Boulder SM 2011

Hur jag ska börja berätta om helgens Svenska mästerskap i bouldering på Domen vet jag inte riktigt. Först och främst kanske det bör nämnas att det från arrangörerna, Kvibergs Klätterklubbs sida var en fantastiskt väl genomförd tävling. Tävlingsledningen med Clara i spetsen kan verkligen klappa sig själva på bröstet. Att det hela flöt på som det gjorde trots det ovanligt höga deltagarantalet är snudd på otroligt.

Detta var andra gången som jag var med och byggde problemen till en större tävling och liksom förra gången tyckte jag att det nog var minst lika roligt som att tävla. Man får fortfarande träffa allt folk men slipper sitta inspärrad i en isolering i flera timmar. Lika nervös är man dessutom, men inte över hur det kommer gå att klättra utan för om problemen man byggt kommer bli uppskattade och utslagsgivande. Att ha med Johan med all sin rutin av att bygga till tävling dämpade förvisso min oro något men det var inte utan att det var lite svårt att somna kvällen innan tävlingen.

55 deltagare var det som på lördagen dök upp på Kviberg för att göra upp om att bli Svensk Mästare i bouldering. Jag, Erik och Johan hade slitit hårt under torsdagen och fredagen med att konstruera 20 problem på Domens ny-utbyggda bouldervägg. Sex kvalproblem och fyra finalproblem till Dam- respektive Herrklassen.

Som alltid var det inspirerande att se några av Sveriges absolut bästa klättrare stångas om mästartiteln. Extra roligt var det förstås att se dom klättra på ens egna problem. De båda kvalen flöt på bekymmersfritt, vilket som sagt förvånade i alla fall mig med tanke på mängden deltagare. Problemen vi byggt tycktes ligga lagom i nivå för att ge utslag i det stora startfältet samtidigt som de flesta verkade få klättra mycket. Kvalet var överstökat strax efter klockan två och vi fick gott om tid till att skruva upp problemen till finalen som började klockan 19.00.

Herrarnas finalproblem var hårda, i efterhand kunde vi konstatera att vi lagt ribban lite för högt. Det krävdes verkligen att de tävlande gav järnet för att ta sig till de poänggivande greppen, något som det inte rådde tvivel om att det sex finalisterna gjorde. Tyvärr toppades bara två utav de fyra problemen ur, även om det inte var långt borta att alla blivit gjorda. Geir och Robert Rundin hade häng i toppjuggen på problem nummer två och det tredje problemet gick nästan ner för Grandelius och Daniel Anderson som båda var uppe och slog på sista greppet.

När Daniel, som näst siste man, klev in för att ge sig i kast med finalens fjärde och sista problem, var också det fortfarande ogjort. Det var en hel del folk i publiken men jag förvånades ändå över hur högt jublet steg när han på sitt första försök klättrade förbi korsen som stoppat föregående finalister och gjorde sista movet till toppjuggen. Därmed stod det också klart att han vunnit då Magnus, som tog hem kvalet och därför gick ut sist i finalen, inte toppat det första problemet och därför inte utgjorde ett hot för Daniel med hans två toppar på två försök.

Damernas final var tajt och kom att avgöras på hur många försök de fyra bästa tagit på sig för att toppa ur tre problem. Daniela Ebler drog där det längsta strået framför Anna Gärdsmo och Katrin Amann.

 
Erik Grandelius på andra problemet i finalen. Foto: Fredrik Dahl.

Som sagt var det fantastiskt roligt att få bygga problemen till en tävling som denna. Jag hoppas att mitt arbete liksom Johans och Eriks var uppskattat och att man kan få chansen att bygga vid fler tillfällen. Men liksom det är roligt att skruva är det också slitigt och jag har behövt ett par dagar för att återhämta mig. Efter detta är tanken att köra igång med lite bättre upplagd träning för att på så vis försöka råda bot på min, efter sommarens uppehåll, usla form. Mitt framtida boende, ett mobilt sådant, beräknas kunna levereras inom några veckor och om fingrarna bara slutar krångla ska jag förhoppningsvis med hjälp utav det kunna ta mig ut på nya äventyr. Hur det hela går lär vi väl få se...


/DO