Jag går och drar på en stört seg förkylning och därav har klättringen fått ligga på hyllan några dagar. Detta till fördel för filmskapandet då det blivit desto fler timmar framför datorn...
/DO
Tuesday, June 22, 2010
Friday, June 18, 2010
Autobahn - Filmen
Peter delar med sig på sin/climbingpics nya Vimeo med ett klipp från dagen på Hönö ett par helger tillbaka i tiden när vi bland annat gjorde Autobahn. Just detta klippa visar min bestigning...
Mer på Climbingpics.blogspot.com
/DO
Mer på Climbingpics.blogspot.com
/DO
Wednesday, June 16, 2010
Sommarstick
Gårdagen var fin. Jag var ledig från jobbet och försökte utnyttja detta till fullo. En go sovmorgon fick inleda dagen innan kosan styrdes mot Öarna utanför Göteborg.
Efter en kort tur till Hönö för att göra Petters Dyno mötte jag upp med Kim och Petter på Öckerö där vi klättrade ihop under eftermiddagen. Oskar Råströms klassiker med det fantastiskt lustiga namnet, Bättre än bouldercupen, fick jag till efter att ha funnit ut en ny startsekvens sedan ena startgreppet pajat samt hittat en sko med vilken jag kunde få den kluriga hälen att fastna.
Vidare mot ytterligare ett problem i samma svårighet vilket jag fått höra skulle kunna passa mig bra, Jänkarproblemet, och även den åkte ner på några försök. För övrigt ett väldigt fint boulderproblem...
Petter och Kim som inlett dagen med repklättring i Hylteberget körde på bra. Petter försökte repetera Bouldercupen och kom ack så nära och Kim besteg imponerande stabilt Den gamle vid havet.
Också de ett väldigt fint problem vilket gör sig kanske ändå lite bättre, och om inte det så i alla fall lite lurigare, som sittstart.
Det hela avrundades vi Öckeröhoppet och jag förvånade mig själv med att göra många bra försök. Jag hade flera hyfsade häng i det för dagen lite slibbiga greppet men tyvärr räckte det inte riktigt hela vägen, dock utlovas garanti till nästa besök.
Kvällen bjöd på en tur till Jonsered med Henke och Patrik och trots dåliga förhållanden och kass hud sedan dagens tidigare upptåg fick jag nypa av Farmen och göra alla moven utom ett på ställets klassiska testbit, Vita lögner. Det öppnade ögonen för problemet som bjuder på mycket fin klättring, nästan överaskande fin, och jag blev verkligen taggad då jag känner att jag nog kan göra den. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart och, om möjligt, gärna vid ett lite svalare tillfälle...
/DO
Efter en kort tur till Hönö för att göra Petters Dyno mötte jag upp med Kim och Petter på Öckerö där vi klättrade ihop under eftermiddagen. Oskar Råströms klassiker med det fantastiskt lustiga namnet, Bättre än bouldercupen, fick jag till efter att ha funnit ut en ny startsekvens sedan ena startgreppet pajat samt hittat en sko med vilken jag kunde få den kluriga hälen att fastna.
Vidare mot ytterligare ett problem i samma svårighet vilket jag fått höra skulle kunna passa mig bra, Jänkarproblemet, och även den åkte ner på några försök. För övrigt ett väldigt fint boulderproblem...
Petter på Jänkarproblemet. Garanti nästa gång?!
Petter och Kim som inlett dagen med repklättring i Hylteberget körde på bra. Petter försökte repetera Bouldercupen och kom ack så nära och Kim besteg imponerande stabilt Den gamle vid havet.
Också de ett väldigt fint problem vilket gör sig kanske ändå lite bättre, och om inte det så i alla fall lite lurigare, som sittstart.
Det hela avrundades vi Öckeröhoppet och jag förvånade mig själv med att göra många bra försök. Jag hade flera hyfsade häng i det för dagen lite slibbiga greppet men tyvärr räckte det inte riktigt hela vägen, dock utlovas garanti till nästa besök.
Petters blodbad efter kamp med Jänkaren...
Kvällen bjöd på en tur till Jonsered med Henke och Patrik och trots dåliga förhållanden och kass hud sedan dagens tidigare upptåg fick jag nypa av Farmen och göra alla moven utom ett på ställets klassiska testbit, Vita lögner. Det öppnade ögonen för problemet som bjuder på mycket fin klättring, nästan överaskande fin, och jag blev verkligen taggad då jag känner att jag nog kan göra den. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart och, om möjligt, gärna vid ett lite svalare tillfälle...
/DO
Monday, June 14, 2010
Djungeläventyr
Det känns en aning mediokert att komma med ytterligare ett sånt här reseberättelse-inlägg från ännu en dag som vilken som helst men vad annat har jag att skriva om?!
Lite oväntat så lyckades jag få två lediga dagar i rad i och med helgen och jag försökte så gott jag kunde att på bästa möjliga sätt ta vara på det båda dagarna. Ångesten var stor över att behöva ta ett beslut kring vart man skulle bege sig i hopp om att finna torra boulders i en ruskväder-pinad omgivning såsom denna. Peter föreslog på fredagskvällen Borås och där Almenäs och då jag spenderat väldigt lite tid där (En blöt och mörk kväll sent i höstas) kändes det som en klockrent destination.
