/DO
Showing posts with label Dals-Ed. Show all posts
Showing posts with label Dals-Ed. Show all posts
Thursday, August 18, 2011
Friday, June 3, 2011
123 Klan
En helg för ett par veckor sedan spenderade jag i Dals-Ed för att tillsammans med Hult återuppleva gamla minnen från tiden då vi gick på Utsikten. Gymnasieskolan för utbildning mot äventyrsturism som jag har att tacka för att jag blev introducerad till klättringen. Det var där allt tog fart för min del och under helgen hanns det bland annat med en tur till Brudslöjan, blocket där vi härjade som mest på kvällar och lediga dagar. Och visst var det lite nostalgiskt att få klättra gamla problem som man en gång i tiden slitit hårt med att få ihop. Klassiker som Glimmerfall blev liksom några andra gamla pärlor, så som blockets test piece Mr.Cubabee, repeterade. Problemet på bilden som min gamla lärare och vän Erik är på var det sista kvarvarande på blocket som jag innan inte gjort och det var roligt att få återvända och knyta ihop säcken.
Erik Westling på 123 Klan. /DO
Thursday, May 20, 2010
Mr.Cubabee - Filmen
För ganska exakt ett år sedan var jag på besök i Dals-Ed för att försöka repetera ett problem som 3 år tidigare satts upp utav Stefan Rasmussen - Mr.Cubabee på Brudsöjanstenen. Det hela fångades på film och en regnig dag i Font utnyttjades till att klippa ihop det hela. Då en 10 år gammal Hi8-kameran användes för själva förevigandet är kvalitén inte direkt top notch men jag hoppas att det ändå de roar någon...
/DO
Tuesday, May 19, 2009
Mr. Cubabee bilder
Här kommer några av bilderna som fotografen Fredrik Schenholm tog när jag i helgen gjorde Mr.Cubabee på Brudslöjanstenen i Dals-Ed. Tack för bilderna Fredrik... Enjoy!


/DO


/DO
Saturday, May 16, 2009
Mr.Cubabee - Andra ronden
Åter till Ed för att klara upp lite unfinished buisness samt för att möta upp med Alvaro Susena och fotografen Fredrik Schenholm (Länk till hans website). Dels för att guida och dels för att dom ville passa på att få med sig lite klätterbilder från stället. Själva fotgraferingen kändes som en kul grej men den huvudsakliga anledningen till besöket var att jag ville försöka göra problemet jag vid ett kort besök i slutet av förra månaden lämnade oklättrat - Mr.Cubabee.


Kändes inte kanon när jag vaknade igår morse och jag var rädd att resan rent sendmässigt skulle komma att bli förgäves.
Tillsammans med min gode vän Bjarne begav jag mig senare på eftermiddagen i alla fall upp till den ovan nämnda hålan för att möta upp med Fredrik och Alvaro samt Frans Karlsson och Tomas Bovinder. Väl där gick lämmeltåget raka spåret vidare till den tänkta destinationen, Brudslöjanstenen.

Jag rensade upp Mr.Cubabee och värmde sedan upp på den samma och det kändes verkligen jättebra. Alla rörelserna gick fort att göra igen och det dröjde inte länge innan jag satte mig vid starten för att med något blandade känslor inför det hela göra ett försök. Satans nervös var jag för det första men också väldigt, väldigt taggad.
Första försöket gick kanon och jag klättrade hyfsat bekymmersfritt in i Glimmerfall (7A-problemet om Cubabee slutar med) men fick ett fotsläpp vilket jag nog kunnat häva men pga. av en liten dabb på en kotte valde jag att kliva av. Inget att fundera så mycket kring. Jag kunde känna mig nöjd med mitt dittills bästa försök på problemet samtidigt som jag dock var rädd att jag bränt mitt krut för dagen.

Det hela följdes av en lång vila och efter en dryg halvtimme klev jag på´t igen. Vid det laget hade nervositeten mattats av något, kanske tack vare att jag var glad över att ha haft iaf. ett bra försök på den.
Värmde lite genom att göra sekvenserna Fredrik ville fota och strax efter var det dags för ett nytt försök. Allt flöt på om möjligt ändå bättre än försöket innan och utan att hinna uppfatta så mycket var jag snart tillbaka i sekvensen jag åkt av i en stund tidigare. Jag hade trott, hoppats och sagt att om jag kom tillbaka dit och fick till nästa move skulle jag inte släppa och den här gången nöp jag satan. 15 sekunder senare satt jag på toppen av problemet jag inte trott jag skulle kunna göra, ändå mera känslospridd än innan försöket men samtidigt väldigt lättad över att det var över. Verkligen en dröm som gick i uppfyllelse...
Har nog aldrig klättrat så fokuserat och effektivt. Minns inte mycket av försöket, bara en del från innan jag klev på...




