The Tubbe Foundation

Bad news. Flygbolaget Sterling gick igår i konkurs. Tyvärr inträffade detta i samband med att vår käre vän Tubbe nu på morgonen skulle flyga hem med just detta bolag och tyvärr innebar konkursen att alla deras flyga slutar gå och att de som bokat biljett inte får pengarna tillbaka. Så här står nu stackars Tubbe från Lund men en värdelös flygbilljett obenägen att ta sig hem. Uppe på det ligger det till som så att vi har tröttnat på honom och inte vill ha honom kvar. Vi gör nu då allt för att bli av med honom och få hem honom till Sverige och för att göra detta möjligt har vi skapat The Tubbe Foundation vilket är en hjälporganisation som då ska verka för att flyga hem honom och bort från oss.



Om ni vill bidra till hjälparbetet snälla sätt in valfri summa på Jimmys bankkonto - Giro:
(Pengarna som blir över går till att behålla Mig, Jimmy och Sammy på resande fot och borta från Sverige vilket innebär att ju mer pengar ni skänker ju längre kan vi resa och ju längre förskonas ni från oss)

Alla bidrag är förstås varmt välkommna!





/DO

Yet another lifesign...

Vi vilar idag. Det är fjärde vilodagen på två veckor. Vi har klarat oss helt utan regn dessa veckor sånär som på tre regndagar vilka samtliga har infallit i samband med någon av våra fyra vilodagar. Efter detta stundar våra tre sista klätterdagar in Font för den här gången. Dock kan jag dra slutsattsen att detta tan tvekan inte var sista gången här utan I will be back!

Har annars egentligen inget särksilt att berätta men tänkte lägga upp lite bilder som bevis på att vi fortafarande är vid liv och att det inte är någon annan som under falsk identitet uppdaterar bloggen.

7A Flash bredvid Atomic Playboy

Bloggtime

Franchar Cuisinere parkering med den ... klättershopen

The pain, the pain...

/DO

Font goes on

Tiden in Font goes on. Min tanke från början var att använda tiden första veckan (veckan som nu passerat) till att göra mängder med problem som man inte behöver lägga ner timvis med arbete och själ i och sedan andra veckan hitta ett eller ett par för mig lite svårare problem att verkligen försöka göra. Tyvärr, som det ser ut nu, så kommer inte tiden att räcka till. Man skulle kunna säga att jag ligger en vecka efter i planen då förkylningen först nu lämnat kroppen i fred och jag har inte hunnit göra så många quik-ascents som jag ville. Därför kommer nog mycket tid kommande dagar gå till "klassiker" och linjer jag hört om innan jag kom hit som jag vill göra. Detta i takt med att vi hela tiden åker till nya områden där jag finner nytt stuff jag vill göra så ökar ticklistan dag för dag. I längden leder ju då detta till att jag till skillnad från projekteringstrion Jimmy, Sammy och Tubbe inte får till något PB än på ett tag.

Sammy gjorde sin första 8A i lördags - Mongolito i Buthiers. Han har övat in den tillsammans med Tubbe som också han närmar sig sendingtime.

Samma dag in Isatis i samband med en kamp med ett problem jag inte hört om tidigare men när jag såg blev sugen på att göra åkte jag av när jag försökte göra sista flyttet utanför paddan och drog hålfoten i en rot. Blev lite halt men det börjar ge med sig. Inget som påverkar klättringen. Jag gjorde problemet.



Livet vi lever här är fantastiskt på alla sätt och vis. Vi går upp runt 10.00 på morgnarna, äter frukost (ÄGG), ser på Family Guy. Sedan åker vi och klättrar tills det blir mörkt eller huden är borta och vi blir tvugna att retirera till stugan och äter antingen köttfärssås eller tonfisksås (som köttfärssås fast med tonfisk istället för köttfärs) beroende på vems tur det är att laga mat. Jag och Jimmy som är matlag Nr.1 har specialiserat oss på köttfärssåsen vilken inte sällan blir obeskrivligt bra medan matlag Nr.2 står för tonfisksåsen vilken oftast smakar hundmat. Efter att disken är fixad och Jimmy har fått sitt kaffe blir det TV-tittande till midnatt då det är läggdags.
Allt går av sig självt och man uppfattar inte tid och rum som vanligt. Jag går omkring i min egen lilla värld och tänker mest på boulderproblem.



Jag tycker det är ballt att man stöter på massa kändisar. Hittills har vi bland andra sett till Killian Fishhauber, Nalle Hukkataivall, Ribiry ?, Guntram Jörg, Jorg Verhaufen i skogarna. Annars är ju detta boys som man bara ser på bilder och i filmer och där jag annars uppehåller mig är kanske inte chansen att dessa dyker upp så brutalt stor. Jag menar sannolikheten att någon av dem kommer till Utby existerar nog inte så det är kul att få se dem nu.

By now har jag kollat in ett gäng problem som jag vill försöka göra. Hoppas att dom går... Jag längtar bort från sloparna här och bort till crimparna i Swiss (Till skillnad från Sammy vars ångest inför att lämna Fontan är så stor att han överväger att stanna)... Snart åker vi!



