda pullup och varenda sekund jag ska hänga i greppbrädan är schemalagt. Detta gör att inte en enda minut utav träningen känns meninglös eller bortkastad utan tvärtom. Jag vet att allt jag gör är ett steg i ledet mot att bli starkare och bättre på att klättra.

Det nya upplägget blandar både gamla och nya övningar, såväl på väggen som i trärummet som på vardagsrumsgolvet. Jag spenderar bland annat varannan kväll med att ligga och brottas med ett för mig nytt träningsredskap som närmast kan liknas med en stor, svart badboll. Och att något som till en början känns så ansträngningslöst efter en stund blir så krävande hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Morgnarna efter ett utav dessa pass brukar jag känna som jag föreställer mig att man gör om man blivit överkörd av en pansarvagn. Mörbultad. Därför kan det förstås också konstateras att det är något jag har nytta av att göra. Springer gör jag också. Något som jag blev påmind om hur skönt det kan vara när jag första gången gav mig ut i höstmörkret. Liksom jag förvånades över hur träningen på cykeln sedan i somras tycks sitta kvar i benen.

Som ni säkert förstår är det inte direkt så att jag har svårt att somna på kvällarna. Oftast drömmer jag sött redan innan huvudet hunnit landa på kudden. Det är lite slitigt då passen är många, långa och krävande, men det är ett förbannat roligt slit och jag kan knappt vänta på att se vilket resultat det i slutänden kommer ge.


/DO

Monday, December 5, 2011

Bohusläns mot allmänheten mest exponerade boulder


Finns det något problem i Bohuslän där man uppmärksammas av så många sneda blickar från billister 
och andra trafikanter som man gör när man klättrar på Jorden runt i en kundvagn? Jag vet inte 
hur många stackars bilförare och mopedister jag förvirrade så till den grad att de nästan
antingen landade i diket, eller körde över Fredrik där han låg mitt i vägen och 
riskerade livet för att ta denna bild.


/DO

Friday, December 2, 2011

Henry Lee, Bro


Supercool, superbrant klättring på Henry Lee i Bro-taket.
Foto: John Antonsson. 


/DO

Thursday, December 1, 2011

The Gecko World

Det känns kul att kunna förtälja om ett nyligen inlett samarbete mellan mig och ett Spanien-baserat företag som går under namnet The Gecko World.

The Gecko World har sin bas i Granada och drivs utav två vänner till mig, Jonathan från Malmö och hans flickvän Sandra som kommer från Spanien. Dom jobbar med att sälja klätterutrustning, dels från sin butik, men huvudsakligen över internet via deras webbshop.

Kort och gott så säljer dom grejer till länder i hela Europa och erbjuder konkurrenskraftiga priser på allt ifrån Anasazis till E9-hoods. Trots att dom tar ut en fraktavgift för de beställningar på under 300 euro som skickas utanför Spanien, så lönar det sig oftast att handla av dom. Framförallt för oss svenskar med tanke på eurons värde mot den svenska kronan. Den totala kostnaden för exempelvis ett par La Sportiva Miura, inklusive frakten, hamnar på strax över tusenlappen och mig veterligen är det ingenstans i Sverige som man kommer över ett par sådana dojjor för mycket mindre än 1500 spänn. Är man flera som vill beställa kan man ju också slå sig ihop och få till en beställning på 300 euro så att man slipper frakten och med det får skorna, eller vad man nu än kan tänkas vilja beställa, ändå billigare.


Allt man finner på deras sida har dom i eget lager för att det ska kunna skickas på momangen och alla beställningar som görs innan kl 16.00 skickas samma dag. Således kan man, om man har tur, få det man beställt redan nästa dag. Normalt är dock att det tar två till tre arbetsdagar för grejerna att komma fram.

Det är rätt svårt att skriva ett inlägg som detta utan att låta som en försäljare. Förvisso är väl det lite själva meningen med tanke på att mitt åtagande är att försöka hjälpa dom att få igång sin försäljning här i Sverige. Men faktum är att det heller inte går att komma ifrån att det blir billigt att handla av dom. Gör ett besök på deras hemsida eller lägg till dom på Facebook och se efter själva.


/DO

Wednesday, November 30, 2011

Bilderna från Fredrik - Flykten från jordens medelpunkt


Där jag befinner mig på bilden är det så att säga över. Greppen blir därifrån nämligen bara bättre 
ju närmre toppen man kommer. Fantastisk bild på ett fantastiskt problem
Foto: Fredrik Schenholm


/DO

Monday, November 28, 2011

Let´s go bowling, Kullavik


Man finner ett för att vara svensk granit ganska atypiskt grepp på Let´s go bowling i Kullavik. Ett
coolt problem som jag med nöd och näppe lyckades ta mig upp för i slutet av dagen när juicen
sedan en stund sinat. Foto: Fredrik Schenholm.