Blev kvar över natten vilken spenderades i ett vindskydd tillsammans med Bjarne och Frans. Korvgrillning till sent in på natten och en god natts sömn vilket följdes av lite sporadisk klättring på dagen innan hemfärden...


Nu rullar allt bara på. Hinner verkligen inte stanna upp och tänka till just nu. På onsdag åker jag äntligen till Norge och Nissedal. Har längtat som en 5-åring efter tomten. Ska bli så brutalt kul... Efter det är inget med säkerhet bestämt men jag har några saker jag vill ge mig på. Måste försöka suga ut det sista av ledigheten innan sommarens stundande slit...
Så avslutningsvis måste jag väl bara tacka er som var med igår och tills vidare säga väl mött!

/DO
Kändes inte kanon när jag vaknade igår morse och jag var rädd att resan rent sendmässigt skulle komma att bli förgäves.
Tillsammans med min gode vän Bjarne begav jag mig senare på eftermiddagen i alla fall upp till den ovan nämnda hålan för att möta upp med Fredrik och Alvaro samt Frans Karlsson och Tomas Bovinder. Väl där gick lämmeltåget raka spåret vidare till den tänkta destinationen, Brudslöjanstenen.
Jag rensade upp Mr.Cubabee och värmde sedan upp på den samma och det kändes verkligen jättebra. Alla rörelserna gick fort att göra igen och det dröjde inte länge innan jag satte mig vid starten för att med något blandade känslor inför det hela göra ett försök. Satans nervös var jag för det första men också väldigt, väldigt taggad.
Första försöket gick kanon och jag klättrade hyfsat bekymmersfritt in i Glimmerfall (7A-problemet om Cubabee slutar med) men fick ett fotsläpp vilket jag nog kunnat häva men pga. av en liten dabb på en kotte valde jag att kliva av. Inget att fundera så mycket kring. Jag kunde känna mig nöjd med mitt dittills bästa försök på problemet samtidigt som jag dock var rädd att jag bränt mitt krut för dagen.

Det hela följdes av en lång vila och efter en dryg halvtimme klev jag på´t igen. Vid det laget hade nervositeten mattats av något, kanske tack vare att jag var glad över att ha haft iaf. ett bra försök på den.
Värmde lite genom att göra sekvenserna Fredrik ville fota och strax efter var det dags för ett nytt försök. Allt flöt på om möjligt ändå bättre än försöket innan och utan att hinna uppfatta så mycket var jag snart tillbaka i sekvensen jag åkt av i en stund tidigare. Jag hade trott, hoppats och sagt att om jag kom tillbaka dit och fick till nästa move skulle jag inte släppa och den här gången nöp jag satan. 15 sekunder senare satt jag på toppen av problemet jag inte trott jag skulle kunna göra, ändå mera känslospridd än innan försöket men samtidigt väldigt lättad över att det var över. Verkligen en dröm som gick i uppfyllelse...
Har nog aldrig klättrat så fokuserat och effektivt. Minns inte mycket av försöket, bara en del från innan jag klev på...
Blev kvar över natten vilken spenderades i ett vindskydd tillsammans med Bjarne och Frans. Korvgrillning till sent in på natten och en god natts sömn vilket följdes av lite sporadisk klättring på dagen innan hemfärden...
Nu rullar allt bara på. Hinner verkligen inte stanna upp och tänka till just nu. På onsdag åker jag äntligen till Norge och Nissedal. Har längtat som en 5-åring efter tomten. Ska bli så brutalt kul... Efter det är inget med säkerhet bestämt men jag har några saker jag vill ge mig på. Måste försöka suga ut det sista av ledigheten innan sommarens stundande slit...
Så avslutningsvis måste jag väl bara tacka er som var med igår och tills vidare säga väl mött!

