Garanti på Cubabee...nästa gång

Är hemma igen efter en två dagars visit i Dals-Ed. Det kom att bli en riktigt bra resa, kanske den bästa någonsin till den destintionen, trots avsaknaden av betydande sends...

Jag dedikerade mycket av tiden, kvällen första dagen och de timmar jag orkade klättra dag två, till en 7C på ett block known as Brudslöjanstenen. Problemet sattes av Stefan Rasmussen för några år sedan (2006) och ever since har jag velat göra den. Stefan döpte problemet till Mr.Cubabee efter en tatuerare (eller hur var det?!) och dubbade den som sagt till 7C. Jag har känt på den lite sporadiskt tidigare men aldrig upplevt att jag kunnat göra moven såpass stabilt som det krävs för att man ska kunna hålla ihop den 18 move långa bouldern. Vissa utav rörelserna hade jag inte ens fått till förränn i måndags...

Jim, som var med mig ut dag två, är hittills den enda som lyckats repetera den men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag kan åka tillbaka och göra tredjebestigningen. Kanske är det inte den snyggaste linjen men klättringen den bjuder är fantastisk...



Det var när jag värmde upp för en 7A+/B på 7A-problemet Cubabee slutar i som jag upptäckte hur mycket lättare dom moven gick att göra nu än innan. Jag valde då att spola grannen 123 Klan (vilken också sattes upp av SR under samma besök, hösten -06) för att känna på resten av sekvenserna i Brudslöjan-testpiecen. Alla moven gick fort att göra och efter en timmes jobb hade jag snickrat ihop en beta med vilken jag för första gången kände att chansen fanns att jag skulle kunna klättra hela problemet. Då jag kände att jag inte hade nog krut för att det skulle vara lönt att göra försök från start den kvällen valde jag att stanna över natten för att ge den ett go kommande dag...




Dag två hade jag inte mer i kroppen än att jag skulle kunna komma att ge mer än två försöka. Jag kände mig väldigt sliten när jag vaknade upp i Jims allt för mjuka gästsäng och huden var ganska dålig.

Försök nr.1 kom att bli det bästa, något som jag nästan väntat mig sedan innan. Tyvärr så när jag nådde in i 7A-ståstarten och hade lagt dom för mig hårda moven bakom brände jag försöket på en skitsak, en hand som floppa pga. att jag svettades igenom. Synd då jag kände att jag hade ganska bra med krut kvar att ge. Det hade kunnat gå där...




Andra och sista försöket kändes inte alls lika bra och när jag kom bort till moven jag åkte på förra gången var det inga större bekymmer men jag hade långt ifrån power nog att göra det som jag upplever är den sista hårda rörelsen... Dock var detta långt mer än jag väntat mig kunna göra av dagen och jag fick bekräftat för mig att jag kan klättra problemet om jag får saker och ting att stämma... Tack Jim för boende och gott sällskap...Blir tvivelsutan ett återbesök till denna snart i vår...

-

Så här avslutningsvis måste jag även passa på att gratulera Peter Erhard till första (?!) repetitionen av Fredrik Jutfelts Spring girl 7C i Häller. Förbannat inspirerande tycker jag att det är. Måste ut och prova den igen nu...






/DO

Close but no cigar

Har så jävla ont i huden att jag knappt pallar trycka ner tangenterna och omvandla mina tankar till ett nytt blogginlägg.

Jag och Stefan, som över helgen är på en visit i GBG för att hålla i en tränarutbildning och idag på eftermiddagen hade några timmar över, passade på att ge Tolered ett försök.

Jag blir förundrad över hur det kan vara så slemmig luft i backen där Växelströmsblocket ligger. Alla dom två gånger jag har varit där har det känts förjävligt och jag frågar mig om det ska behöva vara så. Ska man behöva göra mer en två resor till ett område för att pricka in bra förhållande. Stefan som hade siktat in sig på Eftersändning hade en hard time att klämma sig fast bara på startrailen. Att sedan lyckas ta sig upp till listerna i den högre starten med tillräckligt mycket krita kvar på fingrarna för att kunna hålla ihop det hela vägen skulle visa sig kräva lite mer än vad någon hade att ge just idag...

