Finfrämmat på Kolsby

Henrik och Jenny lyckades på onsdagskvällen komma loss från "semestern" i sommarhuset på Skaftö med småbarn, bröder, föräldrar och allt vad det nu innebär och i och med detta kunna komma på besök till mitt hemma crag, Kolsby, för lite B.




Det blev kanske inte någon enorm sendingspree men några klassiker åkte ner. Henrik var nära att repetera The real world men tappade kroppen i slutet av cruxet och åkte av. Han revanscherade sig dock snabbt genom att flasha Aint life grand eliminate 7A. Jenny tog sig an orginalversionen av problemet och var trots sin enorma brist på självförtoende bra nära att göra cruxmovet. Tror hon bara lite mer på sig själv nästa gång ser jag ingen anledning till varför hon inte skulle klättra problemet.






Henrik tycktes aldrig sluta le men som alltid gick tiden på tok för fort och långt mycket tidigare än någon av oss skulle önskat tog kvällen slut. Jag tror och hoppas dom båda fick sig en bra genomkörare och vill komma tillbaka så fort tillfälle ges...






/DO

Hällregn på Hamburgö

Var på söndagen med Walker, Lina och Matthias på Hamburgö. Det hela spolierades något av ett relativt oannonserat åskväder som kom över oss mitt under själva uppvärmningen.

Walker och jag körde på det gamla projektet Kungen. Walker han göra toppen innan regnvädret men jag hann/lyckades inte få till den och efter att det hela passerat var det allt annat än lönt att försöka.



Vi fick krypa i skydd under överhänget och snällt vänta på att molnen skulle försvinna från oss. Greppen i starten som leder upp till juggarnas jugg innan det känsliga avslutet lyckades hålla sig torra och vi kunde räkna ut en beta och göra moven. Walker lyckades på sista försöket som hans med länka att till juggen. Jag gjorde aldrig det första axeldödarmovet tillräckligt kontrollerat för att kunna etablera mig i nästa sekvens. Men säger som alltid, NEXT TIME.

Har så här efteråt fått den brutalaste träningsverken på länge. Det gör verkligen ont i HELA kroppen, inte en muskel som någonsin vill klättra igen...





Fick verkligen upp ögonen för problemet. Har aldrig kört på den innan och har om jag ska vara ärlig heller inte varit särskilt lockad men när jag nu fick se hur coola och roliga moven är att göra blev jag verkligen omvänd. Vore skitkul att dra tillbaka snart och göra toppen för att sedan börja försöka länka från start. Tyvärr är den ganska svår att köra på själv och för att kunna klättra hela problemet utan att ha någon som flyttar paddorna behöver man ha bra många fler crashpads att tillgå än jag någonsin kommer lyckas få ihop... Så hör av er om ni ska dit!





/DO

Häller all over

Har varit ganska låg frekvens på själva skrivandet här den sista tiden. Dessvärre är jag ganska säker på att det kommer bli, om möjligt, ändå sämre.

Klättringen och därmed givetvis också skrivandet, har fått stå tillbaka för mycket jobb och en jävligt envis förkylning.

Sommarens slit är påbörjat och det är inte utan att känna visst vemod som jag nästa vecka inleder mitt 8 veckor långa vikariat. Har dragit åt listerna på campusbrädan som jag har hängande i garaget och flyttat om greppen på min lilla träningsvägg för med all säkerhet kommer största delen av den träning jag kommer att få till att vara på hemmaplan. Något jag nog faktiskt ser fram emot. Det är första gången på länge jag får träna specifikt och inte bara klättra omkring. Hoppas det ger resultat...

Det lilla jag den sista tiden har hunnit med, utöver jobb och att på övriga stunder försöka kurera mig själv är lite av de som följer.

På onsdagen var Henke åter på besök och Häller var den givna destinationen. Tanken var att också Gross skulle följt med men han fick tyvärr i sista stund förhinder.

Det har ju artat sig så att vid våra tidigare sessions har vår lista över problem vi vill göra växt i snabbare takt en vi lyckats beta av våra projekt. Det är då inte svårt att räkna ut att det hela renderat i att vi har fått mer att göra än vi mäktar med.

