Springgirl - Check

Väl inne i jobbar-livet igen är det bara att konstatera att klättringen kommer att få stå tillbaka lite under kommande 12 veckor, för att inte tala om bloggandet. Det har varit dåligt med uppdateringar sista veckan men här kommer nu i alla fall ett inlägg med text och lite bilder. Film kommer imorgon...

Lördagskvällens tur till Häller började bra med att jag väl på plats och i färd med att packa ur bilen upptäckte att jag fått med mig mina tre pads men inte varken krita, skor eller kamera. Arg som ett bi fick jag sätta mig i min bil och köra 25 minuter tillbaka hem för att hämta resterande pinaler. Per-Rune som jag skulle möta upp med var som väl var försenad och jag hann tillbaka lagom tills att han fått ut paddorna under uppvärmningsproblemet. Vi härjade runt en stund tillsammans och efter ett par timmar ihop avvek Per och lämnade mig åt mitt öde. Då jag kände mig lite tung i kroppen men ändå ville försöka att ta vara på det helt ok förhållandena som bjöds i och med, för säsongen, ovanligt låg temperatur och på de lite vind, så fanns det egentligen bara ett ställe att ta vägen - Springgirl. Problemet som gäckat mig i nästan två års tid sedan jag i slutet av sommaren 2008 tillsammans med Magnus (Högström) för första gången provade. Sedan dess har jag vid spridda tillfällen provat och när jag i slutet av April kom hem från vårens resa bestämde jag mig för att verkligen försöka se till att få problemet gjort. Ett otal turer gjordes under maj månad dit ut efter att i slutet av vårens första session ha funnit en för mig ny och väldigt bra beta (Tro de eller ej Mange). Med den handlade det inte längre om att komma upp till kanten utan om att försöka pricka ett grepp i en spricka, som när man väl får det är riktigt jävla bra jämfört med slopern som man annars försöker skicka till. Jag hade många försök under det olika sessionerna som var riktigt bra och det hela med att hänga kvar kom att bli mer och mer mentalt allt eftersom. Springgirl gick från drömproblem till hjärnspöke och i slutänden var det inte längre särskilt kul att köra på den, jag ville bara upp.

Foto: Bjarne Sahlén

På lördagskvällen, väl på plats under problemet, var förstås inte förhoppningarna skyhöga men efter mitt första försök för dagen insåg jag att det var bäst att sätta upp kameran för av att döma på hur bra det kändes skulle det kunna ske vilket försök som helst. Och de gjorde det, efter att ha fångat 5-6 misslyckade hopp på film lyckades jag få med mitt send. Glad som en lärka nöjde jag mig med de som avslut på kvällen och drog från Häller, äntligen med Springirl i påsen!

 Foto: Bjarne Sahlén

Söndagen spenderades med en tur till det beryktade Tjörn-området, Utsikten. Guidade av Pontus och Jocke tog vi, Fredrik, Peter, Ida och jag, oss an många väldigt fina problem. Våra guider visade oss till diverse projekt och två av dessa åkte ner. Fredrik och jag lyckades först göra en riktigt cool dyno från en spricka till en kloss. FJ nallade FA´n och jag repeterade. Skapelsen dubbades "Paddes dyno" och graden verkar, så länge, ha landat på 7A+ men jag måste säga att i min mening är den nog 7B. 

Projektet Judith, en ganska hög och snygg slabb blev nästa anhalt och efter en stunds mycket frekvent beta-letande mig, Peter och Fredrik emellan gjorde Peter första bestigningen med sin fantastiska och ganska nervkittlande sekvens och gav den det, efter omständigheterna. mycket passande namnet Tårt-Outlet. Jag och Fredrik slet vidare med vår egna beta och Fredrik var länge riktigt nära att sända i och med alla sina häng i kanten obenägen att lyckas matcha den. Men, som väl var, lyckades han tillslut hänga kvar i den inte jättebra toppen vi dynade till, länge nog för att hitta ett steg som gav honom stöd nog för att få upp båda händera och kunna mantla. Själv tror jag att jag kom ganska nära, det var svårt att säga, men mina försök räckte inte riktigt hela vägen utan jag fick gång på gång njuta utav flygturen man bjöds på när man inte hängde kvar i toppen.

Tårt-outlet. Foto: Pontus Aratoun

Fredrik och Peter avlägsnade sig efter detta men Ida och jag han bli visade till ytterligare ett gäng klassiker, bland andra Violent acts of beauty vilken i min mening är en oerhört fin dyno. Jag fick till den fort, första försöket och det fick sätta stopp för dagen rent sändmässigt. Tack Pontus och Jocke för bra guidning. Bilder och lite text om dagen finner man även på deras blogg - Happyboulder.




/DO