Tillbaka till Östkusten

Tiden börjar att bli knapp. I början av veckan fick jag meddelande från jobbet att jag måste påbörja sommarens slit redan nu på Måndag. Ändå sedan jag kom hem från vårens resa har ett besök i Västervik planerats men inte blivit av och den tänkta turen fanns nu inte längre tid att skjuta på utan ville jag komma dit innan sommaren var det tvunget att bli på stört. Jag fick via telefon rapporter om att förhållandena var goda, inget som var svårt att förstå i och med Guntrams bestigning av The Hourglass (Dum diskussion), så därav var det inget att tveka på.

På tisdagseftermiddagen åkte jag, via Göteborg för att hämta upp Hampus, mot Västervik. Men efter att ha passerat Jönköping sjönk hoppet om att kunna klättra samma kväll i och med allt det regn de småländska skogarna längs vägen utsattes för. Det var egentligen inte förrän bara någon mil återstod som vi började återfå hoppet om att chansen till att få nypa lite ändå fanns och vi begav oss i rasande fart raka spåret till Röda Väggen på VO, vilken bland annat hyser problemet The Red Dragon, det ena utav mina två tänkta mål med denna trip. Jag provade problemet en session i höstas efter att kvällen innan gjort hoppstartsvarianten och var då relativt nära men fick aldrig till det hårda movet som etableringen tillägger.

Väl tillbaka var inte förhoppningarna att kunna göra den skyhöga då jag den sista tiden gått och dragit med lite ont i fingrarna. Men väl på det, efter att ha repeterat hoppstarten, kändes movet från de två crimparna till greppet man normalt hoppar väldigt bra och efter ett tiotal försök spridda över en kvart lyckades jag göra movet och höll ihop presset till toppen. Oväntat och fantastiskt roligt!

Hampus rev av ett gäng av de fina problemen på väggen, såsom The Way low (Katrins problem ss) 7A+ och The Wave 7A, och alltså tog även hans resa en bra start.

The Unquestionable Truth, Fruberget (Foto: Hampus Ivert)

Följande dag började vi med att åka till Roadchill i Hörtingerum. Det andra utav mina två mål med resan vilken jag under mitt senaste besök i November åkt av på den lätta men då mycket blöta toppen. Jag oroade mig för att vetskapen om att egentligen redan ha klättrat problemet skulle kunna leda till huvudbry och nervositet inför att behöva försöka göra det igen men när jag värmde upp med att göra moven på problemet kändes allt över förväntan bra och jag gjorde den på första försöket från start, denna gång hela vägen till topps - Något som senare skulle komma att leda till bekymmer då det visade sig vara svårare att ta sig tillbaka ner på marken än att bestiga skönheten.

Vidare till Fruberget där jag fick gjort en och annan klassiker jag sedan innan velat göra. Heat var fantastiskt kul att få klättra då det är ett problem jag sett och hört mycket om. Twins på V-Väggen är också något som jag är väldigt glad över att få till då det är ett problem som jag ända sedan jag första gången såg någon klättra haft mycket respekt för.

Hampus på Soill, Fruberget.

Samma kväll planerade vi att lägga oss tidigt i hopp att återhämta oss lite inför sista dagen. Tyvärr kom min natts sömn att bli väldigt dålig då jag på kvällen drabbades av ett väldigt magont. Detta ledde till att min ork var ganska begränsad under torsdagen men jag lyckades ändå förhållandevis bra tillbaka på Fruberget. Efter uppvärmningen gav jag The Unquestionable Truth i Soulfly-grottan en halvtimme. Ett problem som jag länge tänkt på som ett nytt möjligt projekt och jag gjorde på väldigt kort tid alla moven i problemet men då det till stor del handlar om endurance-klättring valde jag att inte försöka länka då jag visste att det aldrig skulle kunna gå i och med att jag som sagt till följd av natten var ganska orkeslös.

Hampus som dagen innan dragit på sig ett projekt i och med ett gäng fruktlösa försök på Soill lyckades denna förmiddag mycket bra och besteg på sitt första försök för dagen ett av Frubergets absolut finaste problem.

Vi avslutade vår vistelse vid Lilla Grottan där jag gjorde än utav alla varianter på Heat - Super Heat, samt den lite lättare grannen Croman. Det hela satte punkt för detta besök på östkusten och sargade men nöjda begav vi oss hemåt. Sammanfattningsvis var det hela en mycket lyckad liten trip, speciellt rent sändmässigt, och som vanligt blir man inte besviken på klättring som bjuds utan den är alltid lika bra som man kommer ihåg den, om inte bättre.

Foto: Hampus Ivert

Film kommer...



/DO