Friday, February 29, 2008

Aint life grand

I dag var jag åter vid Taket på Kolsby. I sommras lyckades jag där efter en del jobb göra "Aint life grand". Så som jag upplever det problemet så är det efter ett move till en jugg/sloper en pendel där man är tvungen att hålla upp fötterna för att inte dubba som utgör cruxet. Det hade jag väldigt svårt för tills Henrik Hult första gången provade och hittade ett tålås som tillät att göra movet utan att tappa kroppen. Problemet blev nu lite lättare men vi tror den ändå är 7A.

Drygt två månader efter att jag gjort den och en månad efter hans första visit var Hult åter på besök och då kom första repetitionen. Med den fotbetan han hittat blev det möjligt/möjligare att att göra en variant utan en stor hylla som man står på annars - Idag gjorde jag den. Istället för pendeln är det nu movet till juggen som är de svåra. Man hänger ganska utsatt i en dålig pinch och en crimp och enda stödet från fötterna är en häl/toehook. Jag har känt på den två gånger innan men sammanlagt gjorde jag inte mer än kanske 15 tries innan jag gjorde den så jag är helt vilsen vad gäller graden.






Till min stora förvåning så var nästan allt annat blött så nu blir det Domen - Ses där om två timmar : )


/DO

Thursday, February 28, 2008

What´s new

Klättringen ute har den senaste veckan fått stå tillbaka för plastbitarna på Fabben och Domen. Det har väll inte varit nått kanonväder direkt, i alla fall inte där jag befunnit mig. Idag är egentligen första dagen som jag kunde - BORDE varit ute. Revansch imorgon då det bär ut vid soluppgången för att jag ska kunna hinna ner till GBG på eftermiddagen.

Annars händer inte jättemycket. Det rapporteras på 8a.nu att Stefan Petterson som förstunden befinner sig i Hueco Tanks tillsammans med Peter Bosma och Anja Hodann har skickat "Rumble in the Jungle" 8A+ och Power of Landjager 8A - Den sistnämnda kan man se Chris Sharma göra i Dosage 4. Tidigare under trippen har han också gjort "The Flame" - Också den 8A+.
Peter Bosma har tangerat de svenska flash-rekordet (?) när på första försöket gjorde "Teatre of the absurd 7C+" - Film på The Lowdown.

Jag bjuder på lite old pics i väntan på nya - Enjoy


Sommartoppen, Hamburgö


Geir Söderin på Caspersens arete ss
Kjugekull



Kalle Boström i finalen,
Malmöboulder


Magnus, Ida och Klara, Öckerö


Jag kan inget lova men imorgon kanske jag har något vettigt att berätta.


/DO

Sunday, February 24, 2008

Teasers

Regnet bara öser ner och klättring där man inte har tak över huvudet är inte att tänka på. Jag antar att det har varit för bra väder i ett par veckor nu för att få fortsätta. Om man har svårt att motivera sig till inomhusträning så lovar jag att dessa två filmer hjälper. De är ifrån Mammut Bouldering Championchips i Boston, USA och visar bland andra Paul Robinson och Alex Puccio in action på helt stört häftiga problem.


Damerna - Klicka här för film


Herrarna - Klicka här för film


Totally outrageus behavior att klättra sådär - Herrarnas fjärde och femte problem är ju helt galna. Varför finns det inte sådana väggar i Sverige för så våra routesetters får lite att jobba?


/DO

Saturday, February 23, 2008

Happy birthday Domen

Igår var det ett helt år sedan Klätterdomen i Göteborg öppnade och detta firades med en Domen open tävling där alla var välkommna att ställa upp. Sammanlagt var det kanske ett trettiotal som deltog där inkluderat jag själv, iallafall en stund. Det var 15 problem och två leder som man skulle göra och för att uppnå så hög poäng som möjligt så krävdes att man flashade samtliga boulders och toppade båda lederna. När jag flashat 12 problem orkade jag inte hålla på mer utan köttade istället på Manges nybyggda boulders tillsammans med Ms. Horak.

När tävlingen väl var över hade jag toppat en gäng coola boulders utöver de tolv jag gjorde i inledningen dock ingick inte dessa i de 15 man skulle göra så no score till mig.

