Jag går och drar på en stört seg förkylning och därav har klättringen fått ligga på hyllan några dagar. Detta till fördel för filmskapandet då det blivit desto fler timmar framför datorn...
/DO
Tuesday, June 22, 2010
Friday, June 18, 2010
Autobahn - Filmen
Peter delar med sig på sin/climbingpics nya Vimeo med ett klipp från dagen på Hönö ett par helger tillbaka i tiden när vi bland annat gjorde Autobahn. Just detta klippa visar min bestigning...
Mer på Climbingpics.blogspot.com
/DO
Mer på Climbingpics.blogspot.com
/DO
Wednesday, June 16, 2010
Sommarstick
Gårdagen var fin. Jag var ledig från jobbet och försökte utnyttja detta till fullo. En go sovmorgon fick inleda dagen innan kosan styrdes mot Öarna utanför Göteborg.
Efter en kort tur till Hönö för att göra Petters Dyno mötte jag upp med Kim och Petter på Öckerö där vi klättrade ihop under eftermiddagen. Oskar Råströms klassiker med det fantastiskt lustiga namnet, Bättre än bouldercupen, fick jag till efter att ha funnit ut en ny startsekvens sedan ena startgreppet pajat samt hittat en sko med vilken jag kunde få den kluriga hälen att fastna.
Vidare mot ytterligare ett problem i samma svårighet vilket jag fått höra skulle kunna passa mig bra, Jänkarproblemet, och även den åkte ner på några försök. För övrigt ett väldigt fint boulderproblem...
Petter och Kim som inlett dagen med repklättring i Hylteberget körde på bra. Petter försökte repetera Bouldercupen och kom ack så nära och Kim besteg imponerande stabilt Den gamle vid havet.
Också de ett väldigt fint problem vilket gör sig kanske ändå lite bättre, och om inte det så i alla fall lite lurigare, som sittstart.
Det hela avrundades vi Öckeröhoppet och jag förvånade mig själv med att göra många bra försök. Jag hade flera hyfsade häng i det för dagen lite slibbiga greppet men tyvärr räckte det inte riktigt hela vägen, dock utlovas garanti till nästa besök.
Kvällen bjöd på en tur till Jonsered med Henke och Patrik och trots dåliga förhållanden och kass hud sedan dagens tidigare upptåg fick jag nypa av Farmen och göra alla moven utom ett på ställets klassiska testbit, Vita lögner. Det öppnade ögonen för problemet som bjuder på mycket fin klättring, nästan överaskande fin, och jag blev verkligen taggad då jag känner att jag nog kan göra den. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart och, om möjligt, gärna vid ett lite svalare tillfälle...
/DO
Efter en kort tur till Hönö för att göra Petters Dyno mötte jag upp med Kim och Petter på Öckerö där vi klättrade ihop under eftermiddagen. Oskar Råströms klassiker med det fantastiskt lustiga namnet, Bättre än bouldercupen, fick jag till efter att ha funnit ut en ny startsekvens sedan ena startgreppet pajat samt hittat en sko med vilken jag kunde få den kluriga hälen att fastna.
Vidare mot ytterligare ett problem i samma svårighet vilket jag fått höra skulle kunna passa mig bra, Jänkarproblemet, och även den åkte ner på några försök. För övrigt ett väldigt fint boulderproblem...
Petter på Jänkarproblemet. Garanti nästa gång?!
Petter och Kim som inlett dagen med repklättring i Hylteberget körde på bra. Petter försökte repetera Bouldercupen och kom ack så nära och Kim besteg imponerande stabilt Den gamle vid havet.
Också de ett väldigt fint problem vilket gör sig kanske ändå lite bättre, och om inte det så i alla fall lite lurigare, som sittstart.
Det hela avrundades vi Öckeröhoppet och jag förvånade mig själv med att göra många bra försök. Jag hade flera hyfsade häng i det för dagen lite slibbiga greppet men tyvärr räckte det inte riktigt hela vägen, dock utlovas garanti till nästa besök.
Petters blodbad efter kamp med Jänkaren...
Kvällen bjöd på en tur till Jonsered med Henke och Patrik och trots dåliga förhållanden och kass hud sedan dagens tidigare upptåg fick jag nypa av Farmen och göra alla moven utom ett på ställets klassiska testbit, Vita lögner. Det öppnade ögonen för problemet som bjuder på mycket fin klättring, nästan överaskande fin, och jag blev verkligen taggad då jag känner att jag nog kan göra den. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart och, om möjligt, gärna vid ett lite svalare tillfälle...