Just onsdagen var vi kanske, om möjligt, ändå sämre på att sända än vanligt. Annars har alltid något av problemen vi tagit oss an gett med sig och vi har väl alltid lyckats få till i alla fall uppvärmningsproblemen, men så blev inte fallet denna kväll.

Jag var brutalt sliten efter jobb och kanske framförallt efter förkylningen och Henrik var kanske inte heller i sitt direkta essä. Uppvärmningsproblemet Även Dalahästar har känslor spottade av oss som skit och även om H var nära att göra cruxmovet till högerlisten ett par gånger blev vi båda kvar på marken.

Det senaste tillskottet på Häller, Hipodrome, det gamla kylskåpsprojektet under Thorline som Henrik fick till vid förra besöket har en möjlig assis vilken lockade - Big time slapping, jag säger bara det.

Efter inte allt för mycket jobb var dock alla moven gjorda och vi hade luskat ut vad vi tror är lättaste sättet att göra det på. Vi var dock helt på det klara med att det inte handlar om något stoppermove där såsom powerendurance. Ett och ett move är det helt okej men att orka länka de nio moven upp från sitten för att sedan göra den redan ganska krävande ståstarten kommer att bli bitskt.

När vi insett att det var lönlöst att fortsätta stöta på den var det inget tvivel om var vi skulle härnäst. Espens hangel är problemet vi kanske mest frekvent har jobbat på under tidigare besök och det kändes nästan som den huvudsakliga anledningen till besöket.

Jag trodde verkligen att Henke skulle göra den nu baserat på hur bra han sett ut på den gången innan men han ställde till det för sig på hoppet. Han var bestämt tvungen att göra hoppet innan han började försöka från starten vilket för mig känns lite som gåta då han har hur lätt som helst för att klättra bort till den sekvensen. Han gjorde i stort sett movet säkert 5 gånger men varje gång rörde han ihop det på något sätt. Antingen gav han upp helt i onödan eller så glömde han bara att flytta vänsterhanden trots att han i stort sett redan hängde i listen och bara behövde fortsätta.

För mig gick det upp och ner på den. Större delen av tiden kändes allt kass och jag fick verkligen inte något att stämma. Någon enstaka gång lyckades jag hitta var man ska klämma sig fast längs railet och kunde då göra moven bort till hoppet. Länkade en gång från start men var helt blank när det kom till själva flygmomentet. Förra gången kunde jag påbörja rörelsen bra men det fanns verkligen inte där i onsdags...

Henrik gjorde aldrig movet tillräckligt stabilt för att han skulle kunna övertygas att det kunde vara lönt att försöka från start och det blev alltså ingen andrabestigning idag heller...

Vår käre vän hästen hade hållt sig på avstånd hela kvällen men när han väl dök upp var det allt annat än oannonserat. Efter att han från hagen fått syn på oss kom han i galopp raka spåret. Åsynen av vidunret skrämde mig halvägs upp för avslutningslabben på Espens hangel och Henke med allt han kunde bära på springande flykt in i korridoren. När vi räddat vad som räddas kunde och samlat oss något på toppen av den ena korridorstenen insåg vi att vi inte skulle bli lämnade ifred något mer denna kväll och valde att bege oss...



Var idag en sväng om Boxvik men det är en annan historia som jag ska försöka formulera ner senare!





/DO

8b+ av Mange

Enligt mycket säkra källor ska Magnus H idag lyckats knyta ihop sitt megaprojekt i Hållsunga, Buisness is buisness. Ett variantutsteg på Funky Buisness vilket enligt honom ska skjuta upp graden från 7b+ till 8b+. Detta var hans femte i graden...

GRATTIS SOM FAN!!!



/DO

Nightshift vid Häller

Kanske borde jag haft klart det här inlägget för en vecka sedan men bättre sent än aldrig...

Den käre Henrik S verkar ha fått mersmak av utomhusklättringen och kanske framförallt till den vid Häller. Hans besöksfrekvens har den sista tiden, dels i och med hans besök förra veckan, ökat med hela 200%.

Vi minns alla hur den senaste visiten slutade (läs http://bouldersgate.blogspot.com/2009/05/helt-hysteriskt-med-sennelov-pa-besok.html ) och jag måste säga att jag var något förvånad när han i onsdags vågade sig tillbaka för att försöka klara upp en del unfinished buisness.