/DO

Sunday, November 27, 2011

Skadad i strid


Juggen man hoppar till på Fettot visade sig vara vassare än jag trott. 
Greppen i Kullavik kan vara lömska. På bara några timmar 
misshandlades min sköra hud värre än den görs av
en vecka i Font. Foto: Fredrik Schenholm.


/DO

Friday, November 25, 2011

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn


Det var en go känsla att bryta över läppen på ett av dom bästa 
problemen i Bohuslän. Foto: Fredrik Schenholm.


/DO

Wednesday, November 23, 2011

Film - Fotolektion med Schenholm

I förra veckan hanns det med en andra dag ute tillsammans med Fredrik och med det blev såklart också fler fina bilder. Vi begav oss den här gången till Kullavik där jag efter några timmar kunde stryka i alla fall två problem från min ticklist i och med att jag lyckats göra de två problemen vi valt att försöka fota - Fettot från rymden och Let´s go bowling.


Dagen gick dock inte bara åt till att klättra och fota utan vi hjälptes också åt att filma de arbetsflöde Fredrik har när han är ute och fotar. Detta för att Fredrik sedan skulle klippa ihop filmen som ni ser nedan, i vilken han berättar hur han går till väga för att fånga bra bilder. Filmen innehåller många bra tips som i alla fall jag kommer att ta till mig av, så är man intresserad av att fota ska man absolut ta sig en titt!



/DO

Monday, November 21, 2011

Bilderna från Fredrik - Flykten från jordens medelpunkt


Flykten från jordens medelpunkt är ett av dom bättre problemen jag klättrat i Lyse, i mitt tycke helt 
klart i paritet med exempelvis Dubbelâreten. Trots det är det sällan man hör något nämnas om den 
när man pratar om klättringen i Lyse. Kanske kan den sägas vara en bortglömd pärla? 
Foto: Fredrik Schenholm.


/DO

Saturday, November 19, 2011

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn


Den första i en rad av fina bilder på Jorden runt i en kundvagn som allt eftersom kommer att bli 
synliga här i bloggen. Foto: Fredrik Schenholm.


/DO

Friday, November 18, 2011

Bilderna från Fredrik

Bilderna från dagen med Fredrik Schenholm har börjat trilla in och kommer tids nog att landa här. Men för att inte ge bort allt det goda i en stöt så tänkte jag försöka publicera en bild om dagen så långt lagret räcker.

Den första är från vad som skulle föreställa dagens uppvärmningen på Railproblemet i Häller. Ironiskt nog så kom detta att bli det enda problemet jag inte tog mig upp för. Förvisso är det något jag, utan att skämmas, tänker skylla på att det var så mycket morgon-fukt i luften att greppen knappt gick att hålla. Men även om inte jag gjorde mitt och tog mig hela vägen till toppen av stenen som Fredrik ville fota så påverkade det uppenbarligen inte hans insats bakom kamera, för bilden går väl knappast att klaga på?



/DO

Wednesday, November 16, 2011

Sunday, November 13, 2011

Cuerpo de Hombre

Det skulle kunna beskrivas som min kanske sämsta bestigning av ett boulderproblem någonsin. Jag klättrade skakigt och haffsigt, fick inte ett enda grepp där jag skulle och varje move trodde jag skulle spotta mig av väggen. Som om det inte var nog med det så bytte jag också bort betan jag tänkt använda mitt uppe i allt ihop och slog nära på knut på mig själv när jag i hopp om att komma lite närmre toppen började korsa vänsterhand upp via en farm på det stora sidotaget. Jag trodde knappt det var sant när jag sekunden senare fick fingertopparna över kanten, självklart långt ifrån där det är tänkt att man ska ta den och givetvis också med "fel" hand. Det var egentligen inte förrän jag var halvvägs igenom mantlingen som jag började tro att det skulle gå vägen, men upp kom jag och det på bara två försök idag. Detta om man inte räknar att jag värmde upp med att göra första och andra flyttet några gånger. Sammanlagt har jag nog inte gjort fler försök än att jag kan räkna dom på båda händerna, även om dessa är spridda över nästan lika många tillfällen.

Att problemet är så fint som alla säger är det inget tvivel om. Linjen verkligen fantastisk. Det är egentligen enda vägen upp på den sidan blocket och man klättrar via klockrena grepp på granit som är så bra som den någonsin kan bli. Även om man klättrar som skit så njuter man hela vägen från första movet till kanten. Helt klart en kandidat till ett av dom finaste problemen i Bohuslän.

Walker, som jag var med ute, hade filmkameror uppsatta högt och lågt så kanske dyker (om jag har otur) en film upp så den som vill kan få sig ett gott skratt åt min helt otroliga jävla bestigning av Cuerpo de hombre.


