Puhh...

Sitter på kanten av min säng och är mitt uppe i att försöka återhämta från de två senaste dagarnas boulderbyggnationer. Gårdagen är svårslagen. Mellan kl.09.00 och 19.30 skruvades det grepp upp och ner från Fabbens boulderväggar inför dagens tävling. Dagen till ära dök en beställning med HRT-grepp upp och det var med dem som idén föddes att istället för att tejpa, skruva upp 60 problem. Efter ca. 9 timmars snudd på oavbrutet skruvande avvek jag vid halvåtta snåret för att försöka hinna till Domen och få en glimt av klättrandet på problemen jag byggt tidigare i veckan. Och ändå är inte jag den som ska klaga. Jag kan bara föreställa mig hur Johan och Erik mår som jag fått veta ska ha slitit till två i natt. Man kan ju snacka om uppoffring för att bjuda på en bra tävling. Tyvärr har jag inget hört om hur det gått men jag tror verkligen att de måste ha varit grymt...

På tal om tävling så kan jag rapportera att Bouldercupen i Västervik är avslutad. Enligt en säker källa ska det ha varit bra problem på deras grymma väggar. Skrämmande är det dock att det endast var sju startande herrar. Man kan ju faktsikt fråga sig var tävlingsklättringen i Sverige är på väg. Utav dessa sju ska iaf. Jocke Berglund ha tagit hem de hela framför allas våran Norrlänning, Geir Söderin. Tyvärr har jag väldigt vaga uppgifter vad beträffar damsidan så jag vågar inget säga om något.

Sist men inte minst så har vi ett par av de utlovade bilderna från den senaste sessionen med Johan i Mellby...

/DO

Den nya generationen?!

När man talar om nästa generation är det givet att det handlar om yngel, vilka ännu inte lossat på blöjorna, som antas kunnaa föra klättringens utveckling framåt (eller bakåt, för allt jag vet), när nuvarande utövare inte längre orkar trycka vidare.

Men jag frågar mig vad det är som säger att det inte kan handla om generationen över oss. 50-60- och 70-åringarna som aldrig fick chansen när de var yngre, och som nu får upp ögonen för det hela och kommer för att ta chansen de aldrig fick. Kanske döljs det oanade superkrafter i de övre åldrarna som kan prestera långt över vad man någonsin trott skulle vara möjligt...


However så kan jag konstatera att medelåldern på Fabben ökat med 97%, i och med att jag på måndagen lyckades lura farsan i mina gamla moccasymer och upp för väggarna. Det är kanske inte min käre far jag syftar på när jag skriver om oanade superkrafter, men jag har definitivt sett skakigare debutanter.

Det blev ett ytterst oplanerat kvällsbesök för ett så kallat "onsdagspass" efter att Henrik på måndageftermiddagen ringt och meddelat att onsdagsträning blivit flyttad till klockan 7 samma kväll. Jag tackade först tvärt nej, då jag var övertygad om att jag aldrig skulle hinna. Efter att ha klurat lite insåg jag dock att det skulle kunna gå om jag än en gång lyckades få farsan till att köra mig ner. Jag trodde egentligen aldrig att det skulle gå, men han visade sig övertalbar och en timme senare satt vi i hans nya bil på väg ner mot GBG.

För att han skulle slippa sitta och se på såg vi alltså till att han involverades i aktiviteterna. Henrik släpade honom mer eller mindre in i boulderrummet, där utöver jag själv också Johan och Nicklas väntade.

Till en början var han skeptisk, men gubben måste haft en bra dag då han alltså lät sig övertalas även till detta.

Passet för min del var ingen höjdare. Trodde jag skulle vara piggare än jag var, men insåg ganska fort att jag nog inte skulle förvänta mig att ha lika mycket att ge som förra gången. Så här i efterhand retar jag mig ganska mycket på att jag inte kunde sansa mig och ta tag i samma saker som Johan och Henrik körde på, utan att jag var tvungen att springa omkring som en yr höna och prova på allt och lite till...

Men förhoppningsvis blir det snart tillfälle för revansch. Om inte annat kommer jag att försöka få till iaf. en mental revansch i helgen, när förhoppningsvis regnet slutat ösa ner och jag kan åka till F-backa...





Peace
/DO

Fabben fallout a.k.a Den med Johan Gross

Onsdagarna börjar mer och mer gå mot att bli den officiella klätterdagen för min del. Det är iaf. den som ni som faktiskt läser mina inlägg får uppleva genom mina tafatta försök till att med viss självironsik underton beskriva min dagar.

Torsdagskvällen är det oftast som figurerar som releasetillfälle för inläggen om mina uppsåt och det är antagligen kvällen ni som läser här har bokat in som Bouldersgatekvällen. Liksom så många andra som inte missar ett avsnitt av Morden i Midsommer (jag nämner inga namn) har ni bänkat er framför datorn med snacks (Tonfisk på burk) och läsk (Öl/Rödvin) i högsta hugg i väntan på att ett nytt inlägg ska dyka upp... Och här kommer det. Lite är det tillägnat Johan Gross som var gårdagskvällens center of attention. Kanske blir detta de sista torsdagsavsnittet på ett tagså njut!

