Saturday, April 11, 2009

Plötsligt händer det...Nästan

Ja, vad ska man säga. Jag kan ju inleda med att försöka beskriva för er som inte redan är medvetna om det, hur jävla dålig jag är på den här förbannade sysselsättningen som jag valt att viga 110% av mitt liv... Förresten räcker det att ni läser nedanstående så förstår ni och så besparar det mig en hel del förklarande...

Återigen en storhelg då allt och alla försvinner åt varsina håll. För min del var det bara en sak som fanns i huvudet och det var samma sak som fyllt ut tomrummet under större delen av veckan som gått - Fjällbacka och Vetteberget. Har så många problem där jag vill göra nu så varje gång jag kommer dit vet jag inte var jag ska börja. Det var dock inte problemet idag då Hummern igen tveklöst var bouldern som vägde tyngst. Det skulle bli första dagen som jag kunde börja med den utan att behöva tänka på andra unfinished buisness. Dock var förhoppningar om att sända inte enorma efter att jag idag på morgonen masat mig upp ur sängen och upptäckt hur förbannat sliten jag var efter veckan. Förhoppningar steg inte direkt heller när jag kom dit och upptäckte att det var varmare än jag trott det skulle vara - Fuck!

Väl påt kändes dock allt mycket bättre och jag hade inte jättestora bekymmer med värmen om man bortser från på mantlingen. Jag värmde upp och efter att ha kännt igenom moven tog jag en lite längre vila innan jag satte mig vid starten till de båda problemen som jag vid det här laget känner ganska väl. Första försöket från start och allt kändes bättre än jag någonsin kunnats hoppas. Jag kände mig så brutalt stabil hela vägen och plötsligt hade jag gjort cruxet och är i stort sett hemma för att tre sekunder senare stå nere på marken igen helt omedveten om vad fan som hänt. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna komma så nära utan att göra den. Jag fattade först inte vad det var som hände men efter att ha kollat på filmen ser jag att den dödsviktiga tåhooken släpper precis när jag ska matcha juggen och göra 6A-avslutet. Känns så sjukt skumt att den gjorde de då det aldrig hänt tidigare... Så löjligt jävla nära var det i alla fall...

Efter ytterligare två fruktlösa försök gav jag upp den för idag och kände lite på Maneten instead. Jag har en beta med vilken jag kan klättra problemet hyfsat bekymmersfritt men jag har en känsla av att det inte är ok att göra den så. På samma gång vore det skumt om det inte var tillåtet då man enligt iaf. mig klättrar precis samma linje. Vi får se - Jag ska försöka få liv i förstabestigaren så han kan åka med nästa gång och ge sitt godkännande. Men först Hummer Igen - IGEN! Nu har jag iaf. bevisat för mig själva att jag kan göra den och jag säger bara - NEXT TIME!




Jag är ledsen att kvaliteten blir så sjukt kass på filmen... Jag måste skaffa en riktigt videokamera...




/DO

3 comments:

Anonymous said...

Fan va starkt Daniel! Den skickar du nästa gång. Det ska inte vara lätt att skicka person bästa. Då hade det inte varit något skoj med det.
Kötta vidare!

/Sammy

tompa said...

Jamen visst!
Den skickar du nästa gång!!

Du ser iof sig stabil ut på startmoven och behöver kanske ingen ny beta där...men jag gör lite annorlunda och tycker faktiskt att starten blir mycket enklare än såsom du gör den.
Minns inte exakt... men ring Böna och fråga, kodord: Hodann

Daniel Olausson said...

Tack så mycket... Kanske nästa gång...

Ni andra går väl upp med vh före i UC, sedan upp med foten och hugger crimpen. Så är det jag fått höra iaf. Har inte hört om någon annan som gör den betan jag kör men för mig blir starten tveklöst lättare på det här viset... Passar mig som handen i handsken...

Ingen av er som har planer på en sväng dit inom en snar framtid??? Tänker kanske mest på dig Tomas... Sammy, du är också varmt välkommen...



/DO