Jag lämnade aldrig in mitt scorecard och gick därmed miste om chansen att vinna en superfet nyckelring som säkert skulle kunnat komma till användning vid diverse nödsituationer då man är i desperat behov av karbiner. Utöver nyckelringen var det schyssta priser. Magnus försökte få mig att lämna scorecardet genom att locka med en resan till Raley som enligt honom skulle finnas i potten. Jag var dock inte in the mood for Thailand igår kväll så jag struntade trots hans lockellser i att lämna in min lapp. Sen visade det sig också att resan till Raley var ett påhitt.

Hela kvällen hade jag iaf galet kul. Det är alltid roligt att klättra med Cecilia. Hon är fruktansvärt duktig och alltid på ett lika strålande humör.

By the way läste jag idag på The bruno show ett inlägg om nödvändig utrustning och det visade sig att jag behöver dryga ut min utrustning för att hänga med i utvecklingen och verkligen se till att jag har ALLT som krävs för att kunna köra ute året om - Check it out. Schakt maskinen vet jag inte riktigt var jag ska få tag i. Undrar om det räcker med vanligt bilkörkort för den...


/DO

Friday, February 22, 2008

New world record

Den första upptäckten jag gjorde när jag idag entrade 8a.nu för första gången och kollade spalten med updates är att grundaren Jens Larsen själv har sprängt alla tidigare rekord genom att flasha en 9b+ vid namn Mobile test. Nu blir det press på Andrada och co. att svara på denna otroliga prestation : )


/DO

Thursday, February 21, 2008

The tellings about Tasmanian Jim

Jim Bruce har ni både fått och kommer få höra mera om här på bloggen i framtiden så här kommer lite tellings about the boy.

Trots att man upplever Jim som en blyg 9 åring så kommer han i år att fylla otroliga 18 år. Han kommer från Åsa utanför Göteborg men bor för stunden i Dals-Ed där pluggar och tränar på gymnasieskolan Utsikten.

Jim är en ganska layback person med en väldigt försiktig och tyst approach till saker och ting. Han är oerhört lugn, för lugn och ibland såpass galet lugn att han intar någon typ av okontaktbart läge. Enda sättet att då återfå kontakten med honom är genom våld.
Jim har en förmåga att kunna kläcka ur sig i princip vad som helst när som helst och inte allt för sällan har det något att göra med någon annan persons fantastiska kroppsdelar. Jag tror att Jim har något som gör att han kan roa vem han än möter.





Jim är en fantastisk klättrare och jag jämför honom med duracellkanin när han är på väggen. En kanin som tyvärr har lite kort livslängd på batterierna. Ska nått göras så får det ta max två tries sen är batterierna slut för den här gången och Jim behöver knalla hem till soffan och lägga sig på laddning eller åtminste snabbladda med en kvarts vila på den feta tjockmattan. När
Jim åker av väggen är det med besked. Han har sån sjuk bodytension när han klättrar så när något släpper snurrar han av väggen likt den Tasmanska jävulen Taz i Looney toones.



Likheten de två emmelan är slående


Framför att ge sig av ut och klättra tycker Jim om att nanna i sin egen Hästen säng. Om han mot förmodan skulle ge sig ut så är hans stora intresse vid klippan att flasha Tomas projekt, hålla tyst om det och låta Tomas fortsätta vandra omkring med drömmarna om first ascents på de stora taken i Kvarnekas som Jim sedan länge skickat.

En av Jims stora laster är hans ansvarstagande vad gäller sin skolgång. Han tar alldeles för seriöst på sina läxor. Läxor är jävulens och lärarnas påfund som är till för att hindra lajfstajlfolk från att göra de dom älskar allra mest och de enda man kan göra för att inte stötta detta byråkratiska idiotpåfund är att ignorera dem totalt och inte göra en enda läxa - Något Jim behöver lära sig.

För att övergå till fördelarna med Jim så ska det nämnas att en av hans goda sidor är att det väldigt lätt går att få honom att ändra åsikt och att han är lätt att lura med på saker och ting då han är oerhört rädd för att åka på stryk - Trots att han troligtvis skulle spöa skiten ur den som försöker.





Till sist för att mena lite allvar så ska jag säga att Jim är en av de snällare människor jag mött och att det är väldigt kul att fått lära känna honom. Det är alltid lika inspirerande att se honom klättra. Han har likt Said, Johan Gross och andra storheter en lätthet i kroppen som man återfinner bland få klättrare samt ett fantastiskt flyt. Han behöver bara jagas ur sin kära säng och ut bland blocken.


