Bästervik

Då jag insett att det hela med en längre utlandsresa får vänta iaf. ett litet tag har jag börjat se över vad för klättringen jag är mest sugen på här på hemmaplan. Västervik har sedan första besöket tveklöst varit mitt favoritområde när det kommer till svensk bouldering. Har hittills inte varit någonstans inom landets gränser där det har bjudits en lika stor koncentration riktigt fina problem som den man finner i V-Vik. Därför kändes det ganska givet att inleda hösten med en resa dit.

Efter att helvetesförkylningen jag drog omkring med den gångna veckan i slutet av helgen i stort sett gett sig bestämde jag med Stefan att jag skulle komma på en visit. På tisdagen stack jag över för att spendera fyra goa dagar på östkusten.

Första kvällen åkte jag på ett solomission till Röda Väggen på VO. Fruktansvärt fin vägg vilken hyser dryga tiotalet problem. Fick snabbt gjort två av problemen på min ticklist efter en go uppvärmning där samtliga lättare klassiker (vilka jag vid en tidigare vistelse klättrat) repeterades.

Dag två återvände jag för de tredje och sista problemet som jag sedan innan velat göra samt för att känna vidare på etableringsvarianten till problemet The Red Dragon, vars hoppstartsvariant jag gjort kvällen innan. By then hade orginalvarianten, på vilken man etablerar in sig i två ganska små lister för att skicka upp i sidotaget man på svingstarten hoppar till, ersatt Red Dragon Jump på min måstegöralista och stod nu i mina ögon väldigt högt i kurs.

Fick snabbt till Full Contact tack vare bra beta från Fredrik, som idag tillsammans med flickvännen Sanna gjorde mig sällskap, men var ganska grinig över att jag inte flashat den. Jammen man tvingas ta till för att göra första movet gick hårt åt mina ömtåliga fingrar och det tog mig ett par försök att komma överens med själva inkilningen. När jag väl bestämde mig, drog till och gjorde första movet åkte resten av problemet ner av bara farten.

Efteråt återgick jag till Red Dragon men upptäckte snabbt att det var för varmt. Det hela kändes möjligt men ville inte fortsätta då greppen gick hårt åt huden.

Fredrik på Roots,
Marstrand

På kvällen åkte vi till Marstrand där det teamades ihop med Familjen Rasmussen. Fick bevittna när Stefan på fjärde dagens dagsflashförsök rev av (den andra) förstabestignigen av gamla Prophesy, numera Pro2. FILM

Pro2 FA

Dag tre vart jag inregnad och övervägde hemfärd men då väderleksprognosen för västra delen av landet inte såg mycket bättre ut och att jag hade Red Dragon som lockade så valde jag att vila hela torsdagen och hoppas på att få tillbaka tillräckligt nyp för att ha kunna göra mitt nya projekt kommande dag.

VK INC.

Dag fyra åkte jag alltså till Röda Väggen för The Red Dragon. Väl ute kändes det bra både i kroppen och fingrarna, såväl hudmässigt som nypmässigt, men tyvärr skulle inte känslan komma att bestå särskilt länge.

Riktigt pigg kände jag mig bara under mina första tries. Två av dessa var jag bra nära att få tag i den snedställda jugglisten. Jag hade klättrat hoppstarten ett par gånger för att kunna känna mig säker på att om jag skulle få till startmovet skulle jag inte åka av.

Tyvärr blev jag fort trött och i och med det också desperat. Letade förbrylt efter nya vis att kanske lösa movet på och fann tillslut ett annat sätt att kliva på. Jag kom då mer rakt på och kunde skjuta ifrån mycket hårdare. Nackdelen med den nya betan var att jag kom längre ifrån väggen och i och med det blev tvungen att nypa hårdare för att kunna hålla greppet man går till samt att jag i movet behövde sparka upp stödfoten på väggen. Det var nära ett par gånger men det visade sig tillslut att det krävde mer än jag hade att ge denna dag. Kanske om jag hittat den betan tidigare när jag var fräsch att det hade kunnat gå.

Det var med stort vemod jag vankade ner från kullen, utan något send i bagen. Jag hade så gärna velat göra den och det i sin tur ledde ju givetvis till att besvikelsen blev ändå större när det inte gick vägen. Kändes trist att få ett snörpligt slut på en resa som börjat ganska bra men som Stefan sa så går det fler tåg. Och var så säker, nästa avgång till Röda Väggen kommer jag att vara på för att knyta ihop påsen på mitt senaste tillskott till höstens ticklist...

Familjen Rasmussens senaste
tillskott, Grog

Avslutningsvis vill jag bara säga tack till Stefan med familj för gästfriheten. Det är inte varstans man utan vidare inhyser en slusk som en annan. På återseende!

/DO