(De flesta bilderna i inlägget är tagna av Bjarne Sahlen.
Fler bilder och ev. en film kommer...)
Fler bilder och ev. en film kommer...)
/DO
Tuesday, April 28, 2009
Garanti på Cubabee...nästa gång
Är hemma igen efter en två dagars visit i Dals-Ed. Det kom att bli en riktigt bra resa, kanske den bästa någonsin till den destintionen, trots avsaknaden av betydande sends...
Jag dedikerade mycket av tiden, kvällen första dagen och de timmar jag orkade klättra dag två, till en 7C på ett block known as Brudslöjanstenen. Problemet sattes av Stefan Rasmussen för några år sedan (2006) och ever since har jag velat göra den. Stefan döpte problemet till Mr.Cubabee efter en tatuerare (eller hur var det?!) och dubbade den som sagt till 7C. Jag har känt på den lite sporadiskt tidigare men aldrig upplevt att jag kunnat göra moven såpass stabilt som det krävs för att man ska kunna hålla ihop den 18 move långa bouldern. Vissa utav rörelserna hade jag inte ens fått till förränn i måndags...
Jim, som var med mig ut dag två, är hittills den enda som lyckats repetera den men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag kan åka tillbaka och göra tredjebestigningen. Kanske är det inte den snyggaste linjen men klättringen den bjuder är fantastisk...


Det var när jag värmde upp för en 7A+/B på 7A-problemet Cubabee slutar i som jag upptäckte hur mycket lättare dom moven gick att göra nu än innan. Jag valde då att spola grannen 123 Klan (vilken också sattes upp av SR under samma besök, hösten -06) för att känna på resten av sekvenserna i Brudslöjan-testpiecen. Alla moven gick fort att göra och efter en timmes jobb hade jag snickrat ihop en beta med vilken jag för första gången kände att chansen fanns att jag skulle kunna klättra hela problemet. Då jag kände att jag inte hade nog krut för att det skulle vara lönt att göra försök från start den kvällen valde jag att stanna över natten för att ge den ett go kommande dag...



Dag två hade jag inte mer i kroppen än att jag skulle kunna komma att ge mer än två försöka. Jag kände mig väldigt sliten när jag vaknade upp i Jims allt för mjuka gästsäng och huden var ganska dålig.
Försök nr.1 kom att bli det bästa, något som jag nästan väntat mig sedan innan. Tyvärr så när jag nådde in i 7A-ståstarten och hade lagt dom för mig hårda moven bakom brände jag försöket på en skitsak, en hand som floppa pga. att jag svettades igenom. Synd då jag kände att jag hade ganska bra med krut kvar att ge. Det hade kunnat gå där...



Andra och sista försöket kändes inte alls lika bra och när jag kom bort till moven jag åkte på förra gången var det inga större bekymmer men jag hade långt ifrån power nog att göra det som jag upplever är den sista hårda rörelsen... Dock var detta långt mer än jag väntat mig kunna göra av dagen och jag fick bekräftat för mig att jag kan klättra problemet om jag får saker och ting att stämma... Tack Jim för boende och gott sällskap...Blir tvivelsutan ett återbesök till denna snart i vår...
Så här avslutningsvis måste jag även passa på att gratulera Peter Erhard till första (?!) repetitionen av Fredrik Jutfelts Spring girl 7C i Häller. Förbannat inspirerande tycker jag att det är. Måste ut och prova den igen nu...
/DO
Jag dedikerade mycket av tiden, kvällen första dagen och de timmar jag orkade klättra dag två, till en 7C på ett block known as Brudslöjanstenen. Problemet sattes av Stefan Rasmussen för några år sedan (2006) och ever since har jag velat göra den. Stefan döpte problemet till Mr.Cubabee efter en tatuerare (eller hur var det?!) och dubbade den som sagt till 7C. Jag har känt på den lite sporadiskt tidigare men aldrig upplevt att jag kunnat göra moven såpass stabilt som det krävs för att man ska kunna hålla ihop den 18 move långa bouldern. Vissa utav rörelserna hade jag inte ens fått till förränn i måndags...
Jim, som var med mig ut dag två, är hittills den enda som lyckats repetera den men förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag kan åka tillbaka och göra tredjebestigningen. Kanske är det inte den snyggaste linjen men klättringen den bjuder är fantastisk...


