/DO
Monday, January 16, 2012
Friday, January 13, 2012
Äntligen Västervik
Jag är i Västervik. Det skulle visa sig vara svårare än någonsin att ta sig hemifrån och hit men tillslut gick det och sedan i tisdags är jag inhyst i Stefans tatueringsstudio. Det känns oerhört bra att befinna sig i en ny miljö och min motivation som över jul och nyår vacklat lite, har genast börjat stiga. Mycket tack vare Oasen, som skulle kunna vara den bästa lokalen för att träna bouldering som jag besökt i Sverige. Som alltid är det också kul att träffa Stefan och suga åt sig av hans enorma driv och klätterglädje. Jag lär mig bara av att se på när han klättrar. Tanken är att försöka göra det som mycket som möjligt under tiden jag ska vara här, vilket är till några dagar in februari.
Två veckor återstår av träningscykeln och om vädret tillåter är planen att börja varva träningen inomhus med klättring utomhus. Jag ser verkligen fram emot att klättra ute igen, det känns som en evighet sedan sist. Förhoppningsvis håller prognosen för helgen i sig så vi kan ta oss ut redan imorgon. Vart det bär hän vet jag inte, det hänger lite på Stefan, men så länge jag får klättra på sten och inte plast så bryr jag mig varken om vad problemen heter eller var dom ligger. I stort sett all klättring man finner här i krokarna är av högsta klass, och de jag tidigare gjort motsvarar inte en bråkdel av allt jag vill göra.
/DO
Två veckor återstår av träningscykeln och om vädret tillåter är planen att börja varva träningen inomhus med klättring utomhus. Jag ser verkligen fram emot att klättra ute igen, det känns som en evighet sedan sist. Förhoppningsvis håller prognosen för helgen i sig så vi kan ta oss ut redan imorgon. Vart det bär hän vet jag inte, det hänger lite på Stefan, men så länge jag får klättra på sten och inte plast så bryr jag mig varken om vad problemen heter eller var dom ligger. I stort sett all klättring man finner här i krokarna är av högsta klass, och de jag tidigare gjort motsvarar inte en bråkdel av allt jag vill göra.
/DO
Thursday, January 5, 2012
Film - Jorden runt i en kundvagn
Filmen för er som vill se hur jag gjorde Jorden runt i en kundvagn. Sekvensen jag använde gjorde att problemet kändes ganska lätt (inte för att försöka låta kaxig utan för att framhäva betan). Den gör att man kan klättra problemets hyfsat rakt på mellan grepp som, om man tar dom rätt, är bra. Förstås är det inte säkert att det är bästa sättet för alla att göra den, men för mig var det grejen.
Kvalitén på själva filmmaterialet är tyvärr inte lysande. Om jag kan skylla det på ljuset eller mitt eget okunnande när det kommer till kamerans inställningarna vet jag inte...
/DO
Kvalitén på själva filmmaterialet är tyvärr inte lysande. Om jag kan skylla det på ljuset eller mitt eget okunnande när det kommer till kamerans inställningarna vet jag inte...
/DO
Saturday, December 31, 2011
Bring on 2012
2011 lider mot sitt slut. Liksom tidigare år så har också detta flugit förbi i en rasande fart och jag hade hoppats att jag vid det här laget skulle ha hunnit med mer än jag gjort. Jag har förvisso gått framåt i min klättring, men inte så långt som jag tycker att jag borde. Kanske har det delvis att göra med att jag brottats med ömmande fingrar och att jag till följd av det höll upp från klättringen nästan hela sommaren. Eller så är det helt enkelt för att jag är talanglös. Oavsett vilket så är jag inte nöjd med året, något som i sin tur leder till att jag är taggad på att göra det bästa av 2012.
Det hela började bra med en fantastisk tid med Emil i Fontainebleau. Det var lite på vinst och förlust som jag i mitten av januari gav mig iväg, efter en månads vila på grund av två överbelastade lillfingrar. Min Golf Memphis från 1988 tog oss 170 mil söderut, från ett Sverige i vinterskrud till ett vårligt Frankrike och väl på plats såg lyckan inga gränser. Motivationen och glädjen i klättringen sköt i höjden från första stund i och med de fantastiska förhållandena som bjöds, av vilka vi också kom att få njuta under i stort sett hela vår vistelse.
