Efter två förhållandevis riktigt bra klätterdagar tog allt idag, tredje dagen på´t, en oanad och minst sagt oönskad vändning. Trots att snön yrde hoppade jag i morse i bilen och drog till
Rocher aux Sabots. Väl där visade sig allt vara bra mycket blötare än jag någonsin kunnat ana. Jag kunde dock lätt torka upp toppen på den i övrigt snustorra
Le Yeax, vilken jag provade förra besöket i blötan. Nu skulle de hela inte vara svårare än att jag efter den föregående mycket korta uppvärmning lätt skulle få den gjord, trodde jag. Jag kom nära men aldrig mer då jag bara fick två försök. Försök nummer ett var jag uppe över kanten bra men då de gjorde lite i ont handleden valde jag inte försöka hålla kvar. Väl på marken var jag övertygad om att det inte skulle bli någon stor sak att få den gjord i nästa försök. Jag kritade snabbt på och hoppade återigen upp till pocketen och i samma stund som jag nöp den sköts en stråle av smärta från pek- och ringfingret genom handen och handleden och vidare upp i armen. Först reflekterade jag inte över de utan provade att hoppa upp till greppet igen men kände då att det var något som inte stod rätt till. När det senare visade sig att jag inte ens skulle kunna dra i en jugg utan att känna smärta flydde jag med svansen mellan benen tillbaka till Giten. För stunden känns det inte direkt bra och om jag har riktig otur kanske det är det game over för min del för den här gången. Men förhoppningsvis har jag bara sträckt något lite och kan efter några dagars vila fortsätta som vanligt. Det är inte mycket att göra annat än vänta och se hur allt känns imorgon...
Smålänningar i Paris...
De övriga två klätterdagarna var då som ovan nämns helt ok. Just lördagen var jag glad att överhuvudtaget kunna klättra då Fontan under natten återingen utsatts för snöfall. Ändå gladare blev jag när jag fick göra
Magic bus i
Buthiers, vilket kom att bli dagens destination. I förbifarten kände jag lite på ett problem jag förra året gett några försök,
Strappal, och hade det inte varit för den blöta toppen hade även den åkt ner. Jag gav även moven på
Coccinelle några tries och det hela kändes bra. Trots att det var i slutet av dagen fick jag till alla flytt och visst handlar visserligen allt på den om att kunna hålla ihop det men jag tror ändå att jag kan göra den. Går allt som jag vill med fingrarna kommer jag ge den en dag till för att känna på sekvenserna. Känns de bra då kommer jag att go for it. Om inte är det inget jag direkt sörjer över då jag har typ 2378 andra projekt att ta mig an.
Gårdagen spenderade jag med att lulla omkring med Sammy i
Bas Cuvier. Jag hann med nöd och neppe få till
Carnage innan 35 helt vilda helglediga fransoser kom störtandes. Skönt som fan då jag hatar att behöva köa till problemen och aldrig kunnat gå därifrån utan att ha den gjord. Vi flydde till
Pif Paf, ett ganska okänt vilket är något som jag inte har jättesvårt att förstå. Båda gjorde processen kort med den och vi knatade glatt vidare mot vad som kom att bli dagens mest episka send, våra bestigningar av
La Joker på
Marie rose-blocket. Det är en underlig känsla att komma fram till och börja prova ett problem som man aldrig tror att man ska kunna göra och 5 minuter senare stå på toppen av.
Nu blir det några dagars vila kantade av coldwater-treatment i förhoppningen om att läka fingrarna för att vara back on track i början av nästa vecka...
För övrigt ryktas det att Daniel Woods har repeterat Fred Nicoles ökända Terremer 8C i Hueco. Svårt att inte imponeras av de!
/DO