/DO

Saturday, November 12, 2011

Photoshoot

Det börjar hända grejer. Mitt onda finger blir sakta men säkert bättre och höstens träning har börjat ge resultat. Jag känner mig lättare (faktum är att jag är mycket lättare) och starkare än på länge. Tack vare en del träning på campusbrädan börjar jag bli bättre på att låsa av, något som jag alltid varit dålig på, och kommer med det högre upp i min klättring. Jag har till skillnad från innan, nu ofta lite marginal när jag kommer till greppen jag klättrar mellan istället för att alltid nå dom i utsträckt läge. Fortfarande har jag förstås mycket att hämta här och behöver fortsätta att jobba med det, men det blir lättare när man ser resultat.

Gårdagen spenderade jag med Fredrik Schenholm i Häller och i Lyse. Fredrik livnär sig sedan flera år tillbaka på sitt fotograferande. Han flänger ständigt fram och tillbaka mellan jordens alla hörn i jakten på bra bilder, eller för att hålla föreläsningar och fotokurser. Han är också i färd med att skriva en bok om äventyrsfotografering, en bok som jag verkligen ser fram emot att få läsa. Jag lärde av en slump känna honom för tre år sedan i samband med att jag besökte Dals-Ed för att klättra, där han befann sig för att ta bilder till ett reportage om paddling. Sedan dess har vi hållit kontakten och han har varit med mig ute och fotat när jag klättrat vid flera tillfällen och alltid blir resultaten dom samma, fantastiska bilder från goa dagar.

Bilderna från igår har jag ännu inte sett annat än i Fredriks kamera, men av det jag såg kan jag dra slutsatsen att dagen vart lika lyckad sett till bilderna som den var för min del rent klättermässigt. Detta trots att det hela började en aning bistert i Häller med att det låga molntäcket som enligt väderleksprognosen skulle luckras upp under dagen, låg kvar och bidrog till enormt hög luftfuktighet. Jag hann klättra Hippodrome, ett problem som trafikerats ganska flitigt det sista, innan vi beslutade oss för att åka vidare. Jag hade tänkt att den ganska unika bouldern kanske kunde vara fin att fota men tyvärr hindrade buskarna som står upp efter problemet med sina yviga grenar Fredrik från att hitta en vinkel som intresserade honom. Vi sökte oss istället till Lyse, bland annat i hopp om att dimman kanske inte skulle ligga fullt lika tät där.

Ett av problemen som Fredrik ville fota i Lyse var Flykten från jordens medelpunkt. Något som passade bra då det är ett problem jag länge velat göra. Som jag misstänkt så bjöd det på riktigt fin klättring. Lite spännande i och med att man eventuellt riskerar att falla in i blocket man har i ryggen, men eftersom cruxet sitter mitt på väggen och det efter det bara blir lättare ju närmre toppen man kommer, kan det nog sägas vara ganska ofarligt.

Jorden runt i en kundvagn kom att bli problemet som fick avrunda dagen. Jag kände när jag stod under den att där nog var bättre förhållanden än de vi upplevt tidigare under dagen, mycket tack vare det friska vindarna som möjliggjordes av den lite öppnare omgivningen. Förstås blev jag ändå väldigt förvånad när jag tog tag i startgreppen och ganska bekymmersfritt klättrade problemet i första försöket, och sedan fem gånger till. Det är märkligt vad bra stick kan göra. Dock ska jag inte glömma att tacka Kalle för finbetan han gav mig för ett tag sedan, utan den hade det nog inte känts så lätt. Som avslut bestämde jag mig för att försöka göra hoppstarten som kortare personer är tvungna att ta till för att nå startgreppen, så att jag gjort problemet i klanderfri stil. Det är dock inte helt enkelt att få kroppen att hoppa till grepp man egentligen når, men efter ett par inskjutnings-skutt lyckades jag träffa greppen och kunde klättra till toppen en sista gång.

Screenshot från Kundvagnen.


/DO

Wednesday, November 9, 2011

Espens Hangel

Espens Hangel skulle kunna vara ett av mina svåraste sends to date. Om det jag gjorde nu kan räknas som ett send. Jag klättrade nämligen inte till toppen av blocket. För er som inte känner till problemet så klättrar man railen som ses på bilden nedan och efter att man rundat hörnet mantlar man upp på svaet där man står no-hands. Efter detta klättrar man för att göra problemet som Espen gjorde förstabestigningen, areten till toppen. Själva klättringen tror jag inte är så svår, men det är obehagligt då det är högt och oborstat. Idag var det dessutom lite fuktigt, jag var ensam ute och när jag halvvägs upp för areten kände att risken att jag skulle ramla fanns och att jag i så fall skulle missa paddorna, så backade jag ner.

