Helt hysteriskt med Sennelöv på besök

Äntligen fick allas vår käre Henrik Sennelöv chansen att smita ur plastpalatset Fabben och ut i skogen. Det var igår kväll som han dök upp med en stark önskan om att få åka till Häller. Sagt och gjort...

Väl på plats dumpade vi vårat pick och pack vid det tänkta uppvärmningsproblemet och begav oss på en liten rekognosceringstour för att se vilket/vilka problem som kanske skulle vara mest värda att offra vår dyrbara tid på. Vi blev rejält shutdown när vi kom tillbaka till våra saker och fick se att hästen hade rotat sig ner i min väska och ätit upp alla mina Gifflar för att sedan spy ner alla våra saker med dom - Pads, skor, väskor, kläder - Allt. Utöver dessa bedrifter hade hamburgaren på fyra ben också krossat min kamera. Följden av det hela blev att vi, räddare än vi någonsin trott att en häst skulle kunna göra oss, tvingades anpassa vår klättring till dit hästen inte kunde ta sig.


Efter en uppvärmning där spottarens huvudsakliga uppgift var att hålla hästen ifrån att tugga i sig den andres kritpåse tog vi vårat pick och pack, gjorde några avledande manövrar och smög sedan iväg till Espens hangel. Henrik såg stabil ut på moven och vem vet, kanske hade det gått om det inte var för att hästen lyckades nosa upp oss och i galopp kom stormande efter att ha upptäckt vår position. Återigen fick vi lägga benen på ryggen och denna gång blev det till Springgirl vi flydde. Jag led verkligen med Henrik som åkt 15 mil för att jobba en-moves boulders. Positivt var dock att dit verkade det inte som vår fiende skulle kunna ta sig...


Till början tog vi oss an Springgirl och jag var sååååååååå nära att göra den. Har inte känts som att det gått särskilt mycket framåt på den sedan jag och Magnus körde på den i mitten av förra sommaren och efter förra gångens försök var jag nära att ge upp den totalt. Denna gång hade jag två riktigt, riktigt bra försök och om allt hade stämt borde nog något av dem resulterat i ett send. Första utav dom två var jag mer än tillräckligt långt över men högg på fel tick. Borde nog egentligen kunna hängt kvar i det greppet lika väl som det lite till höger men mitt i förvåningen över hur högt jag kom blev jag för passiv för att komma ihåg att nypa. Skönt att iaf. återfå lite hopp och jag säger som alltid - NEXT TIME!!!

Henrik var lika nära, om inte närmre på att göra storebrorsan till vänster, den orepeterade (?!) Springboy. Också han hade två riktigt bra försök där väl egentligen ett borde ha slutat med att han stått på toppen men vissa dagar vill sig saker och ting inte riktigt och så var det idag. Nästa gång är det garanti för hans del...


Vad gäller mina efforts på den var jag, som så många gånger tidigare, uppe precis i underkanten på greppet och nafsade. Skillnaden igår mot andra gånger var att jag kunde hänga i greppet med en hand och att det inte kändes som att jag skulle behöva offra fingarna för att sticka det.

Vårat sista ryck gjorde vi på Johan Anderssons Inte illa pinkat för en trähäst vilken H var retligt nära att flasha. Försöket slutade i att han drog i mattan efter att han kittlat sista crimpen på näsan. Mökret kom snabbt och som väl också Henkes send. Det enda som kanske hade något värde för hans del denna dag. Jag lider med dig vad beträffar flashen...

Något molokna släpade vi oss någon gång vid tio-snåret tillbaka till bilen för hemfärd. Och så här efter att ha sumerat upp kan man konstatera att resultatet av kvällen blev ännu en dags slit som i slutänden med all säkerhet kommer att rendera i en ny rövarhistoria för framtida bruk...

Nu får ni ursäkta mig, jag måste ut och ta fram högtryckstvätten för att försöka få rent mina prylar från hästspya...






/DO