/DO

Wednesday, February 20, 2008

Utomhusklättring i duggregn is da shit

Är precis hemkommen från Dals-Ed dit jag styrde kosan igår för att klämma på lite andra boulders än mina egna och dom längre upp i Bohuslän. Det var i Ed det hela började med att man klängde omkring på en jävla vertvägg med 30 sedan länge utslitna plastbitar i över ett år innan man kom på att det där med utomhusklättring är grejen och begav sig i sökandet efter potentiella boulderproblem - Just det, ni debatörer på 8a.nu som pratar för de onda plastbitarnas sida - Utomhus is da shit. Nä, skämt å sido, min åsikt om det där är att jag tycker ni ska sluta kasta skit på varandra och dra ut, in eller vart ni nu vill och klättra istället för att sitta framför en plåtburk och göra er ovän med folk över en fråga ni aldrig kommer enas om. Vissa gillar plast andra gillar sten och så är det bara så tillbaka till verkligheten.

Det är ialla fall just sökandet efter potentiell bouldering runt Ed, främst genom Tomas Bovinder som gör att jag kan återvända upp till skogarna och ha lika roligt som jag hade när jag läste på skolan.


Den höga och exponerade Will to live,
Furukullen


Denna gång blev det en kort visit men jag kände att det räckte. Båda dagarna var det ganska fuktigt och klättringen gick inte riktigt som jag ville. Jag blev fort väldigt sliten och det var egentligen bara de första två timmarna på Tisdagen som jag fick klättra utan skavanker på min klena kropp. Bland annat uppdagade sig efter ett tag flera små hål här och var i mina ömma händer vilka kan se obetydliga ut men damn vad ont dom gör.

Det jag beskriver ovan låter som en fet ursäkt för att jag klättrat galet dåligt i två dagar och jag vet inte om så är fallet. I alla fall gjorde jag bara lättare problem båda dagarna och allt som jag upplever som hårt för mig ville inte ner denna gång.



Complicator på Furukullen
Foto: Jim Bruce


Mr. Jim Bruce var den enda som tog sig tid och hakade på mig ut men dag 2 var det efter viss övertygelse. Jim ville inte gå med på att det med framgång går att klättra ute i duggregn men han blev överbevisad när vi på onsdagftermiddagen gjorde en impulsresa till Furukullen en mil utanför Ed.


Jim skickar Complicator


Trots blöta uttoppningar hade vi väldigt roligt på Furukullen som enligt mig är något av de bästa som Ed har att erbjuda. Framförallt ska man göra ett besök om man gillar höga linjer och att utsätta sig för dödsångest.



Jim dynar slopen på Furubullen


För att sammanfatta det hela var det trevligt att få återse gamla goda vänner och också lära känna ett gäng nya gangsters så trots att jag failade på klätterfronten var det väldigt trevligt att vara tillbaka.

Vill ni se vad gjorde får ni kolla min Logbook på 8a.nu


/DO

Sunday, February 17, 2008

Fishermans Freind

Idag var jag och besökte ett av mina hemmablock. Den mesta tiden gick åt till att borsta toppar och att röja sten men lite klättring blev det också. Jag jobbade lite på ett gammalt projekt, allt är projekt här hemma, jag får kanske skärpa mig och göra något åt de. Ialla fall, projektet kallar jag Fishermans Freind och arbetsgraden är 7A/7A+. Det är en väldigt fin linje som tyvärr förstörs lite av den dåliga landningen.


Sittstart på rampen i höjd med mina knän


Nu är alla move gjorda och det är bara att länka. Får se när det blir, förhoppningsvis snart. Jag är sprängsugen på att få den gjord. Har egentligen aldrig lagt ner någon tid på den utan jag har gjort nått försök då och då.


Bilderna förteller tyvärr inte hur
fint problemet egentligen är



Jag gjorde också upptäckten att en fet gran har vält rakt över min favoritsten och därmed täckt två andra projekt som jag varit galet "psyched" att göra.


/DO

Friday, February 15, 2008

Sticky på Kolsby

Det är fantastiskt att inte behöva tänka på jobb eller andra plikter dagar som dessa och bara kunna ge sig ut och stanna där. Det är tredje dagen irad som det är riktigt bra förhållande och inte en skymt av moln någonstans, bara en fet sol. Idag var det dock lite kallare än tidigare i veckan men ändå kalasväder.