Emil utgjorde ett trevligt resesällskap och var lite av en motpol till mig då han tog dagarna som dom kom, oftast med en klackspark. Han njöt av billiga viner och illaluktande ostar samtidigt som han skakade på huvudet åt mig som for omkring som en tätting i skogen, försökte hålla det dagliga intaget av kalorier kring existensminimum och skydde vilodagarna som pesten (vilka tycktes vara de dagar då Emil mådde allra bäst). Allt i hopp om att jag när resan nått sitt slut skulle fått stryka det sista problemet från min ticklist. En papperslapp på vilken jag skrivit ner alla boulders jag ville göra och sedan häftat upp på en balk i giten. Förstås blev utgången inte riktigt den jag hoppats, när tre månader passerat var listan dubbelt så lång som när jag satte upp den. Det är något jag både skyller och tackar Neil för. Jag kom att spendera många av resans dagar med honom och det var till stor del därför som såväl nya som gamla problem på listan blev gjorda. Samtidigt var det också den största bidragande faktorn till att listan blev längre då han dagligen tog mig till fantastiska problem som jag tidigare aldrig stött på. Men oavsett detta så hade jag när resan väl såg sitt slut klättrat mängder av fantastiska problem. Både sådana som från början stått på listan, liksom de som kom till under resans gång eller aldrig ens hann skrivas dit.
Den nionde april lämnade vi Fontan efter tre fullkomligt lysande månader, min hittills kanske bästa resa. Väl hemma i Sverige hann jag med ett stopp i Kjugekull följt av en dryg månads klättring här i krokarna. Detta innan sommaren stod för dörren och det återigen var dags för en tid som kantades av mycket arbete och mindre klättring, eller rättare sagt ingen klättring alls. Fingrar och kropp ömmade och det kändes som att det kunde vara på sin plats med ett uppehåll efter den minst sagt intensiva våren. Från början var tanken att ta det lugnt till mitten av sommaren men när jag så sakta började dra i gång igen hade så väl juli som halva augusti hunnit passera.
När sommaren väl var förbi och det blev dags att komma igång med klättringen på riktigt var fingrarna fortfarande inte bra. Således kom jag den första tiden mest att gå omkring och oroa mig för vad jag skulle kunna göra av hösten. Planen som var att först försöka komma i form för att sedan ge mig iväg på nytt fick skrinläggas. Inte bara på grund utav fingrarna utan också då bilen jag planerat att köpa av min vän Fredrik för att ge mig av i, inte var färdig för att säljas.
När man klättrar med Peter, Fredrik, Tompa och Bummel gäller det att hålla hårt i sina Lapis-borstar.
För när dom inte är upptagna med att kasta glåpord eller dela ut fulbeta, så rotar dom runt i alla kritpåsar
som inte är deras. Bilden är från en kvällsession i våras tillsammans med nämnda herrar
och problemet är Fluffy i Sandsjö. Foto: Peter Erhard
Hösten kom istället att gå åt till att jobba extra på Fabben med att skruva boulders samt till att träna. Vädret var för det mesta ganska dåligt och därav kom mitt sug efter att klättra ute inte direkt att flöda över. Det var dock en period i slutet av oktober då solen sken och min motivationen steg. Tyvärr kom fler av dessa dagar än jag räknat med, att gå åt för att jag till slut skulle få klättra den för mig intressanta delen av Espens Hangel i Häller (numera känd som Søknadsfrist). Det hela jämnade dock senare ut sig i och med snabbare bestigningar av andra problem jag ville göra.
Sedan en dryg månad är jag fullt upptagen med Carlos träningsprogram vilket för mig innebär en ny typ av utmaning. Det går egentligen inte att jämföra med något jag tidigare gjort. Det är både fysiskt och mentalt påfrestande vilket i sin tur är motiverande då jag ser det som ett kvitto på att jag faktiskt tränar vilket i slutänden borde ge resultat. Jag är nu lite drygt halvvägs genom cykeln och känner dels att kroppen har börjat vänja sig vid träningen samt att jag börjar lära mig hur jag ska genomföra de olika momenten på ett bra sätt. Jag ser också fram emot slutet på det hela då jag ska få dra nyttja de styrkor träningen förhoppningsvis kommer att ha genererat.
