Rastlösheten ser inga gränser. De senaste två dagarna har varit bland de längsta i mitt liv. Behöver jag spendera en dag till i rad i den här jävla giten så vet jag inte vad jag gör.
Vädret spås vända och efter ytterligare två regndagar ser morgondagen och framförallt tisdagen lite bättre ut. Tills vidare är det bara att vänta, hoppas och se...
/DO
Sunday, January 24, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment