Sockerbiten - Check

Att all aktivitet rörande utomhusklättring skulle komma att vara utesluten denna söndag trodde jag inte att det var tu tal om när jag i morse väcktes utav regnet som slog mot fönsterbläcket. Typiskt att straffas med dåligt väder när man äntligen skulle få vara frisk och ledig på samma gång, tänkte jag. Men klättra ville jag och klättra skulle jag, frågan var bara hur och var. Efter visst tvivel beslutade jag med Henke om att hämta upp honom i hans hem i Utby för ett träningspass på Domen.

Väl på väg efter själva upphämtningen tog resan mot Domen en annan törn en planerat i och med skiftningar i vädret och vi hamnade i ett oväntat torrt Gärdsås (Utby) framför ett problem som för min del nog kunnat ses som en nemesis - Sockerbiten. Vid flera tillfällen har jag stått vid insteget i hopp om att få klättra de klassiska problemet signerat Herr Sennelöv men knappt lättat från marken. Vad det berott på, mer än att jag kanske inte varit tillräckligt stark/duktig, vet jag inte säkert men en sak är det inget tvivel om och det är att problemet verkligen inte passar mig, i alla fall inte det två startmoven (läs cruxmoven) som leder upp till den lätta men fina toppen. Och att jag idag skulle komma att få till problemet hade jag väl på plats mycket svårt att tro då det rådde ofattbart dåliga förhållanden i området.

(Gammal bild)

Vi värmde upp med att göra areten bredvid innan vi nöp tag i startgreppen till Sockerbiten, som Henke trott skulle bli en lätt match att repetera såsom alltid, men som just denna eftermiddag skulle visa sig bjuda på motstånd även för förstabestigaren. Båda fick vi slita rejält med hud innan vi med varsin beta lyckades nå toppen och medan jag gladde mig oerhört åt att kunna stryka ännu ett problem från ticklistan muttrade Henke över att ha behövt anstränga sig för att göra det i normala fall lätta problemet...



/DO