Nyårsafton - Dagens bilder

-

/DO

Dagens bilder ala Jimbob

So far so good... Nästan... Det är kallt... För kallt och nu har inga inomhusgym öppet... Dagens bilder...

The Real World 7B

Flow 7A+

Allt och alla kan flyga, marken är en illussion!




/DO

Repetera mera

Jag har blivit dålig på att göra väsen av mig här på bloggen men det är inte helt utan anledning. Det händer i stort sett ingenting. Det förbannade helgerna fördärvar rytmen man har i livet och klättringen får stå tillbaka. Förra veckan var i stort sett helt händelselös på träningsfronten då den fylldes med jobb och larviga familjemiddagar. Och det är inte över än. Nyår nalkas men jag är lugn. Jag har planer på hur jag ska komma undan skiten och kunna träna istället. Mer om det längre ner ner.

Först lite updates. Har i stort sett bara tränat inne. Jag har av en slump lyckats väcka vår käre vän Jim Bruce ur sin klätterdvala och tvingat honom till träning två dagar i rad, dock inte helt utan gnäll och protester.

På juldagen fick jag till veckans enda utomhus-session. Det blev emellertid inget speciellt. Taket här på Kolsby låg bra till och jag passade på att repetera The Real World - Se filmen nedan.

Kampanjen "Våga Vägra..." som Jimmy och jag stiftade på midsommar fortskrider och vi har lyckats värva en tredje medlem i form av Malmöpågen Emil Rylander. Från och med i igår har vi flytt alla eventuella Nyårsfiranden och ägnar det lediga dagarna till brottas med boulders. Hela planen är inte direkt utarbetad så vi får se var vi hamnar. Kan nog bli i stort sett vad som helst...



Over and out
/DO

Grattis Geir!

Way to go Geir. Igår när jag funderade på vilket område i GBG-området jag skulle åka för ett försök till att få klättra ute dömde jag ut Mellby totalt vilket verkar ha varit en tabbe. Geir utnyttjade vilka förhållanden som än rådde till att skicka Chaseing the dragon. Hans första 8A. Läs hans blog på 8a.nu och kolla in vilket år han har haft med personbästa efter personbästa.

Keep it up!



/DO

Grattis Magnus Högström Nordisk Mästare

Officiellt så är det ju så att Magnus Mitbö i helgen blev Nordisk Mästare. Inofficiellt så är det Magnus Högström som blev det kan man säga. Så här gick det nämligen till: Båda Magnusarna toppade finaleden vilket tvingade det hela till en superfinal i vilken Mitbö slog i underkanten på greppet Magnus slog uppe på. Högström utropades segrare innan man kom på iden att köra ytterligare än superfinal då man tyckte att det var lite för jämt för att kora en segrare. I superfinal #2 gick norrmannen snäppet längre och blev därför Nordisk mästare -08

Rätta mig om jag är helt fel ute men enligt de internationella reglerna får det bara var en superfinal och på Nordiska Mästerskapen bör man väll följa de internationella reglerna??? Om så hade varit fallet och man hade stannat efter den första superfinalen så hade Magnus Högstöm vunnit, alternativt hade de båda fått dela segern?

Men oavsett så tycker jag att det är bra gjort som fan Magnus...



/DO

Bilderna

Här har ni ett urval av de bilder jag fick med mig hem som jag inte tidigare publicerat på bloggen. Enjoy!

Le Gite

Opl`en

Les Monos 7A

Bye, bye Font...

Off to Swizz...

Vår wohnung

Kanonfin vilodag utanför
lägenheten

Warm-up

Rainy day proj. Arabald

Första snön

What are you looking at?

Vår nyfunne vän Garreth

Harry Spotter, Cresciano

Världens lurigaste 7A+

Och så kom helvetet...

Brione

Be prepared

Bye, bye för den
här gången...

/DO

Borta bra men hemma bäst...eller?!

Ok, så här ligger det till. Jag är hemma igen. Flydde Swiss efter att jag på onsdagen i förra veckan, utöver kass osammanhängande klättring den dagen liksom den gångna veckan, förkylde mig rejält och vaknade upp kommande dag med feber och halsont...Igen. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över för min del och planen att stanna ytterligare ett par veckor och hoppas på väderomslag gick i stupet då jag bokade hemresa redan nästa dag. Kändes lite ledsamt att åka därifrån men jag pallade inte att knalla omkring i blötsnön och leta torra boulders nomore och som Dave Graham beskriver väderläget i Ticino i sitt scorecard - Ticino weather has gone from really-shit to complete-and-utter-catastrophe, så kändes det inte motiverat att hänga kvar i en vecka till vilket nog också var tur att jag inte gjorde då jag fortfarande är sjuk. Det verkar dock vara på väg att gå över och jag har fått till lite klättring här hemma.

Med detta är det bara att konstatera att sagan om Frankrike och Swiss -08 är slut och aldrig blir det som man tänkt sig :-) En sak vet jag dock for sure och det är att det dröjer inte länge till jag är tillbaka...



/DO

Snow, hey oh!

Vi ser inte ut och har inte gjort på hela dagen. Det snöar så in i helvete och vi vågar oss inte ner för kullen vi sitter på. Alla har murat in sig i var sitt litet hörn av någon av lägenheterna och det är inte mycket som händer vilket ger mig tillfälle att skriva lite.

Det har varit ganska kallt de senaste dagarna och sticket har varit suveränt. Tyvärr har jag haft svårt att brottas med kylan och inte kunnat vara still och vila något när vi varit ute vilket har lett till att jag inte orkat lika mycket som innan.

Min hud har varit stört bra. Den läker bättre än någonsin. Igår efter en dagssession i Cresciano, tredje dagen påt, var jag övertygad om att vila skulle bli ett måste idag men när jag vaknade imorse var fingrarna inte ens ömma och jag hade nog kunnat klättra till och med vassa problem idag med. Så lite fortunet är det nog med snön ändå så att jag tvingas vila kroppen som börjar bli ganska öm.

Har äntligen hitta ett projekt som jag är taggad att köra på - Malounk i Brione. En överhängande historia på bra rundade lister där cruxet blir att matcha en kristallklädd läpp för att sedan göra ett långt drag till toppjuggen. Har gjort alla move och länkat alla sekvenser utom en så vi får se. Det kommer nog gå om jag får tillfälle att köra på den. Tyvärr så om det fortsätter så här så kommer det att bli omöjligt att köra dit upp.



Det bekymrar mig ordentligt med den här snön och nu när det börjar bli dags att boka flygbiljetten hem till jul börjar jag fundera. Det kan tyvärr vara så att det är kört med klättringen här och då är frågan om det är värt att sitta här och vänta utan att kunna göra ett skit. Surt i så fall då jag tror att jag är i ganska mycket bättre form än jag någonsin varit. Vi får se hur det hela utvecklar sig men det är inte omöjligt att jag åker hem snart och börjar spara pengar för nästa äventyr...



/DO

Vilodag all over

Ännu en vilodag som man tvingas försöka tvingas fördriva. Vi har börjat hänga med amerikanen Garreth som är den sista kvar här av medlemmarna i Team Amerika så när som på Dave Graham som man då och då tycker sig skymta i skogarna.

Vi tog med familjens (som vi hyr lägenheten av) hund på en promenad eller som jag skulle beskriva det vansinnesmarch upp på ett av bergen och till klostret som ligger där. Sjukt jävla läskigt ställe och tanken på att det är folk innanför de vita betongmurarna som aldrig lämnar berget skrämmer skiten ur mig.

Det har kommit en del snö den gångna helgen vilket har spoilerat en del av våra planer men vi har trots detta kunnat klättra ganska flitigt. På lördagen åkte vi till Chironico och jag fick sänt mitt rainy day project "Arabald 7B". På söndagen var aktiviteten i Cresciano som är stället som lämpar sig bäst efter snö stor och bland ett femtiotal "Svenssonklättare" uppenbarade sig också en spridd skara strongboys, bland andra - Ty Landman, Magnus Mitdbö, Jon Cardwell, Guntram Jörg och givetvis också Dave Graham.

Imorgon ska Garreth visa oss Brione. Ska bli så stört kul. Vi har suttit i hans lägenhet hela eftermiddagen och kollat på filmer från dalen och av filmerna och hans berättelser att döma är det stört bra.

More to come...



/DO

Blogginlägg 16/11 08

Tiden här går mycket fortare än den gjorde in France. Vi är redan inne på tredje veckan har hittils bara haft 9 klätterdagar varav kanske tre har varit bra.

På torsdagen i förra veckan uptäckte vi till vår stora lycka att i samband med ett omslag i vädret att temperaturen och luftfuktigheten sjönk betydligt. Tisdagen innan när vi var i Cresciano tog det mig en och en halv timma från att när vi började ha haft perfekt hud till att ha slitit ner den så att det blödde ur samtliga fingertoppar.

