Saturday, December 31, 2011

Bring on 2012

2011 lider mot sitt slut. Liksom tidigare år så har också detta flugit förbi i en rasande fart och jag hade hoppats att jag vid det här laget skulle ha hunnit med mer än jag gjort. Jag har förvisso gått framåt i min klättring, men inte så långt som jag tycker att jag borde. Kanske har det delvis att göra med att jag brottats med ömmande fingrar och att jag till följd av det höll upp från klättringen nästan hela sommaren. Eller så är det helt enkelt för att jag är talanglös. Oavsett vilket så är jag inte nöjd med året, något som i sin tur leder till att jag är taggad på att göra det bästa av 2012.

 
Envie d'Ailes i Éléphant, Fontainebleau. Foto: Emil Rylander.

Det hela började bra med en fantastisk tid med Emil i Fontainebleau. Det var lite på vinst och förlust som jag i mitten av januari gav mig iväg, efter en månads vila på grund av två överbelastade lillfingrar. Min Golf Memphis från 1988 tog oss 170 mil söderut, från ett Sverige i vinterskrud till ett vårligt Frankrike och väl på plats såg lyckan inga gränser. Motivationen och glädjen i klättringen sköt i höjden från första stund i och med de fantastiska förhållandena som bjöds, av vilka vi också kom att få njuta under i stort sett hela vår vistelse.


Emil utgjorde ett trevligt resesällskap och var lite av en motpol till mig då han tog dagarna som dom kom, oftast med en klackspark. Han njöt av billiga viner och illaluktande ostar samtidigt som han skakade på huvudet åt mig som for omkring som en tätting i skogen, försökte hålla det dagliga intaget av kalorier kring existensminimum och skydde vilodagarna som pesten (vilka tycktes vara de dagar då Emil mådde allra bäst). Allt i hopp om att jag när resan nått sitt slut skulle fått stryka det sista problemet från min ticklist. En papperslapp på vilken jag skrivit ner alla boulders jag ville göra och sedan häftat upp på en balk i giten. Förstås blev utgången inte riktigt den jag hoppats, när tre månader passerat var listan dubbelt så lång som när jag satte upp den. Det är något jag både skyller och tackar Neil för. Jag kom att spendera många av resans dagar med honom och det var till stor del därför som såväl nya som gamla problem på listan blev gjorda. Samtidigt var det också den största bidragande faktorn till att listan blev längre då han dagligen tog mig till fantastiska problem som jag tidigare aldrig stött på. Men oavsett detta så hade jag när resan väl såg sitt slut klättrat mängder av fantastiska problem. Både sådana som från början stått på listan, liksom de som kom till under resans gång eller aldrig ens hann skrivas dit.

Den nionde april lämnade vi Fontan efter tre fullkomligt lysande månader, min hittills kanske bästa resa. Väl hemma i Sverige hann jag med ett stopp i Kjugekull följt av en dryg månads klättring här i krokarna. Detta innan sommaren stod för dörren och det återigen var dags för en tid som kantades av mycket arbete och mindre klättring, eller rättare sagt ingen klättring alls. Fingrar och kropp ömmade och det kändes som att det kunde vara på sin plats med ett uppehåll efter den minst sagt intensiva våren. Från början var tanken att ta det lugnt till mitten av sommaren men när jag så sakta började dra i gång igen hade så väl juli som halva augusti hunnit passera.

När sommaren väl var förbi och det blev dags att komma igång med klättringen på riktigt var fingrarna fortfarande inte bra. Således kom jag den första tiden mest att gå omkring och oroa mig för vad jag skulle kunna göra av hösten. Planen som var att först försöka komma i form för att sedan ge mig iväg på nytt fick skrinläggas. Inte bara på grund utav fingrarna utan också då bilen jag planerat att köpa av min vän Fredrik för att ge mig av i, inte var färdig för att säljas.