/DO

Missing pieces

I tidigare inlägg har jag inte kunnat publicera några bilder men här kommer dom lite på efterkälken. Enjoy!
















/DO

Check in

Har egentligen inte så mycket att skriva. Blogger fortsätter att jävlas så kan inte lägga upp bilder idag heller.

Det har gått en vecka sen jag lämnade hemmets trygga vrå. Tiden har inte gått så fort som jag trodde att den skulle men faktum är att det trots allt snart bara är en vecka tills vi åker till Swiss så jag får ta och rycka upp mig nu och få något gjort.

Vi har vilodag. Är egentligen inte särskilt sliten annat än fingertopparna som är bortslitna ner till benet. Förkylningen börjar ge med sig så snart lossnar det nog.

Nu ska vi hem och käka tonfisk...Igen... Dieten är inte särskilt varierad. Tonfisk, Pasta, Köttfärs, Pasta, KitKat, Pasta, Snickers, Ägg, Pasta... Men vi överlever i alla fall so far...



/DO

Restday

Äntligen får jag tillfälle att skriva lite i lugn och ro. Tyvärr har jag inte så mycket att skriva om som jag inte redan berättat. Idag hade vi vilodag och det regnade. Men det var inget som vi var ledsna över, utan snarare tvärtom. Det var lite av en lättnad att inte behöva plåga sig själv med tanken på att det råder bra förhållanden utan att vi utnyttjar dem på bästa sätt. Istället såg vi till att ta vara på tillfället som gavs till att vila, när vi egentligen inte hade några andra alternativ. Vi låg inne i vår Gite och gjorde mest ingenting. Emellanåt lyckades man samla precis tillräckligt med kraft för att orka skriva några rader till detta inlägg.

BILD 1508

Magnus och Björn blir räddade från gatan
och in i värmen i vår Gite för en natt

Den annars över lag gråa dagen lös upp en smula när damen i paret vi hyr Giten av kom förbi med en obeskrivligt god äpplekaka, på vilken vi lite då och då småfestade resten av dagen.

BILD 1607

Det hela var nog nyttigt för läkandet av min förylning. Men jag måste ju erkänna att det i grund och botten känns jävligt fel att sitta fem minuters bilfärd från vad som är kännt att vara något av världens bästa klättring. Visst det finns en del som inte är så sjukt bra och egentligen inte särskilt mycket roligare än det vi har hemma men så finns det också mycket som är så sjukt jävla obeskrivligt bra. Problem som Magic Bus i Buthiers Piscien vilken vi utnyttjade en del av vilodagen till att leta upp och kolla in är linjer som jag byter vad som helst mot att få klättra. Ska bli kul att se om man har någon chans att göra den när förkylningen läkt ut.

VI har börjat träna stretching på kvällarna och det är inte helt utan att det märks av dagen efter. Ska försöka vara disciplinerad och verkligen se till att det blir av varje dag.

Avslutningsvis kommer det lite bilder från gångna dagar med bland annat Sammy som ger sig hän på La Baleine 7C


BILD 1519

BILD 1536

BILD 1538

BILD 1510

BILD 1571

BILD 008

All text "Bild" kommer bytas ut mot riktiga bilder så fort blogger slutar bråka.



/DO

The misery goes on

Vi är inne på den tredje dagen i Frankrike och allt har gått ungefär lika kass sen vi kom. Lördagen var det ju förstås inte konstigt att man inte pallade något men ironiskt nog var det dagen jag varit närmst att göra något överhuvudtaget. Jag framstår som en jävla idiot när jag klättrar. Förkylningen har etsatt sig fast men den verkar emellertid ha börjat ge med sig efter medicinering på gränsen till överdos.

Lördagen var den längsta dag jag upplevt men efter en god natts sömn var vi inte lika slitna och griniga på Söndagen när vi begav oss till 95.2. Inga goa send där heller. Idag besökte vi det som jag upplever det som det området som har minst att erbjuda Rocher Canon. Kanske känns det så för att alla problem oavsett grad är omöjliga vilket gör mig förbannad.

Denna lilla byn vi bor i heter Jacquesville och ligger strax utanför La chapelle la Reine ca. 2 mil från själva Fontainebleau. Giten är stört mycket finare än jag föreställt mig och man längtar nästan på dagarna efter att få komma hem och kolla Family Guy och South Park.

Jag har ännu inte lyckats komma in i den här jävla skitklättringen ännu. Det har kommit att bli en mardrömsstart på den här resan med feber och allt vad det innebär.Klättringen är kanske inte så dålig som det kan låta som att jag vill göra gällande utan tvärtom. Efter tre dagar har jag fortfarande inte gjort något och är så stört fuckad. Huden är helt slut vilket i grund och botten beror på att det finns så stört många fina problem att man inte kan sitta stilla en sekund. Tyvärr kommer jag inte för något men jag tror att det kommer att lossna i takt med att förkylningen mattas av. Så tills vidare är det bara att gneta på så gott det går och som sagt hoppas...



