Säsongsavslutning på Hönö

Så var tiden i frihet över för den här gången och gårdagen fick lite symbolisera det sista dödsrycket innan jag hamnade där jag nu är, i helvetet. Dom kommande 13 veckorna, med start idag, kommer jag att vara i en levnadssituation som liknar vilket ruttet arbetarliv som helst (jag menar inte att folk som arbetar 7-4 lever ett ruttet liv men mot att klättra på heltid är det inte direkt lysande i min mening). I varje fall så kommer jag att tvingas stå upp okristligt tidigt varje morgon för att pallra mig iväg till genomtrista och svinigt jobbiga 10-12 timmars dagar - Hell on earth!

Men åter till gårdagen - Jag hamnade efter lite om och men på Hönö tillsammans med Peter & Tompa samt Micke. Det hela inleddes vid Goldwing där redan uppvärmda T & P var i full färd med att sända. Vi hann nätt och jämt dit i tid för att bevittna Peters bestigning. Tompa stod redan på toppen och hoppade av glädje över dagens första men långt ifrån sista repetition...

En annan tvingades alltså till att värma upp på problemet och första fem minuterna trodde jag aldrig att det fanns chans i helvete att jag skulle ta mig upp men efter att ha väckt kroppen och börjat komma överens med första movet gick problemet snart ner och målet med dagen, att klättra klassiker på Hönö, var till viss del uppfyllt.

Efter en snabb tur till Fetter, ett väldigt fint men kanske inte fullt så klassiskt problem på vilket samtliga lyckades ta sig upp (Micke tangerar PB), drogs det vidare till mytomspunna Pingu. Efter att ha känt lite på starten gav jag snabbt upp det hela och överlämnade betaletande och sändar-ansvar till Tompa och Peter. Det hela gick mycket bra för båda dock resulterade det inte i någon bestigning trots att Peter vid ett tillfälle var farligt nära. Nästan oförskämt att dom kunde med att misslyckas med tanke på hur mycket tid jag lade ner på att filma (Ev. Film på g).

Peter på Pingu

Regnet låg tyvärr i luften och vi var osäkra på hur det skulle bli med ytterligare klättring men vidare mot Sjöbodarna och bland annat Autobahn. Ett problem jag hört och läst en del om, något som till viss del lett till att jag hade fått mycket respekt för det, men efter att Peter med sin stiliga flash visat vägen efter bra beta-tips från coachen Tompa fick jag hopp om att det kanske skulle kunna gå och jag följde efter på mitt fjärde försök efter att Tompa minuten innan repeterat. Vidare till grannen Lenin och där rollerna vart ombytta så till vida att jag fick leda vår lilla boulderexpedition till toppen i och med min flash. Efter följde Peter, Tompa som repeterade, och Martin Fransson som vi en stund tidigare teamat ihop med. Dagen tillsammans med T&P avrundades med diverse repetitioner samt varsin bestigning av Mr. Creosote. 

Efter att ha letat oss tillbaka till bilen styrdes kosorna åt varsina håll, P&T hemåt och min och Mickes först mot Öckerö men då vi missade avfarten tog vi det som ett tecken och gled vidare upp till Hälsö.

Jag lyckades där först göra den mycket fina och lite pirriga Steilhang och förvånade mig själv sedan med att också bestiga le Coq sportif på bara ett par försök. Kul avslut på dagen och sannerligen en mycket go sista dag på "semestern"!

Imorgon kommer filmen från när Geir förra söndagen gjorde Leroy i granitgrottan - Bättre sent än aldrig!



/DO

Tillbaka till Östkusten

Tiden börjar att bli knapp. I början av veckan fick jag meddelande från jobbet att jag måste påbörja sommarens slit redan nu på Måndag. Ändå sedan jag kom hem från vårens resa har ett besök i Västervik planerats men inte blivit av och den tänkta turen fanns nu inte längre tid att skjuta på utan ville jag komma dit innan sommaren var det tvunget att bli på stört. Jag fick via telefon rapporter om att förhållandena var goda, inget som var svårt att förstå i och med Guntrams bestigning av The Hourglass (Dum diskussion), så därav var det inget att tveka på.