När jag på lördagen begav mig söderut såg det hela inte direkt ljust ut. Jag mötte upp med Walker, Peter och Peter vid Djungelgympa i Mellby, lagom i tid för att hinna se Walker bestiga det numera klassiska problemet. Jag och Peter (Erhard) satte oss kort därefter i bilen och styrde vidare genom ett otal regnskurar mot Borås.
Väl på plats låg regnet i luften men det höll fortfarande upp och efter visst torkningsarbete var både Tuppjuck ss och den mycket vackra Endless Possibilities mer än torra nog för att vi skulle få nypa. Jag besteg den förstnämnda efter lite uppvärmning på moven och Peter skavde beta på Endless... Regnet kom och gick och vi valde efter en stund att förflytta oss till ett lite nederbördssäkrare hål.
Jag upplevde min packning som en aning optimistisk i förhållande till terängen. En Mondo, en Impact zone och en instegspadda samt två väskor innehållande skor, krita och kameror är i överkant för vad man kan ta sig omkring med och det hela slutade med att jag rullade min packning med samtliga pinaler invirade i Mondon framför mig för att på så vis ta mig fram mellan problem i den mycket ogästvänliga terrängen.
Vi letade oss fram till problemet Myrornas krig vilken jag efter lite beta-letande lyckades klättra, inte bara en utan två gånger. Detta till följd av att när jag första gången i stort sett mantlat färdigt och mer eller mindre stod raklång uppe på blocket slant med min vänstra fot och bjöds på en resa utför slänten jag sent ska glömma. Och även om jag egentligen kanske redan klättrat problemet hade jag ju inte sänt enligt boken och rätt ska vara rätt, är man inte ända uppe har man inte heller inte tickat. Jag lyckades samla mina, efter fallet förstörda, nerver och klättrade alltså problemet igen. När jag åter kom till manlingen var det inte helt utan att jag mindes tillbaka fem minuter och jag tror aldrig tidigare att jag har varit så rädd för att göra en så lätt mantling.
Vi tågade vidare över stock och sten till ett av de finare problemen jag sett här på väskusten (Om nu Borås kan sägas tillhöra denna), Hoot and Hollar. Peter repeterade trots regnstänk och det fick avsluta vår dag. Regnet tog i lagom till dess att vi samlat våra saker och börjat traska genom hygget-sektorn och väl framme vid bilen var båda plaskblöta.
Dag 2, söndag, mötte jag upp med Kalle Reichenberg för att prova dom fina areterna i det lilla området Sivik utanför Lysekil. De två lite lättare åkte ganska snabbt och lätt ner under uppvärmningen men när det kom det till att försöka göra Hunter S Thompson tog det tvärstopp. Kan någon som vet förklara hur fan man ska bära sig åt för att komma upp?
Också den fantastiskt snygga men obeskrivligt smärtsamma sprickan, Learning from Las Vegas, tog vi oss an efter att ha gett upp föregående problem men inte heller där kom vi oss upp. Eftermiddagen avrundes med en tur till ett ganska blött Häller, varifrån inget nytt kan rapporteras.
Eventuellt kommer det att ramla in lite fler bilder och kanske någon film från helgen och det inte bara här utan också - här!
/DO
Lite oväntat så lyckades jag få två lediga dagar i rad i och med helgen och jag försökte så gott jag kunde att på bästa möjliga sätt ta vara på det båda dagarna. Ångesten var stor över att behöva ta ett beslut kring vart man skulle bege sig i hopp om att finna torra boulders i en ruskväder-pinad omgivning såsom denna. Peter föreslog på fredagskvällen Borås och där Almenäs och då jag spenderat väldigt lite tid där (En blöt och mörk kväll sent i höstas) kändes det som en klockrent destination.
När jag på lördagen begav mig söderut såg det hela inte direkt ljust ut. Jag mötte upp med Walker, Peter och Peter vid Djungelgympa i Mellby, lagom i tid för att hinna se Walker bestiga det numera klassiska problemet. Jag och Peter (Erhard) satte oss kort därefter i bilen och styrde vidare genom ett otal regnskurar mot Borås.
Väl på plats låg regnet i luften men det höll fortfarande upp och efter visst torkningsarbete var både Tuppjuck ss och den mycket vackra Endless Possibilities mer än torra nog för att vi skulle få nypa. Jag besteg den förstnämnda efter lite uppvärmning på moven och Peter skavde beta på Endless... Regnet kom och gick och vi valde efter en stund att förflytta oss till ett lite nederbördssäkrare hål.
Jag upplevde min packning som en aning optimistisk i förhållande till terängen. En Mondo, en Impact zone och en instegspadda samt två väskor innehållande skor, krita och kameror är i överkant för vad man kan ta sig omkring med och det hela slutade med att jag rullade min packning med samtliga pinaler invirade i Mondon framför mig för att på så vis ta mig fram mellan problem i den mycket ogästvänliga terrängen.
Vi letade oss fram till problemet Myrornas krig vilken jag efter lite beta-letande lyckades klättra, inte bara en utan två gånger. Detta till följd av att när jag första gången i stort sett mantlat färdigt och mer eller mindre stod raklång uppe på blocket slant med min vänstra fot och bjöds på en resa utför slänten jag sent ska glömma. Och även om jag egentligen kanske redan klättrat problemet hade jag ju inte sänt enligt boken och rätt ska vara rätt, är man inte ända uppe har man inte heller inte tickat. Jag lyckades samla mina, efter fallet förstörda, nerver och klättrade alltså problemet igen. När jag åter kom till manlingen var det inte helt utan att jag mindes tillbaka fem minuter och jag tror aldrig tidigare att jag har varit så rädd för att göra en så lätt mantling.