Liksom året, lider också den här krönikan mot sitt slut. Jag hoppas att ni som stått ut med att läsa så här långt inte tycker att det varit fullkomligt ointressant. Säkert skulle jag kunna vara ändå mer långdragen och skriva mer om vad jag gjort eller inte gjort, men från och med nu skiter jag i året som gått och ser istället med spänning fram emot 2012. Enligt vissa är ju detta året då jorden ska gå under, något som jag har svårt att tro, men om så är fallet så har inte jag tid att sitta här. Om några dagar åker jag till Västervik för att spendera en månad med att klättra och träna ihop med Stefan. Jag ser förstås fram emot det liksom allt annat jag har planerat att hinna med i vår och under resten av det kommande året. Förhoppningsvis kommer jag nästa gång jag skriver en sån här sammanfattning att ha hunnit med i alla fall hälften av allt jag nu planerar...
Gott nytt år!
/DO
Det hela började bra med en fantastisk tid med Emil i Fontainebleau. Det var lite på vinst och förlust som jag i mitten av januari gav mig iväg, efter en månads vila på grund av två överbelastade lillfingrar. Min Golf Memphis från 1988 tog oss 170 mil söderut, från ett Sverige i vinterskrud till ett vårligt Frankrike och väl på plats såg lyckan inga gränser. Motivationen och glädjen i klättringen sköt i höjden från första stund i och med de fantastiska förhållandena som bjöds, av vilka vi också kom att få njuta under i stort sett hela vår vistelse.
Emil utgjorde ett trevligt resesällskap och var lite av en motpol till mig då han tog dagarna som dom kom, oftast med en klackspark. Han njöt av billiga viner och illaluktande ostar samtidigt som han skakade på huvudet åt mig som for omkring som en tätting i skogen, försökte hålla det dagliga intaget av kalorier kring existensminimum och skydde vilodagarna som pesten (vilka tycktes vara de dagar då Emil mådde allra bäst). Allt i hopp om att jag när resan nått sitt slut skulle fått stryka det sista problemet från min ticklist. En papperslapp på vilken jag skrivit ner alla boulders jag ville göra och sedan häftat upp på en balk i giten. Förstås blev utgången inte riktigt den jag hoppats, när tre månader passerat var listan dubbelt så lång som när jag satte upp den. Det är något jag både skyller och tackar Neil för. Jag kom att spendera många av resans dagar med honom och det var till stor del därför som såväl nya som gamla problem på listan blev gjorda. Samtidigt var det också den största bidragande faktorn till att listan blev längre då han dagligen tog mig till fantastiska problem som jag tidigare aldrig stött på. Men oavsett detta så hade jag när resan väl såg sitt slut klättrat mängder av fantastiska problem. Både sådana som från början stått på listan, liksom de som kom till under resans gång eller aldrig ens hann skrivas dit.
Den nionde april lämnade vi Fontan efter tre fullkomligt lysande månader, min hittills kanske bästa resa. Väl hemma i Sverige hann jag med ett stopp i Kjugekull följt av en dryg månads klättring här i krokarna. Detta innan sommaren stod för dörren och det återigen var dags för en tid som kantades av mycket arbete och mindre klättring, eller rättare sagt ingen klättring alls. Fingrar och kropp ömmade och det kändes som att det kunde vara på sin plats med ett uppehåll efter den minst sagt intensiva våren. Från början var tanken att ta det lugnt till mitten av sommaren men när jag så sakta började dra i gång igen hade så väl juli som halva augusti hunnit passera.
När sommaren väl var förbi och det blev dags att komma igång med klättringen på riktigt var fingrarna fortfarande inte bra. Således kom jag den första tiden mest att gå omkring och oroa mig för vad jag skulle kunna göra av hösten. Planen som var att först försöka komma i form för att sedan ge mig iväg på nytt fick skrinläggas. Inte bara på grund utav fingrarna utan också då bilen jag planerat att köpa av min vän Fredrik för att ge mig av i, inte var färdig för att säljas.
För när dom inte är upptagna med att kasta glåpord eller dela ut fulbeta, så rotar dom runt i alla kritpåsar
som inte är deras. Bilden är från en kvällsession i våras tillsammans med nämnda herrar
och problemet är Fluffy i Sandsjö. Foto: Peter Erhard
Hösten kom istället att gå åt till att jobba extra på Fabben med att skruva boulders samt till att träna. Vädret var för det mesta ganska dåligt och därav kom mitt sug efter att klättra ute inte direkt att flöda över. Det var dock en period i slutet av oktober då solen sken och min motivationen steg. Tyvärr kom fler av dessa dagar än jag räknat med, att gå åt för att jag till slut skulle få klättra den för mig intressanta delen av Espens Hangel i Häller (numera känd som Søknadsfrist). Det hela jämnade dock senare ut sig i och med snabbare bestigningar av andra problem jag ville göra.