/DO
Monday, June 14, 2010
Djungeläventyr
Det känns en aning mediokert att komma med ytterligare ett sånt här reseberättelse-inlägg från ännu en dag som vilken som helst men vad annat har jag att skriva om?!
Lite oväntat så lyckades jag få två lediga dagar i rad i och med helgen och jag försökte så gott jag kunde att på bästa möjliga sätt ta vara på det båda dagarna. Ångesten var stor över att behöva ta ett beslut kring vart man skulle bege sig i hopp om att finna torra boulders i en ruskväder-pinad omgivning såsom denna. Peter föreslog på fredagskvällen Borås och där Almenäs och då jag spenderat väldigt lite tid där (En blöt och mörk kväll sent i höstas) kändes det som en klockrent destination.
När jag på lördagen begav mig söderut såg det hela inte direkt ljust ut. Jag mötte upp med Walker, Peter och Peter vid Djungelgympa i Mellby, lagom i tid för att hinna se Walker bestiga det numera klassiska problemet. Jag och Peter (Erhard) satte oss kort därefter i bilen och styrde vidare genom ett otal regnskurar mot Borås.
Väl på plats låg regnet i luften men det höll fortfarande upp och efter visst torkningsarbete var både Tuppjuck ss och den mycket vackra Endless Possibilities mer än torra nog för att vi skulle få nypa. Jag besteg den förstnämnda efter lite uppvärmning på moven och Peter skavde beta på Endless... Regnet kom och gick och vi valde efter en stund att förflytta oss till ett lite nederbördssäkrare hål.
Jag upplevde min packning som en aning optimistisk i förhållande till terängen. En Mondo, en Impact zone och en instegspadda samt två väskor innehållande skor, krita och kameror är i överkant för vad man kan ta sig omkring med och det hela slutade med att jag rullade min packning med samtliga pinaler invirade i Mondon framför mig för att på så vis ta mig fram mellan problem i den mycket ogästvänliga terrängen.
Vi letade oss fram till problemet Myrornas krig vilken jag efter lite beta-letande lyckades klättra, inte bara en utan två gånger. Detta till följd av att när jag första gången i stort sett mantlat färdigt och mer eller mindre stod raklång uppe på blocket slant med min vänstra fot och bjöds på en resa utför slänten jag sent ska glömma. Och även om jag egentligen kanske redan klättrat problemet hade jag ju inte sänt enligt boken och rätt ska vara rätt, är man inte ända uppe har man inte heller inte tickat. Jag lyckades samla mina, efter fallet förstörda, nerver och klättrade alltså problemet igen. När jag åter kom till manlingen var det inte helt utan att jag mindes tillbaka fem minuter och jag tror aldrig tidigare att jag har varit så rädd för att göra en så lätt mantling.
Vi tågade vidare över stock och sten till ett av de finare problemen jag sett här på väskusten (Om nu Borås kan sägas tillhöra denna), Hoot and Hollar. Peter repeterade trots regnstänk och det fick avsluta vår dag. Regnet tog i lagom till dess att vi samlat våra saker och börjat traska genom hygget-sektorn och väl framme vid bilen var båda plaskblöta.
Dag 2, söndag, mötte jag upp med Kalle Reichenberg för att prova dom fina areterna i det lilla området Sivik utanför Lysekil. De två lite lättare åkte ganska snabbt och lätt ner under uppvärmningen men när det kom det till att försöka göra Hunter S Thompson tog det tvärstopp. Kan någon som vet förklara hur fan man ska bära sig åt för att komma upp?
Också den fantastiskt snygga men obeskrivligt smärtsamma sprickan, Learning from Las Vegas, tog vi oss an efter att ha gett upp föregående problem men inte heller där kom vi oss upp. Eftermiddagen avrundes med en tur till ett ganska blött Häller, varifrån inget nytt kan rapporteras.
Eventuellt kommer det att ramla in lite fler bilder och kanske någon film från helgen och det inte bara här utan också - här!