Vi tågade vidare över stock och sten till ett av de finare problemen jag sett här på väskusten (Om nu Borås kan sägas tillhöra denna), Hoot and Hollar. Peter repeterade trots regnstänk och det fick avsluta vår dag. Regnet tog i lagom till dess att vi samlat våra saker och börjat traska genom hygget-sektorn och väl framme vid bilen var båda plaskblöta.
Dag 2, söndag, mötte jag upp med Kalle Reichenberg för att prova dom fina areterna i det lilla området Sivik utanför Lysekil. De två lite lättare åkte ganska snabbt och lätt ner under uppvärmningen men när det kom det till att försöka göra Hunter S Thompson tog det tvärstopp. Kan någon som vet förklara hur fan man ska bära sig åt för att komma upp?
Också den fantastiskt snygga men obeskrivligt smärtsamma sprickan, Learning from Las Vegas, tog vi oss an efter att ha gett upp föregående problem men inte heller där kom vi oss upp. Eftermiddagen avrundes med en tur till ett ganska blött Häller, varifrån inget nytt kan rapporteras.
Eventuellt kommer det att ramla in lite fler bilder och kanske någon film från helgen och det inte bara här utan också - här!
/DO
Wednesday, June 9, 2010
Tuesday, June 8, 2010
Springgirl - Check
Väl inne i jobbar-livet igen är det bara att konstatera att klättringen kommer att få stå tillbaka lite under kommande 12 veckor, för att inte tala om bloggandet. Det har varit dåligt med uppdateringar sista veckan men här kommer nu i alla fall ett inlägg med text och lite bilder. Film kommer imorgon...
Lördagskvällens tur till Häller började bra med att jag väl på plats och i färd med att packa ur bilen upptäckte att jag fått med mig mina tre pads men inte varken krita, skor eller kamera. Arg som ett bi fick jag sätta mig i min bil och köra 25 minuter tillbaka hem för att hämta resterande pinaler. Per-Rune som jag skulle möta upp med var som väl var försenad och jag hann tillbaka lagom tills att han fått ut paddorna under uppvärmningsproblemet. Vi härjade runt en stund tillsammans och efter ett par timmar ihop avvek Per och lämnade mig åt mitt öde. Då jag kände mig lite tung i kroppen men ändå ville försöka att ta vara på det helt ok förhållandena som bjöds i och med, för säsongen, ovanligt låg temperatur och på de lite vind, så fanns det egentligen bara ett ställe att ta vägen - Springgirl. Problemet som gäckat mig i nästan två års tid sedan jag i slutet av sommaren 2008 tillsammans med Magnus (Högström) för första gången provade. Sedan dess har jag vid spridda tillfällen provat och när jag i slutet av April kom hem från vårens resa bestämde jag mig för att verkligen försöka se till att få problemet gjort. Ett otal turer gjordes under maj månad dit ut efter att i slutet av vårens första session ha funnit en för mig ny och väldigt bra beta (Tro de eller ej Mange). Med den handlade det inte längre om att komma upp till kanten utan om att försöka pricka ett grepp i en spricka, som när man väl får det är riktigt jävla bra jämfört med slopern som man annars försöker skicka till. Jag hade många försök under det olika sessionerna som var riktigt bra och det hela med att hänga kvar kom att bli mer och mer mentalt allt eftersom. Springgirl gick från drömproblem till hjärnspöke och i slutänden var det inte längre särskilt kul att köra på den, jag ville bara upp.
På lördagskvällen, väl på plats under problemet, var förstås inte förhoppningarna skyhöga men efter mitt första försök för dagen insåg jag att det var bäst att sätta upp kameran för av att döma på hur bra det kändes skulle det kunna ske vilket försök som helst. Och de gjorde det, efter att ha fångat 5-6 misslyckade hopp på film lyckades jag få med mitt send. Glad som en lärka nöjde jag mig med de som avslut på kvällen och drog från Häller, äntligen med Springirl i påsen!
Söndagen spenderades med en tur till det beryktade Tjörn-området, Utsikten. Guidade av Pontus och Jocke tog vi, Fredrik, Peter, Ida och jag, oss an många väldigt fina problem. Våra guider visade oss till diverse projekt och två av dessa åkte ner. Fredrik och jag lyckades först göra en riktigt cool dyno från en spricka till en kloss. FJ nallade FA´n och jag repeterade. Skapelsen dubbades "Paddes dyno" och graden verkar, så länge, ha landat på 7A+ men jag måste säga att i min mening är den nog 7B.
Projektet Judith, en ganska hög och snygg slabb blev nästa anhalt och efter en stunds mycket frekvent beta-letande mig, Peter och Fredrik emellan gjorde Peter första bestigningen med sin fantastiska och ganska nervkittlande sekvens och gav den det, efter omständigheterna. mycket passande namnet Tårt-Outlet. Jag och Fredrik slet vidare med vår egna beta och Fredrik var länge riktigt nära att sända i och med alla sina häng i kanten obenägen att lyckas matcha den. Men, som väl var, lyckades han tillslut hänga kvar i den inte jättebra toppen vi dynade till, länge nog för att hitta ett steg som gav honom stöd nog för att få upp båda händera och kunna mantla. Själv tror jag att jag kom ganska nära, det var svårt att säga, men mina försök räckte inte riktigt hela vägen utan jag fick gång på gång njuta utav flygturen man bjöds på när man inte hängde kvar i toppen.
