170 mil senare

Framme i ett, tro det eller ej, varmt och slemmigt Fontainebleau där ännu en vår ska spenderas. I gott sällskap av Emil Rylander ska jag här jobba hårt på att korta av min ticklist över saker jag vill göra i den magiska skogen fram till och med den nionde april till vilket är det datum som giten är bokad. Jag är taggad på att vara tillbaka och på att först och främst försöka komma tillbaka i den form jag var innan mitt lilla juluppehåll, något som jag inte tror kommer bli att allt för svårt med lite hjälp från den fantastiska sandstenen.

Man kan förstås fråga sig om det verkligen är så genomtänkt att utsätta sig för risken att för andra året i rad behöva sitta insnöad i en gite på den franska landsbygden även om det för stunden inte ser ut att vara något att oroa sig för. Prognoserna för kommande dagar ser lovande ut och temperaturen som bjöds den lilla stund vi i eftermiddags spendera i Cuvier var bortom vad jag kunnat föreställa mig när jag igår morse for hemifrån. Efter att ha klättrat endast iförd t-shirt nästan hela tiden måste jag erkänna att jag börjat tvivla på om mina inför resan nyinskaffade termobrallor verkligen kommer att behövas. Fast å andra sidan, förra året fick vi mer än en gång ser prov på hur fort det kan vända här nere och jag skulle inte bli förvånad om vi vaknar imorgon och det ligger två decimeter snö på backen, de goda väderleksprognoserna till trots.


/DO