/DO

Mamma, jag vill hem!

Dag 1 i Frankrike och Fontainbleau. Efter en vansinnig bilfärd som känns som rena undret att vi överlevde anlände vi i Bas Cuvier 06.30 efter 17 jävla timmar i Jimmy´s Opel.

Trots kanonväder och stick som inte liknar något jag tidigare har upplevt så suger allt. Jag har blivit förkyld och vill hem. Jag har ont i halsen och magen och har den senaste timmen lagt allt fokus på att lyckas klämma ner en äcklig baguette. At the momet har jag halva kvar så jag ska återgå till detta långsamma självmord. Klockan 16.00 idag får vi våran Gites och då ska jag ta igen den förlorade sömnen.


/DO

We are off

Mindre än 12 timmar till avfärd. Nu smäller det. Om ca. 40 timmar befinner jag mig tillsammans med Jimmy Karlsson, Sammy Dahlman och Tobias Andersson i Fontainebleau där vi stannar till början av November. Den första av de två veckorna kommer vi även ha Magnus Högström och Björn Strömberg hos oss. Efter den tredje November minskar manskapet med 25 % då Tobias i samband med att vi lämnar Font åker hem till Sweden och fortsätter sin skolgång. Under November månad och en bit in i December kommer vi sedan att befinna oss in Swiss och närmare bestämt den lilla byn Klaaro i direkt närhet till Cresianio. Vi kommer att klättra där samt i Chironico, Magic Woods, Brione och förhoppningvis även någon dag i Val di mello, Italien.

At the moment försöker jag få ordning på packningen men har inget trög utan skriver lite istället.

Förhoppningsvis kommer det gå att följa äventyret ganska frekvent här på bloggen så stay tuned!


WE ARE OFF!!!
/DO

Rasta Rasmussen

Äntligen blev det tillfälle för Stefan Rasmussen med familj att pallra sig över till västkusten för en visit. Halva måndagen och hela tisdagen ägnade jag mig åt att visa dem runt krokarna kring Mellby, Utby samt lite snabbt i Gamlestaden. Tanken var att vi även skulle hinna med Tollered men det var lite mer än vi mäktade med så vi fick spara det till nästa gång.

Kolla Stefans Blogg - BlocV-Vik

Det blev Mellby och Chaseing the dragon för hela slanten och Stefan var fast besluten att repetera Magnus problem vilket han också gjorde efter lite jobb och ett betabyte. Det hela var kanske inte helt otippat men med tanke på förutsättningarna med förkylning och lite tidspress så måste jag tycka att det var bra gjort. Det är ett svårt problem att göra på kort tid det sliter brutalt mycket hud vilket märktes på Stefans fingertoppar.


Innan återfärden till Västervik hanns det med ett kort stopp vid La bousse-blocket i Utby där Stefan flashade La bousse och hann med ett par snabba tries på sittstarten innan mörkret. Tyvärr ledde inte dessa till något send trots att det var nära. Mynta som är familjens duracellkanin kunde inte vara sämre än pappa utan invigde sina nya klätterpjuks med en onshigt av en namnlös 3+ slabb.

/DO

Fear of the HEIGHT?

/DO

Fredrik Dahl visits westcoast

På torsdagskvällen tog Västervikaren Fredrik Dahl det stora klivet bort från tryggheten på östkusten och begav sig till west-coast reviret.Det var vid hans ankomst försent för klättring så det blev straight to bed för att på fredagen ha krafter att offra vid Häller. När vi fått till otaliga försök på både Springboy och Springgirl och tro det eller ej magnus men hittat en ny bättre beta på den sistnämnda så rasade ett regnoväder in över oss och vi fick lägga benen på ryggen och fly till Fabben.

Blev tyvärr nada pictures därifrån då jag missat att det behövs ett minneskort för att få med bilderna man tar hem.


På lördagen var vi helt på det klara med att det ännu en gång skulle få bli Fabben men väl in Göteborg så visade sig våra övertygelser inte korrekta. Allt var så torrt det kan bli och sticket som infann sig var av välkommet slag.

Efter warm-up lyckades Freddan sätta upp Cruise control 7A+/B strax nedanför Slugg.




För att ge en beskrivning av hur Freddans problem ska klättras så startar det i det feta undertaget längst in i mitten av taket. Klämstenen används för att ta sig ut till areten vilken man sedan följer till toppen (bryt inte upp tidigare).

På söndagen ville sig inte vädret men jag var osäker på om jag skulle vila. Valet föll på Fabben vilket nog inte var så klokt. Var oerhört sliten sen gångna dagar och det hela blev ganska kvantitativt.

Planen var att få en vilodag efter detta men idag kommer nästa karavan från Västervik i och med Stefan med familj så det blir inte en lugn stund. Får försöka vila ändå och se på när dom klättrar.



/DO

Who is this guy???

Vad tänkte fotografen här?

/DO