/DO
Thursday, August 25, 2011
Monday, August 22, 2011
Thursday, August 18, 2011
Thursday, August 11, 2011
Total Breakdown, Ramsvikslandet.
Under en fotosession tillsammans med Fredrik Schenholm en vacker septemberdag för ett par år sedan hamnade jag på Ramsvikslandet för första gången sedan jag började klättra. Efter att tillsammans med Fredrik ha letat mig fram till några utav blocken borstade jag där fram ett problem som inte visade några direkta tecken på att tidigare ha blivit gjort. Jag gav problemet ett gäng försök samtidigt som Fredrik jobbade med att föreviga mitt slit. Mina förmågor var dock inte tillräcklig för att jag skulle få sända och jag fick lämna stället med problemet ogjort.
Förra sommaren dök i samband med att Walker besökte ön och då provade bland annat just den bouldern, en bild på problemet upp på hans blogg. Jag som hade glömt bort min ouppklarade affär blev påmind och passade när jag i våras åter besökte stället, framförallt för att försöka göra Hamster Huey and the Gooey Kablooie, på att leta mig tillbaka till blocket.
Mitt gamla projekt, som är lite utav en lowball, består utöver mantlingen egentligen bara av två move varav det ena är svårt. Man gör ett flytt från sittande start upp med vänster hand till en god men vass crimp, varifrån man flyttar om fötterna för att kunna göra ett dynamiskt move till kanten, varpå fötterna släpper och man tvingas häva en pendel. Det är hoppet till kanten som är det svåra men till skillnad från för två år sedan lyckades jag den här gången få ordning på movet och kunde göra, vad jag tror är förstabestigningen av Total Breakdown. Så här i efterhand måste jag säga att jag inte riktigt förstår mig på mitt val av namn men just då kändes det rätt och det är väl huvudsaken.
Förra sommaren dök i samband med att Walker besökte ön och då provade bland annat just den bouldern, en bild på problemet upp på hans blogg. Jag som hade glömt bort min ouppklarade affär blev påmind och passade när jag i våras åter besökte stället, framförallt för att försöka göra Hamster Huey and the Gooey Kablooie, på att leta mig tillbaka till blocket.
Mitt gamla projekt, som är lite utav en lowball, består utöver mantlingen egentligen bara av två move varav det ena är svårt. Man gör ett flytt från sittande start upp med vänster hand till en god men vass crimp, varifrån man flyttar om fötterna för att kunna göra ett dynamiskt move till kanten, varpå fötterna släpper och man tvingas häva en pendel. Det är hoppet till kanten som är det svåra men till skillnad från för två år sedan lyckades jag den här gången få ordning på movet och kunde göra, vad jag tror är förstabestigningen av Total Breakdown. Så här i efterhand måste jag säga att jag inte riktigt förstår mig på mitt val av namn men just då kändes det rätt och det är väl huvudsaken.
Foto: Fredrik Schenholm.
/DO
Tuesday, August 9, 2011
Saturday, August 6, 2011
Inte coolt
Johan Rappako rapporterar på sin blogg att han vid ett inbrott, i vad jag läser mellan raderna är hans lägenhet i Utby, mist stora delar av sin klätterutrustning. Han ber nu om hjälp med att hålla utkik efter sina grejer. Surfa in på hans sida för en beskrivning av paddorna han blivit av med och håll ett öga öppet när ni är ute och nyper så kanske det med mycket tur går att få fatt på stöldgodset.
Att andrahandsvärdet på crashpads är så stort att folk nu till och med gör inbrott för att lägga beslag på dem trodde jag inte men efter det här kanske man gör bäst i att kedja fast kritpåsen så inte tjyvarna kommer och haffar ens egna prylar.
/DO
Att andrahandsvärdet på crashpads är så stort att folk nu till och med gör inbrott för att lägga beslag på dem trodde jag inte men efter det här kanske man gör bäst i att kedja fast kritpåsen så inte tjyvarna kommer och haffar ens egna prylar.
