En varm eftermiddag i mitten av mars, i väntan på att temperaturen skulle sjunka och Walker med sitt crew skulle leta sig ut för att möta upp med oss i Cuvier Rempart, passade jag på att släpa med Emil till
Atmosphere assis i Cuvier Est. Ett problem vars ståstart jag gjort förra året och i samma veva sett Neil göra från sittande. Den ena utav två möjliga varianter när man kommer från samma start.
Echoes är den andra och viker efter att man nått upp i ståstarten, istället för höger ut till areten, rakt upp via vad jag hade fått höra skulle vara en fruktansvärd mantling. Två suveräna problem som jag tror många utav någon anledning, fråga mig inte vilken, missar.
Mantlingen på
Echoes gjorde mig nyfiken men den visade sig inte vara särskilt fruktansvärd, inte för mig i alla fall då jag gjorde den på bara något försök. Dock kan kanske det bero på att den nog är en aning morpho, jag kan föreställa mig att en kortare person får svårt att nå kanten. Sitten till
Atmosphere var dock det jag åkt ut för och alltså den jag gick in för att göra första gången jag kom upp till railen där man väljer om man vill gå höger eller rakt upp. Jag unnade mig fem minuters vila efter att ha sänt den innan jag ännu en gång satte jag mig i den lilla gropen varifrån problemen startar och som, om något, är det som drar ner betygen på de båda en aning. Återigen fick jag göra några försök på vad jag upplever som det enda hårda på problemen, startmovet, men liksom med
Atmosphere räckte det att jag gjorde flyttet en gång.
Som jag nämnt innan var de goda stunderna många under våren i Font och denna var helt klart en av dem. Helt utan förväntningar åkte jag ut för att slippa fördriva tiden i giten och slutade med att ha gjort två fantastiskt fina problem innan dagens klättring egentligen ens skulle ha tagit fart.