Det känns trist att inte kunna säga att jag gjort problemet "på riktigt". Framför allt då det tagit mig oerhört lång tid, längre än något annat problem, att länka ihop moven som jag gjorde. Klättringen på problemet representerar min antistyle och därför känns det väldigt roligt att ha gjort det som utgör själva problemet av problemet. Ändå roligare hade det som sagt förstås känts om jag "gjort" hela bouldern. På samma gång som jag vet att om jag försökt gå till toppen och fallit och slagit mig skulle jag ångrat mig mer än jag gör över att jag inte chansade. Det kändes helt enkelt inte värt risken.

Jag vet inte om jag kommer lägga problemet bakom mig, det får tiden utvisa. Kanske åker jag tillbaka och försöker klättra till toppen när jag har någon med mig som kan flytta paddorna och komma med lugnande och uppmuntrande tillrop nedifrån. Jag kommer oavsett åka tillbaka och klättra på problemet. Som sagt passar det mig som skit och är således något jag verkligen behöver träna på...

Screenshot, film kommer...


/DO

Sunday, November 6, 2011

Cuerpo de Hombre


Peter avrundar dagen i Häller med några försök att repetera 


/DO

Thursday, November 3, 2011

"Daniels stubbe"

Inte mycket har hänt på sistone. Det är höst och det regnar för det mesta här i krokarna. Jag håller mig till att klänga omkring i Fabbens trärum och på de diverse andra klätterställningar som finns utspridda i Göteborg och Uddevalla.

Emellertid så bjöds det i helgen på lite utomhus-aktivitet i och med att ett gäng bestående av Peter, Walker, Dan, John och jag själv letat sig till Häller. Dagen inleddes, en stund innan jag hunnit dit, med att Hippodrome under Thorline såg ett par sällsynta repetitioner i och med Peters och Walkers bestigningar. Efter detta så provades projektet som kan ses på bilden nedan. Den högre starten vilken Espen gjorde när han borstade fram problemet och som nås genom att man sträcker sig från en klämsten, klättrades men ingen kom i närheten av att få ihop det hela från den låga starten.

Utöver vår egna lilla skara smög också ett antal andra klättrare runt bland blocken. Det är inte varje dag man ser Heyman, Restorp och Oskar Alexandersson i färd med att stöta på boulderproblemen i Häller. Petter kände på Espens Hangel efter att tillsammans med Johan Isaksson (Osäker på om jag har rätt namn) ha sänt Trähästen. Samtidigt jobbade sig Erik och Oskar allt närmre den blöta kanten på Cuerpo de Hombre.

Kalle Reichenberg var också i krokarna och efter att ha börjat dagen vid Lyse med att torka upp och sända sitt långtidsprojekt, Jorden runt i en kundvagn, letade också han sig till Häller. Dock var kallpumpen hans förmiddags-send medfört såpass ihållande att någon mer klättring under dagen inte kom att bli av för hans del.

Peter gör det första movet på det gamla problemet med nytt namn vars underton jag skulle vilja påstå
är en aning missriktat. En lägre start, vilken känns mer naturlig, är som sagt möjlig och lägger till några 
stora, hårda flytt mellan goda lister. Så vitt jag vet är detta fortfarande ett projekt som väntar på att bli
gjort. Skulle jag på något vis bli den som tar sig upp före alla andra vill jag lova att alla som är 
emot olika namn på problems olika starter kommer få ytterligare ett 
objekt att reta sig på för då ska det jävlar i mig döpas om...


/DO

Sunday, October 16, 2011

Kalle på Kundvagnen


Sticket var bra i Bohuslän idag. Kalle utnyttjade det till att göra stora framsteg på 
Jorden runt i en kundvagn. Nästa gång sitter den...


/DO

Friday, October 14, 2011

Film - À l'Impossible 7A+, Fontainebleau

Klassisk, fin men också vass slabb i Rocher aux Sabots som jag är väldigt glad över att ha tagit mig upp för.



/DO

Wednesday, October 12, 2011

Adams/Oskars äpple

Kalle ger sig i kast med ett av de finare problemen vid Hogen. På en av mina favoritbloggar finns en film som visar Adam Rosenbaum när han gör vad som skrivs vara förstabestigningen av problemet som döps till Adams äpple. Dock skrivs det också i kommentarerna till inlägget att en viss Oskar Alexandersson ska ha hunnit före Adam upp, med ett par veckors försprång och att problemet således bör heta Oskars äpple. Vilket namn det blev framgår inte men oavsett är det som sagt ett fint problem, för att inte tala om klurigt att lösa...




/DO

Sunday, October 2, 2011

Kjugekull en torsdagseftermiddag

På torsdagen passade jag i och med ett ärende i Malmö på att svänga förbi Kjugekull. Från Malmö fick jag med mig Emil som dagen till ära tagit ledigt från jobbet. Det hela är egentligen inte så mycket att skriva om då det klättermässigt inte gick sådär lysande. Jag har såklart ett gäng bortförklaringar till varför jag inte sände allt jag provade. För att nämna en så var detta första gången sedan i början av juni som jag klättrade utomhus och att försöka ta sig uppåt på vassa granitformationer istället för stora självlysande plastklumpar fastskruvade i plyfa, som jag det sista vant mig vid, kräver en viss omställning.

