Bouldermeet

/DO

Inte coolt

Johan Rappako rapporterar på sin blogg att han vid ett inbrott, i vad jag läser mellan raderna är hans lägenhet i Utby, mist stora delar av sin klätterutrustning. Han ber nu om hjälp med att hålla utkik efter sina grejer. Surfa in på hans sida för en beskrivning av paddorna han blivit av med och håll ett öga öppet när ni är ute och nyper så kanske det med mycket tur går att få fatt på stöldgodset.

Att andrahandsvärdet på crashpads är så stort att folk nu till och med gör inbrott för att lägga beslag på dem trodde jag inte men efter det här kanske man gör bäst i att kedja fast kritpåsen så inte tjyvarna kommer och haffar ens egna prylar.


/DO

Mortel Transfert

Oskar gör Mortel Transfert på Mur des Carriers i

Franchard Sablons.

/DO

Film - Hamster Huey and the Gooey Kablooie

En förmiddag i början av maj besökte jag Ramsvikslandet utanför Smögen för att försöka göra Walkers supercoola tak med det svåruttalade namnet. Walker satte upp problemet förra sommaren och direkt jag fick se bilder och så småningom också en film på problemet blev jag taggad att prova den. Det dröjde dock ända till en söndagseftermiddagen i mitten av oktober innan jag för första gången lyckades masa mig dit. Då för en kort session med Walker, Lars och Peter under vilken jag gjorde moven men inte lyckades länka allt från start. När jag i våras kom tillbaka gick det bättre. Problemet gick, efter att jag värmt upp med att friska upp beta-minnet och repetera de sjukt balla rörelserna, ner i andra försöket.

Till följd av de friska vindarna var sticket den här gången riktigt bra, men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll på det här problemet. Stenkvalitén är grov bohusgranit och greppen bjuder alltså på bra friktion i såväl minusgrader och blåst som plusgrader och regn. Vad jag menar är att detta är ett problem som går att köra på året om utan att man kommer påverkas allt för mycket om det är lite slemmigt. Dels för att det är ett tak med bra grepp, under vilket det alltid är skuggigt och lite svalt, men framförallt för att stenen som sagt är väldigt grovkornig och att bra stick därför inte är ett måste för att man ska kunna hålla i greppen. Möjligtvis skulle det vara greppet på läppen som man gärna vill ha lite crisp men kanske inte främst för att man rent fysiskt ska kunna göra sista movet till juggen utan snarare för att det ska kännas lite tryggare. Man hänger nämligen i en svinigt bra häl och skulle händerna få för sig att ge sig av kan antagligen fallet bli en aning obehagligt, om man som jag, inte har någon som står under och tar emot. Landningen är inte superbra och därför vill man inte gärna rasa handlöst ner om man inte orkat släpa med sig ändå fler pads än vad jag gjorde.

Avslutningsvis, Hamster Huey and the Gooey Kablooie är verkligen ett superproblem som jag varmt rekommenderar folk att åka och prova. Karaktären på problemet är av sällan skådat slag här i Bohuslän och som sagt kan den vara ett hett tips om man letar efter ett sommar-projekt. Se bara till att ta med mer än en pad och som sagt gärna en spottare.

/DO

Stark tjej

Mina Wesley cruisar en odöpt 7A i Petit Reine.

/DO

Trött kille

Joar kastar efter en intensiv dag i Rocher aux Sabots in handduken och tar en lur i pappas knä.

/DO

POWERbar

Neil bjöd på lunch en dag i Isatis och jag lovar, jag surfade runt på sockerkicken det lilla 

monstret på bilden gav mig resten utav dagen.

/DO

Up´n Go

Jenny Förander gör Up´n Go på Hamburgö.

/DO

El Poussah

Neil på ett av Isatis mest klassiska problem. Klättring blir inte mycket mer Font än den som bjuds 
på El Poussah.

/DO

Fiskafänge

Jag och min kompis Andre tog en tur med båten i förra veckan för att fiska. Pappa Henke fick också följa med för att dokumentera vårat lilla äventyr och utav bilderna han tog har jag satt ihop ett collage. Som synes, om man tittar noga på bilderna, så var fiskelyckan inte jättestor men några stackars makrillar och vitlingar lyckades vi ha ihjäl och säkrade således middagen för familjen Sennelöv/Förander nästkommande dag.

/DO

Film - Echoes, Cuvier Est

En varm eftermiddag i mitten av mars, i väntan på att temperaturen skulle sjunka och Walker med sitt crew skulle leta sig ut för att möta upp med oss i Cuvier Rempart, passade jag på att släpa med Emil till Atmosphere assis i Cuvier Est. Ett problem vars ståstart jag gjort förra året och i samma veva sett Neil göra från sittande. Den ena utav två möjliga varianter när man kommer från samma start. Echoes är den andra och viker efter att man nått upp i ståstarten, istället för höger ut till areten, rakt upp via vad jag hade fått höra skulle vara en fruktansvärd mantling. Två suveräna problem som jag tror många utav någon anledning, fråga mig inte vilken, missar.

Mantlingen på Echoes gjorde mig nyfiken men den visade sig inte vara särskilt fruktansvärd, inte för mig i alla fall då jag gjorde den på bara något försök. Dock kan kanske det bero på att den nog är en aning morpho, jag kan föreställa mig att en kortare person får svårt att nå kanten. Sitten till Atmosphere var dock det jag åkt ut för och alltså den jag gick in för att göra första gången jag kom upp till railen där man väljer om man vill gå höger eller rakt upp. Jag unnade mig fem minuters vila efter att ha sänt den innan jag ännu en gång satte jag mig i den lilla gropen varifrån problemen startar och som, om något, är det som drar ner betygen på de båda en aning. Återigen fick jag göra några försök på vad jag upplever som det enda hårda på problemen, startmovet, men liksom med Atmosphere räckte det att jag gjorde flyttet en gång.

Som jag nämnt innan var de goda stunderna många under våren i Font och denna var helt klart en av dem. Helt utan förväntningar åkte jag ut för att slippa fördriva tiden i giten och slutade med att ha gjort två fantastiskt fina problem innan dagens klättring egentligen ens skulle ha tagit fart.

/DO

La cena de los idiotas 7A

Henrik tinar efter en kall natt upp sig med hjälp av solen och bra brant klättring i Peninsula, 
Albarracin.

/DO