The misery goes on

Vi är inne på den tredje dagen i Frankrike och allt har gått ungefär lika kass sen vi kom. Lördagen var det ju förstås inte konstigt att man inte pallade något men ironiskt nog var det dagen jag varit närmst att göra något överhuvudtaget. Jag framstår som en jävla idiot när jag klättrar. Förkylningen har etsatt sig fast men den verkar emellertid ha börjat ge med sig efter medicinering på gränsen till överdos.

Lördagen var den längsta dag jag upplevt men efter en god natts sömn var vi inte lika slitna och griniga på Söndagen när vi begav oss till 95.2. Inga goa send där heller. Idag besökte vi det som jag upplever det som det området som har minst att erbjuda Rocher Canon. Kanske känns det så för att alla problem oavsett grad är omöjliga vilket gör mig förbannad.

Denna lilla byn vi bor i heter Jacquesville och ligger strax utanför La chapelle la Reine ca. 2 mil från själva Fontainebleau. Giten är stört mycket finare än jag föreställt mig och man längtar nästan på dagarna efter att få komma hem och kolla Family Guy och South Park.

Jag har ännu inte lyckats komma in i den här jävla skitklättringen ännu. Det har kommit att bli en mardrömsstart på den här resan med feber och allt vad det innebär.Klättringen är kanske inte så dålig som det kan låta som att jag vill göra gällande utan tvärtom. Efter tre dagar har jag fortfarande inte gjort något och är så stört fuckad. Huden är helt slut vilket i grund och botten beror på att det finns så stört många fina problem att man inte kan sitta stilla en sekund. Tyvärr kommer jag inte för något men jag tror att det kommer att lossna i takt med att förkylningen mattas av. Så tills vidare är det bara att gneta på så gott det går och som sagt hoppas...



/DO