På tisdagseftermiddagen åkte jag, via Göteborg för att hämta upp Hampus, mot Västervik. Men efter att ha passerat Jönköping sjönk hoppet om att kunna klättra samma kväll i och med allt det regn de småländska skogarna längs vägen utsattes för. Det var egentligen inte förrän bara någon mil återstod som vi började återfå hoppet om att chansen till att få nypa lite ändå fanns och vi begav oss i rasande fart raka spåret till Röda Väggen på VO, vilken bland annat hyser problemet The Red Dragon, det ena utav mina två tänkta mål med denna trip. Jag provade problemet en session i höstas efter att kvällen innan gjort hoppstartsvarianten och var då relativt nära men fick aldrig till det hårda movet som etableringen tillägger.

Väl tillbaka var inte förhoppningarna att kunna göra den skyhöga då jag den sista tiden gått och dragit med lite ont i fingrarna. Men väl på det, efter att ha repeterat hoppstarten, kändes movet från de två crimparna till greppet man normalt hoppar väldigt bra och efter ett tiotal försök spridda över en kvart lyckades jag göra movet och höll ihop presset till toppen. Oväntat och fantastiskt roligt!

Hampus rev av ett gäng av de fina problemen på väggen, såsom The Way low (Katrins problem ss) 7A+ och The Wave 7A, och alltså tog även hans resa en bra start.

The Unquestionable Truth, Fruberget (Foto: Hampus Ivert)

Följande dag började vi med att åka till Roadchill i Hörtingerum. Det andra utav mina två mål med resan vilken jag under mitt senaste besök i November åkt av på den lätta men då mycket blöta toppen. Jag oroade mig för att vetskapen om att egentligen redan ha klättrat problemet skulle kunna leda till huvudbry och nervositet inför att behöva försöka göra det igen men när jag värmde upp med att göra moven på problemet kändes allt över förväntan bra och jag gjorde den på första försöket från start, denna gång hela vägen till topps - Något som senare skulle komma att leda till bekymmer då det visade sig vara svårare att ta sig tillbaka ner på marken än att bestiga skönheten.

Vidare till Fruberget där jag fick gjort en och annan klassiker jag sedan innan velat göra. Heat var fantastiskt kul att få klättra då det är ett problem jag sett och hört mycket om. Twins på V-Väggen är också något som jag är väldigt glad över att få till då det är ett problem som jag ända sedan jag första gången såg någon klättra haft mycket respekt för.

Hampus på Soill, Fruberget.

Samma kväll planerade vi att lägga oss tidigt i hopp att återhämta oss lite inför sista dagen. Tyvärr kom min natts sömn att bli väldigt dålig då jag på kvällen drabbades av ett väldigt magont. Detta ledde till att min ork var ganska begränsad under torsdagen men jag lyckades ändå förhållandevis bra tillbaka på Fruberget. Efter uppvärmningen gav jag The Unquestionable Truth i Soulfly-grottan en halvtimme. Ett problem som jag länge tänkt på som ett nytt möjligt projekt och jag gjorde på väldigt kort tid alla moven i problemet men då det till stor del handlar om endurance-klättring valde jag att inte försöka länka då jag visste att det aldrig skulle kunna gå i och med att jag som sagt till följd av natten var ganska orkeslös.

Hampus som dagen innan dragit på sig ett projekt i och med ett gäng fruktlösa försök på Soill lyckades denna förmiddag mycket bra och besteg på sitt första försök för dagen ett av Frubergets absolut finaste problem.

Vi avslutade vår vistelse vid Lilla Grottan där jag gjorde än utav alla varianter på Heat - Super Heat, samt den lite lättare grannen Croman. Det hela satte punkt för detta besök på östkusten och sargade men nöjda begav vi oss hemåt. Sammanfattningsvis var det hela en mycket lyckad liten trip, speciellt rent sändmässigt, och som vanligt blir man inte besviken på klättring som bjuds utan den är alltid lika bra som man kommer ihåg den, om inte bättre.

Foto: Hampus Ivert

Film kommer...



/DO

Gu gör Hourglass

Så var den repeterad, Sveriges hårdaste (?!) boulderproblem,  The Hourglass 8B+ på Björnblocket i Västervik. Gunram Jörg står för bestigningen och de efter 4 dagars hårt slit. Verkligen imponerande!


/DO

Strongboys på västkusten

Under Onsdagen och Torsdagen hade jag äran att få guida runt de två ökända strongboysen från Österike respektive Schweiz, Guntram och Tobi som sedan ca. två veckor tillbaka härjat runt på den Svenska östkusten, och så planerar att göra fram till i höst, med undantag för en tids vistelse i Norge. Det hela är huvudsaken i en längre resa de gör tillsammans. Dom började sin lilla tur i Tyskland med att besöka bland annat Frankenjura för en dryg månad sedan och har nu alltså fortsatt hit upp i Norden där de stannar till säsongen återvänder till deras hemmaområden.