Fredrik och Peter avlägsnade sig efter detta men Ida och jag han bli visade till ytterligare ett gäng klassiker, bland andra Violent acts of beauty vilken i min mening är en oerhört fin dyno. Jag fick till den fort, första försöket och det fick sätta stopp för dagen rent sändmässigt. Tack Pontus och Jocke för bra guidning. Bilder och lite text om dagen finner man även på deras blogg - Happyboulder.
/DO
Lördagskvällens tur till Häller började bra med att jag väl på plats och i färd med att packa ur bilen upptäckte att jag fått med mig mina tre pads men inte varken krita, skor eller kamera. Arg som ett bi fick jag sätta mig i min bil och köra 25 minuter tillbaka hem för att hämta resterande pinaler. Per-Rune som jag skulle möta upp med var som väl var försenad och jag hann tillbaka lagom tills att han fått ut paddorna under uppvärmningsproblemet. Vi härjade runt en stund tillsammans och efter ett par timmar ihop avvek Per och lämnade mig åt mitt öde. Då jag kände mig lite tung i kroppen men ändå ville försöka att ta vara på det helt ok förhållandena som bjöds i och med, för säsongen, ovanligt låg temperatur och på de lite vind, så fanns det egentligen bara ett ställe att ta vägen - Springgirl. Problemet som gäckat mig i nästan två års tid sedan jag i slutet av sommaren 2008 tillsammans med Magnus (Högström) för första gången provade. Sedan dess har jag vid spridda tillfällen provat och när jag i slutet av April kom hem från vårens resa bestämde jag mig för att verkligen försöka se till att få problemet gjort. Ett otal turer gjordes under maj månad dit ut efter att i slutet av vårens första session ha funnit en för mig ny och väldigt bra beta (Tro de eller ej Mange). Med den handlade det inte längre om att komma upp till kanten utan om att försöka pricka ett grepp i en spricka, som när man väl får det är riktigt jävla bra jämfört med slopern som man annars försöker skicka till. Jag hade många försök under det olika sessionerna som var riktigt bra och det hela med att hänga kvar kom att bli mer och mer mentalt allt eftersom. Springgirl gick från drömproblem till hjärnspöke och i slutänden var det inte längre särskilt kul att köra på den, jag ville bara upp.
Foto: Bjarne Sahlén
På lördagskvällen, väl på plats under problemet, var förstås inte förhoppningarna skyhöga men efter mitt första försök för dagen insåg jag att det var bäst att sätta upp kameran för av att döma på hur bra det kändes skulle det kunna ske vilket försök som helst. Och de gjorde det, efter att ha fångat 5-6 misslyckade hopp på film lyckades jag få med mitt send. Glad som en lärka nöjde jag mig med de som avslut på kvällen och drog från Häller, äntligen med Springirl i påsen!
Foto: Bjarne Sahlén
Söndagen spenderades med en tur till det beryktade Tjörn-området, Utsikten. Guidade av Pontus och Jocke tog vi, Fredrik, Peter, Ida och jag, oss an många väldigt fina problem. Våra guider visade oss till diverse projekt och två av dessa åkte ner. Fredrik och jag lyckades först göra en riktigt cool dyno från en spricka till en kloss. FJ nallade FA´n och jag repeterade. Skapelsen dubbades "Paddes dyno" och graden verkar, så länge, ha landat på 7A+ men jag måste säga att i min mening är den nog 7B.
Projektet Judith, en ganska hög och snygg slabb blev nästa anhalt och efter en stunds mycket frekvent beta-letande mig, Peter och Fredrik emellan gjorde Peter första bestigningen med sin fantastiska och ganska nervkittlande sekvens och gav den det, efter omständigheterna. mycket passande namnet Tårt-Outlet. Jag och Fredrik slet vidare med vår egna beta och Fredrik var länge riktigt nära att sända i och med alla sina häng i kanten obenägen att lyckas matcha den. Men, som väl var, lyckades han tillslut hänga kvar i den inte jättebra toppen vi dynade till, länge nog för att hitta ett steg som gav honom stöd nog för att få upp båda händera och kunna mantla. Själv tror jag att jag kom ganska nära, det var svårt att säga, men mina försök räckte inte riktigt hela vägen utan jag fick gång på gång njuta utav flygturen man bjöds på när man inte hängde kvar i toppen.
Tårt-outlet. Foto: Pontus Aratoun
Fredrik och Peter avlägsnade sig efter detta men Ida och jag han bli visade till ytterligare ett gäng klassiker, bland andra Violent acts of beauty vilken i min mening är en oerhört fin dyno. Jag fick till den fort, första försöket och det fick sätta stopp för dagen rent sändmässigt. Tack Pontus och Jocke för bra guidning. Bilder och lite text om dagen finner man även på deras blogg - Happyboulder.
/DO
Thursday, June 3, 2010
Tuesday, June 1, 2010
Geir gör Leroy - Filmen
Jag är ledsen att det dröjt men Västerviks-resan med mera fördröjde själva processen med att klippa filmen från när Geir förra söndagen gjorde andra repetitionen (?!) av Leroy i Granitgrottan. Jag filmade i stort sett oavbrutet hela kvällen och med filmen försöker jag visa delar från hela kvällen och därav blev den lite utdragen...