Ett av de problem som jag förvånade mig själv med att snabbt få gjort
var Jorden runt i en kundvagn i Lyse. Foto: Fredrik Schenholm.
Liksom året, lider också den här krönikan mot sitt slut. Jag hoppas att ni som stått ut med att läsa så här långt inte tycker att det varit fullkomligt ointressant. Säkert skulle jag kunna vara ändå mer långdragen och skriva mer om vad jag gjort eller inte gjort, men från och med nu skiter jag i året som gått och ser istället med spänning fram emot 2012. Enligt vissa är ju detta året då jorden ska gå under, något som jag har svårt att tro, men om så är fallet så har inte jag tid att sitta här. Om några dagar åker jag till Västervik för att spendera en månad med att klättra och träna ihop med Stefan. Jag ser förstås fram emot det liksom allt annat jag har planerat att hinna med i vår och under resten av det kommande året. Förhoppningsvis kommer jag nästa gång jag skriver en sån här sammanfattning att ha hunnit med i alla fall hälften av allt jag nu planerar...
Gott nytt år!
/DO
Wednesday, December 28, 2011
Thursday, December 22, 2011
Arkivet: L'Angle à Jean-Luc
Henke ger sig i kast med att försöka repetera L'Angle à Jean-Luc i
Rocher aux Sabots. Fontans kanske lurigaste 6C som inte skulle
visa sig bli lättare när det började regna.
Rocher aux Sabots. Fontans kanske lurigaste 6C som inte skulle
visa sig bli lättare när det började regna.
/DO
Wednesday, December 21, 2011
Tävla och vinn
mannen på bilden.
/DO
Tuesday, December 20, 2011
Monday, December 19, 2011
Arkivet
2011 lider mot sitt slut. För min del kommer de sista två veckorna fortsätta att präglas av träning, samt lite jobb i och med jul och nyår.
Under året som gått har jag samlat på mig en del bilder som av någon anledning aldrig kommit längre än att de blivit liggande på hårddisken till ingen nytta. Detta känns som slöseri och när jag nu spenderar i stort sett all min tid på Fabben, där inte många foton blir tagna, tänkte jag använda mig av dessa för att fylla ut tystnaden som annars riskerar att uppstå här i bloggen. Så vitt jag vet så har bilder inte något bäst före datum och således bör de väl kunna roa trots att dom inte är högaktuella.
/DO
Under året som gått har jag samlat på mig en del bilder som av någon anledning aldrig kommit längre än att de blivit liggande på hårddisken till ingen nytta. Detta känns som slöseri och när jag nu spenderar i stort sett all min tid på Fabben, där inte många foton blir tagna, tänkte jag använda mig av dessa för att fylla ut tystnaden som annars riskerar att uppstå här i bloggen. Så vitt jag vet så har bilder inte något bäst före datum och således bör de väl kunna roa trots att dom inte är högaktuella.
En förmiddag i våras visade jag Martin till Fjällbacka-grottan. Han gick under ett par timmar loss på
den vassa graniten och rev ner det ena problemet efter det andra. Här är han i inledningen av
sin slakt av klassikern Hummern. Samma dag klättrade jag Räkcoctail. Se filmen!
den vassa graniten och rev ner det ena problemet efter det andra. Här är han i inledningen av
sin slakt av klassikern Hummern. Samma dag klättrade jag Räkcoctail. Se filmen!
/DO
Friday, December 16, 2011
Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn
En sista tur runt jorden i en kundvagn. Det blev sammanlagt sex vändor upp och ner för problemet
för att Fredrik skulle få ta denna och ett gäng andra fina bilder på problemet. En kul avrundning
på en bra dag...
på en bra dag...
/DO
Wednesday, December 14, 2011
Monday, December 12, 2011
Petter på Søknadsfrist
Petter finner ut en för honom passande sekvens på Espens Hangel, numera känd som Søknadsfrist.
Detta efter att förstabestigaren Espen, såhär tre år efter sin bestigning, hittat in på GBO och
upplyst oss som undrat vad problemet egentligen ska kallas.
upplyst oss som undrat vad problemet egentligen ska kallas.
/DO
Subscribe to:
Posts (Atom)