Ever since har vi bara klättrat i Chironico så när som på en dag i misär i Cresciano då vi igår gjorde ett fösök men lika snabbt som vi kom kunde konstatera att det kanske inte var så bra som vi hoppades. Det går inte att klättra där när det är sol. Det blir stört svettingt och huden ramlar av fingertopparna utan att man behöver röra stenen.

Jag har övergått till att i stort sett inte göra ett skit på kvällarna. Jag har tröttnat på att vara instängd i den här jävla lådan kväll efter kväll. När vi kommer hem äter jag diskar och lägger mig. Sover 11-12 timmar per dygn nu...Jag frågar mig om det är så nyttigt som jag upplever det....

Vi har börjat upptäcka Chironico allt mer vilket inte inte är bra. Stället är för stort, för bra och har för många problem jag måste få klättra. När vi sen också får se Brione och Sonlerto kommer allt att bli katastrof. Det kommer troligtvis att slå slint totalt när det går upp för mig hur mycket jag har att göra. Det var nog så jobbigt innan när jag bara hade de svenska problemen att bekymra mig över.

Jag förstår vad Dave Graham menar i Dosage 3 - You will never have enough time to accomlish what you want to accomplishe here...Det finns inte tid att vila här. Det är för mycket man vill göra. Varje dag vi klättar vill jag göra det som om det vore den sista men samtidigt måste man försöka vara lite disciplinerad för att orka med i längden. Ändå blir det lika förbannat så att man när man kommer hem inser att man kanske ville lite för mycket under dagen och att det kanske inte vore så dumt att vila kommande dag.

Jag börjar få ångest. Hur ska jag hinna. Jag vill inte härifrån. Allt jag kan önka finns här - Obegränsad bouldering... Snart kommer också sticket...

/DO

Veckorapporten

Idag är första dagen här i Claro som vi frivilligt vilar fràn klättringen. Sedan fredagen har vi varit förskonade fràn regn och har tagit vara pà chansen att klättra utan att behöva ta till handuk, toapapper och ofantliga mängder krita. Det har blivit tvà torra dagari Cresciano och en i Chironico. Dit hade vi sällskap med en störtskön amerikansk globetrotter som egentligen var i landet för att springa ett maraton men som tog chansen att klättra lite aswell. Vi fick se Dave Grahams From dirt groves the flowers vilken gav en lite perspektiv pà vad ett hàrt boulderproblem egentligen är. Den är kort sagt ofattbar. Visst greppen finns där och allt men därifràn till att kunna utnyttja dem. Man klättrar i stort sett en jävla 8B för att sedan komma upp till en av världens hàrdaste mantlingar (8A+).

I Cresciano har vi ocksà kollat in ett par klassika testpieces - The story of two worlds 8C och Dreamtime 8B+. Vad beträffar den sistnämnda sà är det bara att lyfta pà hatten och imponeras av Simon Brismo. Samtidigt som det är otroligt bra gjort sà är jag övertygad om att det finns fler svenskar som skulle ha att hämta där. Tyvärr är inte jag en av dem... än :-)

I Cresciano har annars Sektor 3 och allt eftersom ocksà närliggande plan kommit att bli vàra huvudsakliga tillhàll och vi försöker där att beta av sà mànga problem i alla olika grader som möjligt. Jag planerar att fortsätta sà i nàgon vecka till och sedan ska jag försöka börja jobba pà nàgot lite hàrdare problem. Jag har kollat in ett par tänkbara projekt men har ännu inte funnit nàgot som är perfekt. Ska fortsätta scouta runt lite mer och se om jag hittar nàgot mer. Vi har ju hittills bara varit en dag i Chironico sà där lär det ju dyka upp linjer man blir sugen pà.

Vad beträffar vàra framtida äventyr här sà ser det ganska lovande ut. Det mesta har torkat upp bra men en del landningar är fortfarande sàpass blöta att vi tvingas avstà fràn problem.

Jag har blivit lite seg i kroppen fràn att inte ha fàtt klättra sà mycket den gàngna veckan sà jag hoppas vädret fortsätter vara bra sà vi kan börja klättra lite mer frekvent igen. Vi fàr se hur det gàr. To be continued sà att säga.



/DO

Rainy days i de tusen tunnlarnas förlorade land

Turen med vädret tycks definitivt ha vänt. Nu sitter vi alltsà i Claro, Ticino, Schweiz och gör vàrat bästa för att inte flyta iväg. Japp, det regnar, och inte lite.