Själv ville jag göra Direktsändning. Hade ett bra försök då jag bara skulle släppa kroppen och skicka in i 6C-ståstarten men det var omöjligt att hänga i listerna och häva även den minsta pendel, iaf. för mig. Hade man haft lite bättre nyp i fingrarna hade det säkert inte varit något problem... Men bra taggad blev jag ändå. Kändes som att jag kommer ha hyfsat lätt för ståstarten under kristliga förhållanden och gör jag den finns det ingen anledning till att inte ta tag i den längsta varianten...

Vi upptäckte även att det är möjligt att lägga till en sittstart på problemet. Längst ner i överhänget finner man två lister. En hyfsad och en bra mycket sämre. Lyckas man väl nypa sig på där väntar ett jätteskick upp till rampen - Hardish men möjligt för den med krut i händerna...

Som alltid är det bara att säga next time och vänta på en ny chans att kunna åka dit...


För er som har missat detta fantastiskt goa inlägg på Bruno-bloggen är det inget tvekan om att det ni gör nu är klickar på länken som följer och läser det - Länk





/DO

Orienteringstrion på träningsläger i Mellbydalen

Idag åkte Magnus och jag i gott sällskap med Klara och hunden Sendit till Mellby där siktet i första hand var inställt på Bönas nya skapelse El Don.

Att hitta fram till mästerverket skulle visas sig vara bra mycket svårare än att bestiga det. Sent om sider visade det sig att problemet vi i dryga en och en halv timme sprungit om kring och letat efter med en mycket dåligt överensstämmande vägbeskrivning från Björns sida jämt emot den vi hittat på GBO inte var Instant Classic, utan att problemt gick bredvid Mobsters på Maffia-väggen. Vi var vid ett otal tillfällen framme och vände vid väggen och för varje gång blev vi mer och mer frustrerade över hur Björn kunde påstå att vi inte kunde missa problemet hur vi en bar oss åt. Tillslut fick vi nog och ringde till Henrik S för att försöka få nya kordinater att navigera efter. Det visade sig dock snart att Henrik inte var någon talande Google Earth som vi hoppats och att hans koll på Mellby var att jämföra med mina slabbklättringsskills, det vill säga obefintliga. Efter ytterligare samtal med Björn kunde vi konstatera att han hade blandat ihop det båda problemen och att vi om vi ämnade klättra den riktiga Instant Classic var hekt åt helvete fel... Problemet vi i själva verket sökte var alltså en sittstart en halv meter vänster om Mobsters ss vilken sedan klättras straight up. Tack ska ni iaf. båda ha för att ni försökte. Utan er hade vi aldrig hittat fram...Eller så var det de vi hade gjort - En och en halv timme tidigare!

På´t i alla fall och Magnus lyckades flasha efter att ha valt ut vad, han trodde kunde vara, den mest passande fotbetan. Sände gjorde även jag efter att lärt mig att veckla in min gänliga kropp så att dabbandet vid varje tidigare press blev ett minne blott. Beträffande graden så kunde vi ganska direkt konstatera att 7C nog var i överkant och tillsammans kom vi fram till att ge den 7B tills vidare. Mig skulle det dock inte förvåna om den efter ytterligare bestigningar landar någonstans kring 7A. Men som Björn skriver i sitt scorecard så är det ett ganska svårgraderat problem. Huvudsaken är väl kanske ändå att den är värd att göra och det tycker iaf. jag att den tveklöst är så dit och repetera...





/DO

Ehh...

Jag tenderar ofta att sätta en väldigt hög press på mig själv när jag ska försöka göra ett för mig hårt problem som jag fått uppfattningen att jag kan göra. Det blir allt som oftast att jag tänker; Fan vad dålig jag är om jag inte gör den här skiten idag, istället för att jag tänker; Vad sjukt bra det skulle vara om jag tar mig upp för det här problemet idag...

Dock var detta inte direkt fallet idag när jag på eftermiddagen slängde mig upp till Vetteberget, Fjällbacka för att försöka ta vid var jag på påskafton slutade. Jag var i ett state of mind där jag inte brydde mig ett skit om någonting. Hurvida problemet var fint eller om jag hade kul eller ej spelade inte den minsta roll. Jag ville bara upp... Och upp kom jag, trots att jag kanske inte riktigt hade ställt in mig på att göra Hummern Igen idag. På samma gång hade jag heller inte föreställt mig hur det skulle kännas att lämna stället utan att ha klättat problemet... Som väl var behövde jag då inte erfara det...

