Livet är fint på hemmaplan

Drygt två veckor har nu gått sedan jag började klättra igen efter mitt lilla break från det hela när jag kom hem från Font och jag har under dessa två veckor hunnit med att få en hel del gjort. Detta trots att klätterdagarna inte blivit jättemånga i och med en del jobb och att formen farit upp och ner som en jojo. Stundtals känner jag mig stark och klättrar framförallt bra liksom jag i andra stunder kan känna mig ganska okoordinerad, svag och värdelös. Överlag har dock allt känts bra och jag är taggad på att vara hemma och köra på alla problem jag har kvar att göra här på västkusten

Liksom i Font har jag en ticklist över boulders jag vill göra här hemma och jag jobbar målinriktat med att försöka korta av den så mycket som möjligt innan jag i mitten av juni börjar jobba igen och därmed förlorar möjligheten att klättra så mycket. Hittills har det gått över förväntan och detta trots att förhållandena inte varit direkt lysande i och med att det varit ganska varmt. Dock verkar bekymret med värmen ha skjutits upp ett tag då temperaturerna i helgen droppade en aning och nu spås stanna mellan tio- och femtongraders-strecket i alla fall veckan ut. Förhållandena som nu bjuds här på västkusten måste alltså sägas vara riktigt bra, trots att det emellanåt kommer lite regnstänk. Jag försöker ta tillvara på möjligheten att klättra med stick så bra som möjligt och riktar in mig på de problem som kräver bra förhållanden för att kunna göras.

Screenshot från Även dalahästar har känslor i Häller.

Martin Jurander var i helgen på besök här i Bohuslän och på fredagen åkte vi tillsammans på önskemål av Martin själv till Fjällbacka. Martin gjorde där processen kort med både Hummern och Hummern igen men Räkan som var det stora målet med besöket gäckade honom. Han kom farligt nära flera gånger och föll vid ett tillfälle precis innan det sista hårda movet när en tåkrok lite oväntat släppte. Jag själv passade på att prova Räkcocktail som i kort är Räkan med en lite hårdare start och jag förvånade mig själv med att på några försök göra problemet.

Söndagen spenderade jag med Martin och en för dagen icke klättrande Peter Erhard med familj på Utsikten på södra Tjörn. Jag hade tre problem kvar sedan mitt förra besök för nästan ett år sedan som jag verkligen ville göra, Animal (Fuck like a beast), Supermullet och Tårt-outlet, och trots att jag var trött och klättrade dåligt lyckades jag ta mig upp för alla tre. Peter klättrade som sagt inte utan passade istället på filma de som gjordes och redan samma kväll fanns ett klipp innehållande dagens eskapader på internet för åskådning. Se de på Westcoastbouldering.

Gårdagen blev intensiv med först en tur till Ramsvikslandet för att göra Walkers superproblem Hamster Huey and the Gooey Kablooie. Jag hann också med en sväng förbi ett lowball-projekt på den västra delen av ön som jag länge velat göra. Problemet gick ner ganska fort, det handlade mest om att jag skulle våga dra till i den vassa vänsterhands-crimpen, och om ingen annan gör anspråk på förstabestigningen går nu problemet under namnet Total Breakdown.

Kvällen spenderades med Fredrik Dahl i Häller där jag lyckades göra mig av med ännu en ouppklarad affär i och med Även dalahastar har känslor som jag på lördagen backat av på mantligen. Feg som jag är vågade jag inte ge mig hän utan spot. Igår med Masterspot-Freddy i ryggen kände jag mig hur trygg som helst och kunde riva av problemet på första försöket för dagen. I kort ytterliggare en lyckad dag!


/DO