Då herrarna ämnade att stanna här på västkusten till i alla fall lördag valde vi att börja vid Häller i norr för att därifrån jobba oss söderut mellan västkustens pärlor för att slutligen hamna i Göteborg. Det hela blev dock tyvärr inte som tänkt då det vädrets makter inte direkt ville vara med oss i och med de 25 graderna (i skuggan) och luftfuktigheten på 99% som Bohuskusten bjöd på dagarna till ära vilka gjorde det stört omöjligt att ta sig upp för vad vi än tog oss an.

I Häller visades dom till Cuerpo de Hombre i förhoppning om att finna lite svalare temperaturer mellan blocken. Det hela var dock dömt att misslyckas. Inte ens där, den normalt sett mest drägliga platsen att klättra vid höga temperaturer, var det svalt nog för att finna någon form utav klätterbara förhållanden. Guntram kämpade de till trots tappert och åkte gång på gång av när han försökte göra cruxmatchen. Tobi som tyckte crimparna slet för mycket hud gav snabbt upp problemet för den ljusa idén att ge sig på Espens Hangel - Slopertravers belägen i solen i 25+ rimmar inte direkt och efter många försök var det bara till att se sig besegrad, trots bra progress...

Vi styrde kosan vidare mot Lyse i hopp om att finna ett kallare spot men också där var det allt annat än behagligt. Tobi gav Kundvagnen några försök men självfallet var det sju resor hårdare att nypa tag i rampen en dag som denna än en krispig januariförmiddag. Och efter att ha insett att vi nog efter allt inte skulle få uppleva några hårda sends tog vi fram på kvällen en tur till Lysekil där vi ärade en lokal utomhustävling, anordnad utav några locals, med ett besök. Det hela var en mycket trevlig tillställning och Gu och Tobi verkade tycka det var ett perfekt avslut på en i övrigt misslyckad dag.

Tobi på Jorden runt i en kundvagn

Morgonen efter planerades en tur till någon utav kusten alla öar för att där kanske kunna svalka oss något i havsbrisen men då våra gäster efter frukost insett att dom var totalt omotiverad när det kom till att klättra drog vi raka spåret till GBG för att där försöka uthärda värmen med glass och kaffedrinkar.

Fram på eftermiddagen blev det hela för mycket för de två och dom styrde kosan tillbaka till Västervik där ryktet sa att temperaturerna var något lägre. Och jag kan inte säga att jag direkt klandrar dom för sitt beslut även om jag tycker att det är väldigt tråkigt att dom drog så snart då dom var ett mycket trevligt sällskap och då jag hade så mycket mera jag ville visa. Nåväl, det får bli en annan gång, för jag hoppas verkligen att jag får en ny chans att visa runt bland våra vackra block och väggar, om men under något snällare förhållanden...

Följ resenärerna via deras hemsida - Baboonmaster.com

/DO

Mr.Cubabee - Filmen

För ganska exakt ett år sedan var jag på besök i Dals-Ed för att försöka repetera ett problem som 3 år tidigare satts upp utav Stefan Rasmussen - Mr.Cubabee på Brudsöjanstenen. Det hela fångades på film och en regnig dag i Font utnyttjades till att klippa ihop det hela. Då en 10 år gammal Hi8-kameran användes för själva förevigandet är kvalitén inte direkt top notch men jag hoppas att det ändå de roar någon...

/DO

Räkan ss - Filmen

/DO

Sendingspree

De bohuslänska bouldersena fick igår motta forceringar från taggade bouldrare av sällan skådat slag. Det haglade bestigningar vart än jag vände näsan trotts vårens hittills kanske varmaste dag.

Min dag började i Häller där jag mötte upp med Climbingpicsredaktionens Peter Erhard. På plats var också Johan Andersson med tillhörande juniorer - Jim Bruce och Benjamin "Tumle" Linné Ryn.