Det var när jag värmde upp för en 7A+/B på 7A-problemet Cubabee slutar i som jag upptäckte hur mycket lättare dom moven gick att göra nu än innan. Jag valde då att spola grannen 123 Klan (vilken också sattes upp av SR under samma besök, hösten -06) för att känna på resten av sekvenserna i Brudslöjan-testpiecen. Alla moven gick fort att göra och efter en timmes jobb hade jag snickrat ihop en beta med vilken jag för första gången kände att chansen fanns att jag skulle kunna klättra hela problemet. Då jag kände att jag inte hade nog krut för att det skulle vara lönt att göra försök från start den kvällen valde jag att stanna över natten för att ge den ett go kommande dag...



Dag två hade jag inte mer i kroppen än att jag skulle kunna komma att ge mer än två försöka. Jag kände mig väldigt sliten när jag vaknade upp i Jims allt för mjuka gästsäng och huden var ganska dålig.
Försök nr.1 kom att bli det bästa, något som jag nästan väntat mig sedan innan. Tyvärr så när jag nådde in i 7A-ståstarten och hade lagt dom för mig hårda moven bakom brände jag försöket på en skitsak, en hand som floppa pga. att jag svettades igenom. Synd då jag kände att jag hade ganska bra med krut kvar att ge. Det hade kunnat gå där...



Andra och sista försöket kändes inte alls lika bra och när jag kom bort till moven jag åkte på förra gången var det inga större bekymmer men jag hade långt ifrån power nog att göra det som jag upplever är den sista hårda rörelsen... Dock var detta långt mer än jag väntat mig kunna göra av dagen och jag fick bekräftat för mig att jag kan klättra problemet om jag får saker och ting att stämma... Tack Jim för boende och gott sällskap...Blir tvivelsutan ett återbesök till denna snart i vår...
-
Så här avslutningsvis måste jag även passa på att gratulera Peter Erhard till första (?!) repetitionen av Fredrik Jutfelts Spring girl 7C i Häller. Förbannat inspirerande tycker jag att det är. Måste ut och prova den igen nu...
/DO
Saturday, September 20, 2008
Landet ingenstans

I slutet av förra veckan avverkade jag tre klätterdagar i Dals-Ed eller Ed som är ursprungsnamnet på detta minst sagt ocentrala samhälle, som faktiskt inte är sämre en att det också är en egen kommun vilket nog kan vara svårt att tro vid första anblicken. Detta är stället som består av en korvkiosk, två mataffärer, tre pizzerior, ett motormuseum och diverse skogshuggar-attribut-affärer. Huvudnäringen, utöver illegal jakt kan nog anses vara andra diverse skogs- och jorbruksrelaterade sysselsättningar.
Hierarkiordningen i samhället styrs troligtvis efter vem som har sjuttiotalsvolvon som dånar mest när den framförs runt torget på lördagskvällarna samtidigt som det dricks folköl och dunkas Lasse-Stefans eller kanske gamla klassiker av Vikingarna.

Man finner här utöver dessa ökända Edsraggare också gymnasiet Utsikten och dess elever som troligtvis är enda anledningen till att hålan inte är utdöd. Det var där mitt klätterintresse startade och utvecklades under de allt för korta gymnasieåren och det är anledningen till att jag ibland återvänder för att träffa gamla vänner och givetvis klättra på blocken där det hela tog fart.

En sån är return gjorde jag alltså i förra veckoslutet. Tyvärr ramades min lilla tripp in av pissit väder. Första kvällen efter att ha klättrat någon 7A jag inte tidigare tagit mig upp för tänkte jag att jag för en gång skull skulle vara riktigt disciplinerad och spara power och framför allt hud till kommande dagar. Detta visade sig vara en nit - borde kört a muerte och åkt hem samma kväll istället. Enda ordentliga klättringen som komma skulle utöver den kvällen var sista eftermiddagen då jag och Tomas fick chansen efter ett snabbt dry-up att gå loss på ett nytt fantastiskt coolt projekt på Furukullen. Jag var oerhört stolt och nöjd att kunna göra alla move upp i ståstarten Africa 7A vilken jag tidigare nästan flashade och borde flashat om det inte varit för att jag fegade ur.

Måste bara passa på att grattulera Lund´aren Tobias Andersson till att ha skickat Ferdinand ss 7C+. Första 7C+ - GRATTIS!
/DO
Subscribe to:
Posts (Atom)