När man klättrar med Peter, Fredrik, Tompa och Bummel gäller det att hålla hårt i sina Lapis-borstar.
För när dom inte är upptagna med att kasta glåpord eller dela ut fulbeta, så rotar dom runt i alla kritpåsar 
som inte är deras. Bilden är från en kvällsession i våras tillsammans med nämnda herrar 
och problemet är Fluffy i Sandsjö. Foto: Peter Erhard

Hösten kom istället att gå åt till att jobba extra på Fabben med att skruva boulders samt till att träna. Vädret var för det mesta ganska dåligt och därav kom mitt sug efter att klättra ute inte direkt att flöda över. Det var dock en period i slutet av oktober då solen sken och min motivationen steg. Tyvärr kom fler av dessa dagar än jag räknat med, att gå åt för att jag till slut skulle få klättra den för mig intressanta delen av Espens Hangel i Häller (numera känd som Søknadsfrist). Det hela jämnade dock senare ut sig i och med snabbare bestigningar av andra problem jag ville göra.

Ett av de problem som jag förvånade mig själv med att snabbt få gjort 
Sedan en dryg månad är jag fullt upptagen med Carlos träningsprogram vilket för mig innebär en ny typ av utmaning. Det går egentligen inte att jämföra med något jag tidigare gjort. Det är både fysiskt och mentalt påfrestande vilket i sin tur är motiverande då jag ser det som ett kvitto på att jag faktiskt tränar vilket i slutänden borde ge resultat. Jag är nu lite drygt halvvägs genom cykeln och känner dels att kroppen har börjat vänja sig vid träningen samt att jag börjar lära mig hur jag ska genomföra de olika momenten på ett bra sätt. Jag ser också fram emot slutet på det hela då jag ska få dra nyttja de styrkor träningen förhoppningsvis kommer att ha genererat.


Liksom året, lider också den här krönikan mot sitt slut. Jag hoppas att ni som stått ut med att läsa så här långt inte tycker att det varit fullkomligt ointressant. Säkert skulle jag kunna vara ändå mer långdragen och skriva mer om vad jag gjort eller inte gjort, men från och med nu skiter jag i året som gått och ser istället med spänning fram emot 2012. Enligt vissa är ju detta året då jorden ska gå under, något som jag har svårt att tro, men om så är fallet så har inte jag tid att sitta här. Om några dagar åker jag till Västervik för att spendera en månad med att klättra och träna ihop med Stefan. Jag ser förstås fram emot det liksom allt annat jag har planerat att hinna med i vår och under resten av det kommande året. Förhoppningsvis kommer jag nästa gång jag skriver en sån här sammanfattning att ha hunnit med i alla fall hälften av allt jag nu planerar...


Gott nytt år!
/DO

Wednesday, December 28, 2011

Arkivet: Byrjun 7A+, Fontainebleau

Neil på en minst sagt skum lowball, gömd i utkanten av Isatis.


/DO

Thursday, December 22, 2011

Arkivet: L'Angle à Jean-Luc


Henke ger sig i kast med att försöka repetera L'Angle à Jean-Luc
Rocher aux Sabots. Fontans kanske lurigaste 6C som inte skulle 
visa sig bli lättare när det började regna.


/DO

Wednesday, December 21, 2011

Tävla och vinn


Vinn en julklapp till någon du gillar/ogillar. Gissa problemet och kamma hem en fotmassage av 
mannen på bilden.


/DO

Tuesday, December 20, 2011

Monday, December 19, 2011

Arkivet

2011 lider mot sitt slut. För min del kommer de sista två veckorna fortsätta att präglas av träning, samt lite jobb i och med jul och nyår.

Under året som gått har jag samlat på mig en del bilder som av någon anledning aldrig kommit längre än att de blivit liggande på hårddisken till ingen nytta. Detta känns som slöseri och när jag nu spenderar i stort sett all min tid på Fabben, där inte många foton blir tagna, tänkte jag använda mig av dessa för att fylla ut tystnaden som annars riskerar att uppstå här i bloggen. Så vitt jag vet så har bilder inte något bäst före datum och således bör de väl kunna roa trots att dom inte är högaktuella.

