Jag har svårt att föreställa mig ett bättre sätt att inleda en dag i Font än att mötas upp i Milly för lite
beta-snack över en café creme.
beta-snack över en café creme.
/DO
Sunday, June 10, 2012
Saturday, June 9, 2012
Friday, June 8, 2012
Parenthèse, Apremont Sully
Neil på Parenthèse 7B i Apremont Sully. Två av Fontans mest typiska klätterstilar samlade på ett problem
- Tekniska moves mellan stora slopers och en tuff upprockning från två rakbladscrimpers.
- Tekniska moves mellan stora slopers och en tuff upprockning från två rakbladscrimpers.
/DO
Thursday, June 7, 2012
Wednesday, June 6, 2012
Tillbaka i skorplådan
Min bekväma vardag som arbetslös dagdrivare har sedan en vecka bytts mot den årliga tremånaders-perioden som hårt arbetande brödkörare. Det är nu jag får sota för att jag sedan slutet av förra sommaren inte gjort mycket annat än illa åt min ekonomi. Mitt sparkapital är så gott som dränerat och om jag framöver vill ha råd med krita och drivmedel har jag inte mycket att välja på annat än att köra Kanelgifflar och Lingongrova till någon gång i mitten av augusti.
Detta betyder förstås att jag är tillbaka i Uddevalla och således har möjlighet att börja ladda upp bilderna från våren i Fontan och Västervik. Jag hoppas kunna kompensera för min bristande blogg-aktivitet under våren genom att i sommaren försöka bjussa på en bild om dagen, och för variationens skull ibland också något filmklipp.
/DO
Detta betyder förstås att jag är tillbaka i Uddevalla och således har möjlighet att börja ladda upp bilderna från våren i Fontan och Västervik. Jag hoppas kunna kompensera för min bristande blogg-aktivitet under våren genom att i sommaren försöka bjussa på en bild om dagen, och för variationens skull ibland också något filmklipp.
/DO
Thursday, May 31, 2012
Wednesday, May 16, 2012
Film- och bildvisning på Oasen
På lördag visar Guntram Welcome to the hood på klättercentret här i Västervik och i samband med det kommer också jag att visa bilder, bland annat från våren i Font samt från de gångna veckorna här i Västervik. Har man valt att spendera långhelgen här i krokarna bör man absolut titta förbi för grill och underhållning!
/DO
/DO
Saturday, May 12, 2012
Thursday, May 10, 2012
Anledningen till frånvaron
Det är många som undrat varför det inte varit någon aktivitet i min blogg under en ganska lång tid och om det rent av är så att jag har lagt ner
den helt. För er som ännu inte vet svaret så är inte detta min tanke, men för att säga sanningen så har några av de sista månaderna inte varit den ljusaste tiden i mitt liv.
Alla drabbas vi av bekymmer ibland och jag tänker inte tråka ut er med
allt för mycket detaljer beträffande mina hjärnspöken, men på samma gång känner jag att de är något som jag vill dela med mig av. Jag brukar alltid delge er mina goda upplevelser från klättringen så varför sticka under stol med att den inte bara gör mig gott.
Alldeles i slutet av träningscykeln som jag i vintras gav mig in i så gick jag kort sagt in i väggen. Jag drev mig själv för hårt med att träna två gånger om dagen, sex dagar i veckan, jobba den sjunde i kombination med att jag envisades med att inte äta som jag borde för att gå ner i vikt. Ett påhitt som lett till att jag ådragit mig en ätstörnings-problematik, vilken jag kommer få jobba hårt och antagligen länge för att bli kvitt. Jag har egentligen bara börjat resa mig på rangliga ben och brottas mycket med tankar kring mat och min egen kroppsuppfattning.
Folk som jag pratat med har ifrågasatt Carlos del som min tränare i det hela, men att han på något sätt har del i vad jag ställt till med vill jag dementera. Det är helt och hållet mitt eget fel och ingen annans. Jag blev tillsagd, folk i min omgivning till och med vädjade till mig att sluta upp med det jag gjorde. Tyvärr lyssnade jag inte. Trots att jag nog innerst inne visste att det aldrig kunde gå i längden valde jag att slå dövörat till. Jag är oerhört lyckligt lottad som har människor i min närhet som verkligen bryr sig om mig. Min familj i första hand för att inte tala om Stefan, Magnus och Henrik, har varit ett sånt enormt stöd att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna återgälda det.
Efter ett nästan två månader långt uppehåll från klättringen, under vilket blotta tanken på den gjorde mig illamående, började jag i mitten av mars känna ett sug efter att klättra igen. Jag hade länge gått och oroat mig för om motivationen någonsin skulle komma tillbaka och när den väl började dyka upp valde jag att bege mig dit jag aldrig har haft svårt att känna klätterlust, till Fontainebleau. Där har jag hängt tills för två veckor sedan då jag åter styrde kosan norrut mot Västervik, där jag nu delar en lägenhet på Lysingsbadet med Guntram. Glädjen och
motivationen är ända sedan första kvällen i Isatis tillbaka och jag
njuter oerhört av att nu klättra med två så enormt motiverade människor som
Stefan och GU. Liksom jag under tiden i Font njutit av Neils, liksom andra såväl gamla som nya vänners sällskap.
Jag var långt ifrån säker på att skriva det här inlägget, jag tvivlar fortfarande på om det var så klokt. Detta då jag skäms över min egen dumhet och skräms av tanken på att ni som läser detta ska se på mig med andra ögon. Klättringen är en oerhört stor del av mitt liv och den skänker mig mycket glädje, men det är farligt när man glömmer bort att det i första hand måste vara just roligt. En anledning till att jag inte bloggat under tiden i Frankrike är att jag velat undvika pressen jag sätter på mig själv att ständigt hålla sidan uppdaterad. Förhoppningsvis ska jag framöver kunna komma igång med det hela igen, utan att sätta press på mig. Jag har mycket bilder och en del filmklipp som jag är ivrig att få visa upp, men jag kommer i fortsättningen att i första hand fokusera på att klättra och ha roligt och låta allt annat komma i andra hand.
