Tuesday, January 26, 2010

We are walking on SUNSHINE

Det senaste två dagarna har vi välsignats med lite bättre väder. Gårdagen var grym och idag var det kanske inte fullt lika grymt men fortfarande bra. Humöret stiger direkt från rock bottom till sky high bara för att vi kan lämna giten utan att riskera att bli bortspolade.

Carnage har sedan sist ganska frekvent cirkulerat i skallen på mig och när vi igår återvände till Cuvier passade jag fram på eftermiddagen på att försöka få den gjord. Men då crimpen man svingstartar till var lite fuktig fick jag problem. Jag gjorde starten och följande move, vilket för min del nog anses som cruxmovet, men föll flera gånger strax därefter då högerhanden floppade. Jag insåg ganska snart att jag skulle få svårt att göra den och valde att istället spara den till en lite torrare dag. Istället tog jag mig an varianten av problemet som Neil Hart visat mig under fredagens session, Carnazina. Och det är nästan så att jag skäms över att rapportera att första problemet jag gjort på det klassiska blocket med tillhörande mycket fina problem är varianternas variant. Det tog mig ett par försök att göra startdynon och andra gången jag höll den lyckades jag, trots stor brist på energi, hålla ihop det till toppen.



Dagen, som vi spenderade i Franchard Isatis, var tänkt lite som en vilodag och jag är stolt över hur bra jag lyckades hålla mig i kragen bland alla fina problem. Jag gjorde den ganska klassiska dynon Vin Rouge på några försök och efter de var det i stort sett lugna gatan resten av dagen. Med kameran i hand försökte jag föreviga de andras insatser på diverse problem och resultaten är bilderna ni har framför er.


Öööhhh?!


De sista har jag funderat en del kring de där med ståstarter. Då jag når lite längre än många andra frågar jag mig hur jag ska behandla de hela när det inte finns några definitioner. Det är lätt att bara sträcka sig så långt man når men ofta säger samvetet ifrån när jag kapar ett problem med ett par move bara för att jag når lite längre. I vissa fall är det skitsamma om moven man skippar inte direkt tillför något men om man slipper ett move eller två som av många kanske upplevs som hårda får man då ticka...?!





Över and ut
/DO

4 comments:

Sammy said...

Om du fortsätter att lägga upp inlägg med bara mig på bilderna så får du sträcka dig så långt du vill. Fan... Du kan till och med få springa mot stenen och hoppa till kanten. Utnyttja din längd... Jag säger ju inget när Jimmy hälkrokar sig själv i ansiktet.

Anonymous said...

Jag säger också ticka, ingen idé att krångla till det. Snart, snart åker vi...ja inte riktigt ännu runt den 27/2 kommer vi.
/Padde

Bruno said...

Det är bara att stalka någon local i gamla slitna tights för att se vad som gäller. Oftast klättrar de problem som de redan klättrat tusen gånger och klättrar fortfarande dem som de gjordes från början, dvs då ingen var längre än 1.60. Vill du göra Carnage utan att Montchaussé kollar snett är det bäst att sno startbeta från Anja.

Fast hoppstarten har blivit så pass etablerad numer att den nästan får betraktas som etablerad.
http://www.anjahodann.se/?p=388

Fredrik S said...

Fattar inte varför folk hoppstartar Carnage - det blir ju inte ens lättare. Och jag trodde etablerad start var default om inte annat anges. Men man ska förstås klättra som man vill. Ståstart är ståstart även om man är två meter men ibland kanske det finns ett "naturligt" sätt att starta.

...íbland är det nog omöjligt att förstå den lokala orginaletiken i font utan guide.