 Emil värmer upp på en lätt, fin slabb. Foto: DO

Emil övertalade mig att prova Monolith och med hans beta fick jag 
sänt i varje fall en klassiker. Foto: Emil Rylander.


/DO

Monday, September 26, 2011

Film - Teamsend av Karma Gai

I slutet av mars började våren komma till Font och med den såklart också värmen. Lika fantastiskt som jag tycker det är att vistas i ett vårigt Fontan, ogillar jag när det blir så varmt att man knappt hinner få händerna ur kritpåsen innan man svettats igenom lagret av krita. Neil och jag försökte göra det till en rutin att vara ute vid blocken tidigt på morgnarna för att på så vis få några timmar med hyggliga förhållanden innan solen tittade fram och temperaturerna började stiga.

En tidig tisdagsmorgon hade vi letat oss långt in i Apremont Désert, till en prow vi sett bilder på och mer än något annat ville prova. Tyvärr lämnade den oss inte med annat än besvikelse då cruxet, vilket jag upplevde som ashårt, satt i starten och således gjorde att vi knappt kom ifrån backen. Vi trodde att anledningen till att problemet bara har två registrerade bestigningar på Bleau.info var den långa promenaden och att det var lite svårt att hitta men efter att ha känt på moven förstod vi att det svåra inte bara ligger i att ta sig till problemet.

Under tiden det tagit oss att inse detta hade det redan hunnit bli förmiddag och temperaturen började stiga. Vi båda kände att det inte var lönt att stöta vidare på detta och promenerade tillbaka till Cuvier-parkeringen för en tidig lunch under vilken vi skulle försöka smida nya planer. Neil mumlade något om ett problem i Rocher du Mont Morillon som han trodde jag skulle älska. Jag var vid det laget en aning skeptisk då det var vad han sagt om Le Pilier du Désert också. Men å andra sidan så hade jag själv inte så mycket andra bra förslag att komma med och därav blev det att vi begav oss dit.

Väl där vart jag inte direkt besviken vid förstå åsynen av Karma Gai. Förvisso förmedlar problemet en viss lowball-känsla men det till trots tycker jag att det är väl förtjänt den svarta stjärna som det tilldelats i 7+8. Rent klättermässigt började det inget vidare, inte ett enda move kändes görbart. Botten-flytten kändes knöliga och vi hade problem att komma överens med ett litet fotsteg vilket man står på igenom i stort sett hela cruxet. Toppen var inte heller lätt, och inte blev det bättra av att solen låg rakt på de stora sloparna. Tillslut lyckades jag dock slira mig upp för dessa, tätt följd utav Neil, och en gnista av hopp tändes om att ändå kanske kunna göra problemet. Neil hade en tid att passa då han var tvungen att hämta sonen vid skolan och vår tid samma eftermiddag var därför begränsad. När bara tio minuter återstod innan vi var tvungna att bege oss var fortfarande inte något av moven upp till toppen gjorda, men i samband med att vi skulle börja göra oss i ordning för att dra föll pusselbitarna på plats, en efter en. Jag räknade ut en bra sekvens för mig på cruxet och vi båda fick till alla flytten, dock med något skiljda sekvenser. I bilen på väg därifrån beslutade vi oss båda för att vila nästa dag för att åka tillbaka på torsdagen.

Två dagar senare var vi uppe med tuppen och tillbaka vid problemet. Solen hade redan hunnit över kullen och låg på blocket, men det var svalt i luften och förhållandena var än så länge goda. Vi värmde upp med att repetera flytten och göra toppen innan jag satte mig ner vid startgreppen för dagens första press. Jag fick underclinget, som man gör andra movet till och sedan håller igenom i stort sett hela problemet, riktigt dåligt. Något som ledde till att jag fick kämpa som ett djur med att få sloparna på toppen där jag ville. Till min enorma förvåning lyckades jag ändå få upp andra handen på kanten och kunde skicka vidare in i juggen där allt var över.

Neil, som nog var lika förvånad som jag över mitt send, borstade rent greppen och satte sig sedan också han vid starten. Tyvärr såg han inte alls ut att få saker och ting att stämma till en början utan slarvade iväg flera försök. Han påmindes om ett tillfälle tidigare under våren då vi varit vid Katioushka. Ett annat problem som vi jobbat in tillsammans och åkt tillbaka för att göra, där det slutade med att jag gjorde problemet fort och han fick kämpa nära två timmar innan han fick ihop det. Nu tog han sig dock i kragen mycket snabbare och klättrade Karma Gai, i mycket bättre stil än jag gjort, och liksom vid Katioushka var jag minst lika glad över hans send som mitt eget.