/DO
Monday, May 31, 2010
Säsongsavslutning på Hönö
Så var tiden i frihet över för den här gången och gårdagen fick lite symbolisera det sista dödsrycket innan jag hamnade där jag nu är, i helvetet. Dom kommande 13 veckorna, med start idag, kommer jag att vara i en levnadssituation som liknar vilket ruttet arbetarliv som helst (jag menar inte att folk som arbetar 7-4 lever ett ruttet liv men mot att klättra på heltid är det inte direkt lysande i min mening). I varje fall så kommer jag att tvingas stå upp okristligt tidigt varje morgon för att pallra mig iväg till genomtrista och svinigt jobbiga 10-12 timmars dagar - Hell on earth!
Men åter till gårdagen - Jag hamnade efter lite om och men på Hönö tillsammans med Peter & Tompa samt Micke. Det hela inleddes vid Goldwing där redan uppvärmda T & P var i full färd med att sända. Vi hann nätt och jämt dit i tid för att bevittna Peters bestigning. Tompa stod redan på toppen och hoppade av glädje över dagens första men långt ifrån sista repetition...
En annan tvingades alltså till att värma upp på problemet och första fem minuterna trodde jag aldrig att det fanns chans i helvete att jag skulle ta mig upp men efter att ha väckt kroppen och börjat komma överens med första movet gick problemet snart ner och målet med dagen, att klättra klassiker på Hönö, var till viss del uppfyllt.
Efter en snabb tur till Fetter, ett väldigt fint men kanske inte fullt så klassiskt problem på vilket samtliga lyckades ta sig upp (Micke tangerar PB), drogs det vidare till mytomspunna Pingu. Efter att ha känt lite på starten gav jag snabbt upp det hela och överlämnade betaletande och sändar-ansvar till Tompa och Peter. Det hela gick mycket bra för båda dock resulterade det inte i någon bestigning trots att Peter vid ett tillfälle var farligt nära. Nästan oförskämt att dom kunde med att misslyckas med tanke på hur mycket tid jag lade ner på att filma (Ev. Film på g).
Regnet låg tyvärr i luften och vi var osäkra på hur det skulle bli med ytterligare klättring men vidare mot Sjöbodarna och bland annat Autobahn. Ett problem jag hört och läst en del om, något som till viss del lett till att jag hade fått mycket respekt för det, men efter att Peter med sin stiliga flash visat vägen efter bra beta-tips från coachen Tompa fick jag hopp om att det kanske skulle kunna gå och jag följde efter på mitt fjärde försök efter att Tompa minuten innan repeterat. Vidare till grannen Lenin och där rollerna vart ombytta så till vida att jag fick leda vår lilla boulderexpedition till toppen i och med min flash. Efter följde Peter, Tompa som repeterade, och Martin Fransson som vi en stund tidigare teamat ihop med. Dagen tillsammans med T&P avrundades med diverse repetitioner samt varsin bestigning av Mr. Creosote.
Efter att ha letat oss tillbaka till bilen styrdes kosorna åt varsina håll, P&T hemåt och min och Mickes först mot Öckerö men då vi missade avfarten tog vi det som ett tecken och gled vidare upp till Hälsö.
Jag lyckades där först göra den mycket fina och lite pirriga Steilhang och förvånade mig själv sedan med att också bestiga le Coq sportif på bara ett par försök. Kul avslut på dagen och sannerligen en mycket go sista dag på "semestern"!
Imorgon kommer filmen från när Geir förra söndagen gjorde Leroy i granitgrottan - Bättre sent än aldrig!
/DO
Men åter till gårdagen - Jag hamnade efter lite om och men på Hönö tillsammans med Peter & Tompa samt Micke. Det hela inleddes vid Goldwing där redan uppvärmda T & P var i full färd med att sända. Vi hann nätt och jämt dit i tid för att bevittna Peters bestigning. Tompa stod redan på toppen och hoppade av glädje över dagens första men långt ifrån sista repetition...
En annan tvingades alltså till att värma upp på problemet och första fem minuterna trodde jag aldrig att det fanns chans i helvete att jag skulle ta mig upp men efter att ha väckt kroppen och börjat komma överens med första movet gick problemet snart ner och målet med dagen, att klättra klassiker på Hönö, var till viss del uppfyllt.
Efter en snabb tur till Fetter, ett väldigt fint men kanske inte fullt så klassiskt problem på vilket samtliga lyckades ta sig upp (Micke tangerar PB), drogs det vidare till mytomspunna Pingu. Efter att ha känt lite på starten gav jag snabbt upp det hela och överlämnade betaletande och sändar-ansvar till Tompa och Peter. Det hela gick mycket bra för båda dock resulterade det inte i någon bestigning trots att Peter vid ett tillfälle var farligt nära. Nästan oförskämt att dom kunde med att misslyckas med tanke på hur mycket tid jag lade ner på att filma (Ev. Film på g).