Den första prerson vi möttes av när vi kom hit var en allt för pratglad amerikan vid namn Garretth. Han berättade om ovädret som härjat och fortfarande härjar i Dalen och hur det gjort det omöjligt att klättra större delen av oktober. Han och hans kompis som "a souple of weeks ago broke his ancle" har varit här sedan början av september. Surt att "his freind" bröt foten annars hade vi bott granne med Paul Robinson.

Trots det dàliga vädret sà verkar här vara i alla fall nàgra klättrare och en och annan strong boy tycks man skymta bland blocken. Jag och Jimmy hälsade i all hast pà Tyler Landman igàr när han flydde regnet i Crescianio. Det är bara Graham som saknas men han lär väll inte dyka upp om det fortsätter sà här.

Resan hit - Bestod till stor del av tunnelkörning men de fà stunder vi inte befann oss under jord var vi stumma av förundran över hur nàgot kan vara sà vackert och vi ställde in oss pà att fà klättra i scenarion hämtade rakt ur Dosage-filmerna. Detta avr innan vi körde in i regnväggen.

Pà förmiddagen igàr gav vi Crescianio en chans och väl där fanns det ett antal problem som faktiskt var i stort sett (!) tillräkligt torra för att kunna klättras. Men glädjen varade inte länge dà regnet rullade in igen efter an dryg kvarts klättring, lagom för oss att ha hunnit bli varma. Vi kröp in i en gammal ruin och gjorde ett försök att vänta ut det värsta skyfallet men det var bara att inse att det inte skulle ge med sig och knalla tillbaka ner i byn. Hade vi valt at fortsätta vänta hade vi fàtt sitta där ännu dà det fortfarande 25 timmar senare öser ner i samma takt.

Om nu regnet ger med sig, vilket det väll förhoppningsvis gör förr eller senare kommer vi att klättra mestadels i Crescianio men ocksà i Chironico och Brione. Sà tills vidare är det bara att vänta, hoppas och fortsätta bläddra i guideböckerna...


/DO

Alkissar med klass makes Daniel want to stay in Font...

Sista dagen i Fontan för den här gången. Imorgon lämnar vi stället för graniten i Schweiz vilket från början lade grunden för resan. Frankrike la vi ju egentligen bara till som en liten bonus och för att få komma bort från Sverige ett par veckor tidigare.

Igår kväll efter att ha checkat in på Formel 1 hotellet i Moret som ska utgöra vårat hem till imorgon, åkte vi in till Fontainebleau. Det såg länge ut som jag skulle vara i området i två veckor utan att besöka själva staden men obotlig hunger tvingade oss att söka oss till något kebabhak och själva centrum visade sig ha det största utbudet. Det kom egentligen att bli resans första kontakt med lite större civilisationer än Jacquille annat än min och Jimmy´s drift genom Paris igår morse och man upptäckte ganska fort skillnaderna mellan Frankrike och Sverige. Det talar väl förstås inte för hela landet och jag har ju faktiskt inte besökt Sveriges alla städer och byar men över lag så ser man skillnader i att bland annat pizzeriorna och dom skabbiga korvkioskarna har bytts ut mot caffeer och chokladerier. Parfymerier i varje gatuhörn makes Fontan smell. Butikerna stänger inte förrän 19.30 vilket gör att det var mycket folk i rörelse hela kvällen och inte bara massa fulla sextonåringar utan folk i alla åldrar. I stort sett så känns det som man blivit skjuten rakt in i någon fransk idyll. Jag finner det också ganska kyligt att alkisarna sitter på parkbänkarna och klunkar i sig champange och inte billig folköl.

Jag börjar gilla Frankrike... Kanske skulle man uppfylla Sammy´s önskan och stanna och låta Swiss vänta... Nä, fuck it, Swiss here we come!




/DO

The Tubbe Foundation

Bad news. Flygbolaget Sterling gick igår i konkurs. Tyvärr inträffade detta i samband med att vår käre vän Tubbe nu på morgonen skulle flyga hem med just detta bolag och tyvärr innebar konkursen att alla deras flyga slutar gå och att de som bokat biljett inte får pengarna tillbaka. Så här står nu stackars Tubbe från Lund men en värdelös flygbilljett obenägen att ta sig hem. Uppe på det ligger det till som så att vi har tröttnat på honom och inte vill ha honom kvar. Vi gör nu då allt för att bli av med honom och få hem honom till Sverige och för att göra detta möjligt har vi skapat The Tubbe Foundation vilket är en hjälporganisation som då ska verka för att flyga hem honom och bort från oss.