Det var länge sedan jag kunde klättra på Hemmetskullen eftersom väggen ligger i skugga och därför inte torkar så idag var det läge att passa på. Jag har länge velat länka en sittstart till Min feta Linje och det var kanske den största anledningen till att jag gick dit. Jag gjorde den dirkekt efter jag kännt på startmovet och andra flyttet. Den var sedan tidigare döpt till Mahatma Gandhi och jag antar att den är typ 6C+ eller kanske 7A.


Gammal bild på "Min feta linje"


När väl den var gjord började jag klämma på ett projekt jag haft en längre tid - Flow. Det var egentligen den första linjen efter Min feta linje som jag föll för vid Hemmetskullen. Problemet är ca. 9 move långt varav 5 utav dom görs i 45 gradeigt överhäng. Det är dock inte de som utgör cruxet utan det kommer senare.

När jag jobbat på (de dåvarande) första cruxmovet en stund upptäkte jag en lös sten mitt i linjen som jag lyckades fillra loss. Bakom den gömde sig ett bra sidotag/en pinch. Detta gjorde att det blev något enklare att göra movet upp till läppen men det gjorde också att problemet blir jämnare och det flyter mycket bättre.


Bildsekvens





Flow


Jag gjorde nästan alla move - Har typ 2 kvar till mantlingen sen är det bara att länka. Det ska nog inte vara några problem bara vädret håller i sig och det blir tillfälle att försöka.

Jag försökte filma när jag gjorde Mahatma Gandhi men kameran ville inte var med hela vägen utan lade av pga batteribrist när jag var halvvägs. Här är ialla fall det den lyckades fånga.







Jag filmade med min lilla digitalkamera så det är tyvärr ingen vidare kvalite på filmen.

P.s. Jag vet att det ser ut som jag dubbar på filmen men jag är aldrig när mattan d.s.



/DO

Thursday, February 14, 2008

Faktum är

Själv besökte jag idag den nya grottan i Timmerås som jag hittade i måndags för att känna på den kanonfina linjen i taket där. Det hela slutade dock abrupt med att jag efter typ tre tries gjorde sönder ena startgreppet. Trots detta skulle det ändå gå att göra starten, om men blev det betydligt hårdare så jag fortsatte att jobba. Efter ytterligare tio försök rev jag loss också nästa crimp och därmed blev det ett faktum - det går inte att klättra problemet och jag ljög i tidigare rapport, både när jag sa att det var fin stenkvalite och när jag sa att jag kommer hänga där i vår. Detta var med all säkerhet mitt första och sista besök på Timmerås. Verkligen synd för problemet var fint, 3 - stjärnigt enligt mitt tycke, hårdare än jag trott och så passade det mig väldigt, väldigt bra. Men nu spelar ju inte det någon roll och man kan väll kanske säga att de inte längre passar någon särskilt bra, om man inte heter Dave Graham och kan crimpa atomer...

Så nu kan man ju vända på steken och avråda alla att överhuvudtaget tittade åt de hållet, varesig man bor i Malmö eller under stubben två meter där ifrån.

Ledsen "Granskarna", bilderna uteblev, jag hann inte ta några innan jag demolerat stället.

Men, men det är bara att ta nya tag så att säga. Sökandet efter nya boulders fortsätter...


/DO

Magnus gör Mongomatic 8A

Magnus Högström visar återigen prov på storform genom att göra sin andra 8A. Denna gång var det Magnus Lindstedts Mongomatic i Sandsjöbacka som fick ge vika för Manges starka nypor. Mongomatic är ett ovanligt högt boulderproblem och anses av vissa mer likna en kort led än en hög boulder.

För några veckor sedan när han var i Siruana lyckades han bland annat flashade en 8a+.

Vad blir nästa tick?


/DO

Monday, February 11, 2008

Never stop exploring

Några mil söder om Torp köpcentrum, Uddevalla, längs E6 har jag flera gånger när jag passerat siktat något brevid vägen som sätt ut att kunna vara ett helt okej överhäng. Jag har haft svårt att avgöra hur stort det egentligen är och jag har bedömt att man skulle behöva krypa inne under själva väggen plus att det sätt ut att vara ganska dålig stenkvalite - relativt grepplöst och poröst. Därav har det blivit att jag inte tagit mig dit och kollat.

