Trodde det skulle bli svinkallt i den lilla hålan vid Björns vägg i Fjällbacka när jag idag pälsade på mig och åkte dit. Det visade sig dock vara tvärtom och stället hade samma funktion som en pizzaugn. Till en början var värmen go att ha men allt eftersom blev den mer och mer min fiende.
Jag ville prova Hummern vilken jag på första bottenförsöket, efter att ha hittat bra beta, slant av på sista moven i 6B-toppen. Nytt försök och samma sak igen. Liksom förra försöket så by the time jag gjort cruxet och var uppe i juggarna svettades jag igenom så in i helvete att jag inte kunde hänga kvar, trots västkustens kanske vassaste grepp. Visserligen är det så jävla typiskt mig att åka av där allt ska vara över men jag blev så vansinnigt trött på det att jag gav upp det hela med att försöka länka problem idag och började jobba move på framtida projects istället...
Jag gjorde alla moven på det alternativa 7C avslutet, Hummern Igen. Den blir det press på nästa gång aswell. Livrädd är jag dock för sista hårda flyttet, korsen in i (vad jag tror är) den vassaste juggen på planeten, vilken är hårresande. Missar man med en halv centimeter förlorar man med all säkerhet halva handen.
Provade också Manges Maneten och det kändes bra. Har två olika sätt att göra slutet på. Ett coward vis där jag skippar den vassa crimpen och gör ett långt move från undertaget till en jug en halvmeter åt vänster. Pratade med Magnus om det sättet och han tyckte jag skulle göra den så men det vågar jag inte då jag säkert senare kommer få höra från andra håll att så får man inte göra, utan det får bli att nypa den vassa crimpen och steppa upp med fötterna instead...
Efter typ 2 och en halv timme trodde jag att kroppen skulle gå av på mitten. Förutom att dom stööört vassa greppen hade flått mina fingertoppar hade jag också tagit i så förbannat hela tiden tack vare viljan att göra alla på move på allting att det gjorde ont hur jag än vred och vände mig. Trots att jag var grinig över att ha missat vad som borde ha blivit en easy tick av Hummern var jag i stort sett väldigt nöjd med mina achievments och bestämde mig för att call it a day.
Det känns lite som att detta var part 1 i mitt livs Fjällbackaepok. Jag vill och önskar att jag kommer kunna lägga mycket av min utomhustid där för att försöka ta min klättring steget längre och kanske lyckas få ihop något som är snäppet hårdare än vad jag tidigare gjort. Får se när jag kan åka tillbaka. A.S.A.P blir det. Supertaggad på alla tre plus en fjärde som jag aldrig hann prova. Räkan ss tror jag den heter. Man traverserar in i och avslutar med Räkcoctail. Som sagt hoppas jag att det blir några dagar här framöver. Just nu känns det som att det ända stället jag kan tänka mig klättra...
/DO
Wednesday, March 25, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Gillar du branta linjer måste du ju haka på till Boxvik/Bro!
SUPERGÄRNA!!! Finns inget bättre än när det hänger över lite... Hör av er nästa gång ni ska dit och vill ha en extra hangaround...
/DO
Post a Comment