Om ni vill bidra till hjälparbetet snälla sätt in valfri summa på Jimmys bankkonto - Giro:
(Pengarna som blir över går till att behålla Mig, Jimmy och Sammy på resande fot och borta från Sverige vilket innebär att ju mer pengar ni skänker ju längre kan vi resa och ju längre förskonas ni från oss)

Alla bidrag är förstås varmt välkommna!





/DO

Yet another lifesign...

Vi vilar idag. Det är fjärde vilodagen på två veckor. Vi har klarat oss helt utan regn dessa veckor sånär som på tre regndagar vilka samtliga har infallit i samband med någon av våra fyra vilodagar. Efter detta stundar våra tre sista klätterdagar in Font för den här gången. Dock kan jag dra slutsattsen att detta tan tvekan inte var sista gången här utan I will be back!

Har annars egentligen inget särksilt att berätta men tänkte lägga upp lite bilder som bevis på att vi fortafarande är vid liv och att det inte är någon annan som under falsk identitet uppdaterar bloggen.

7A Flash bredvid Atomic Playboy

Bloggtime

Franchar Cuisinere parkering med den ... klättershopen

The pain, the pain...

/DO

Font goes on

Tiden in Font goes on. Min tanke från början var att använda tiden första veckan (veckan som nu passerat) till att göra mängder med problem som man inte behöver lägga ner timvis med arbete och själ i och sedan andra veckan hitta ett eller ett par för mig lite svårare problem att verkligen försöka göra. Tyvärr, som det ser ut nu, så kommer inte tiden att räcka till. Man skulle kunna säga att jag ligger en vecka efter i planen då förkylningen först nu lämnat kroppen i fred och jag har inte hunnit göra så många quik-ascents som jag ville. Därför kommer nog mycket tid kommande dagar gå till "klassiker" och linjer jag hört om innan jag kom hit som jag vill göra. Detta i takt med att vi hela tiden åker till nya områden där jag finner nytt stuff jag vill göra så ökar ticklistan dag för dag. I längden leder ju då detta till att jag till skillnad från projekteringstrion Jimmy, Sammy och Tubbe inte får till något PB än på ett tag.

Sammy gjorde sin första 8A i lördags - Mongolito i Buthiers. Han har övat in den tillsammans med Tubbe som också han närmar sig sendingtime.

Samma dag in Isatis i samband med en kamp med ett problem jag inte hört om tidigare men när jag såg blev sugen på att göra åkte jag av när jag försökte göra sista flyttet utanför paddan och drog hålfoten i en rot. Blev lite halt men det börjar ge med sig. Inget som påverkar klättringen. Jag gjorde problemet.



Livet vi lever här är fantastiskt på alla sätt och vis. Vi går upp runt 10.00 på morgnarna, äter frukost (ÄGG), ser på Family Guy. Sedan åker vi och klättrar tills det blir mörkt eller huden är borta och vi blir tvugna att retirera till stugan och äter antingen köttfärssås eller tonfisksås (som köttfärssås fast med tonfisk istället för köttfärs) beroende på vems tur det är att laga mat. Jag och Jimmy som är matlag Nr.1 har specialiserat oss på köttfärssåsen vilken inte sällan blir obeskrivligt bra medan matlag Nr.2 står för tonfisksåsen vilken oftast smakar hundmat. Efter att disken är fixad och Jimmy har fått sitt kaffe blir det TV-tittande till midnatt då det är läggdags.
Allt går av sig självt och man uppfattar inte tid och rum som vanligt. Jag går omkring i min egen lilla värld och tänker mest på boulderproblem.



Jag tycker det är ballt att man stöter på massa kändisar. Hittills har vi bland andra sett till Killian Fishhauber, Nalle Hukkataivall, Ribiry ?, Guntram Jörg, Jorg Verhaufen i skogarna. Annars är ju detta boys som man bara ser på bilder och i filmer och där jag annars uppehåller mig är kanske inte chansen att dessa dyker upp så brutalt stor. Jag menar sannolikheten att någon av dem kommer till Utby existerar nog inte så det är kul att få se dem nu.

By now har jag kollat in ett gäng problem som jag vill försöka göra. Hoppas att dom går... Jag längtar bort från sloparna här och bort till crimparna i Swiss (Till skillnad från Sammy vars ångest inför att lämna Fontan är så stor att han överväger att stanna)... Snart åker vi!



/DO