Det händer inte mycket här på bloggen men desto mer i verkligheten så att säga. Vädret är, och har sedan en tid tillbaka varit, en aning ostadigt med snöstormar och regnoväder som avlöser varandra. Det innebär dock inte att den som vill och har tid och möjlighet att stå beredd i startgroparna inte kunnat ta sig ut de dagar himlen visat barmhärtighet nog att hålla tillbaka syndafloden. Jag har så gott jag kunnat försökt ta till vara på alla det dagar med uppehåll och jag är oerhört glad över att kunna säga att dessa dagar har varit minst sagt produktiva. Det är ytterst få gånger den sista tiden som jag har återvänt från en utomhussession utan i alla fall ett send i bagaget. Men mer om det senare. Först måste jag försöka förklara bort lacket på bloggande den sista tiden.
Ni förstår att för ett par veckor sedan havererade min dator och därmed försvann en del påbörjat arbete i form utav diverse filmklipp tillsammans med möjligheten att jobba med bilder och annat media. Nu är den tillbaka från reparation men den är långt ifrån återställd och jag räknar med att den behöver ytterligare 2-3 veckors konvalescens innan det återigen går att köra hårt med filmredigering och dylikt.
Också min bil har gått in i väggen och den har nu sedan en dryg månad tillbaka i tiden semestrat i min bil-mekande grannes garage i väntan på en rejäl uppsmörjning. Hur det hela går vet jag inte men sett till produktionshastigheten hittills hos händige-Fred så ser jag nog ut att bli strandad här i Uddevalla ytterligare en tid och därmed krossas mina drömmar om att ens få göra en enda inlandstrip innan hösten är över.
Men trots alla dessa aber har jag då emellertid lyckats ta mig ut till diverse kringliggande områden tack vare mina snälla föräldrar som låtit mig låna deras bil. Det har gjort att jag kunnat beta av höstens ticklist avsevärt mycket mer än vad som varit möjligt om jag tvingat transportera mina pads och mig själv till fots. Såväl problem som sedan länge stått med på Att-göra-listan som nytillkomna har gått ner och det är nästan så att jag redan nu börjar känna mig lite nöjd med vad jag åstadkommit. Mycket, för att inte säga allt, av de jag gjort har fångats på film och jag väntar som sagt bara på att min dator ska komma tillbaka i gemet innan det kan dyka upp här.
Men en höst går fort och snart är det både för mörkt och för blött för att man ska våga sticka näsan utanför gymdörren och nu gäller det att lägga in sista växeln och riva sig upp för det mest betydande projekten innan vad som spås bli årtusendets värsta vinter är här. Vi får se hur det går men allt känns ganska lovande så förhoppningsvis är inte det sista projektet för hösten ännu sänt...
/DO
No comments:
Post a Comment