Nära skjuter ingen hare

När jag i morse vaknade och tittade ut genom ytterdörren kunde jag aldrig föreställa mig vilken dag de här skulle komma att bli. Med bara typ 3 timmar ordentlig sömn i ryggen och ett ännu snöfall över Larchant kändes som att en vilodag inte var mycket att tveka på.

Jag tog efter frukost min kamera för att gå ut till L´Elephant för att fota gänget som tidgare knatat dit ut. På väg ut  blev jag omkörd av Martin, Fredrik och Thomas som jag häromdagen stått på i 95.2. Planerna ändrades snabbt och jag liftade med dom till Manoury. Fortfarande var jag helt inställd på att vila men när herrarna paddade upp Pigeon Vole kunde jag inte längre hålla mig utan lånade ett par skor och hoppade på sändartåget. En fin dyno med en mantling som i de blöta tillståndet vi idag fann den tvingar till desperata fötterna för huvudet manövrer för att de hela ska kunna gå vägen. När så alla sänt och vi insett att Manoury kanske inte hade så mycket mer att erbjuda en blöt dag som denna smiddes direkt nya planer på att bege sig till Le mur de son och bland andra Rainbow Rocket. På väg dit hade jag kunde jag inte ens drömma om hur de hela skulle arta sig. Som sagt lämnade den gångna natten mycket att önska och jag hade svårt att hålla mig vaken hela vägen till Isatis-parkeringen. Jag gjorde inte problemet (Rainbow Rocket), men jag kan med säkerhet säga att jag inte kunde varit mycket närmre. På mitt typ femte försök nådde jag över kanten till andra leden och i efterhand kan jag inte förstå varför jag inte hängde kvar. Under de få timmar som gott sedan de försöket har jag ältat hela grejen fram och tillbaka 2000 gånger. Jag hade ytterligare ett försök som inte var långt ifrån lika bra och ett gäng hopp med fingertopparna precis över kanten. De hade varit obeskrivligt kul att ha den gjord men på samma gång tror jag att jag med säkerhet kan säga att jag kommer få till den innan jag drar härifrån. Och blotta tanken på de glädjer mig oerhört, en dröm som kommer besannas, förr eller senare.

Fredrik hade även han lite känn på kanten och med tanke på att det var hans första session på problemet är det oerhört starkt. Han gjorde grannen Voltex snabbt och kvällen i 95.2 visade han sin fantastiska kapacitet genom att göra en blöt L´Ange Naif och flasha högervarianten av desamma. De andra två i "Gubbgänget" som de så ödmjukt refererar till sig själva som kom nära på Voltex. Martin gjorde Sylphide trots blöt kant och Tomas klättrade till kanten på Jokari Droite. Tyvärr försvinner gänget hem till Sverige imorgon förmiddag. Hade jättegärna klättrat mer med dom men de får bli en annan gång. Tack för 2 fantastiskt goa dagar!

/DO