Den nya generationen?!

När man talar om nästa generation är det givet att det handlar om yngel, vilka ännu inte lossat på blöjorna, som antas kunnaa föra klättringens utveckling framåt (eller bakåt, för allt jag vet), när nuvarande utövare inte längre orkar trycka vidare.

Men jag frågar mig vad det är som säger att det inte kan handla om generationen över oss. 50-60- och 70-åringarna som aldrig fick chansen när de var yngre, och som nu får upp ögonen för det hela och kommer för att ta chansen de aldrig fick. Kanske döljs det oanade superkrafter i de övre åldrarna som kan prestera långt över vad man någonsin trott skulle vara möjligt...


However så kan jag konstatera att medelåldern på Fabben ökat med 97%, i och med att jag på måndagen lyckades lura farsan i mina gamla moccasymer och upp för väggarna. Det är kanske inte min käre far jag syftar på när jag skriver om oanade superkrafter, men jag har definitivt sett skakigare debutanter.

Det blev ett ytterst oplanerat kvällsbesök för ett så kallat "onsdagspass" efter att Henrik på måndageftermiddagen ringt och meddelat att onsdagsträning blivit flyttad till klockan 7 samma kväll. Jag tackade först tvärt nej, då jag var övertygad om att jag aldrig skulle hinna. Efter att ha klurat lite insåg jag dock att det skulle kunna gå om jag än en gång lyckades få farsan till att köra mig ner. Jag trodde egentligen aldrig att det skulle gå, men han visade sig övertalbar och en timme senare satt vi i hans nya bil på väg ner mot GBG.

För att han skulle slippa sitta och se på såg vi alltså till att han involverades i aktiviteterna. Henrik släpade honom mer eller mindre in i boulderrummet, där utöver jag själv också Johan och Nicklas väntade.

Till en början var han skeptisk, men gubben måste haft en bra dag då han alltså lät sig övertalas även till detta.

Passet för min del var ingen höjdare. Trodde jag skulle vara piggare än jag var, men insåg ganska fort att jag nog inte skulle förvänta mig att ha lika mycket att ge som förra gången. Så här i efterhand retar jag mig ganska mycket på att jag inte kunde sansa mig och ta tag i samma saker som Johan och Henrik körde på, utan att jag var tvungen att springa omkring som en yr höna och prova på allt och lite till...

Men förhoppningsvis blir det snart tillfälle för revansch. Om inte annat kommer jag att försöka få till iaf. en mental revansch i helgen, när förhoppningsvis regnet slutat ösa ner och jag kan åka till F-backa...





Peace
/DO