Peter var på de klara med vad han ville med dagen, att göra Walkers Cuerpo de Hombre och efter en go uppvärmning på några för mig nya problem satte vi av mot Hällers enda spot med lite behagligare temperatur, korridoren och ovan nämnda problem. Peter fick snabbt till tre mycket bra försök i rad och utav någon anledning började han tappa modet då inget av dom ledde till ett send och beslutade sig för bara att ge den ett sista försök. Kanske visste han när han sa de att inte mer skulle behövas men enligt egen utsago trodde han aldrig att det skulle gå varken före försöket eller när han skickade mot kanten, något jag har svårt att tro baserat på hur stabilt jag tyckte det såg ut. Johan som hade sin första session på problemet passade på att hoppa på den här dagens avgång av sändartåget och tog sig även han till toppen på följande försök. Mycket imponerande...

Efter en kort men trevlig session på den mycket näraliggande Espens Hangel bar det av mot mitt tänkta mål för dagen, Springgirl. Väl där kändes det hela mycket bra men de till trots blev det inget send. Jag tror dock inte att jag är jättelångt borta från att hålla slopern och jag hoppas att den snart ger med sig. Det var när lillebrodern, Springboy, till vänster frekvent började attackeras som jag fick svårt att hålla mig borta och då gav upp mitt sagda projekt för att glida över något åt vänster på väggen. Ganska snart började även denna kännas riktigt bra och jag trodde mig ligga ganska bra till för att få till första repetitionen tills Peter kommer och stjäl showen totalt genom att med nyfunnen fotbeta mer eller mindre krossa den tills igår orepeterade Springboy och därmed fastställa ordningen vilken bör följas på väggen - Fredrik gör först och Peter gör sedan. Kan jag tänkas få bli tredje man i bestigningsledet?

Peter på Inte illa pinkat för en trähäst

Detta satte punkt för min dag i Häller då jag efter telefonkontakt med John Antonsson beslutat att klättra i Fjällbacka senare under kvällen för att där försöka få avslutat ett för mig väldigt stort projekt, Räkan ss. Ett problem som när man bryter ner det i bitar passar mig ganska bra men när det väl ska länkas kanske inte är direkt som klippt och skuret för mig då man tvingas göra 20 ganska jobbiga och ihållande flytt efter varandra.

Jag och Peter avslutade vår dag tillsammans med att kolla in Erik Heymans traditionellt säkrade testpiece på Sjöhäller. En led som är som gjord för en stackars bouldrare som drömmer om att ticka en hård tradtur då den först halvan av den klättras över crashpads för att man sedan kommer upp till en spricka där en säkring placeras över vilken jag tror att man klättrar resten av leden. Leden är brant och spektakulär och nog den coolaste trad-grejen jag här sett här i Bohus. Props till Erik!

Vid sjusnåret anlände jag vid Fjällbacka-parkeringen och tillsammans med John knatade jag bort till grottan. Dagens andra uppvärming gick ut på att känna igenom moven på mitt sagda projekt innan jag satte mig vid starten för att på dagens första försök klättra problemet. Även John sände några försök senare i mycket god stil. Kvällen rundades av med varsin mycket snabb repetition av Hummern och så var min första riktigt lyckade klätterdag sedan hemkomsten till ända. Fantastiskt. Tack Peter, Johan, Jim och Tumle för en fin dag och tack John för en mycket trevlig kväll!

För övrigt så har jag fått rapport från Magnus (Högström), som sedan i Torsdags befinner sig på Åland för att bouldra, att han idag gjort rakt upp varianten av Normipäivä - Hyvää Päivää. Från början var hans mål att försöka göra Nalles originalversion av problemet men sedan ett grepp alldeles i slutet av problemet gått sönder valde han att sikta in sig på Peter Bosmas direktutsteg vilket ger poängen 8A+. Grattis!




/DO

Fontainebleau 2010 - Sista filmen

/DO

Dagens Fontanbild - Jag vill tillbaka

 -

Henke på Brazil i Roche aux Oiseaux

/DO

Dagens Fontanbild - Jag vill tillbaka

Inte mycket nämnvärt har hänt det sista. Eller jo, lite grann men mer om de i kommande inlägg. Tillsvidare får man nöja sig med bilden på mig tagen av Neil Hart under ett av mina tappra försök att bestiga Osiris i Les Mammouths alldeles utanför Nemours strax efter att en brutal hagelskur dragit över kullen med blocken...

Och för att kompensera för lacket av uppdateringar det sista skickar jag med hela två bilder denna Torsdag. Den andra är en jag tog på min kritpåse i väntan på att greppen på problemet skulle torka...

/DO

Dagens Ticinobild

Geir gör Le Pilier 8A i Chironico...

/DO