Peter på Pingu
Regnet låg tyvärr i luften och vi var osäkra på hur det skulle bli med ytterligare klättring men vidare mot Sjöbodarna och bland annat Autobahn. Ett problem jag hört och läst en del om, något som till viss del lett till att jag hade fått mycket respekt för det, men efter att Peter med sin stiliga flash visat vägen efter bra beta-tips från coachen Tompa fick jag hopp om att det kanske skulle kunna gå och jag följde efter på mitt fjärde försök efter att Tompa minuten innan repeterat. Vidare till grannen Lenin och där rollerna vart ombytta så till vida att jag fick leda vår lilla boulderexpedition till toppen i och med min flash. Efter följde Peter, Tompa som repeterade, och Martin Fransson som vi en stund tidigare teamat ihop med. Dagen tillsammans med T&P avrundades med diverse repetitioner samt varsin bestigning av Mr. Creosote.
Efter att ha letat oss tillbaka till bilen styrdes kosorna åt varsina håll, P&T hemåt och min och Mickes först mot Öckerö men då vi missade avfarten tog vi det som ett tecken och gled vidare upp till Hälsö.
Jag lyckades där först göra den mycket fina och lite pirriga Steilhang och förvånade mig själv sedan med att också bestiga le Coq sportif på bara ett par försök. Kul avslut på dagen och sannerligen en mycket go sista dag på "semestern"!
Imorgon kommer filmen från när Geir förra söndagen gjorde Leroy i granitgrottan - Bättre sent än aldrig!
/DO
Friday, May 28, 2010
Tillbaka till Östkusten
Tiden börjar att bli knapp. I början av veckan fick jag meddelande från jobbet att jag måste påbörja sommarens slit redan nu på Måndag. Ändå sedan jag kom hem från vårens resa har ett besök i Västervik planerats men inte blivit av och den tänkta turen fanns nu inte längre tid att skjuta på utan ville jag komma dit innan sommaren var det tvunget att bli på stört. Jag fick via telefon rapporter om att förhållandena var goda, inget som var svårt att förstå i och med Guntrams bestigning av The Hourglass (Dum diskussion), så därav var det inget att tveka på.
På tisdagseftermiddagen åkte jag, via Göteborg för att hämta upp Hampus, mot Västervik. Men efter att ha passerat Jönköping sjönk hoppet om att kunna klättra samma kväll i och med allt det regn de småländska skogarna längs vägen utsattes för. Det var egentligen inte förrän bara någon mil återstod som vi började återfå hoppet om att chansen till att få nypa lite ändå fanns och vi begav oss i rasande fart raka spåret till Röda Väggen på VO, vilken bland annat hyser problemet The Red Dragon, det ena utav mina två tänkta mål med denna trip. Jag provade problemet en session i höstas efter att kvällen innan gjort hoppstartsvarianten och var då relativt nära men fick aldrig till det hårda movet som etableringen tillägger.
Väl tillbaka var inte förhoppningarna att kunna göra den skyhöga då jag den sista tiden gått och dragit med lite ont i fingrarna. Men väl på det, efter att ha repeterat hoppstarten, kändes movet från de två crimparna till greppet man normalt hoppar väldigt bra och efter ett tiotal försök spridda över en kvart lyckades jag göra movet och höll ihop presset till toppen. Oväntat och fantastiskt roligt!
Hampus rev av ett gäng av de fina problemen på väggen, såsom The Way low (Katrins problem ss) 7A+ och The Wave 7A, och alltså tog även hans resa en bra start.
Följande dag började vi med att åka till Roadchill i Hörtingerum. Det andra utav mina två mål med resan vilken jag under mitt senaste besök i November åkt av på den lätta men då mycket blöta toppen. Jag oroade mig för att vetskapen om att egentligen redan ha klättrat problemet skulle kunna leda till huvudbry och nervositet inför att behöva försöka göra det igen men när jag värmde upp med att göra moven på problemet kändes allt över förväntan bra och jag gjorde den på första försöket från start, denna gång hela vägen till topps - Något som senare skulle komma att leda till bekymmer då det visade sig vara svårare att ta sig tillbaka ner på marken än att bestiga skönheten.
Vidare till Fruberget där jag fick gjort en och annan klassiker jag sedan innan velat göra. Heat var fantastiskt kul att få klättra då det är ett problem jag sett och hört mycket om. Twins på V-Väggen är också något som jag är väldigt glad över att få till då det är ett problem som jag ända sedan jag första gången såg någon klättra haft mycket respekt för.
Samma kväll planerade vi att lägga oss tidigt i hopp att återhämta oss lite inför sista dagen. Tyvärr kom min natts sömn att bli väldigt dålig då jag på kvällen drabbades av ett väldigt magont. Detta ledde till att min ork var ganska begränsad under torsdagen men jag lyckades ändå förhållandevis bra tillbaka på Fruberget. Efter uppvärmningen gav jag The Unquestionable Truth i Soulfly-grottan en halvtimme. Ett problem som jag länge tänkt på som ett nytt möjligt projekt och jag gjorde på väldigt kort tid alla moven i problemet men då det till stor del handlar om endurance-klättring valde jag att inte försöka länka då jag visste att det aldrig skulle kunna gå i och med att jag som sagt till följd av natten var ganska orkeslös.
Hampus som dagen innan dragit på sig ett projekt i och med ett gäng fruktlösa försök på Soill lyckades denna förmiddag mycket bra och besteg på sitt första försök för dagen ett av Frubergets absolut finaste problem.
Vi avslutade vår vistelse vid Lilla Grottan där jag gjorde än utav alla varianter på Heat - Super Heat, samt den lite lättare grannen Croman. Det hela satte punkt för detta besök på östkusten och sargade men nöjda begav vi oss hemåt. Sammanfattningsvis var det hela en mycket lyckad liten trip, speciellt rent sändmässigt, och som vanligt blir man inte besviken på klättring som bjuds utan den är alltid lika bra som man kommer ihåg den, om inte bättre.