/DO
Alldeles i slutet av träningscykeln som jag i vintras gav mig in i så gick jag kort sagt in i väggen. Jag drev mig själv för hårt med att träna två gånger om dagen, sex dagar i veckan, jobba den sjunde i kombination med att jag envisades med att inte äta som jag borde för att gå ner i vikt. Ett påhitt som lett till att jag ådragit mig en ätstörnings-problematik, vilken jag kommer få jobba hårt och antagligen länge för att bli kvitt. Jag har egentligen bara börjat resa mig på rangliga ben och brottas mycket med tankar kring mat och min egen kroppsuppfattning.
Folk som jag pratat med har ifrågasatt Carlos del som min tränare i det hela, men att han på något sätt har del i vad jag ställt till med vill jag dementera. Det är helt och hållet mitt eget fel och ingen annans. Jag blev tillsagd, folk i min omgivning till och med vädjade till mig att sluta upp med det jag gjorde. Tyvärr lyssnade jag inte. Trots att jag nog innerst inne visste att det aldrig kunde gå i längden valde jag att slå dövörat till. Jag är oerhört lyckligt lottad som har människor i min närhet som verkligen bryr sig om mig. Min familj i första hand för att inte tala om Stefan, Magnus och Henrik, har varit ett sånt enormt stöd att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna återgälda det.
Jag var långt ifrån säker på att skriva det här inlägget, jag tvivlar fortfarande på om det var så klokt. Detta då jag skäms över min egen dumhet och skräms av tanken på att ni som läser detta ska se på mig med andra ögon. Klättringen är en oerhört stor del av mitt liv och den skänker mig mycket glädje, men det är farligt när man glömmer bort att det i första hand måste vara just roligt. En anledning till att jag inte bloggat under tiden i Frankrike är att jag velat undvika pressen jag sätter på mig själv att ständigt hålla sidan uppdaterad. Förhoppningsvis ska jag framöver kunna komma igång med det hela igen, utan att sätta press på mig. Jag har mycket bilder och en del filmklipp som jag är ivrig att få visa upp, men jag kommer i fortsättningen att i första hand fokusera på att klättra och ha roligt och låta allt annat komma i andra hand.
/DO
Monday, January 16, 2012
Friday, January 13, 2012
Äntligen Västervik
Jag är i Västervik. Det skulle visa sig vara svårare än någonsin att ta sig hemifrån och hit men tillslut gick det och sedan i tisdags är jag inhyst i Stefans tatueringsstudio. Det känns oerhört bra att befinna sig i en ny miljö och min motivation som över jul och nyår vacklat lite, har genast börjat stiga. Mycket tack vare Oasen, som skulle kunna vara den bästa lokalen för att träna bouldering som jag besökt i Sverige. Som alltid är det också kul att träffa Stefan och suga åt sig av hans enorma driv och klätterglädje. Jag lär mig bara av att se på när han klättrar. Tanken är att försöka göra det som mycket som möjligt under tiden jag ska vara här, vilket är till några dagar in februari.
Två veckor återstår av träningscykeln och om vädret tillåter är planen att börja varva träningen inomhus med klättring utomhus. Jag ser verkligen fram emot att klättra ute igen, det känns som en evighet sedan sist. Förhoppningsvis håller prognosen för helgen i sig så vi kan ta oss ut redan imorgon. Vart det bär hän vet jag inte, det hänger lite på Stefan, men så länge jag får klättra på sten och inte plast så bryr jag mig varken om vad problemen heter eller var dom ligger. I stort sett all klättring man finner här i krokarna är av högsta klass, och de jag tidigare gjort motsvarar inte en bråkdel av allt jag vill göra.
/DO
Två veckor återstår av träningscykeln och om vädret tillåter är planen att börja varva träningen inomhus med klättring utomhus. Jag ser verkligen fram emot att klättra ute igen, det känns som en evighet sedan sist. Förhoppningsvis håller prognosen för helgen i sig så vi kan ta oss ut redan imorgon. Vart det bär hän vet jag inte, det hänger lite på Stefan, men så länge jag får klättra på sten och inte plast så bryr jag mig varken om vad problemen heter eller var dom ligger. I stort sett all klättring man finner här i krokarna är av högsta klass, och de jag tidigare gjort motsvarar inte en bråkdel av allt jag vill göra.
/DO
Thursday, January 5, 2012
Film - Jorden runt i en kundvagn
Filmen för er som vill se hur jag gjorde Jorden runt i en kundvagn. Sekvensen jag använde gjorde att problemet kändes ganska lätt (inte för att försöka låta kaxig utan för att framhäva betan). Den gör att man kan klättra problemets hyfsat rakt på mellan grepp som, om man tar dom rätt, är bra. Förstås är det inte säkert att det är bästa sättet för alla att göra den, men för mig var det grejen.
Kvalitén på själva filmmaterialet är tyvärr inte lysande. Om jag kan skylla det på ljuset eller mitt eget okunnande när det kommer till kamerans inställningarna vet jag inte...
/DO
Kvalitén på själva filmmaterialet är tyvärr inte lysande. Om jag kan skylla det på ljuset eller mitt eget okunnande när det kommer till kamerans inställningarna vet jag inte...
/DO
Subscribe to:
Posts (Atom)