En förmiddag i våras visade jag Martin till Fjällbacka-grottan. Han gick under ett par timmar loss på
den vassa graniten och rev ner det ena problemet efter det andra. Här är han i inledningen av 
sin slakt av klassikern Hummern. Samma dag klättrade jag Räkcoctail. Se filmen!


/DO

Friday, December 16, 2011

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn


En sista tur runt jorden i en kundvagn. Det blev sammanlagt sex vändor upp och ner för problemet 
för att Fredrik skulle få ta denna och ett gäng andra fina bilder på problemet. En kul avrundning
på en bra dag...


/DO

Monday, December 12, 2011

Petter på Søknadsfrist

 
Petter finner ut en för honom passande sekvens på Espens Hangel, numera känd som Søknadsfrist.
Detta efter att förstabestigaren Espen, såhär tre år efter sin bestigning, hittat in på GBO och 
upplyst oss som undrat vad problemet egentligen ska kallas.


/DO

Friday, December 9, 2011

Wednesday, December 7, 2011

Tuesday, December 6, 2011

Klätterträning

Det är inte bara samarbetet med The Gecko World som är nytt för mig, det sista har jag nämligen också ingått i en andra överenskommelse. Dock är denna av en lite annan karaktär. Framförallt då den enda parten i uppgörelsen som egentligen har något utav det hela är jag, och det tycks så här i början komma främst i form utav träningsvärk. Samtidigt är mina åtaganden ganska okomplicerade. Det enda jag behöver göra är att hålla mig till själva planen. Med det syftar jag på träningsprogrammet som Carlos Cabrera lagt upp till mig och som jag lovat följa till punkt och prickar under ett par månader framöver. Detta i förberedande syfte inför nästa äventyr.

När jag första gången träffade en klättrare som varit med och tävlat för landslaget var jag förstås utom mig av beundran och ställde frågan vad en annan behöver göra för att bli lika bra som han själv en gång varit. Svaret jag då fick var att jag nog kommer behöva plåga mig själv en del. Fine, tänkte jag. Hur tufft kan det vara? Sedan dess har jag ångat på i min egen takt. Klättrat inomhus och utomhus. Någon gång då och då har jag varit inknuten i ett rep, men för det mesta inte utan har istället skyddats av tjockmattor eller pads. Emellanåt har det hänt att jag blandat ut klättringen med ett och annat drag på campusbrädan, några sekunders dödshäng eller lite styrketräning. Aldrig har jag dock egentligen vetat vad jag hållit på med eller hur jag bör lägga upp det hela för att uppnå ett så bra resultat som möjligt. Detta har inte ändrat sig, jag kan fortfarande inte ett skvatt om träning. Skillnaden nu mot förut är att Carlos kommit till min undsättning och för första gången sedan jag började klättra har jag alltså en coach. Någon som kan hjälpa mig att komma fram till vad som är bäst för mig i varje situation och som jag kan be om råd när jag behöver dom.

Det hela känns förstås väldigt roligt och inspirerande. Jag har länge känt ett sug efter att få prova något nytt i min klättring och för första gången kan jag nu, utan att skämmas, säga att jag tränar klättring. Och det svider. Jag har nog egentligen aldrig förstått vad den före detta landslagsklättraren menade med att plåga sig själv före nu. Samtidigt är det väldigt roligt då jag föreställer mig att det kommer ge resultat.


Något jag lärt mig genom åren är att en förutsättning för att ett träningspass ska bli bra är att man i förväg bestämt vad man ska göra. Numera är det inte bara nästa pass som är planerat, utan för en längre tid än någonsin innan har jag koll på allt som ska göras. Vartenda move, varenda pullup och varenda sekund jag ska hänga i greppbrädan är schemalagt. Detta gör att inte en enda minut utav träningen känns meninglös eller bortkastad utan tvärtom. Jag vet att allt jag gör är ett steg i ledet mot att bli starkare och bättre på att klättra.