Förra gången, liksom vid många andra tillfällen på olika problem, var det första försöket som var mitt bästa. Detta var jag väl medveten om och när jag för första gången idag ryckte iväg från startjuggarna visste jag att det troligvis skulle bli det försöket då jag hade mest att ge. Så här i efterhand kan jag inte veta det då jag inte har något att jämföra med. I motsatts till förra gången räckte mitt första försök inte bara genom cruxet utan hela vägen...

Några minuter senare stod jag åter på marken för pumpad och för full av adrenalin för att märka att jag hade slitit sönder lillfingret i dödsjuggen och att blodet forsade ner på paden.




Känns såååå bra att kunna klättra på riktigt igen efter den här förbannade våren...Jag är fan glad nu...






/DO

Plötsligt händer det...Nästan

Ja, vad ska man säga. Jag kan ju inleda med att försöka beskriva för er som inte redan är medvetna om det, hur jävla dålig jag är på den här förbannade sysselsättningen som jag valt att viga 110% av mitt liv... Förresten räcker det att ni läser nedanstående så förstår ni och så besparar det mig en hel del förklarande...

Återigen en storhelg då allt och alla försvinner åt varsina håll. För min del var det bara en sak som fanns i huvudet och det var samma sak som fyllt ut tomrummet under större delen av veckan som gått - Fjällbacka och Vetteberget. Har så många problem där jag vill göra nu så varje gång jag kommer dit vet jag inte var jag ska börja. Det var dock inte problemet idag då Hummern igen tveklöst var bouldern som vägde tyngst. Det skulle bli första dagen som jag kunde börja med den utan att behöva tänka på andra unfinished buisness. Dock var förhoppningar om att sända inte enorma efter att jag idag på morgonen masat mig upp ur sängen och upptäckt hur förbannat sliten jag var efter veckan. Förhoppningar steg inte direkt heller när jag kom dit och upptäckte att det var varmare än jag trott det skulle vara - Fuck!

Väl påt kändes dock allt mycket bättre och jag hade inte jättestora bekymmer med värmen om man bortser från på mantlingen. Jag värmde upp och efter att ha kännt igenom moven tog jag en lite längre vila innan jag satte mig vid starten till de båda problemen som jag vid det här laget känner ganska väl. Första försöket från start och allt kändes bättre än jag någonsin kunnats hoppas. Jag kände mig så brutalt stabil hela vägen och plötsligt hade jag gjort cruxet och är i stort sett hemma för att tre sekunder senare stå nere på marken igen helt omedveten om vad fan som hänt. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna komma så nära utan att göra den. Jag fattade först inte vad det var som hände men efter att ha kollat på filmen ser jag att den dödsviktiga tåhooken släpper precis när jag ska matcha juggen och göra 6A-avslutet. Känns så sjukt skumt att den gjorde de då det aldrig hänt tidigare... Så löjligt jävla nära var det i alla fall...

Efter ytterligare två fruktlösa försök gav jag upp den för idag och kände lite på Maneten instead. Jag har en beta med vilken jag kan klättra problemet hyfsat bekymmersfritt men jag har en känsla av att det inte är ok att göra den så. På samma gång vore det skumt om det inte var tillåtet då man enligt iaf. mig klättrar precis samma linje. Vi får se - Jag ska försöka få liv i förstabestigaren så han kan åka med nästa gång och ge sitt godkännande. Men först Hummer Igen - IGEN! Nu har jag iaf. bevisat för mig själva att jag kan göra den och jag säger bara - NEXT TIME!

Jag är ledsen att kvaliteten blir så sjukt kass på filmen... Jag måste skaffa en riktigt videokamera...

/DO

Merry påsk everybody

Ok, så här ligger det till. Jag har tvingats till jobb hela den här veckan men nu är det hela äntligen över och jag får vara ledig över helgen. Påskfirandet för min del kommer att gå av stapeln i Fjällbacka. Tveksam är jag dock till att jag kommer att få uppleva någon form av socialt umgänge, utan det lär bli jag, mina pads och min kritpåse.

Klättringen som jag har lyckats få till efter förra helgen har varit näst intill obetydlig. En snabb tur till Häller i måndags, en sväng på Orust i tisdags och en kortis till ett gammalt projekt i Kavlanda igår. Allt utan att ha uträttat några större stordåd...

