Bouldersgate: January 2009

Det var en gång tre små bouldergossar från Göteborg som åkte till Västervik för att dra ner sten/pull down some rock. Den ena var gammal och fes (Magnus), den andre var hes (Daniel) och den tredje var fet som ett svin och torkade arslet med smör och margarin (Geir).

Dom drog raka spåret till Allingsås för att vända ner till Borås - Omväg...
Väl in Borås averkade gossarna den blott stenkasstslånga körsträckan till eastcoasten på ett kick och deras sendingspree kunde ta fart. Första anhalten - Fruberget.

De tre tjäcka gossarna klev ur bilen för att bli varse de arktiska förhållanden som rådde. Det var blött, kallt och jävligt...

- Vänta nu, det var inte alls blött och inte särskillt jävligt, invek Magnus i författandets stund. Sitt inte här och ljug!!!

...Den blöta torkan skulle iaf. inte komma att hindra de tre gossarna från att ta sig an Frubergets alla testpieces. Det besteg den väldiga kullen och väl på toppen insåg de att problemet kanske inte skulle komma att bli att göra testpiecesena utan snarare att hitta dem. Lika snabbt som det lyckats entra berget insåg det att de var vilse på den fasansfulla toppen. Efter diverse telefonsamtal och nödrop kunde gossarna emmellertid räddas av Frubergets egen vandrande våldnad, Fredrik Dahl. Med våldnadens hjälp kunde det hitta fram till väggarna det kommit för att besöka. Grabbarna fick till några smooth moves och snart kom mörkret. Ner för kullen gick lättare än upp tack vare isiga stenhällar och väl tillbaka i staden kunde de leta sig fram till deras härbärge, Oasen.

Mynta roar Magnus på Oasen...

Gossarna väcktes i den tidiga gryningen nästa morgon av fjortispop och feta dansteg från grannarna Dansgymnasiet. Magnus var som alla andra tidiga mornar i gasen och tog kommandot från första stund. VO och Marstrand var planen för dagen.

Kylan hade förvärrats avsevärt och nederbörd i fast form försvårade det hela för det stackars gossarna. Men vad gjorde några meter snö när det hade Daniels blåslampa till förfogande.

Norrlänningen visade prov på rutin och stoltserade med att ha packat ner dubbla dunjackor och regnställ medan de två andra gossarna som var uppväxta i mildare breddgrader stod och huttrade i outfits som hade varit mer passande ett par hundra mil längre söderut så här års.

Gossarna dammade av topparna och VO-klassikerna fick vika hädan för deras starka nypor. Snart styrde de kosan vidare och efter ett kort touching base med fika på Oasen var det dags att bita tag i den kalla stenen på Marstrandsväggen. Magnus imponerade stort på de andra gossarna när han emmellanåt tog ett break från att gnälla på kylan och nöp tag i incutcrimparna i det branta överhänget. För att inte tala om krutpaketet från Östersund som lekande lätt apade sig igenom 7C-moven på Prophesy för att bränna flashen på sista 5+ movet - Inte coolt! Revanschen fick han dock fem minuter senare efter en kort pausvila och en snabb bestigning av 7C+/8A varianten Den vita lejoninnan - Oh yeah!

Magnus var givetvis inte sämre utan gjorde lika lekande lätt de båda varianterna. Daniel the hangaround slet sig upp för diverse något enklare klassiker så som Sourze 7A+.

September heat 7C+

Sebulba 7C+

Ännu en dag led mot sitt slut och gossaren kröp tillbaka till deras basecamp lagom sargade för att kunna njuta av en lugn kvällen fördjupade i diverse gamla Climbing magazines.

Kommande dag tod Västervikslegenden Stora Stygga Stefan him self gossarna på en utflykt till sitt favoritblock för att visa dem sin allra stoltaste skapelse - Nightshift 8B. Gossarna slet sin hud, slet sitt hår och insåg snart att alla deras tidigare sends inte var något annat än easyticks i jämförelse. Ståstarten fick sig emmellertid två bestigningar av det två starkaste i flocken medan Daniel blev kvar på marken. Den outhärdliga kylan skrämde gossarna ifrån Björnblocket och in i värmen på Oasen för en kväll i kortspelets anda.

Ännu en dag grydde och gossarna förberedde sig för fjärde dagen på´t. Fruberget all over och gossarna som denna gång just in case för att slippa eventuella orienteringsmissar hade tagit sällskap med våldnaden Dahl, traskade glatt upp till Soulflygrottan. Soulfly stand åkte ner dagsflash för Geir som med ett ansiktsuttryck sällan skådat brottade sig över kylskåpet i toppen och ålade sig upp till toppjoggen. Magnus gjorde den med en något mindre besvärad min några försök senare. Sittstarten var lockande och åldringen i gänget Magnus kände igenom moven för att på första försöket efter att ha nått ståstarten lyckas knyta ihop säcken och därmed kunna stoltsera med en 8A+ i sitt scorecard. Geir retades av den onda anden i grottan som lyfte loss hans toehook i starten varje försök. Anden jagade honom ur grottan gång på gång och han tvingades till en lite längre andningspaus för att senare göra en attack skymd av mörkret och då lyckas nå toppen.

Vålnaden...

Soulfly

Skrämd av anden...

Daniel som hittills inte var riktigt nöjd traskade över kullen bort till V-väggen för att där lyckas göra den tredje bestigningen av den svinigt balla Collector 7A+.

Liksom alla andra dagar åtföldes även denna av en kväll och det blev biljardspel alabama på Club 9. Vålnaden som på nätterna lämnar Fruberget för sin lägenhet i staden bjöd på tacos och visade klätterfilm och gossarna satt nöjda och mätta och tänkte tillbaka på en sagolik dag.

Sista dagen på deras äventyr och hemfärden nalkades men visst skulle våra hjältar hinna med lite klättringen även denna dag. Mommehålsblocket var bra placerat på deras skattkarta och sista huden gick åt till de vassa crimparna på Kraft, Illussion och Malcoms sitt. Kraften mattades av väldigt fort denna femte dagen på och så även chanserna till ytterligare stordåd. Magnus och Geir lyckades ta sig upp för Illussion och Daniel för Malcoms sitt men Kraft spottade iväg gossarna likt Magnus spottar iväg sina gamla prillor.

Freddan på Illusion 7B+

Kraft 8A

Gossarna packade sin sendarutrustning in i Geirs monstertruck och tuffade från Västervik tillbaka hem till skogarna på västkusten. När de på hemvägen sammanfattade sitt äventyr kunde de bara konstatera att de inte var något annat än nöjda och att Västervik har anledning att frukta deras återkomst inom en snar framtid...

/Geir, Magnus och Daniel