Dag 100

Livet i Font har trots lacket på blogginlägg fortgått sedan flytten från Premiere Classe hotell. Jag har sedan  en och en halv vecka flyttat in i familjen Senderlövs gite och har fått lära mig den hårda vägen hur det är att leva med småbarn. Vädret har tills nu varit bra, till och från lite i varmaste laget, men det har gått att klättra i stort sett varje dag.

Jag har verkligen jagat runt bland blocken och försökt suga ut så mycket som jag någonsin kunnat ur skogen innan jag lämnar den för den här gången och kroppen börjar nu säga ifrån att det kanske är dags att lugna ner sig lite. Det hela börjar verkligen att lida mot sitt slut, vilket känns oerhört ledsamt, och morgondagens väderläge får avgöra om vi, Fredde Dahl och jag, drar vidare till Ticino, Schweiz eller stannar ytterligare en dag.

Tiden går som vanligt fortare än man är medveten om och jag fattar inte att det gått 100 dagar sedan vi kom hit ner den 4 januari. Jag har sedan dess hunnit klättra ganska mycket, trots Fontans värsta vinter sedan 6 år tillbaka, men MYCKET har jag kvar som jag vill göra, och utav det har jag inte ens hunnit prova en tiondel. Fontan är tvivelsutan  för stort och för bra och jag frågar mig varför man inte tar sitt pick och pack och flyttar hit. Visst börjar jag känna en viss längtan hem och tycker att det ska bli jättekul att komma tillbaka till projekten från förra hösten som förblev ogjorda men på samma gång känns det som sagt väldig tråkigt att åka härifrån och som att jag utan att tveka skulle kunna stanna här lika länge till om inte längre...

 Photo: Luc Percival

Innan hemfärden planeras en en dryg vecka i Schweiz med mutantduon Mange och Geir som nu är på plats i Magic Woods. Bloggen kommer antagligen upptaderas i samma takt som det sista dagarna, det vill säga inte alls. Men vad bryr väl jag mig, jag ska få klättra crimpiga problem på goo granit!




/DO