/DO
Lite oväntat så lyckades jag få två lediga dagar i rad i och med helgen och jag försökte så gott jag kunde att på bästa möjliga sätt ta vara på det båda dagarna. Ångesten var stor över att behöva ta ett beslut kring vart man skulle bege sig i hopp om att finna torra boulders i en ruskväder-pinad omgivning såsom denna. Peter föreslog på fredagskvällen Borås och där Almenäs och då jag spenderat väldigt lite tid där (En blöt och mörk kväll sent i höstas) kändes det som en klockrent destination.
När jag på lördagen begav mig söderut såg det hela inte direkt ljust ut. Jag mötte upp med Walker, Peter och Peter vid Djungelgympa i Mellby, lagom i tid för att hinna se Walker bestiga det numera klassiska problemet. Jag och Peter (Erhard) satte oss kort därefter i bilen och styrde vidare genom ett otal regnskurar mot Borås.
Väl på plats låg regnet i luften men det höll fortfarande upp och efter visst torkningsarbete var både Tuppjuck ss och den mycket vackra Endless Possibilities mer än torra nog för att vi skulle få nypa. Jag besteg den förstnämnda efter lite uppvärmning på moven och Peter skavde beta på Endless... Regnet kom och gick och vi valde efter en stund att förflytta oss till ett lite nederbördssäkrare hål.
Jag upplevde min packning som en aning optimistisk i förhållande till terängen. En Mondo, en Impact zone och en instegspadda samt två väskor innehållande skor, krita och kameror är i överkant för vad man kan ta sig omkring med och det hela slutade med att jag rullade min packning med samtliga pinaler invirade i Mondon framför mig för att på så vis ta mig fram mellan problem i den mycket ogästvänliga terrängen.
Vi letade oss fram till problemet Myrornas krig vilken jag efter lite beta-letande lyckades klättra, inte bara en utan två gånger. Detta till följd av att när jag första gången i stort sett mantlat färdigt och mer eller mindre stod raklång uppe på blocket slant med min vänstra fot och bjöds på en resa utför slänten jag sent ska glömma. Och även om jag egentligen kanske redan klättrat problemet hade jag ju inte sänt enligt boken och rätt ska vara rätt, är man inte ända uppe har man inte heller inte tickat. Jag lyckades samla mina, efter fallet förstörda, nerver och klättrade alltså problemet igen. När jag åter kom till manlingen var det inte helt utan att jag mindes tillbaka fem minuter och jag tror aldrig tidigare att jag har varit så rädd för att göra en så lätt mantling.
Vi tågade vidare över stock och sten till ett av de finare problemen jag sett här på väskusten (Om nu Borås kan sägas tillhöra denna), Hoot and Hollar. Peter repeterade trots regnstänk och det fick avsluta vår dag. Regnet tog i lagom till dess att vi samlat våra saker och börjat traska genom hygget-sektorn och väl framme vid bilen var båda plaskblöta.
Dag 2, söndag, mötte jag upp med Kalle Reichenberg för att prova dom fina areterna i det lilla området Sivik utanför Lysekil. De två lite lättare åkte ganska snabbt och lätt ner under uppvärmningen men när det kom det till att försöka göra Hunter S Thompson tog det tvärstopp. Kan någon som vet förklara hur fan man ska bära sig åt för att komma upp?
Också den fantastiskt snygga men obeskrivligt smärtsamma sprickan, Learning from Las Vegas, tog vi oss an efter att ha gett upp föregående problem men inte heller där kom vi oss upp. Eftermiddagen avrundes med en tur till ett ganska blött Häller, varifrån inget nytt kan rapporteras.
Eventuellt kommer det att ramla in lite fler bilder och kanske någon film från helgen och det inte bara här utan också - här!
/DO
Wednesday, June 9, 2010
Tuesday, June 8, 2010
Springgirl - Check
Väl inne i jobbar-livet igen är det bara att konstatera att klättringen kommer att få stå tillbaka lite under kommande 12 veckor, för att inte tala om bloggandet. Det har varit dåligt med uppdateringar sista veckan men här kommer nu i alla fall ett inlägg med text och lite bilder. Film kommer imorgon...