/DO

Monday, September 19, 2011

Filmen om Symplegma

Det blir för min del inte många knop gjorda på utomhusfronten just nu. Det är förvisso av egen fri vilja som jag valt att hålla mig till plastbitarna på Fabben och Labbet, men även om jag velat annat så hade det inte blivit lätt att åstadkomma någon typ av utomhusklättring där simfötter inte skulle vara nödvändiga för att nå instegen. September månad har hittills varit en allt annat än bra månad för de som vill klättra ute. Till skillnad från förra hösten då det bjöds på många fina dagar. Några utav dessa spenderade jag i krokarna kring Utby med att försöka avverka några klassiker som ännu inte blivit strukna från ticklisten. Symplegma var ett av dem...



/DO

Tuesday, September 13, 2011

Boulder SM 2011

Hur jag ska börja berätta om helgens Svenska mästerskap i bouldering på Domen vet jag inte riktigt. Först och främst kanske det bör nämnas att det från arrangörerna, Kvibergs Klätterklubbs sida var en fantastiskt väl genomförd tävling. Tävlingsledningen med Clara i spetsen kan verkligen klappa sig själva på bröstet. Att det hela flöt på som det gjorde trots det ovanligt höga deltagarantalet är snudd på otroligt.

Detta var andra gången som jag var med och byggde problemen till en större tävling och liksom förra gången tyckte jag att det nog var minst lika roligt som att tävla. Man får fortfarande träffa allt folk men slipper sitta inspärrad i en isolering i flera timmar. Lika nervös är man dessutom, men inte över hur det kommer gå att klättra utan för om problemen man byggt kommer bli uppskattade och utslagsgivande. Att ha med Johan med all sin rutin av att bygga till tävling dämpade förvisso min oro något men det var inte utan att det var lite svårt att somna kvällen innan tävlingen.


55 deltagare var det som på lördagen dök upp på Kviberg för att göra upp om att bli Svensk Mästare i bouldering. Jag, Erik och Johan hade slitit hårt under torsdagen och fredagen med att konstruera 20 problem på Domens ny-utbyggda bouldervägg. Sex kvalproblem och fyra finalproblem till Dam- respektive Herrklassen.


Som alltid var det inspirerande att se några av Sveriges absolut bästa klättrare stångas om mästartiteln. Extra roligt var det förstås att se dom klättra på ens egna problem. De båda kvalen flöt på bekymmersfritt, vilket som sagt förvånade i alla fall mig med tanke på mängden deltagare. Problemen vi byggt tycktes ligga lagom i nivå för att ge utslag i det stora startfältet samtidigt som de flesta verkade få klättra mycket. Kvalet var överstökat strax efter klockan två och vi fick gott om tid till att skruva upp problemen till finalen som började klockan 19.00.


Herrarnas finalproblem var hårda, i efterhand kunde vi konstatera att vi lagt ribban lite för högt. Det krävdes verkligen att de tävlande gav järnet för att ta sig till de poänggivande greppen, något som det inte rådde tvivel om att det sex finalisterna gjorde. Tyvärr toppades bara två utav de fyra problemen ur, även om det inte var långt borta att alla blivit gjorda. Geir och Robert Rundin hade häng i toppjuggen på problem nummer två och det tredje problemet gick nästan ner för Grandelius och Daniel Anderson som båda var uppe och slog på sista greppet.

När Daniel, som näst siste man, klev in för att ge sig i kast med finalens fjärde och sista problem, var också det fortfarande ogjort. Det var en hel del folk i publiken men jag förvånades ändå över hur högt jublet steg när han på sitt första försök klättrade förbi korsen som stoppat föregående finalister och gjorde sista movet till toppjuggen. Därmed stod det också klart att han vunnit då Magnus, som tog hem kvalet och därför gick ut sist i finalen, inte toppat det första problemet och därför inte utgjorde ett hot för Daniel med hans två toppar på två försök.

Damernas final var tajt och kom att avgöras på hur många försök de fyra bästa tagit på sig för att toppa ur tre problem. Daniela Ebler drog där det längsta strået framför Anna Gärdsmo och Katrin Amann.

 
Erik Grandelius på andra problemet i finalen. Foto: Fredrik Dahl.

Som sagt var det fantastiskt roligt att få bygga problemen till en tävling som denna. Jag hoppas att mitt arbete liksom Johans och Eriks var uppskattat och att man kan få chansen att bygga vid fler tillfällen. Men liksom det är roligt att skruva är det också slitigt och jag har behövt ett par dagar för att återhämta mig. Efter detta är tanken att köra igång med lite bättre upplagd träning för att på så vis försöka råda bot på min, efter sommarens uppehåll, usla form. Mitt framtida boende, ett mobilt sådant, beräknas kunna levereras inom några veckor och om fingrarna bara slutar krångla ska jag förhoppningsvis med hjälp utav det kunna ta mig ut på nya äventyr. Hur det hela går lär vi väl få se...