/DO
Friday, August 5, 2011
Wednesday, August 3, 2011
Film - Hamster Huey and the Gooey Kablooie
En förmiddag i början av maj besökte jag Ramsvikslandet utanför Smögen för att försöka göra Walkers supercoola tak med det svåruttalade namnet. Walker satte upp problemet förra sommaren och direkt jag fick se bilder och så småningom också en film på problemet blev jag taggad att prova den. Det dröjde dock ända till en söndagseftermiddagen i mitten av oktober innan jag för första gången lyckades masa mig dit. Då för en kort session med Walker, Lars och Peter under vilken jag gjorde moven men inte lyckades länka allt från start. När jag i våras kom tillbaka gick det bättre. Problemet gick, efter att jag värmt upp med att friska upp beta-minnet och repetera de sjukt balla rörelserna, ner i andra försöket.
Till följd av de friska vindarna var sticket den här gången riktigt bra, men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll på det här problemet. Stenkvalitén är grov bohusgranit och greppen bjuder alltså på bra friktion i såväl minusgrader och blåst som plusgrader och regn. Vad jag menar är att detta är ett problem som går att köra på året om utan att man kommer påverkas allt för mycket om det är lite slemmigt. Dels för att det är ett tak med bra grepp, under vilket det alltid är skuggigt och lite svalt, men framförallt för att stenen som sagt är väldigt grovkornig och att bra stick därför inte är ett måste för att man ska kunna hålla i greppen. Möjligtvis skulle det vara greppet på läppen som man gärna vill ha lite crisp men kanske inte främst för att man rent fysiskt ska kunna göra sista movet till juggen utan snarare för att det ska kännas lite tryggare. Man hänger nämligen i en svinigt bra häl och skulle händerna få för sig att ge sig av kan antagligen fallet bli en aning obehagligt, om man som jag, inte har någon som står under och tar emot. Landningen är inte superbra och därför vill man inte gärna rasa handlöst ner om man inte orkat släpa med sig ändå fler pads än vad jag gjorde.
Avslutningsvis, Hamster Huey and the Gooey Kablooie är verkligen ett superproblem som jag varmt rekommenderar folk att åka och prova. Karaktären på problemet är av sällan skådat slag här i Bohuslän och som sagt kan den vara ett hett tips om man letar efter ett sommar-projekt. Se bara till att ta med mer än en pad och som sagt gärna en spottare.
/DO
Till följd av de friska vindarna var sticket den här gången riktigt bra, men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll på det här problemet. Stenkvalitén är grov bohusgranit och greppen bjuder alltså på bra friktion i såväl minusgrader och blåst som plusgrader och regn. Vad jag menar är att detta är ett problem som går att köra på året om utan att man kommer påverkas allt för mycket om det är lite slemmigt. Dels för att det är ett tak med bra grepp, under vilket det alltid är skuggigt och lite svalt, men framförallt för att stenen som sagt är väldigt grovkornig och att bra stick därför inte är ett måste för att man ska kunna hålla i greppen. Möjligtvis skulle det vara greppet på läppen som man gärna vill ha lite crisp men kanske inte främst för att man rent fysiskt ska kunna göra sista movet till juggen utan snarare för att det ska kännas lite tryggare. Man hänger nämligen i en svinigt bra häl och skulle händerna få för sig att ge sig av kan antagligen fallet bli en aning obehagligt, om man som jag, inte har någon som står under och tar emot. Landningen är inte superbra och därför vill man inte gärna rasa handlöst ner om man inte orkat släpa med sig ändå fler pads än vad jag gjorde.
Avslutningsvis, Hamster Huey and the Gooey Kablooie är verkligen ett superproblem som jag varmt rekommenderar folk att åka och prova. Karaktären på problemet är av sällan skådat slag här i Bohuslän och som sagt kan den vara ett hett tips om man letar efter ett sommar-projekt. Se bara till att ta med mer än en pad och som sagt gärna en spottare.
/DO
Tuesday, August 2, 2011
Subscribe to:
Posts (Atom)