Lördagskvällens tur till Häller började bra med att jag väl på plats och i färd med att packa ur bilen upptäckte att jag fått med mig mina tre pads men inte varken krita, skor eller kamera. Arg som ett bi fick jag sätta mig i min bil och köra 25 minuter tillbaka hem för att hämta resterande pinaler. Per-Rune som jag skulle möta upp med var som väl var försenad och jag hann tillbaka lagom tills att han fått ut paddorna under uppvärmningsproblemet. Vi härjade runt en stund tillsammans och efter ett par timmar ihop avvek Per och lämnade mig åt mitt öde. Då jag kände mig lite tung i kroppen men ändå ville försöka att ta vara på det helt ok förhållandena som bjöds i och med, för säsongen, ovanligt låg temperatur och på de lite vind, så fanns det egentligen bara ett ställe att ta vägen - Springgirl. Problemet som gäckat mig i nästan två års tid sedan jag i slutet av sommaren 2008 tillsammans med Magnus (Högström) för första gången provade. Sedan dess har jag vid spridda tillfällen provat och när jag i slutet av April kom hem från vårens resa bestämde jag mig för att verkligen försöka se till att få problemet gjort. Ett otal turer gjordes under maj månad dit ut efter att i slutet av vårens första session ha funnit en för mig ny och väldigt bra beta (Tro de eller ej Mange). Med den handlade det inte längre om att komma upp till kanten utan om att försöka pricka ett grepp i en spricka, som när man väl får det är riktigt jävla bra jämfört med slopern som man annars försöker skicka till. Jag hade många försök under det olika sessionerna som var riktigt bra och det hela med att hänga kvar kom att bli mer och mer mentalt allt eftersom. Springgirl gick från drömproblem till hjärnspöke och i slutänden var det inte längre särskilt kul att köra på den, jag ville bara upp.
På lördagskvällen, väl på plats under problemet, var förstås inte förhoppningarna skyhöga men efter mitt första försök för dagen insåg jag att det var bäst att sätta upp kameran för av att döma på hur bra det kändes skulle det kunna ske vilket försök som helst. Och de gjorde det, efter att ha fångat 5-6 misslyckade hopp på film lyckades jag få med mitt send. Glad som en lärka nöjde jag mig med de som avslut på kvällen och drog från Häller, äntligen med Springirl i påsen!
Söndagen spenderades med en tur till det beryktade Tjörn-området, Utsikten. Guidade av Pontus och Jocke tog vi, Fredrik, Peter, Ida och jag, oss an många väldigt fina problem. Våra guider visade oss till diverse projekt och två av dessa åkte ner. Fredrik och jag lyckades först göra en riktigt cool dyno från en spricka till en kloss. FJ nallade FA´n och jag repeterade. Skapelsen dubbades "Paddes dyno" och graden verkar, så länge, ha landat på 7A+ men jag måste säga att i min mening är den nog 7B.
Projektet Judith, en ganska hög och snygg slabb blev nästa anhalt och efter en stunds mycket frekvent beta-letande mig, Peter och Fredrik emellan gjorde Peter första bestigningen med sin fantastiska och ganska nervkittlande sekvens och gav den det, efter omständigheterna. mycket passande namnet Tårt-Outlet. Jag och Fredrik slet vidare med vår egna beta och Fredrik var länge riktigt nära att sända i och med alla sina häng i kanten obenägen att lyckas matcha den. Men, som väl var, lyckades han tillslut hänga kvar i den inte jättebra toppen vi dynade till, länge nog för att hitta ett steg som gav honom stöd nog för att få upp båda händera och kunna mantla. Själv tror jag att jag kom ganska nära, det var svårt att säga, men mina försök räckte inte riktigt hela vägen utan jag fick gång på gång njuta utav flygturen man bjöds på när man inte hängde kvar i toppen.
Fredrik och Peter avlägsnade sig efter detta men Ida och jag han bli visade till ytterligare ett gäng klassiker, bland andra Violent acts of beauty vilken i min mening är en oerhört fin dyno. Jag fick till den fort, första försöket och det fick sätta stopp för dagen rent sändmässigt. Tack Pontus och Jocke för bra guidning. Bilder och lite text om dagen finner man även på deras blogg - Happyboulder.