Hörde inget mer från Espen men jag träffade två av hans polare i Måndags och tydligen hade han inte fått till projeketet under Thorline, men ett nytt super-fett och super-hårt problem hade han satte upp på samma block som Cuerpo de Hombre. Gradmässigt gissades det på någonting mellan 7B+ och 7C+. Jag gav det tillsammans med norskarna en halvtimme och hårt var det i varje fall...

"Espens hangel"

Blev på tisdagen erbjuden att åka med till grannlandet Norge och Nissedal (inte så illa som det först kanske låter) över kristihimmelfärdshelgen. Givetvis tackade jag ja på stubinen och nu har man ännu en liten trip att se fram mot. Har länge velat bouldra i Norge, om men kanske inte just där. Någon som har varit här och kan tipsa om goa klassiker? Länk - Bouldering.no


Merry påsk everybody då och så ses vi som vallfärdats till Fjällbacka tomorrow...






/DO

Slutrapport V.15

Det är nästan pinsamt hur dåligt jag har tagit till vara på det fantastiska vädret den senaste veckan. Har i stort sett bara suttit inne och sett på TV med några få undantag för korta inomhuspass. I Söndags fick jag påbörja vårens tredje penicillinkur, denna gången för inflammation i halsen och örat. Det suger och blir jag inte frisk efter det här så skjuter jag mig...

Emellertid lyckades jag under gårdagen att få till veckans utomhussession och man skulle kunna säga att det blev en dag på resande fot. Jag inledde i Fjällbacka där jag hade hoppats på att kunna stanna större delen av dagen. Tyvärr så till min stora förvåning blev jag varse ju närmre ställer jag kom hur disigt det faktiskt det var och väl på toppen av Vetteberget låg luftfuktigheten någonstans kring 190%.

Jag gav det dock ett försök och värmde upp och gick sedan Hummern vilken efter förra veckans besök egentligen vid det laget borde ha varit överstökad. Men så var inte fallet och jag fick ta tjuren i hornen och göra det fantastiskt fina problemet ("igen").

Då Maneten var blöt och slemmig så som manter tenderar att vara blev det att jag gav vänstervarianten av Hummern ett par tries. Jag provade, efter påpekanden från Björn i veckan, ett bättre sätt att göra den sista svåra sekvensen innan 6A - avslutet och slipper nu slänga mig in i "juggen från helvetet". Det hela kändes ok och jag gjorde ett par försök från start. Det blev inget send men med lite flyt får jag till även denna kalasboulder i vår.

Tyvärr började huden redan att ge med sig i den råa luften och jag sökte solen kring södre breddgrader. Det blev en kort sväng om först Hamburgö och sedan Sivik för att kolla in diverse problem jag har gått och funderat på. Om någon, BRUNO exempelvis, har bra beta på Time of the season så är det mer än välkommet.

På hemvägen efter Sivik svängde jag förbi Häller. Väl där blev jag mer än varmt välkommnad av den starke norrmannen Espen och hans polare. De två hade tagit sig an ett gäng boulders över deras enda pad, en BD Butler och hade vi det laget jag anlände börjat snegla på ett av de fetaste projekten jag sätt i Häller. Mitt i blockhavet under Thorline ligger ett block med typ tre riktigt feta linjer i ca. 40 graders motlut. Störa move mellan goa lister.

Dom hade rensat i stort sett hela problemet och vi hjälptes åt att, med markägarens tillåtelse, ta ner ett par små träd för att bättra på landningen något.

Det kom en Daniel med en Mondo, sa de och tur för deras skull var nog det. Här krävdes det nämligen lite mer än en Butler och jag kände under dom få press jag gav den att det inte hade varit fel med ytterligare en Mondo och en Impact.

När mörkret nalkades var bouldern tyvärr ännu inte besegrad trots bra försök från Espens sida. Han skulle eventuellt stanna ett par dagar till så vill vädret sig och vi kan så ska vi mötas upp vid den innan han drar tillbaka till Oslo.

Ljuset hade för min del gärna fått stanna en stund till och på Häller, liksom många andra klassika berg jag passerade, var aktiviteten stor och säkert var det fler än jag som gärna haft obegränsat med hud, tid och som sagt ljus för att få fortsatt sina äventyr...




/DO