Det man kan fråga sig är var alla så kallade klättare egentligen håller hus så här i semestertider som det väl ändå är. Västervik bjuder Sveriges (enligt mig, så ni får ta det som ni känner) i särklass bästa utomhusbouldring och inte en käft annat än dom lokala trollen Stefan, Freddan, Mynta, Sanna och Erik verkar befinna sig i skogarna. Att skylla på värmen kan man ju försöka. Förhållandena var väldigt bra för årstiden och oavsett så går det alltid att klättra på något av områdena. Stefan är i slag trots brutet finger och bränner av det ena projektet efter det andra. Jag fick bevittna två hårda förstabestigningar i form av Coronara 7C och Virus of life 7C+. En annan gjorde en Falla-FA aswell om men inte i riktigt samma kaliber - Virus 6B+. Annars kunde jag inte stoltsera med så många sends. I stort sett kan man säga att jag klättrade någon ny 7A+ i Falla men en väldigt blöt topp hindrade mig från ett helt send.
Virus of life 7C+
Jag har haft rejält huvudbry den senaste tiden angående min egen klättring och försökt rådfråga lite folk, dock utan framgång. Stefan behövde jag inte ens fråga - Han förklarade på ett väldigt bra sätt vad jag gör fel och även hur jag ska ändra det och ska man tro honom så kommer jag om jag ändrar på detta att innan året är slut ha klättat problem i grader som nu känns overkligt långt bort - Vi får se vad som händer...Virus 6B+
På fredagen bar det av upp till Björnblocket för att jag skulle få se the major problem - Night Shift samt för att fota lite i förmiddagssolen men väl där var det Mynta som visade framfötterna när hon gjorde sin första bestigning av ett utomhusproblem - Det hela resulterade i Myntas slabb 3+, Flash FA. Stefan var nog, med all rätt, mäkta stolt över sin fyraåriga dotter som nästan utan att röra en min knallade upp för 3 meters-slabben. På toppen blev det segerrop och tummen upp från den glada tjejen.
En av bilderna jag tog på Stefan har varit synlig på 8a.nu GLOBAL vilket för lilla mig känns lite som en ära. Vill ni se fler så hänvisar jag till VVIK bloggen - LÄNK
Regnet gjorde att de tänkta stoppet Fruberget uteblev och Oasen fick ersätta och jag tror det gav mig mycket mer. Oasen bjuder för övrigt förbannat bra träningsmöjligheter och när det kommer till problemen var jag lika taggad att göra Stefans skruvade probs som moder naturs ute på Fruberget.
Tyvärr så liksom alla andra trips så kom även denna till sitt slut och jag fick tuffa hemmåt på fredagseftermiddagen.
Stort tack SR, Sanna och Mynta för mat, husrum och mycket annat.
/DO
No comments:
Post a Comment