Film kommer...
/DO
På tisdagseftermiddagen åkte jag, via Göteborg för att hämta upp Hampus, mot Västervik. Men efter att ha passerat Jönköping sjönk hoppet om att kunna klättra samma kväll i och med allt det regn de småländska skogarna längs vägen utsattes för. Det var egentligen inte förrän bara någon mil återstod som vi började återfå hoppet om att chansen till att få nypa lite ändå fanns och vi begav oss i rasande fart raka spåret till Röda Väggen på VO, vilken bland annat hyser problemet The Red Dragon, det ena utav mina två tänkta mål med denna trip. Jag provade problemet en session i höstas efter att kvällen innan gjort hoppstartsvarianten och var då relativt nära men fick aldrig till det hårda movet som etableringen tillägger.
Väl tillbaka var inte förhoppningarna att kunna göra den skyhöga då jag den sista tiden gått och dragit med lite ont i fingrarna. Men väl på det, efter att ha repeterat hoppstarten, kändes movet från de två crimparna till greppet man normalt hoppar väldigt bra och efter ett tiotal försök spridda över en kvart lyckades jag göra movet och höll ihop presset till toppen. Oväntat och fantastiskt roligt!
Hampus rev av ett gäng av de fina problemen på väggen, såsom The Way low (Katrins problem ss) 7A+ och The Wave 7A, och alltså tog även hans resa en bra start.
The Unquestionable Truth, Fruberget (Foto: Hampus Ivert)
Följande dag började vi med att åka till Roadchill i Hörtingerum. Det andra utav mina två mål med resan vilken jag under mitt senaste besök i November åkt av på den lätta men då mycket blöta toppen. Jag oroade mig för att vetskapen om att egentligen redan ha klättrat problemet skulle kunna leda till huvudbry och nervositet inför att behöva försöka göra det igen men när jag värmde upp med att göra moven på problemet kändes allt över förväntan bra och jag gjorde den på första försöket från start, denna gång hela vägen till topps - Något som senare skulle komma att leda till bekymmer då det visade sig vara svårare att ta sig tillbaka ner på marken än att bestiga skönheten.
Vidare till Fruberget där jag fick gjort en och annan klassiker jag sedan innan velat göra. Heat var fantastiskt kul att få klättra då det är ett problem jag sett och hört mycket om. Twins på V-Väggen är också något som jag är väldigt glad över att få till då det är ett problem som jag ända sedan jag första gången såg någon klättra haft mycket respekt för.
Hampus på Soill, Fruberget.
Samma kväll planerade vi att lägga oss tidigt i hopp att återhämta oss lite inför sista dagen. Tyvärr kom min natts sömn att bli väldigt dålig då jag på kvällen drabbades av ett väldigt magont. Detta ledde till att min ork var ganska begränsad under torsdagen men jag lyckades ändå förhållandevis bra tillbaka på Fruberget. Efter uppvärmningen gav jag The Unquestionable Truth i Soulfly-grottan en halvtimme. Ett problem som jag länge tänkt på som ett nytt möjligt projekt och jag gjorde på väldigt kort tid alla moven i problemet men då det till stor del handlar om endurance-klättring valde jag att inte försöka länka då jag visste att det aldrig skulle kunna gå i och med att jag som sagt till följd av natten var ganska orkeslös.
Hampus som dagen innan dragit på sig ett projekt i och med ett gäng fruktlösa försök på Soill lyckades denna förmiddag mycket bra och besteg på sitt första försök för dagen ett av Frubergets absolut finaste problem.
Vi avslutade vår vistelse vid Lilla Grottan där jag gjorde än utav alla varianter på Heat - Super Heat, samt den lite lättare grannen Croman. Det hela satte punkt för detta besök på östkusten och sargade men nöjda begav vi oss hemåt. Sammanfattningsvis var det hela en mycket lyckad liten trip, speciellt rent sändmässigt, och som vanligt blir man inte besviken på klättring som bjuds utan den är alltid lika bra som man kommer ihåg den, om inte bättre.
Foto: Hampus Ivert
Film kommer...
/DO
Monday, May 24, 2010
Gu gör Hourglass
Så var den repeterad, Sveriges hårdaste (?!) boulderproblem, The Hourglass 8B+ på Björnblocket i Västervik. Gunram Jörg står för bestigningen och de efter 4 dagars hårt slit. Verkligen imponerande!
/DO
/DO
Saturday, May 22, 2010
Strongboys på västkusten
Under Onsdagen och Torsdagen hade jag äran att få guida runt de två ökända strongboysen från Österike respektive Schweiz, Guntram och Tobi som sedan ca. två veckor tillbaka härjat runt på den Svenska östkusten, och så planerar att göra fram till i höst, med undantag för en tids vistelse i Norge. Det hela är huvudsaken i en längre resa de gör tillsammans. Dom började sin lilla tur i Tyskland med att besöka bland annat Frankenjura för en dryg månad sedan och har nu alltså fortsatt hit upp i Norden där de stannar till säsongen återvänder till deras hemmaområden.