Idag när jag hade vägarna förbi fick jag se att det faktsikt går en väg fram till väggen så jag letade mig dit och kollade om det är värt att göra ett besök någon gång i framtiden.
Det var en barnlek att ta sig dit med fin väg hela vägen fram till stället som överträffade mina förväntningar. Jag hade helt fel vad gällde höjden i överhänget men mina teorier om att det skulle vara grepplöst stämde tyvärr till viss del. Poröst var det dock inte, tvärtom.

Huvudväggen är kanske 15 meter bred och hänger över ca. 55-60 grader i kanske fyra meter och sedan övergår det till vertvägg/sva i ytterligare tre meter - Skitfin vägg och ståhöjd nästan överallt. Vid sidan finns det ytterligare 30 meter vägg men det var ganska lågt. I gengälld fanns där dock gott om grepp så att det blir säkert några problem även där.

Jag hittade en linje på huvudväggen som jag fastnade för direkt och nu kan jag inte sluta tänka på den. Långa move på ok crimpar i överhänget och sedan trixit avslut upp på svat. Den är nog inte fasansfullt hård, kanske 7A/7A+ sådär men verkligen fin.

Sammanfattningsvis kan man väll säga att det är inget man sätter sig och kör från Malmö för att klänga på men jag kommer garanterat hänga där i vår.



/DO

Tuesday, February 5, 2008

8B av Stefan Rasmussen

Stefan Rasmussen gjorde idag sitt long time project "Night shift" på Björnblocket i närheten av Västervik. Problemet är ca. 8 move långt och innehåller bla. en sanslös kors-matching där man blir hängande footless innan man kommer in i "The Office" vilken man avslutar med att göra. Han förslår graden 8B och han verkar fått slita för den så den är med all säkerhet fruktansvärt hård.

På samma block har han även satt upp "The Office 7C" och "The Office sds 8A/8B".

Vi kan nog förvänta oss fler stordåd från mannen med armarna under året.

Kolla in filmen när han gör den på The Lowdown (animalstrength.blogspot.com).

Slutligen - Stort grattis!


/DO

Almost screwed

Snart beger sig Jimmy tillsammans med Klas och Sammy ut på äventyr i Europa så det kommer dröja ett tag innan man återser dem. Därför hade jag och Jimmy bestämt att vi skulle ses uppe hos mig och umgås lite innan de ger sig av. Vi hade hoppats på att få hänga ute några dagar över helgen men ett omfattande snöoväder under Lördagförmiddagen satte stopp för våra planer. Istället fick det bli Fabben under Lördagen och ytterligare en Söndag på Domen.

Igår, måndag däremot var vädergudarna på bättre humör och på morgonen när vi vaknade och tittade ut såg det riktigt lovande ut. Jimmy hade länge velat besöka Häller så efter en bastant frukost var det dit vi styrde kosan.


The warm-up



Väl där efter att ha värmt upp tog det inte lång tid innan det var slut på detta besök då oturen skickade Jimmy rätt i skarven på min Mondo när han hoppade av den höga okända 6A-slabben.

- Jag tror jag bröt foten, sa Jimmy.
- VA!!!

Efter att jag fattat att han menade allvar slet jag av honom skon och hans fotled hade efter några sekunder samma färg som ett övermoget blåbär och en omkrets som mina lår. Jag ringde 112 och efter 20 minuter dök en ambulans upp. Deras rädlsa för lera och att behöva smutsa ner sina fina reflexkläder påskyndade inte direkt deras approach till "olycksplatsen".
Efter att vi blivit förda till Lysekils sjukhus visade det sig som väl var att foten inte var bruten utan att det var en kraftig stuckning och eventuellt en spricka. Under tiden vi väntade på att få prata med en läkare fick Jimmy ett SMS från Sammy som löd "Jag tror jag fått halsfluss. Varför händer detta nu. Hur går det hos Daniel".

- Jag tänker inte svara! muttrade Jimmy.

Jag förstår honom, tre dagar till avresa : (
Hoppas bara att det löser sig för dem.

Jag måste säga att jag blev lite besviken på amulanspersonalen. Det känns som de var lite nonchalant...Men, men vad vet jag, dom kanske agerade helt korrekt. Ett stort tack ska dom iaf ha för att de kom till vår undstättning.

Själv har jag åkt på influensan så det blir inte någon klättring på några dagar för mig heller...

Aint life grand!


/DO