Fick igår kväll till ett så brutalt bra pass på Fabben med Henrik och Johan. Kanske till och med det bästa jag varit med om...

Johan var i grym form, och då syftar jag kanske inte i första hand på dagsformen rent klättermässigt så som formen att fälla goa kommentarer. Många framtida klassiska kommentarer fick jag, Henrik samt min far som för kvällen fick agera chaufför uppleva. Oftast lyckades Johan pricka in sina utlåtande till i samband med att någon av Henrik eller jag skulle kliva på något av alla nya problem som fanns uppradade till vårat förfogande och fuckade på så sett i det flesta fall upp kommande press totalt.

När han inte spelade pajas satt han mest i nått hörn och "samlade beta" för att efter att ha sett oss bränna oss totalt på moven med ett nöjt flin kunna kliva fram till problemen med betan serverad på silverfat för att kasta in flashkortet.

Han snackade om att hans taktik på tävlingarna är simpel och logisk, jag ska flasha allt (- så simpelt och lågiskt det kan bli), och när man upplevt ett träninpass med honom inser man snart att det är på slående lika vis han tar sig fram såväl på fabben som på Sverigecupen.

Tänker man efter har nog ingen sett honom klättra i ett boulder-flash-kval förrän de sista tio minuterna då resterande kvalgruppsmedlemmar har grillat sig på att klura ut den optimala finbetan med vilken Johan sedan kan glida upp för samtliga problem framför pustande och muttarnde med/mot- (?!) -tävlande.

Slänger han sedan in ett par av hans efter gårdagen klassiska kommentarer är motståndarna dömda att misslyckas och Johan kan på en räkmacka glida hela vägen till toppen av pallen.

Skämt och sido så är det skitkul att klättra med hummle och dumle. Båda är fantastiskt duktiga och är goa ispirationskällor att ha. När man sedan som igår kan addera ihop det med ett tomt Fabben fyllt med nya problem kan det hela inte bli mycket annat än suveränt.

Hade jag inte haft en far sittandes på en stol i väntan på att vi skulle ge upp, ett sommarjobb att gå till kommande dag och en lågtrycksindikator vilken begränsar all muskelkraft till 9,0% vid för låg energinivå så hade jag kunnat fortsatt hela natten. Tyvärr gick ju då inte det utan vid tiosnåret hade vi nog på de flesta vis mjölkat ut så mycket ur kvällen som det var möjligt och vi fick ge oss för denna gång. Förhoppningsvis kan vi få till iaf. ett "jam" till innan sommaren är över och "utesäsongen" börjar ta fart.

Thanx boys!




/DO

Ledig Lördag och Fabben Makeover

Helgen som gick var egentligen första helgen sedan i början av Maj som jag var helt ledig från jobb och andra förpliktelser och givetvis ville jag utnyttja tillfället till något vettigt.

Söndagen var inplanerad sedan tidigare i veckan men Lördagen?? Andra helger har det alltid funits någon som skullat ut men nu var plötsligt alla upptagna. Jag chansade och åkte till GBG ändå och väl där dök Ljungby duon Jimmy och Sebbe upp vilka hade planer på att klättra rep indoors men vilka jag som tur var lyckades styra upp något. Jag lurade med personerna i fråga till Mellby för att dom skulle få spotta mig på Enter The Dragon.

Väl där blev det uppvärmning på "Balkongen" och det visade sig att vi inte skulle komma så mycket längre än så då Jimmy och jag fastnade under Make a move 6C (!!!) vilken gradmässigt visade sig vara ett jävla skämt. Om vi nu gjorde rätt så är det rent ut sagt löjligt att den överhuvudtaget figurerat i sexaregistret - MINST 7A!
Försöksfrekvensen på den ökade i takt med att vi blev mer och mer förtvivlade över att inte kunna göra movet. Jimmy hade i alla fall sitt onda finger att skylla medan en annan bara kunde konstatera att jag inte är tillräkligt stark. Vi fick se oss besegrade och förbannde som vi var åkte vi en sväng till Jonsered men också där blev vi lyckolösa. Kanske kunde lägga lite av skulden på den förkylning som i snart två veckors tid har förföljt mig vart jag en går. Kan bara konstatera att den är summan av för mycket jobb och träning applicerat på för lite sömn. Som väl är det inte värre än att det går att köra på som vanligt.

Söndag - Fabben Makeover

Gross bjöd i veckan in mig att hjälpa till att riva ner en del av boulderväggarna på Fabben för att skruva nya boulders vilket jag självklart inte var sen att tacka ja till.


Tillsammans med Johan, Per G och Anders Lantz vigdes dagen till slit med skruvdragaren i hand och igår hade jag sån jävla träningsvärk. Men vi hann med en hel del också och ett gäng nya problem blev det. Ska bli kul att få klättra på dem.




/DO