Muntergök

Så här glad blir Neil Hart av att få vara ute och klättra på

stenar i minusgrader.

/DO

Mer från Coquibus Auvergne

Höger, höger, vänster, höger, vänster, vänster, höger... Många
 slapp att komma ihåg på Compression Ministérielle. 
Foto: Emil Rylander.

/DO

À Six c'est Assez

Neil gör en cool pillar i Coquibus Auvergne.

/DO

Lunch

En utav dagens absoluta höjdpunkter. Att få gräva fram lunchlåda och termos ur ryggsäcken

och ta en paus för att vila huden från slitet på något av alla projekt.

/DO

Beatle Juice

Emma från Sheffield på Beatle Juice i Franchard Cuisiniere.

/DO

Stealth

"If the truth were known about rubber, there would be only

one climbing shoe company"

/DO

Carnage

Okänd fransman på Carnage i Bas Cuvier.

/DO

Bistert

Kall januari-dag i Rocher de la Reine vilken jag inledde med några försök på Hotline i hopp om att bli 

varm. Detta innan jag insåg att det var lönlöst att fortsätta försöka. Neil, Jack, Kook och Mina, här

framför en namnlös 7A i Petit Reine, kämpade vidare i kylan nästan hela dagen och tillslut kunde

i alla fall två sends nedtecknas i och med Jacks och Minas bestigningar av problemet på bilden.

/DO

Le Lepreux direct 7A

Slopig klassiker i l´Elephant.

/DO

Morgonrutiner

Emil lapar förmiddagssol utanför giten. 

/DO

Deux faux plis en plats réels

Längst upp i området Franchard Hautes-Plaines står ett ensamt block nedkört i marken, format som ett rymdskepp. På blocket finns en enda linje och den sticker ut. Två stora rails, bländande vita av all krita som slagits på sedan problemet först sattes upp. Ända sedan jag första gången kom i kontakt med problemet via en bild på crimp.se har jag tänkt att det där är något jag bara måste göra. Det enda som håller problemet från att vara Fontans snyggaste är att det inte når mycket högre än två meter över marken. Detta i sig gör att den inte bjuder på så många flytt. Från sittande på backen gör man tre rörelser innan man hänger i kanten. Inget av moven är speciellt svårt men ihop bjuder dom på envist motstånd. För mig var cruxet en kombination av att kunna göra det andra movet så bra att jag får greppet man går till i blindo tillräckligt bra för att kunna göra dynon till kanten utan att floppa av. Denna sekvens gäckade mig när jag i söndags var på plats med Neil för att jobba in och göra problemet. Med den nya betan han gav mig gjorde jag moven ganska omgående och trodde att det skulle bli en lätt match att få ihop det hela. Men gång på gång tvingades jag försöka göra dynon utan att ha greppet jag gick från som jag ville och till slut tvingades jag ge upp.

Igår när jag kom tillbaka var jag betydligt piggare och fräschare i både kropp och framförallt hud än gången innan och jag behövde två försök för att göra problemet.

Screenshot på Deux faux plis en plats réels.

Det har gått lite trögt de sista veckorna. Motivationen som i början var skyhög har dalat av, delvis på grund utav lite sviktande väder men också på grund utav andra motgångar. Dock verkar det nu vända och jag hoppas kunna bygga upp lite självförtroende igen i takt med att jag förhoppningsvis betar av ticklisten. Det sista tre-fyra veckorna har jag lyckats dra på mig fler nya projekt än jag gjort av med och det har tidvis varit ganska frustrerande. Men jag har nu ändrat inställning till det hela och med mitt nya sätt att se på saker och ting verkar allt gå lite bättre. Projekten är fortfarande många, som sagt har dom en tendens att föröka sig, men tid har jag fortfarande innan jag ska härifrån för den här gången så om inget allt för oväntat händer ska väl förhoppningsvis ytterliggare ett gäng problem kunna strykas från listan.


/DO

Le Trou du Simon

Emil på superfin klassiker i Bas Cuvier

/DO

Cuvier Mervielle slabb

Neil kämpar tappert på l´Epaule trots det tunga morgondiset som gjorde det snudd på omöjligt att
hålla crimparna i sprickan. Något send blev det inte denna förmiddag men för Neil som redan 
gjort problemet gjorde det inget. En annan tänker sig dock tillbaka för att göra ett nytt
försök på den och kanske till och med direktvarianten, dock gärna i lite
bättre förhållande.

/DO

Vandale 7C

Jack på Vandale i Rocher Cailleau.

/DO

Turister i Paris

Jack och Emil på jakt efter "Place Charles de Gaule" och Triumfbågen.

/DO

L´Oblique 7A

Emil på klassikern L´Oblique i Rocher aux Sabots.

/DO

Lapin ou canard

 Emil på Lapin ou canard i Franchard Hautes-Plaines.

