Mr.Cubabee - Andra ronden

Åter till Ed för att klara upp lite unfinished buisness samt för att möta upp med Alvaro Susena och fotografen Fredrik Schenholm (Länk till hans website). Dels för att guida och dels för att dom ville passa på att få med sig lite klätterbilder från stället. Själva fotgraferingen kändes som en kul grej men den huvudsakliga anledningen till besöket var att jag ville försöka göra problemet jag vid ett kort besök i slutet av förra månaden lämnade oklättrat - Mr.Cubabee.



Kändes inte kanon när jag vaknade igår morse och jag var rädd att resan rent sendmässigt skulle komma att bli förgäves.

Tillsammans med min gode vän Bjarne begav jag mig senare på eftermiddagen i alla fall upp till den ovan nämnda hålan för att möta upp med Fredrik och Alvaro samt Frans Karlsson och Tomas Bovinder. Väl där gick lämmeltåget raka spåret vidare till den tänkta destinationen, Brudslöjanstenen.


Jag rensade upp Mr.Cubabee och värmde sedan upp på den samma och det kändes verkligen jättebra. Alla rörelserna gick fort att göra igen och det dröjde inte länge innan jag satte mig vid starten för att med något blandade känslor inför det hela göra ett försök. Satans nervös var jag för det första men också väldigt, väldigt taggad.

Första försöket gick kanon och jag klättrade hyfsat bekymmersfritt in i Glimmerfall (7A-problemet om Cubabee slutar med) men fick ett fotsläpp vilket jag nog kunnat häva men pga. av en liten dabb på en kotte valde jag att kliva av. Inget att fundera så mycket kring. Jag kunde känna mig nöjd med mitt dittills bästa försök på problemet samtidigt som jag dock var rädd att jag bränt mitt krut för dagen.


Det hela följdes av en lång vila och efter en dryg halvtimme klev jag på´t igen. Vid det laget hade nervositeten mattats av något, kanske tack vare att jag var glad över att ha haft iaf. ett bra försök på den.

Värmde lite genom att göra sekvenserna Fredrik ville fota och strax efter var det dags för ett nytt försök. Allt flöt på om möjligt ändå bättre än försöket innan och utan att hinna uppfatta så mycket var jag snart tillbaka i sekvensen jag åkt av i en stund tidigare. Jag hade trott, hoppats och sagt att om jag kom tillbaka dit och fick till nästa move skulle jag inte släppa och den här gången nöp jag satan. 15 sekunder senare satt jag på toppen av problemet jag inte trott jag skulle kunna göra, ändå mera känslospridd än innan försöket men samtidigt väldigt lättad över att det var över. Verkligen en dröm som gick i uppfyllelse...

Sista rörelsen där man
egentligen på riktigt riskerar
att åka av...

Har nog aldrig klättrat så fokuserat och effektivt. Minns inte mycket av försöket, bara en del från innan jag klev på...





Blev kvar över natten vilken spenderades i ett vindskydd tillsammans med Bjarne och Frans. Korvgrillning till sent in på natten och en god natts sömn vilket följdes av lite sporadisk klättring på dagen innan hemfärden...

Wakeup...

Nu rullar allt bara på. Hinner verkligen inte stanna upp och tänka till just nu. På onsdag åker jag äntligen till Norge och Nissedal. Har längtat som en 5-åring efter tomten. Ska bli så brutalt kul... Efter det är inget med säkerhet bestämt men jag har några saker jag vill ge mig på. Måste försöka suga ut det sista av ledigheten innan sommarens stundande slit...

Så avslutningsvis måste jag väl bara tacka er som var med igår och tills vidare säga väl mött!

(De flesta bilderna i inlägget är tagna av Bjarne Sahlen.
Fler bilder och ev. en film kommer...)

/DO