Magnus "Klimpen" Highstream har varit på en tvådagars visit i mina hemma trakter. Större delen av tiden spenderade vi några mil norrut kring Häller och Lyse. En aning ofokuserat beskriver vårat tillstånd under dagarna och det är kanske inte så konstigt att vi blev utan tick´s.
Han anlände på tisdagseftermiddagen med buss till Uddevalla där jag plockade upp honom och efter en kort touching base och middag som vi avnjöt med utsikt över åskmolnet nr.1 vilket dränkte allt i sin väg begav vi oss, något lamslagna ut mot dagens tänkta destination Häller. Stället Magnus längtat efter att få besöka hela våren vilket nu när jag väl släpat honom dit visade sig inte vara totalt oklätterbart pga regnet.
Vi gjorde istället ett försök med Ulorna och Bohusläns tydligaste linje, Kalle Boströms
Mon Gout 7C. Regnet verkade inte ha dragit fram över den vackra stranden utan allt var torrt men lyckan till trots var sticket väl inte helt fantastikst bra utan snarare tvärtom. Framförallt inte på just
Mon Gout som går på Sveriges nog mest soldränkta block.
Någon verkade ha lagt ner sina förhoppningar att klättra areten upp och istället börjat bygga sig förbi dom äckliga små sloperlisterna och upp mot slutjuggen. Dom hade kommit en bit på väg och nu kunde man utan problem om man ville skippa de två första rörelserna och med en annan sekvens kanske klura sig förbi den annars omöjliga fotlösningen Kalle använde när ha gjorde den. Hurvida man vill starta som innan eller sträcka sig en bit upp är väl upp till var och en.
Mon Gout 7CFör min del blev det fjärde och femte dagen på´t utan vila så jag var inte i slag. När vi gav upp
Mon Gout och drog vidare till Lyse och
Jorden runt i en kundvagn 7C blev det för min egen del...Magnus kämpade tappert och med en beta som inte likande något jag någonsin tidigare sett kom han nära att göra den men tyvärr intye tillräkligt nära. Jag är lite osäker på om man verkligen ska vika vänster längs rampen/railet som Magnus försökte eller bryta upp mot kanten när man tagit jammen - Någon kanske kan upplysa oss om vad som är rätt och fel.
Jorden runt i en kundvagn 7C
Dag två inledde vi med en kort session i Studseröd där Magnus gjorde processen kort med både
Fishermans Freind och sin FA
Seven Deadly Sins 7A. Den sistnämnda har jag känt lite på innan men aldrig orkat borsta rent den slopiga toppen vilket det idag blev läge att göra. Jag hittade två lister vilka banade väg för Magnus att göra den. På toppen var han lyrisk över hur coolt problemet var och nu återstår bara för mig att ta mig tid att klättra den - Jag är sprängsugen. 
Seven deadly sins 7A FA
Fishermans Freind 7A
Väl på Häller var det Walker Kearneys fantastiskt coola
Cuerpo De Hombre som lockade och vi hamnade mellan korridorstenarna en stund.
Magnus såg väldigt stabil ut på sitt flashförsöket och ju närmre toppen han kom desto säkrare blev jag att flashen skulle bli ett faktum. Döm då av min förvåning när han helt oannonserat hoppade av ett move från toppen. Undrande försökte jag ta reda på varför och fick då veta att han känts sig pressad ändå från start, något som inte framgick i hans klättring. Sista movet ska väl vara det hårrrdaste så det var kanske inte så konstigt, vad vet jag. Andra försöket var även det bra, troligtvis dagens bästa men hans fingrar ömmade och han valde att sluta försöka.
Vi knallade runt blocket till
Även dalahästar har känslor 7B men en viss dalahäst ville inte låta oss försöka ostört så vi gjorde oss inte besväret. Jag fick göra allt för att få behålla min crashpad medans en vettskrämd Magnus gjorde sitt för att hålla sig på avstånd.
När
Cuerpo de Hombre trilskade och hästen vägrade låta mig försöka på
Även Dalahästar... kände vi att vårat sista alternativ var dynon
Springgirl. Eftersom vi kvällen innan gett oss på
Springboy (om än i bäckmörker så det kan knappt räknas) kände vi att det kunde vara kul att ta sig an lillasystern.
Magnus gick att jämföra med en manodepressiv pundare då ena stunden allt var på topp för att minuten senare inte kunna vara värre. Under de possitva stunderna var han betamakaren Nr.1 och jag tror aldrig någon komma på så många olika sekvenser för att göra en rörelse. Tillslut började han helt ovetande om från början och var lyrisk över att han trodde sig ha funnit ännu en mölighet men i själva verket försökte göra som vi gjort typ 35 gånger tidigare.
-Jag har aldrig gjort så här många försök på något problem tidigare, hur jävla svårt kan det vara?! påpekade och undrade Magnus flera gånger både nedanför problemet och i bilen på väg hem. - Ja, hur svårt kan det vara...
Springgirl fick idag då tyvärr inte se sig besegrad trots att vi båda var långt över kanten säkert 15 gånger på man. Sista försöket jag gjorde var jag också bra över kanten och kände för första gången att jag skulle kunna hänga kvar. Kort därefter i samband med att jag skulle kolla in en linje jag vill borsta halkade jag till och drog benet i en vass sten varpå blodet forsade och foten svullnade vilket medförde att det inte blev några fler flygförsök för min del - Jag börjar tro mer och mer på det där med förbannelsen...
Kort därpå gav också en uppgiven Magnus upp och vi tuffade sakta men säkert hemmåt med förlusten i ryggen. Inte många ord sades i bilen. Båda satt nog och begrundade sina misslyckanden och funderade kring hurvida livet är värt att leva. Jag konstaterade att det är det och att det är dessa dagar som skapar kontraster och trots allt hade jag fruktanvärt roligt båda dagarna och jag hoppas också Magnus hade det och att han vill komma tillbaka så fort tillfälle ges.
/DO