Det nya upplägget blandar både gamla och nya övningar, såväl på väggen som i trärummet som på vardagsrumsgolvet. Jag spenderar bland annat varannan kväll med att ligga och brottas med ett för mig nytt träningsredskap som närmast kan liknas med en stor, svart badboll. Och att något som till en början känns så ansträngningslöst efter en stund blir så krävande hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Morgnarna efter ett utav dessa pass brukar jag känna som jag föreställer mig att man gör om man blivit överkörd av en pansarvagn. Mörbultad. Därför kan det förstås också konstateras att det är något jag har nytta av att göra. Springer gör jag också. Något som jag blev påmind om hur skönt det kan vara när jag första gången gav mig ut i höstmörkret. Liksom jag förvånades över hur träningen på cykeln sedan i somras tycks sitta kvar i benen.

Som ni säkert förstår är det inte direkt så att jag har svårt att somna på kvällarna. Oftast drömmer jag sött redan innan huvudet hunnit landa på kudden. Det är lite slitigt då passen är många, långa och krävande, men det är ett förbannat roligt slit och jag kan knappt vänta på att se vilket resultat det i slutänden kommer ge.


/DO

Monday, December 5, 2011

Bohusläns mot allmänheten mest exponerade boulder


Finns det något problem i Bohuslän där man uppmärksammas av så många sneda blickar från billister 
och andra trafikanter som man gör när man klättrar på Jorden runt i en kundvagn? Jag vet inte 
hur många stackars bilförare och mopedister jag förvirrade så till den grad att de nästan
antingen landade i diket, eller körde över Fredrik där han låg mitt i vägen och 
riskerade livet för att ta denna bild.


/DO

Friday, December 2, 2011

Henry Lee, Bro


Supercool, superbrant klättring på Henry Lee i Bro-taket.
Foto: John Antonsson. 


/DO

Thursday, December 1, 2011

The Gecko World

Det känns kul att kunna förtälja om ett nyligen inlett samarbete mellan mig och ett Spanien-baserat företag som går under namnet The Gecko World.

The Gecko World har sin bas i Granada och drivs utav två vänner till mig, Jonathan från Malmö och hans flickvän Sandra som kommer från Spanien. Dom jobbar med att sälja klätterutrustning, dels från sin butik, men huvudsakligen över internet via deras webbshop.

Kort och gott så säljer dom grejer till länder i hela Europa och erbjuder konkurrenskraftiga priser på allt ifrån Anasazis till E9-hoods. Trots att dom tar ut en fraktavgift för de beställningar på under 300 euro som skickas utanför Spanien, så lönar det sig oftast att handla av dom. Framförallt för oss svenskar med tanke på eurons värde mot den svenska kronan. Den totala kostnaden för exempelvis ett par La Sportiva Miura, inklusive frakten, hamnar på strax över tusenlappen och mig veterligen är det ingenstans i Sverige som man kommer över ett par sådana dojjor för mycket mindre än 1500 spänn. Är man flera som vill beställa kan man ju också slå sig ihop och få till en beställning på 300 euro så att man slipper frakten och med det får skorna, eller vad man nu än kan tänkas vilja beställa, ändå billigare.


Allt man finner på deras sida har dom i eget lager för att det ska kunna skickas på momangen och alla beställningar som görs innan kl 16.00 skickas samma dag. Således kan man, om man har tur, få det man beställt redan nästa dag. Normalt är dock att det tar två till tre arbetsdagar för grejerna att komma fram.

Det är rätt svårt att skriva ett inlägg som detta utan att låta som en försäljare. Förvisso är väl det lite själva meningen med tanke på att mitt åtagande är att försöka hjälpa dom att få igång sin försäljning här i Sverige. Men faktum är att det heller inte går att komma ifrån att det blir billigt att handla av dom. Gör ett besök på deras hemsida eller lägg till dom på Facebook och se efter själva.


/DO