Då herrarna ämnade att stanna här på västkusten till i alla fall lördag valde vi att börja vid Häller i norr för att därifrån jobba oss söderut mellan västkustens pärlor för att slutligen hamna i Göteborg. Det hela blev dock tyvärr inte som tänkt då det vädrets makter inte direkt ville vara med oss i och med de 25 graderna (i skuggan) och luftfuktigheten på 99% som Bohuskusten bjöd på dagarna till ära vilka gjorde det stört omöjligt att ta sig upp för vad vi än tog oss an.
I Häller visades dom till Cuerpo de Hombre i förhoppning om att finna lite svalare temperaturer mellan blocken. Det hela var dock dömt att misslyckas. Inte ens där, den normalt sett mest drägliga platsen att klättra vid höga temperaturer, var det svalt nog för att finna någon form utav klätterbara förhållanden. Guntram kämpade de till trots tappert och åkte gång på gång av när han försökte göra cruxmatchen. Tobi som tyckte crimparna slet för mycket hud gav snabbt upp problemet för den ljusa idén att ge sig på Espens Hangel - Slopertravers belägen i solen i 25+ rimmar inte direkt och efter många försök var det bara till att se sig besegrad, trots bra progress...
Vi styrde kosan vidare mot Lyse i hopp om att finna ett kallare spot men också där var det allt annat än behagligt. Tobi gav Kundvagnen några försök men självfallet var det sju resor hårdare att nypa tag i rampen en dag som denna än en krispig januariförmiddag. Och efter att ha insett att vi nog efter allt inte skulle få uppleva några hårda sends tog vi fram på kvällen en tur till Lysekil där vi ärade en lokal utomhustävling, anordnad utav några locals, med ett besök. Det hela var en mycket trevlig tillställning och Gu och Tobi verkade tycka det var ett perfekt avslut på en i övrigt misslyckad dag.
Morgonen efter planerades en tur till någon utav kusten alla öar för att där kanske kunna svalka oss något i havsbrisen men då våra gäster efter frukost insett att dom var totalt omotiverad när det kom till att klättra drog vi raka spåret till GBG för att där försöka uthärda värmen med glass och kaffedrinkar.
Fram på eftermiddagen blev det hela för mycket för de två och dom styrde kosan tillbaka till Västervik där ryktet sa att temperaturerna var något lägre. Och jag kan inte säga att jag direkt klandrar dom för sitt beslut även om jag tycker att det är väldigt tråkigt att dom drog så snart då dom var ett mycket trevligt sällskap och då jag hade så mycket mera jag ville visa. Nåväl, det får bli en annan gång, för jag hoppas verkligen att jag får en ny chans att visa runt bland våra vackra block och väggar, om men under något snällare förhållanden...
/DO
Då herrarna ämnade att stanna här på västkusten till i alla fall lördag valde vi att börja vid Häller i norr för att därifrån jobba oss söderut mellan västkustens pärlor för att slutligen hamna i Göteborg. Det hela blev dock tyvärr inte som tänkt då det vädrets makter inte direkt ville vara med oss i och med de 25 graderna (i skuggan) och luftfuktigheten på 99% som Bohuskusten bjöd på dagarna till ära vilka gjorde det stört omöjligt att ta sig upp för vad vi än tog oss an.
I Häller visades dom till Cuerpo de Hombre i förhoppning om att finna lite svalare temperaturer mellan blocken. Det hela var dock dömt att misslyckas. Inte ens där, den normalt sett mest drägliga platsen att klättra vid höga temperaturer, var det svalt nog för att finna någon form utav klätterbara förhållanden. Guntram kämpade de till trots tappert och åkte gång på gång av när han försökte göra cruxmatchen. Tobi som tyckte crimparna slet för mycket hud gav snabbt upp problemet för den ljusa idén att ge sig på Espens Hangel - Slopertravers belägen i solen i 25+ rimmar inte direkt och efter många försök var det bara till att se sig besegrad, trots bra progress...
Vi styrde kosan vidare mot Lyse i hopp om att finna ett kallare spot men också där var det allt annat än behagligt. Tobi gav Kundvagnen några försök men självfallet var det sju resor hårdare att nypa tag i rampen en dag som denna än en krispig januariförmiddag. Och efter att ha insett att vi nog efter allt inte skulle få uppleva några hårda sends tog vi fram på kvällen en tur till Lysekil där vi ärade en lokal utomhustävling, anordnad utav några locals, med ett besök. Det hela var en mycket trevlig tillställning och Gu och Tobi verkade tycka det var ett perfekt avslut på en i övrigt misslyckad dag.
Tobi på Jorden runt i en kundvagn
Morgonen efter planerades en tur till någon utav kusten alla öar för att där kanske kunna svalka oss något i havsbrisen men då våra gäster efter frukost insett att dom var totalt omotiverad när det kom till att klättra drog vi raka spåret till GBG för att där försöka uthärda värmen med glass och kaffedrinkar.
Fram på eftermiddagen blev det hela för mycket för de två och dom styrde kosan tillbaka till Västervik där ryktet sa att temperaturerna var något lägre. Och jag kan inte säga att jag direkt klandrar dom för sitt beslut även om jag tycker att det är väldigt tråkigt att dom drog så snart då dom var ett mycket trevligt sällskap och då jag hade så mycket mera jag ville visa. Nåväl, det får bli en annan gång, för jag hoppas verkligen att jag får en ny chans att visa runt bland våra vackra block och väggar, om men under något snällare förhållanden...
Följ resenärerna via deras hemsida - Baboonmaster.com
/DO
Subscribe to:
Posts (Atom)