/DO
Lördagskvällens tur till Häller började bra med att jag väl på plats och i färd med att packa ur bilen upptäckte att jag fått med mig mina tre pads men inte varken krita, skor eller kamera. Arg som ett bi fick jag sätta mig i min bil och köra 25 minuter tillbaka hem för att hämta resterande pinaler. Per-Rune som jag skulle möta upp med var som väl var försenad och jag hann tillbaka lagom tills att han fått ut paddorna under uppvärmningsproblemet. Vi härjade runt en stund tillsammans och efter ett par timmar ihop avvek Per och lämnade mig åt mitt öde. Då jag kände mig lite tung i kroppen men ändå ville försöka att ta vara på det helt ok förhållandena som bjöds i och med, för säsongen, ovanligt låg temperatur och på de lite vind, så fanns det egentligen bara ett ställe att ta vägen - Springgirl. Problemet som gäckat mig i nästan två års tid sedan jag i slutet av sommaren 2008 tillsammans med Magnus (Högström) för första gången provade. Sedan dess har jag vid spridda tillfällen provat och när jag i slutet av April kom hem från vårens resa bestämde jag mig för att verkligen försöka se till att få problemet gjort. Ett otal turer gjordes under maj månad dit ut efter att i slutet av vårens första session ha funnit en för mig ny och väldigt bra beta (Tro de eller ej Mange). Med den handlade det inte längre om att komma upp till kanten utan om att försöka pricka ett grepp i en spricka, som när man väl får det är riktigt jävla bra jämfört med slopern som man annars försöker skicka till. Jag hade många försök under det olika sessionerna som var riktigt bra och det hela med att hänga kvar kom att bli mer och mer mentalt allt eftersom. Springgirl gick från drömproblem till hjärnspöke och i slutänden var det inte längre särskilt kul att köra på den, jag ville bara upp.
Foto: Bjarne Sahlén
På lördagskvällen, väl på plats under problemet, var förstås inte förhoppningarna skyhöga men efter mitt första försök för dagen insåg jag att det var bäst att sätta upp kameran för av att döma på hur bra det kändes skulle det kunna ske vilket försök som helst. Och de gjorde det, efter att ha fångat 5-6 misslyckade hopp på film lyckades jag få med mitt send. Glad som en lärka nöjde jag mig med de som avslut på kvällen och drog från Häller, äntligen med Springirl i påsen!
Foto: Bjarne Sahlén
Söndagen spenderades med en tur till det beryktade Tjörn-området, Utsikten. Guidade av Pontus och Jocke tog vi, Fredrik, Peter, Ida och jag, oss an många väldigt fina problem. Våra guider visade oss till diverse projekt och två av dessa åkte ner. Fredrik och jag lyckades först göra en riktigt cool dyno från en spricka till en kloss. FJ nallade FA´n och jag repeterade. Skapelsen dubbades "Paddes dyno" och graden verkar, så länge, ha landat på 7A+ men jag måste säga att i min mening är den nog 7B.
Projektet Judith, en ganska hög och snygg slabb blev nästa anhalt och efter en stunds mycket frekvent beta-letande mig, Peter och Fredrik emellan gjorde Peter första bestigningen med sin fantastiska och ganska nervkittlande sekvens och gav den det, efter omständigheterna. mycket passande namnet Tårt-Outlet. Jag och Fredrik slet vidare med vår egna beta och Fredrik var länge riktigt nära att sända i och med alla sina häng i kanten obenägen att lyckas matcha den. Men, som väl var, lyckades han tillslut hänga kvar i den inte jättebra toppen vi dynade till, länge nog för att hitta ett steg som gav honom stöd nog för att få upp båda händera och kunna mantla. Själv tror jag att jag kom ganska nära, det var svårt att säga, men mina försök räckte inte riktigt hela vägen utan jag fick gång på gång njuta utav flygturen man bjöds på när man inte hängde kvar i toppen.
Tårt-outlet. Foto: Pontus Aratoun
Fredrik och Peter avlägsnade sig efter detta men Ida och jag han bli visade till ytterligare ett gäng klassiker, bland andra Violent acts of beauty vilken i min mening är en oerhört fin dyno. Jag fick till den fort, första försöket och det fick sätta stopp för dagen rent sändmässigt. Tack Pontus och Jocke för bra guidning. Bilder och lite text om dagen finner man även på deras blogg - Happyboulder.
/DO
Thursday, June 3, 2010
Tuesday, June 1, 2010
Geir gör Leroy - Filmen
Jag är ledsen att det dröjt men Västerviks-resan med mera fördröjde själva processen med att klippa filmen från när Geir förra söndagen gjorde andra repetitionen (?!) av Leroy i Granitgrottan. Jag filmade i stort sett oavbrutet hela kvällen och med filmen försöker jag visa delar från hela kvällen och därav blev den lite utdragen...
/DO
Subscribe to:
Posts (Atom)
