Och för att skriva lite om mig själv så har min stukade fot återhämtat sig bra mycket fortare än läkaren inbillade mig att det någonsin skulle kunna ske och jag glädjer mig oerhört åt att återigen kunna klättra även om jag med omsorg får försöka välja mina problem så här i början.
Under tisdagen mötte jag upp med besökarna i Häller. Huden och orken lämnade en del att önska men det till trots vågar jag nog säga att det blev en lyckad dag. Kanske framförallt för att jag fann en ny, eller snarare sagt så förverkligade jag min och Tompas gamla drömbeta på Dalahästen, med vilken problemet vid nästa tillfälle med bra stick inte borde bli allt för svårt att riva ner. Florian som passat på att hämta andan medan jag förvandlade mina fingertoppar till oigenkännliga köttstumpar i kampen om att finna en väg förbi de gamla cruxet drog, efter att jag luskat ut finbetan, sitt strå till stacken genom att på första försöket med nya betan länka problemet och på så vis fastsälla hur det på lättaste sätt numera görs. Jag var vid de laget som ni säkert förstår nere för räkning och brydde mig inte om att ens försöka få ihop det hela.
Florian försöker desperat att hålla kvar foten på "Även dalahästar
har känslor". Båda var vi mycket nära att göra de nypiga
cruxskicket men tröttnade till slut på att om och
om igen åka på samma move...
har känslor". Båda var vi mycket nära att göra de nypiga
cruxskicket men tröttnade till slut på att om och
om igen åka på samma move...
Formen är långt ifrån på topp efter en lång slitsam sommar, två viloveckor på grund av stukad fot och några dagars dragande på seg förkylning men det till trots så känns allt väldigt bra. Det goa flowet jag hade i våras finns kvar, jag ska bara försöka få liv i alla sega muskler sedan smäller de!
/DO
No comments:
Post a Comment