/DO

Wednesday, September 7, 2011

Tillbaka i gemet

En dryg vecka är det nu sedan sommarens slit äntligen var till ända och i och med det är vardagen förbytt som i en handvändning. Det känns som att tiden, tro det eller ej, nu går lite långsammare. Kanske för att den ena dagen inte längre är den andra lik. Hela sommaren har jag hållit upp från klättringen. Den överlägset längsta sammanhängande period som jag varit från den sedan jag första gången provade på det. Jag har fortfarande tränat - Cyklat, spelat fotboll och stretchat, men jag har inte kört något direkt klätterspecifikt.

Själva anledningen till uppehållet var att jag när sommaren började närma sig, och med det en period som domineras av arbete och därav inte lämnar så mycket tid till annat, kände att den intensiva våren satt sina spår. Jag hade mer eller mindre kört mig själv i bott. Flera fingrar hade börjat göra ont och de som sedan innan ömmat blev inte direkt bättre. Utöver det, eller kanske i och med det, så vacklade motivationen. Jag kände inte lusten eller den oerhörda glädjen som jag brukar inför klättringen. Alltså var det läge för ett break.

Jag gjorde vårens sista moves tillsammans med Stefan på Oasen i Västervik, där jag spendera tre varma dagar i början av juni. När jag åkte därifrån planerade jag att vila fram till mitten av juli för att sedan dra igång med klätterträningen igen. Men tiden gick fort och när jag halvvägs genom sommaren fann mig själv fortfarande utan motivation och med fingrar som inte tycktes ha repat sig ett dugg, valde jag att fortsätta att ta det lugnt. Sommaren fortsatte att gå, utan att det blev särskilt mycket bättre med varken fingrar eller motivation. Jag gick och grubblade kring meningen med att lägga ner hela mitt liv på en enda sysselsättning. Att varken ha utbildning eller fast jobb som dom flesta andra, utan bara ett enda intresse som när jag tänkte på det inte kändes som det egentligen tog mig någonstans. Hur mycket jag än funderade så blev jag dock aldrig särskilt mycket klokare.

När jag för en dryg vecka sedan letade mig tillbaka till klättergymmet var glädjen och den goa känslan tillbaka och med det såklart också motivationen. Mina fingrar tycktes ha repat sig, så när som på ett. Ringfingret på högerhand går inte att belasta hårt i öppet läge och fungerar också dåligt i crimp. Det är en skada som hänger i sedan våren i Font 2010 och som jag efter det dragit upp flera gånger. Något som förstås gjort att det aldrig läkt helt. Dock lär det inte bli bättre av mer vila eftersom tre månader inte hjälpt så från och med nu kommer jag att försöka köra på.

Sommarens funderingar finns fortfarande kvar och jag tror det är nyttigt att ibland stanna upp och reflektera kring det man göra. Jag vet inte om jag kommit fram till någon direkt slutsats, kanske kommer den förr eller senare eller så kommer den aldrig. Just nu spelar det hursomhelst ingen roll för jag vet vad jag vill för stunden, klättra.


Imorgon ser jag fram emot att, tillsammans med Gross och Erik Luthke, skruva problem på Domen inför helgens Boulder-SM. Det ska bli oerhört kul och inspirerande, för att inte tala om lärorikt, att tillsammans med två duktiga ledbyggare få skruva upp bland annat de nya greppen från Peter Bosma på Domens ny-utbyggda väggar. Startfältet som det ser ut idag gör inte heller det hela mindre spännande. Om alla som anmält sig dyker upp blir det en fantastisk uppslutning. Förstås hoppas man också på ändå fler anmälningar i veckan och att dom som inte vill ställa upp istället kommer och kollar...


/DO

Thursday, August 25, 2011

Monday, August 22, 2011

Thursday, August 18, 2011

Thursday, August 11, 2011

Total Breakdown, Ramsvikslandet.

Under en fotosession tillsammans med Fredrik Schenholm en vacker septemberdag för ett par år sedan hamnade jag på Ramsvikslandet för första gången sedan jag började klättra. Efter att tillsammans med Fredrik ha letat mig fram till några utav blocken borstade jag där fram ett problem som inte visade några direkta tecken på att tidigare ha blivit gjort. Jag gav problemet ett gäng försök samtidigt som Fredrik jobbade med att föreviga mitt slit. Mina förmågor var dock inte tillräcklig för att jag skulle få sända och jag fick lämna stället med problemet ogjort.

Förra sommaren dök i samband med att Walker besökte ön och då provade bland annat just den bouldern, en bild på problemet upp på hans blogg. Jag som hade glömt bort min ouppklarade affär blev påmind och passade när jag i våras åter besökte stället, framförallt för att försöka göra Hamster Huey and the Gooey Kablooie, på att leta mig tillbaka till blocket.