/DO

la Bérézina

Klassikern la Bérézina i Bas Cuvier. Foto: Emil Rylander.

/DO

Climb On vs. Antihydral

Jag vaknade nyss upp för att göra upptäckten att min hud är helt kass efter gårdagens klättring och jag vet vad som är problemet. Jag har sedan jag började klättra mycket ute provat alla sorters salvor och krämer vilka var och en sagts skulle vara den bästa vägen till bra hud. Repair, Climb-On, Elisabeth Arden Eight Hour Cream och många, många fler men mirakelkuren för min hud har visat sig vara en kräm som tyvärr inte för säljas i Sverige vilken går under namnet Anithydal. Bilden talar sitt tydliga språk och man ser skillnaden som blir om jag smetar på Climb-On (Höger hand/Vänster i bild) kvällen innan istället för torka ut salvan Antihydral (Vänster hand/Höger i bild). Folk som redan har torr hud bör dock undvika att använda den då den som sagt är till för att torka ut huden. Ibland kan den bli lite för mycket också för mig som har ganska fuktig hud och då har jag funnit att E.A Eight Hour Cream är ett bra komplement, dock ett ganska kostsamt sådant. Den sista veckan har jag slarvat med att använda krämen och jag får genast tillbaka det i form utav den dåliga huden som jag idag kommer få dras med...

Foto: Emil Rylander.

/DO

Fontan i ett nötskal

Slopigt på Pappilon, lowball 8A i Petit Reine.

/DO

Petit Reine 7A

Jack på en namnlös 7A i Petit Reine.

/DO

Klassisk 6A

Emil värmer upp på Le Trou du Simon i Bas Cuvier.

/DO

Skam den som ger sig

Ibland ställer jag mig frågan vad som egentligen är det roliga med att lägga ner hela sin själ och all sin tid i att på svårast möjliga vis bestiga stenar och vad det är som faktiskt driver en, men häromdagen blev jag åter påmind. Insikten kom till mig efter att till och från i över veckas tid fått följa en fransmans hårda slit på Carnage i Bas Cuvier. Sedan vi såg honom under sitt projekt för första gången i mitten av vår första vecka här nere har vi inte en enda gång kunnat besöka stället utan att han har varit på plats under blocket för att skava på sitt projekt. Första gången vi såg honom var det inte utan att vi frågade oss vad han egentligen höll på med då han knappt kunde röra sig mellan greppen på problemet men han fick oss att ta tillbaka alla våra tvivel när han häromdagen, med fingertoppar så söndertrasade att blodet fullkomligt forsade ur dem efter ännu en lång session på problemet, i ett press som såg ut att vara drivet enbart av hans enorma vilja, tog sig till toppen av problemet. Det var då jag mindes varför man var dag släpar sig ut i kylan för att frysa tårna av sig i ett par allt för små klätterskor. Det finns absolut inget som slår känslan av att få sända ett för en själv riktigt svårt och utmanande problem.

I samma veva har vi fått följa en lite äldre herres kamp med sitt projekt. Bleusarden i fråga har lagt åtskilliga försöka på att få ihop blockets hårdaste länk, Bérézina-Carnage combination assis och i måndags fick också han lön för sitt hårda slit. Väl på toppen av blocket utbrast han i ett vrål av lättnad och glädje vilket jag föreställer mig kunde höras ända till Cuisiniere och återigen blev jag påmind.

Dom är roliga många av dom goda Bleausarderna. Vissa av dom stöter man aldrig på någon annanstans än i Bas Cuvier och alltid ser man dom göra samma problem som dom gjort hundratals gånger tidigare. Det tycks aldrig vara något tvivel kring var dom ska bege sig när dom ska ut och nypa, Bas Cuvier och blocken med l´Aerodynamite, Carnage och Hypothese verkar vara det enda som existerar i deras illusion av Fontan. Dessa herrar kan klättra klassikerna Bérézina, Hypothese, Carnage, l´Angle Incarné med flera i nattmössan om så skulle behövas och det är det lika kul var gång man ser dom klättra då man verkligen bjuds på en stilstudie i hur problemen ska göras.

Just denna eftermiddag var det inte min tur att sända och visst är man lika bitter var gång man får lämna skogen utan ett enda send i bagaget. Men dagen var inte helt förgäves då min lite dalande motivation fick sig en spark i rätt riktning. Det var verkligen inspirerande att se hur båda deras hårda slit tillslut gav resultat. Hur Jean fick lön för mödan efter att ha gått från att först nätt och jämt kunnat göra moven på Carnage till att en dryg vecka senare få ihop problemet och hur bleausarden fick nytta utav att veta exakt hur Bérézina ska göras. Det var så tydligt att det verkligen är värt allt det hårda slitet för som sagt, finns det en bättre känsla än den man får efter att man sänt ett för en själv riktigt hårt problem?


/DO