Snön ligger kvar, det förstår ni säkert, och för att inte bli helt jästa har vi igår och idag, utrustade med handdukar och borstar av alla slag, gett oss ut i skogen för att gräva fram första bästa problem.
Idag gjorde jag en kort förmiddagstur med besökande Viktor från Värnamo till först Cuisiniere och sedan Isatis. För att inte behöva lägga ner för mycket utav den tid vi hade att disponera på att skotta snö fokuserade vi oss på dyno-problem. Hale-Bopp var först ut, ett problem som jag har velat prova egentligen ända sedan vi kom hit. Kanske inte världens bästa grej att värma upp på men det gick bra. Jag hann göra mellan 10 och 15 försök innan vi var tvungna att dra vidare och det hela kändes väldigt bra. Jag var upp vid kanten och vände ett flertal av försöken och jag tror att jag har det där lilla sista i mig som behövs för att nå hela vägen. Ska bli väldigt kul och intressant att ge den en till session.
Viktor på Mortel Transfert
Vidare till Isatis och där Le mur des Carriers, väggen som bland annat hyser den beryktade Rainbow Rocket. Jag gjorde processen kort med de tre problemen till vänster om RR - Sylphide (för övrigt världens lättaste 7A), Mortel Transfert och Voltex. Det var dock inte gratis, jag fick betala mycket hud för att hålla den sneda kanten tre gånger. Viktor stötte på sitt projekt M.T men fick tyvärr inte till den. Det såg dock bra ut och förhoppningsvis kommer de inte vara några problem nästa gång.
Det stora kvällsnöjet
- Risk
/DO
8 comments:
Dynos är den renaste formen utav klättring. Att röra sig från ett grepp till ett annat med en graciös rörelse som skulle få vilken balettdansare som helst att storkna. Särskilt utmärkande är de dynos där handgreppen är stora brevlådor och där fotstegen lika väl kunde ha misstagits för en balkong. Den teknik som erfordras för att kunna hoppa riktigt högt är fantastisk, komplicerad, komplex och svårmanövrerad! Skönheten i att greppa brevlådan, placera foten på balkongen och i princip flyga upp till nästa brevlåda berör migså djupt att tårar flödar nedför mina kinder! Glöm hälkrokar, tåkrokar, kroppsplaceringar, fingerjam, delikata fotplaceringar och compressionrörelser. Ta i! Hoppa! Hoppa! Hoppa! Flyyyyyg! Det min vän. Det är den renaste formen utav klättring!
Vad vill du att jag ska svara på det där din överironiska jävel. Alla vet att du bara e avundsjuk på mig för att jag kommer göra Rainbow Rocket så jävla lätt imorgon medan du sitter hemma och gråter över att ha behöva lagt 239 sessioner för att förstå hur du ska ta dig upp till startgreppet...
/DO
Avundsjuk?! Ja... Kanske lite... Men inte för att du är två meter lång och sträcker dig förbi alla cruxmove i fontan, utan för att du är så stilig, atletisk, oemotståndlig bland damerna, hanterar hagelgevär som vilken hillbilly som helst och intelligent. Jag vill vara som du. Daniel... I mina drömmar så är jag du, och i mina drömmar... Där är jag fan bäst...
189,7 e jag faktiskt, men det är ändå inte svårt att förstå att du är avis på mig. Att bli misstagen för att vara en missanpassad dvärg titt som tätt måste tära på självkänslan...
/DO
Ja. Jag säger ju det. Min avundsjuka har inga gränser. Ibland när jag står och ser upp på dig så undrar jag hur det känns att alltid ha huvudet bland molnen. När du böjer dig ner och klappar mig på skalpen för att trösta mig så ber jag till gudarna om ett mirakel som gör mig längre så att jag slipper klappa dig i skrevet när du behöver tröst efter att ha slagit i huvudet i en dörrkarm. Skrevsmekandet känns så fel på något sätt. Fel... Men ändå så rätt. Jag är så förvirrad...
Ta det nu bara lugnt, det är ju trotts allt det man gör på psyket. Bara 26 dagar kvar så kommer jag ner med det fina vädret ;)
Tills dess käka stesolid!
/Gross
kolla med din idrottslärare från Utsikten han har ju varit där i albarracin ett par ggr. kruxet var mest att ta sej dit.
live on/ Bruce
Jag gillar glass!
Post a Comment