Mitt gamla projekt, som är lite utav en lowball, består utöver mantlingen egentligen bara av två move varav det ena är svårt. Man gör ett flytt från sittande start upp med vänster hand till en god men vass crimp, varifrån man flyttar om fötterna för att kunna göra ett dynamiskt move till kanten, varpå fötterna släpper och man tvingas häva en pendel. Det är hoppet till kanten som är det svåra men till skillnad från för två år sedan lyckades jag den här gången få ordning på movet och kunde göra, vad jag tror är förstabestigningen av Total Breakdown. Så här i efterhand måste jag säga att jag inte riktigt förstår mig på mitt val av namn men just då kändes det rätt och det är väl huvudsaken.



/DO

Tuesday, August 9, 2011

Saturday, August 6, 2011

Inte coolt

Johan Rappako rapporterar på sin blogg att han vid ett inbrott, i vad jag läser mellan raderna är hans lägenhet i Utby, mist stora delar av sin klätterutrustning. Han ber nu om hjälp med att hålla utkik efter sina grejer. Surfa in på hans sida för en beskrivning av paddorna han blivit av med och håll ett öga öppet när ni är ute och nyper så kanske det med mycket tur går att få fatt på stöldgodset.

Att andrahandsvärdet på crashpads är så stort att folk nu till och med gör inbrott för att lägga beslag på dem trodde jag inte men efter det här kanske man gör bäst i att kedja fast kritpåsen så inte tjyvarna kommer och haffar ens egna prylar.


/DO

Friday, August 5, 2011

Mortel Transfert


Oskar gör Mortel Transfert på Mur des Carriers i
Franchard Sablons.


/DO

Wednesday, August 3, 2011

Film - Hamster Huey and the Gooey Kablooie

En förmiddag i början av maj besökte jag Ramsvikslandet utanför Smögen för att försöka göra Walkers supercoola tak med det svåruttalade namnet. Walker satte upp problemet förra sommaren och direkt jag fick se bilder och så småningom också en film på problemet blev jag taggad att prova den. Det dröjde dock ända till en söndagseftermiddagen i mitten av oktober innan jag för första gången lyckades masa mig dit. Då för en kort session med Walker, Lars och Peter under vilken jag gjorde moven men inte lyckades länka allt från start. När jag i våras kom tillbaka gick det bättre. Problemet gick, efter att jag värmt upp med att friska upp beta-minnet och repetera de sjukt balla rörelserna, ner i andra försöket.

Till följd av de friska vindarna var sticket den här gången riktigt bra, men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll på det här problemet. Stenkvalitén är grov bohusgranit och greppen bjuder alltså på bra friktion i såväl minusgrader och blåst som plusgrader och regn. Vad jag menar är att detta är ett problem som går att köra på året om utan att man kommer påverkas allt för mycket om det är lite slemmigt. Dels för att det är ett tak med bra grepp, under vilket det alltid är skuggigt och lite svalt, men framförallt för att stenen som sagt är väldigt grovkornig och att bra stick därför inte är ett måste för att man ska kunna hålla i greppen. Möjligtvis skulle det vara greppet på läppen som man gärna vill ha lite crisp men kanske inte främst för att man rent fysiskt ska kunna göra sista movet till juggen utan snarare för att det ska kännas lite tryggare. Man hänger nämligen i en svinigt bra häl och skulle händerna få för sig att ge sig av kan antagligen fallet bli en aning obehagligt, om man som jag, inte har någon som står under och tar emot. Landningen är inte superbra och därför vill man inte gärna rasa handlöst ner om man inte orkat släpa med sig ändå fler pads än vad jag gjorde.

Avslutningsvis, Hamster Huey and the Gooey Kablooie är verkligen ett superproblem som jag varmt rekommenderar folk att åka och prova. Karaktären på problemet är av sällan skådat slag här i Bohuslän och som sagt kan den vara ett hett tips om man letar efter ett sommar-projekt. Se bara till att ta med mer än en pad och som sagt gärna en spottare.


/DO

Tuesday, August 2, 2011

Stark tjej

Mina Wesley cruisar en odöpt 7A i Petit Reine.


/DO

Sunday, July 31, 2011

Trött kille


Joar kastar efter en intensiv dag i Rocher aux Sabots in handduken och tar en lur i pappas knä.


/DO

Thursday, July 28, 2011

POWERbar


Neil bjöd på lunch en dag i Isatis och jag lovar, jag surfade runt på sockerkicken det lilla 
monstret på bilden gav mig resten utav dagen.


/DO

Wednesday, July 27, 2011

Up´n Go


Jenny Förander gör Up´n Go på Hamburgö.


/DO

Tuesday, July 26, 2011

El Poussah


Neil på ett av Isatis mest klassiska problem. Klättring blir inte mycket mer Font än den som bjuds 
El Poussah.


/DO