Sunday, May 25, 2008

The blow show

Gårdagen var dagen som kommer att gå till världshistorien som dagen då allt gick skit för Daniel Olausson. Jag har sådana dagar ibland (liksom säkert många andra) men gårdagen var mer utpräglad - Inget kunde gå min väg och jag figurerade troligtvis som den sämsta klättraren i världen. Jag, Magnus och Viktor ur Grabbarna grus trion åkte till Hylteberget. Jag och Viktor var något tidiga och Magnus något sen - När jag för 25:e gången ringde och tjatade på stackaren visade det sig att han ännu inte lämnat Domen som han i all förvirring åkt till för att hämta sina slingor vilka han i själva verket åkt ifrån där hemma. Tillslut kom han ändå fram vilket för vår del var efterlängtat då vi glömt i princip allt som glömmas kan hemma och vi kunde äntligen börja på klättra riktigt vid Övre väggen.

Jag hade lyckats bygga upp lite självförtroende den sista tiden och ville börja jobba på något lite hårdare men lika fort som det kom var det borta och nu tänker jag INTE försöka på annat än jag säkert klara vilket innebär inget hårdare än max 4+. Jag han inte ens börja jobba på något utan det var i samband med uppvärmningsbestigningarna som jag insåg att jag suger. För att nämna lite av allt som gick dåligt så kunde jag inte:
Klippa
Rensa leder
Knyta åttan
Klättra
Fira ner Magnus
Falla
osv.

På ett av flera misslyckade flashförsök på diverse leder när jag passerat andra klippet får jag höra Magnus och Viktor dilla om "ifall det verkligen ska vara så här" och "hur fan detta kunde hända" vilket leder till att en redan livrädd jag blir ändå räddare och i samband med dödsångesten hänger mig i bulten och ber att få bli nerfirad omedelbart. Det visade sig att första slingan hoppat ur bulten och det var inte så farligt som jag föreställt mig men det var ändå tillräkligt för att skrämma skiten ur mig.


Mina två vapendragare var inte heller så pigga i värmen vilket förövrigt måste nämnas att det inte kan varit något annat än årets hittills varmaste dag. Att vi sen pga. taskiga kommunikationer tvingades gå från Hylte till Utbys pizzeria gjorde inte det hela roligare. Vi kom dock på ett bra, om men något högljutt alternativ till att transportera vora rep- och ryggsäckar ända tills en gammal dam satte stopp för våran uppfinnesrikedom.


Mitt självförtroende är alltså nu helt utraderat på alla plan så nu blir det väl till att gå tillbaka till boulderingen för att försöka bygga upp självkänslan lite innan Åland.


/DO

2 comments:

cj said...

Jag tror att vi alla har sådana dagar. Det som funkar bäst för mig när jag haft en sån dag är att ta en liten paus. Göra något helt annat några dagar. Sen är det bara att köra igen!

Kan passa på att uppmuntra med att jag verkligen gillar din blogg!

Daniel Olausson said...

Tack så mkt, kul att höra.

/DO