Efter en kvick uppvärmning med Dogma, Grovesprickan och den höga slabben var det första som skulle klaras av problemet Henrik inte ens han prova vid förra besöket, kylskåpsprojektet under Thorline. Problemet har stått emot motstånd en längre tid men jag vet inte hur frekvent det har projekterats. Walker ska ha provat en del både från stå och sitt men inte fått till det. Henrik och jag luskade ganska fort ut en beta med vilken problemet skulle går att klättra utan att man behöver slå allt för mycket knut på sig själv och efter inte allt för många försöka nådde Henke toppen och hade därmed gjort förstabestigningen av Hippodrome, med den föreslagna graden 7B. Det är väl egentligen bara första movet som biter ifrån, efter det är det bara trixigt och lite känsligt. Hur som helst är det riktigt fett, saknas bara att någon knyter ihop assisen. Henke - Nästa gång?!


Efter en kort celebrationsfika bar det i rask takt av till punkt nr.2 på Henriks att göra lista - Cuerpo de Hombre. Här fick vi tyvärr inte vara i fred så länge som vi kanske hoppats och efter ett årsflash-willpower-press från Henke som tyvärr slutade ett move under kanten fick vi lägga benen på ryggen och fly för vår käre ovän Hästens räkning.

Vi provade allt och lite till för att lyckas lura iväg pållen från korridoren men i det här fallet var det nog vi som var dummare än vi såg ut och inte hästen som vi först ville tro. Efter mycket smygande och försöka till att locka hans uppmärksamht bort från oss lyckades vi få tillbaka vår fiende till hans tidigare umgänge, korna och vi kunde äntligen återgå till vårat. By then hade det blivit för mörkt för att hålla till vid "Cuerpo..." och vi tog oss istället an vårat tredje projekt - Espens hangel. Jag kan inte med ord beskriva hur fett jag tycker det problemet är och för varje session jag får på den blir det bara bättre.

Försöksfrekvensen på problemet var stor från oss bådas sida och framstegen kom allt eftersom. Sticket var bra och båda ville ta vara på det i största möjliga mån och någon timme senare när mörkret la sig även utanför korridoren var vi båda såpass inne i det att vi inte kunde ge upp. Henrik hade en pannlampa i bilen vilken vi hämtade och klistrade fast på sticken vilken vi i sin tur lyckades kila fast i en enbuske. Vår setup gav oss tillräckligt med ljus för att vi skulle kunna fortsätta försöka.

Det var bara ett move jag inget fick ihop, givetvis det i särklass hårdaste, hoppet till listen runt kanten. Henrik gjorde stort sett movet men lyckades aldrig häva pendeln helt. Med betan han hittade, vilken jag också kommer använda, vågar jag mig på att dubba den rörelsen till en av de coolaste i Bohuslän. Man gör en dyno till listen och i samma stund som man fångar den hoppar man med vänsterhanden till ett grepp vänster om areten för att kunna fånga upp pendeln. Är i stort sett en dubbeldyno vilken ser helt galen ut men på samma gång makes sence. Helt omedvetna om tid och rum fortsatte vi att jobba och inte förrän långt mycket senare insåg vi att klockan kanske hade hunnit bli en del och att vi faktsikt skulle försöka komma hem också. Klockan hade börjat närma sig midnatt och det var hög tid att dra. Motvilligt packade vi ihop våra saker och smög oss bort mot bilen. Tror båda gärna fortsatt köra men ingen av oss hade särskilt mycket kvar att ge så eventuella ytterligare försök hade garanterat blivit fruktlösa.


Det blev alltså inget send från Henkes del som jag hoppats men även om det kan låta illa är det inget jag gråter floder över direkt. Nu får jag iaf. en session till med honom på problemet. Kvällen iaf. något mer lyckad än den vi fick till förra gången och jag tror och hoppas att H är nöjd med sin FA. Next time som, om vädret vill sig, borde bli redan imorgon kommer vi säkert att höja ribban ytterligare ett snäpp och Espens hangel, Cuerpo de Hombre, Springgirl & Springboy, Espens Projekt, mfl. kommer att få det hett om öronen...






/DO